Läs först ”Kändisvin in fabrica”.
- – Hålla ja, PR-byrån Bolla in en boll, du talar med Stuttgart Eindhoven.
- – Ja tôkker vinet e bra männ ja hade en sånn där vinäxpärt här igår, en gammel jobo såmm tror han e nått för han bor i Frankrike. Han sa att vinet va så dålitt att han måste skratta.
- – Ja, hallå ja? Är det Bärt?
- – Nu e de la skit samma va äxpärtera tror, de e såmm mä musiken. Sulle en tro på äxpärtera sulle alla lôssna på klassisk skit männ de e en skillnad där för musik kan en puscha såm han sa såmm velle te hehe, fast han puscha ätter nått annat, männ sprit å vin, hur gör du åmm äxpärtera säjjer de e skit? Ingen lär säjja nått gott åm mett vin.
- – Det där är inga problem längre. Nu kan man bli uppmärksammad i alla fall. Sitter faktiskt precis här och läser ett erbjudande. För 99 000 kronor får vi ett paket som lämpligt nog heter ”Beställningspaket” eftersom det så bra kan hjälpa varor i beställningssortimentet in i ordinarie sortiment, jag citerar, alltså läser innantill…
- – Ja’nte dum.
- – … ”Beställningssortiment paket, e-post Stand Alone, del av och Veckans vara: E-post utskick 1 st Stand Alone + E-post utskick 1 st Del av inkl. recept + E-post utskick 1 st Del av inkl. recept + veckans vara I e-butik på…”
- – ”Vekkans vara” ä’nte de varera di rekåmmenderar så att säjja?
- – Jo!
- – De e ju genialiskt såm han sa tôsken mä hår’t på ända.
- – Einstein? Och det heter genialiskt med sj-ljud, inte g-ljud.
- – Du, bara för du har ett kônstitt namn å setter i Tjokkhult sa du’nte tro du e nått. E du riker?
- – Rik? Nja, det vet jag inte precis. Nej, det är jag inte.
- – Hä, männ de e ja. Han heter E-in-ste-in å ja unnrar åm du säger saker såm att nu sa ja sjå ut istället för nu sa ja gå ut?
- – Va? Nu förstår jag inte riktigt.
- – Sjit i de du. De låter bra mä erbjudandet där. Kör på de.
- – Kör? Menar du kör med sj-ljud?



Nu kan någon invända att det finns år då det går snabbare. Det stämmer. Precis som det stämmer att det finns år som tar ändå längre tid. Och det är mycket ovanligt att ett rosévin på naturlig väg hinner bli klart före utgången av januari. Däremot kan man förstås påskynda processerna. Det finns många processhjälpmedel för detta.
Suck, omöjligt att resonera med yrvädret. Således här kommer den absolut sista testomgången av de osvavlade vinerna samt Björk 14 och 15 och det är, har jag lovat Hustrun på heder och samvete, slut med de gamla vinerna nu (den inre kretsen av HR:are uppmanas dock att läsa till slutet).
Björk 2015, björkvin öppnat för sex månader sedan: Fortsatt ljus, opåverkad färg, saknar frukt, visst träinslag i doften, lite som 2014 men alltigenom i en mildare variant. Samma sak: ett vin som bör drickas i nyöppnad form.
Det osvavlade vinet, alltså det osvavlade chardonnay-vinet från Domaine de Brescou årgång 2013, öppnat för 18 månader sedan: Bärnstensfärgat, helt okej, ganska stor doft, saknar fräsch frukt, men det finns massvis av gamla gula äpplen med skrynkligt skinn, inslag av gammal matkällare med vinteräpplen i ett hörn, viss oxidation, sherry (amontillado)-inslag i den ganska kraftfulla smaken, gamla, sega cheese doodles och lite eldighet i avslutet och eftersmaken, lätt beska och inslag av risbrännvin; oxiderat men inte alls dött eller oangenämt, men vad dricker man detta till? Ursprung som kan fastställas: vitt vin.
Det svavlade röda vinet, alltså det osvavlade cabernet-vinet från Domaine de Brescou årgång 2013, öppnat för 18 månader sedan: det här vinet var inte så kul ineldningsvis men blev bättre, nu börjar det få en tegelstensnyans i kanterna men färgen är fortsatt ganska vital, bra, rejäl doft av rustikt rödvin a la Mascara och Alger Rouge, lätt inslag av ej oangenäm urin på långt håll samt gröna blad i en klassisk blombukett från Interflora, ganska okej smak, saknar grundsyra men har inslag av flyktig syra, i smaken och en annars okej eftersmak finns lite ingefära och en pikant syra.
(Nu följer lite ”det är slut-musik” som Hustrun kommer höra och då kan jag berätta att det ju är slut med vinerna på terrassen, men till alla sanna HR vill jag säga att det är självklart så att det inte går att slänga de osvavlade vinerna när de befinner sig i sin prydo, ska bara posta det här inlägget sedan ska jag hitta ett gömställe för mina precious.)
På Ästad inleddes programmet lördagen den sjätte februari med en presentation av gårdens eget vin. Besökarna fick tillfälle att prova ”andra-vinet” från 2014, ett torrt och lätt ekat vin på solaris. Som jag själv är konsulterande vinmakare och är hyggligt ansvarig för hurudant det är vill jag inte säga mer än att det var riktigt bra.


Marco di Giulio på Girard gav oss en lektion i Petite Sirah (flaskan nedan dock en bordeauxblend från Marco).
Dorli Muhr berättade hur man gör premium-syrah i Österrike.
Philippe Guillanton från Château Margüi talade om eko-odling i olika varianter och om trender i Sydfrankrike.
Laure Poisson (Les Vignerons de Tavel) visade på variationer i färg och aromer mellan olika år och lägen i rosévinernas hemland Tavel.
Miguel Merino underhöll med några väl valda ord om mazuelo i Rioja.
Via länk från Swartland gav oss Andrea Mullineux senaste nytt och allt vi i övrigt behöver veta om syrah i Sydafrika.
Sist men inte minst talade er utsände i de föredragande vinmakarnas pratglada show-off-föreställningsvärld om
Enligt uppgift återkommer #TWWD som #TWWD2017 om ganska precis ett år, närmare bestämt första helgen i mars 2017 (om tilltänkta lokaler är lediga, i annat fall kan dagen komma att flyttas en vecka åt endera hållet, vilket, vilket den vakne HR:en redan listat ut, innebär framåt eller bakåt).
Som tidigare påpekats är ett återkommande problem i vindebatten att allt så lättvindigt blir svart eller vitt. Till och med då professorer uttalar sig. Det är lite skumt det där för i botten brukar fundamentalistiska uttalanden grunda sig på osäkerhet och bristande kunskap. Hursomhaver, i artikeln går någon till storms mot koppar i vinodlingen och menar att syntetiska bekämpningsmedel alltid är bättre än tungmetallerna i ekologisk odling och vips så är det svart och vitt så att eko-odlingen är direkt skadlig för miljön.

Méthode rurale eller méthode ancestrale skulle kunna översättas med ”bonn-metoden” respektive ”gammaldags metoden” och anses rent allmänt vara de mousserande vinernas urmoder. Till skillnad från méthode traditionelle, alltså den som används i bland annat Champagne och där vinet jäses två gånger (först en fullgången jäsning i tank, som sedan följs av en igångsatt andra jäsning i flaskan), sker allt i ett svep när vi talar om den ursprungliga metoden. Kort sagt startas jäsningen i en tank och när runt 20 g socker återstår flyttas det jäsande vinet till flaska och får jäsa färdigt där. Resultatet är ett mousserande vin med lägre tryck än till exempel en champagne.




– Är det sant att det finns viner som är så billiga att det blir rent omoraliskt?
– Använder ni jäst?