Ni vet de där tiraderna som låter inövade eller åtminstone upprepade och på intet vis kommande från ett öppet hjärta? De är aldrig rätt, men ändå mer fel när de kommer ur en ung mun ity då är det uppenbart att vi inte har att göra med en gammal idiot utan en ung en, som ska förpesta vinvärlden många, många år framöver. Tvingades vid en fransk rundresa häromveckan lyssna på följande dumheter, grodhoppandes ur munnen på en alldeles för ung person: ”Det här vinet vill du inte prova för snabbt! Du måste prova det under minst en timme. Tiden stannar. Står still. Vinet talar med dig. Penetrerar dig.”, ”Varje år är unikt. Det finns inga svaga år. Om du har tre barn, är något av dem svagt av födsel?”, ”Blanda levande viner är lycka! Ibland fungerar inte äktenskapet. Druvorna älskar inte varandra. Blenden är ett stort ögonblick i livet!” vinifierat kräver förbud mot dravlande vinmakare! Chrissie Hynde.
Kategoriarkiv: Vinvärlden
Bulgariska bilder & Pancho Vladigerov
Var häromdagen i södra Bulgarien, i Struma-dalen och trakterna av Sandanski och Melnik för att blenda vin åt Abdyika samt köpslå med några hugade kunder. Fortsättning följer förhoppningsvis. I väntan på mer information får HR:en hålla till godo med lite bilder och Pancho Vladigerov.
Domaine de Brescou ”Blanc Vin Nature” 2013 2.0
Så vad händer då med den osvavlade flaskans innehåll när den får stå öppen? undrar så klart alla ni som läste inlägget om det osvavlade vitvinet från Domaine de Bresccou och samma fråga har jag ställt mig. Placerade därför den lite mer än halvfulla flaskan tio dagar i kylen och provade om den. Till min förvåning är den ändå bättre efter tio dagar. Samma frukt som då flaskan öppnades men renare. Inte trött någonstans. Fungerade bra till en slags anrättning av kycklingfilé, sparris, pressad potatis och en god sås som jag inte har en aning om hur den var sammansatt och som jag tycker att Hustrun redan i alltför stor utsträckning fått vara den här bloggens hjältinna trots att er utsände i bloggträsket borde vara det – jag menar, vad ska man annars ha en blogg till om inte till att förhärliga sig själv? – tänker jag inte fråga Hustrun hur hon gjorde den där goda såsen. Såå god var den inte, när jag tänker efter. Hursomhelst: vinet var bra. Hatten av för mig själv och osvavlade viner när det blir bra.
Årets vin… skribent! & Elvis Costello
Tveklöst är det emellanåt ganska kul med de där topplistorna som Sverige fylls av mot slutet av året och framförallt runt Nyår. Till detta roliga hör också listor på Årets vin av det ena eller andra slaget, framröstade av vinskribenter, vinklubbar, bloggare och så vidare. vinifierat föreslår nu att landets vinimportörer, näthandlare, Systembolaget och ett slumpvis utvalt antal producenter röstar fram ”Årets vinskribent”, ”Årets bloggare”, ”Årets nykomling”, ”Årets vinbild”, ”Årets krönika”, ”Årets smaklösaste gom”, ”Årets bästa reportage”, ”Årets etikettrunkare”, ”Årets podinslag” och en lång rad andra ”Årets” med inriktning på skribenter, bloggare, twittrare, instagrammare, klubbar, podar, nätteve och annat som kan ha med saken att göra. Elvis Costello.
På GC-spaning i Chablis
Var häromveckan och hälsade på Clotilde Davenne och fick bland annat tillfälle att prova hennes tre Grand Cru från 2013 och vad säger man? 2013 är i min gom ett fantastiskt år och Clotilde har inte precis gjort bort sig med sina GC. Vinerna buteljeras inte förrän i dagarna och kommer inte att vara på topp än på många år, men oj så bra de är. Les Clos är som vanligt lysande och Clotilde har sedan länge ett gott öga till Bougros, men bäst av alla 2013 är i alla fall just nu Blanchot – bästa Blanchot jag provat, tror jag, och jag har, håhåhå, provat många, många bra Blanchot.
Domaine de Brescou ”Blanc Vin Nature” 2013 & Nature
Har tidigare skrivit om att alla vinerna från Domaine de Brescou i Alignan-du-Vent (Languedoc) håller låga svavelhalter, som för övrigt är utsatta på etiketten. Vid sidan om detta har jag också berättat om de mindre volymer osvavlat vin vi gör där. Eller osvavlat och osvavlat, det kan hända att vi, liksom nästan alla andra tillverkare av naturviner, tillsätter 1 eller 2g/hl mellan jäsningen och buteljeringen. Har tidigare också skrivit om svårigheten med att transportera äkta naturvin eftersom dessa per definition inte kan vara omdragna och därför innehåller relativt höga halter CO2, vilket i sin tur vanligtvis leder till att korken lyfts vid transport. Körde vid mitt senaste besök på Brescou hem två flaskor vitt naturvin (bil ca 30 mil i runt 130 km/h). Den ena sköt ut korken halvvägs ur flaskan, den andra sköt inte alls. Öppnade idag den halvskjutna och den var riktig bra – och, jo, jag skulle säga om vinet inte var bra, tro mig (eller, ja, jag skulle nog bara inte nämna saken…) – men nu var flaskan verkligen bra med ren, lätt återhållen men vital och ganska bred fruktpalett, gula äpplen, ett lätt tropiskt inslag och ren druvkaraktär av chardonnay, en rejäl och ganska kraftfull och ren, fruktig smak med snygg balans i syran som får en hjälpande hand av lite CO2 som befinner sig på en högre halt än vad
som är brukligt i stilla viner, dock utan att på något vis vara störande, och på allt detta en lång, ren eftersmak. Det som slår mig avseende det här vinet i likhet med så många andra viner som bara fått ett eller två milligram svavel per liter (ett i det här fallet) är att det ändå finns en liten touch av svavelbaserade aromer på näsan, inte ett dugg störande, så som den är i många moderna vita och rosa viner gjorda med jäststammar som bygger aromer på svavelföreningar, men den finns där. Sist men inte minst: när ett naturvin förblir rent och fritt från defekter är det alltid ett bra, spännande och intressant vin som fungerar i många sammanhang, problemet med den här typen av viner är att så många är behäftade med direkta defekter som fanatikerna antingen på fullt allvar tror är nyttiga, inte känner, blundar för eller tror är komplexitet, men vare sig acetaldehyd, överdoserad flyktig syra, smutsbrett eller en osund bakterieflora är bra för vinet eller, för den delen, huvudvärken. Vad är då A och O när du gör ett naturvin? Hygienen. Perfekt arbete i vingården, inga skavanker på druvorna, varsam skörd, bra naturlig jästflora i vinkällaren, oklanderlig renhet i allt i vinkällaren. Nature.
Systembolagets sortimentsmodell straffar konsumenten?
När Systembolaget förra året införde en ny sortimentsmodell var vi många som var positiva till den samtidigt som det var uppenbart att justeringar skulle komma krävas och nu är det dags för det. Eller inte, beroende på Systembolagets agenda. Det är lätt att se att modellen gynnar SB:s egna mål, som att ekologiska viner ska stå för 10 % av utbudet år 2020. Sedan den nya modellen infördes har ekologiska produkter rent allmänt fått stadigare mark under fötterna och bättre positioner. Omvänt har flera mer populära men inte ekologiskt certifierade viner rankats ner till sämre distribution; vissa av dem kommer till och med att försvinna ur sortimentet trots att kräftgången inte alltid beror på minskad efterfrågan egentligen – raset påbörjas först sedan produkten fått sämre distribution till följd av den nya sortimentsmodellen. Inte så mycket att säga om att produkter försvinner, men inte när det inte på ett självklart vis sker på grund av konsumentens fria val – för övrigt knappast vad någon tänkt sig med den här modellen, låt vara att det säkert är väl genomtänkt att de ekologiska vinerna via den nya sortimentsmodellen ska öka. Nu blir det inte så lyckat eftersom det rimligtvis måste vara så att det i sig hedervärda eko-målet nås genom att produkterna är tillräckligt bra för att ta de positioner de nu får sig till skänks. Det är knappast heller så att segmentet ”ekologiska viner” är hjälpt av att produkter som uppenbarligen inte kan ta sina positioner av egen kraft favoriseras på mer efterfrågade, och kanske också kvalitativt bättre, produkters bekostnad. Även ekologiska viner måste vara bra för att konsumenten ska efterfråga dem mer än en gång. Målet med 10 % ekologiska viner år 2020 är för övrigt, som sagt, hedervärt, men dessvärre knappast hållbart, om uttrycket tillåtes. Kort sagt räcker det att göra som i de traditionella planekonomierna och räkna produktionen i kvantitet och utbud istället för kvalitet och efterfrågan för att nå målet. Något som i grunden torde vara kontraproduktivt om SB har som mål att också främja folkhälsan och att tillmötesgå konsumentens önskningar. Företaget lär inte heller bli särskilt populärt bland mer seriösa producenter i allmänhet och ekologiska sådana i synnerhet om det favoriserar ekologiska skräpviner ty ett skräpvin är alltid ett skräpvin även då det klär sig i en ekologisk dräkt.
Expressen penetrerar dumheten: utlovar baksmällefria BiB!
Vi måste utgå från att ”Överläkaren” i Expressens artikel om ”Vinerna du inte blir bakis av” inte är skogstokig utan att han låtit sig duperas till att medverka så som han gör i artikeln. Exakt hur detta gått till lär vi inte få veta, men här är några fakta. 1. Det enda sättet som fungerar för den som vill undvika baksmälla är att inte dricka alkohol. 2. Sanslöst naivt tro att något annat än alkoholen är orsak till verklig baksmälla och direkt förledande konsumentinformation att påstå något sådant. Baksmällans elände orsakas av acetaldehyden som uppstår då kroppen bryter ner alkohol (vetenskapligt bevisade fakta). 3. Vid sidan om baksmällan finns ett fåtal personer som är överkänsliga mot vissa naturliga ingredienser i vin och vindruvor, bland annat tror vetenskapen att somliga reagerar med huvudvärk på en del rödviner samt mousserande vin. Undantagsvis reagerar också vissa ibland med huvudvärk på skitiga viner – exakt varför har vetenskapen ännu inte fullt ut bevisat, men dåliga viner innehåller ofta högre halter av saker som ochratoxin och acetaldehyd (se ovan) som kan uppstå vid högintensiv odling (ochratoxin) respektive slarvigt vinmakeri och i viner med låg svavelhalt (acetaldehyd). 4. Överläkaren påstår att det är ”mindre konserveringsmedel och tillsatser i ekologiskt odlade viner”. Bevis, herr Överläkare, tack. Det där är ett antagande. Min erfarenhet är att enklare vin gjorda på högintensivt odlade druvor, ekologiska eller inte, innehåller mer av allt det du inte vill att vinet ska innehålla. I sammanhanget ska nämnas att billiga viner är högintensivt odlade – vore de inte det skulle priset vara högre. 4. Och så återigen detta med alla konserveringsmedel och tillsatser, suck, vilka tillsatser talar vi om då av det ytterst lilla fåtal som är tillåtna och som används undantagsvis och då framförallt i enklare viner, ekologiska eller inte? 5. ”Konserveringsmedel”, gissar då att svavel i första hand avses. Att den tillåtna svavelhalten är lägre för ekologiska viner än övriga innebär inte att de per se innehåller lägre halter. Många välgjorda ”konventionella” viner innehåller mycket låga halter och det finns enskilda ekologiska produkter som balanserar på den tillåtna gränsen och som kanske fått sig en tillsats askorbinsyra istället för svavel.6. Som en som började med ekologisk odling och svavelförsök redan runt 1990 borde jag stå på en kruskaknutte – barrikad i sådana här lägen men dumheten måste alltid bekämpas även om självaste gudarna kämpade förgäves mot den.
Tavel & vägen till Sanningen
Hamnade bara så där apropå på en Tavel-vertikal i veckan. Uppdraget var att undersöka om påståendet – inte minst utbasunerat av er utsände i roséträsket – stämmer, att Tavel i allmänhet och Les Lauzeraies/kalkstensvarianterna i synnerhet inte bara håller utan rent av blir bättre med lagring. Utgångsvinet var inte så uppmuntrande. Cuvée Tableau (sandjordsdelen i Tavel) från det hållbara året 2010 var förvisso drickbart men inget du bjuder någon annan än ovänner på. Inte heller Les Lauzeraies 2008 var en höjdare, i likhet med Cuvée Tableau inte dött på något vis men knappast något att jubla över. Trött, kort sagt. Med de senare årgångarna Les Lauzeraies förhöll det sig annorlunda. Samtliga var fullt vitala och vid en direkt jämförelse slår 2012 för dagen 2013 – trots att 2013 i mina ögon är den bästa Les Lauzeraies jag provat, däremot är den ung och för dagen mer driven av frukt än av den för ursprunget typiska ”mineraliteten” och den som vill ha lite mer elegans och nedtonad frukt får ge sig till tåls. Vill här passa på att lösa Hans Artberg, som i sitt senaste Vinbrev menar att 2013 är mindre bra än de tidigare årgångarna, från den bannbulla ett sådant beteende skulle åtföljas av – vinifierat uppmanade HR:arna att byta vinspalt om hens vinspalt inte skriver upp Les Lauzeraies 2013. Nu råkar artbergomvin.nu vara en av de få vinbloggar/vinspalter vinifierat följer, varför vinifierat bestämt sig för att ge artbergomvin.nu dispens från bannbullan samtidigt som vinifierat vill uppmana Herr Artberg att prova Les Lauzeraies 2012, 2013 och 2014 tillsammans om ett år. Det är aldrig försent att finna den rätta vägen.
Systembolaget redo straffa skräpvinerna?
Systembolaget inför inom kort en negativ särbehandling genom en straffavgift på tyngre glasbuteljer. En vettig tanke: den som vill ha det där vinet med den där läckra men från miljösynpunkt klandervärda buteljen får betala lite extra. Ett logiskt nästa steg är att införa en straffavgift på alla viner med ett uttag på över 60 hl/ha.