Systembolagets sortimentsmodell straffar konsumenten?

När Systembolaget förra året införde en ny sortimentsmodell var vi många som var positiva till den samtidigt som det var uppenbart att justeringar skulle komma krävas och nu är det dags för det. Eller inte, beroende på Systembolagets agenda. Det är lätt att se att modellen gynnar SB:s egna mål, som att ekologiska viner ska stå för 10 % av utbudet år 2020. Sedan den nya modellen infördes har ekologiska produkter rent allmänt fått stadigare mark under fötterna och bättre positioner. Omvänt har flera mer populära men inte ekologiskt certifierade viner rankats ner till sämre distribution; vissa av dem kommer till och med att försvinna ur sortimentet trots att kräftgången inte alltid beror på minskad efterfrågan egentligen – raset påbörjas först sedan produkten fått sämre distribution till följd av den nya sortimentsmodellen. Inte så mycket att säga om att produkter försvinner, men inte när det inte på ett självklart vis sker på grund av konsumentens fria val – för övrigt knappast vad någon tänkt sig med den här modellen, låt vara att det säkert är väl genomtänkt att de ekologiska vinerna via den nya sortimentsmodellen ska öka. Nu blir det inte så lyckat eftersom det rimligtvis måste vara så att det i sig hedervärda eko-målet nås genom att produkterna är tillräckligt bra för att ta de positioner de nu får sig till skänks. Det är knappast heller så att segmentet ”ekologiska viner” är hjälpt av att produkter som uppenbarligen inte kan ta sina positioner av egen kraft favoriseras på mer efterfrågade, och kanske också kvalitativt bättre, produkters bekostnad. Även ekologiska viner måste vara bra för att konsumenten ska efterfråga dem mer än en gång. Målet med 10 % ekologiska viner år 2020 är för övrigt, som sagt, hedervärt, men dessvärre knappast hållbart, om uttrycket tillåtes. Kort sagt räcker det att göra som i de traditionella planekonomierna och räkna produktionen i kvantitet och utbud istället för kvalitet och efterfrågan för att nå målet. Något som i grunden torde vara kontraproduktivt om SB har som mål att också främja folkhälsan och att tillmötesgå konsumentens önskningar. Företaget lär inte heller bli särskilt populärt bland mer seriösa producenter i allmänhet och ekologiska sådana i synnerhet om det favoriserar ekologiska skräpviner ty ett skräpvin är alltid ett skräpvin även då det klär sig i en ekologisk dräkt.

Expressen penetrerar dumheten: utlovar baksmällefria BiB!

Vi måste utgå från att ”Överläkaren” i Expressens artikel om ”Vinerna du inte blir bakis av” inte är skogstokig utan att han låtit sig duperas till att medverka så som han gör i artikeln. Exakt hur detta gått till lär vi inte få veta, men här är några fakta. 1. Det enda sättet som fungerar för den som vill undvika baksmälla är att inte dricka alkohol. 2. Sanslöst naivt tro att något annat än alkoholen är orsak till verklig baksmälla och direkt förledande konsumentinformation att påstå något sådant. Baksmällans elände orsakas av acetaldehyden som uppstår då kroppen bryter ner alkohol (vetenskapligt bevisade fakta). 3. Vid sidan om baksmällan finns ett fåtal personer som är överkänsliga mot vissa naturliga ingredienser i vin och vindruvor, bland annat tror vetenskapen att somliga reagerar med huvudvärk på en del rödviner samt mousserande vin.  Undantagsvis reagerar också vissa ibland med huvudvärk på skitiga viner – exakt varför har vetenskapen ännu inte fullt ut bevisat, men dåliga viner innehåller ofta  högre halter av saker som ochratoxin och acetaldehyd (se ovan) som kan uppstå vid högintensiv odling (ochratoxin) respektive slarvigt vinmakeri och i viner med låg svavelhalt (acetaldehyd). 4. Överläkaren påstår att det är ”mindre konserveringsmedel och tillsatser i ekologiskt odlade viner”. Bevis, herr Överläkare, tack. Det där är ett antagande. Min erfarenhet är att enklare vin gjorda på högintensivt Expressen logaodlade druvor, ekologiska eller inte, innehåller mer av allt det du inte vill att vinet ska innehålla. I sammanhanget ska nämnas att billiga viner är högintensivt odlade – vore de inte det skulle priset vara högre. 4. Och så återigen detta med alla konserveringsmedel och tillsatser, suck, vilka tillsatser talar vi om då av det ytterst lilla fåtal som är tillåtna och som används undantagsvis och då framförallt i enklare viner, ekologiska eller inte? 5. ”Konserveringsmedel”, gissar då att svavel i första hand avses. Att den tillåtna svavelhalten är lägre för ekologiska viner än övriga innebär inte att de per se innehåller lägre halter. Många välgjorda ”konventionella” viner innehåller mycket låga halter och det finns enskilda ekologiska produkter som balanserar på den tillåtna gränsen och som kanske fått sig en tillsats askorbinsyra istället för svavel.6. Som en som började med ekologisk odling och svavelförsök redan runt 1990 borde jag stå på en kruskaknutte – barrikad i sådana här lägen men dumheten måste alltid bekämpas även om självaste gudarna kämpade förgäves mot den.

Tavel & vägen till Sanningen

Hamnade bara så där apropå på en Tavel-vertikal i veckan. Uppdraget var att undersöka om påståendet – inte minst utbasunerat av er utsände i roséträsket – stämmer, att Tavel i allmänhet och Les Lauzeraies/kalkstensvarianterna i synnerhet inte bara håller utan rent av blir bättre med lagring. Utgångsvinet var inte så uppmuntrande. Cuvée Tableau (sandjordsdelen i Tavel) från det hållbara året 2010 var förvisso drickbart men inget du bjuder någon annan än ovänner på. Inte heller Les Lauzeraies 2008 var en höjdare, i likhet med Cuvée Tableau inte dött på något vis men knappast något att jubla över. Trött, kort sagt. Med de senareLesLauzeraies_flaska årgångarna Les Lauzeraies förhöll det sig annorlunda. Samtliga var fullt vitala och vid en direkt jämförelse slår 2012 för dagen 2013 – trots att 2013 i mina ögon är den bästa Les Lauzeraies jag provat, däremot är den ung och för dagen mer driven av frukt än av den för ursprunget typiska ”mineraliteten” och den som vill ha lite mer elegans och nedtonad frukt får ge sig till tåls. Vill här passa på att lösa Hans Artberg, som  i sitt senaste Vinbrev menar att 2013 är mindre bra än de tidigare årgångarna, från den bannbulla ett sådant beteende skulle åtföljas av – vinifierat uppmanade HR:arna att byta vinspalt om hens vinspalt inte skriver upp Les Lauzeraies 2013.  Nu råkar artbergomvin.nu vara en av de få vinbloggar/vinspalter vinifierat följer, varför vinifierat bestämt sig för att ge artbergomvin.nu dispens från bannbullan samtidigt som vinifierat vill uppmana Herr Artberg att prova Les Lauzeraies 2012, 2013 och 2014 tillsammans om ett år. Det är aldrig försent att finna den rätta vägen.

Systembolaget redo straffa skräpvinerna?

Systembolaget inför inom kort en negativ särbehandling genom en straffavgift på tyngre glasbuteljer. En vettig tanke: den som vill ha det där vinet med den där läckra men från miljösynpunkt klandervärda buteljen får betala lite extra. Ett logiskt nästa steg är att införa en straffavgift på alla viner med ett uttag på över 60 hl/ha.

RSV-Cab Franc till Twoson

Den för HR:en bekanta, exklusiva vinklubben Twoson, eller The Torstenson Hanzon Collection, handlar om att välja ut och i förkommande fall sätta ihop småpytsar vin, buteljera dessa på magnum och sälja dem till klubbens medlemmar. Antalet magnum landar alltidRobert Sinskey mellan 125 och 150 stycken. Vanligtvis cirka 130. Det beror på att merparten av de utvalda vinerna kommer från unika fat om 225 liter, fat som Hanzon och er utsände i vinklubbarnas mångfacetterade universum fått välja ut hos producenter som de nyss nämnda vinresenärerna tycker om på ett mer eller mindre hejdlöst sätt. I förra veckan fick de tillfälle att sniffa tunnor hos den ekologiska pionjären och egensinniga vinproducenten Robert Sinskey Vineyards i Carneros, Napa Valley, och närmare bestämt alldeles intill Silverado Trail i Stags Leap. Exakt vad det kommer att leda till är ännu inte klart. Bland annat finns det funderingar kring en finfin, vingårdsbetecknad (”Three Amigos”) pinot noirAbraxas från 2012 och en eventuell möjlighet att köpa loss ett knippe Abraxas 2006 på magnum – ett vin som är störtskönt idag och som understryker vikten av att inte hinka i sig sina Abraxas för tidigt. Dock ledde besöket och sniffandet till att ett nytt fat mellanrostad Troncais-ek från Nadalie till brädden fyllt med cabernet franc köptes in. Detta kommer nu med det snaraste att buteljeras. Vinet kommer från Sinskeys utmärkta Vandal Vineyard – prov kan köpas i Sverige – men kommer till skillnad från RSV:s eget vin bara innehålla en av två kloner cabernet franc samt få betydligt mindre ek. Det kommer göra Twoson-varianten mer ren och fräsch i druv-uttrycket, men mindre koncentrerad. Två goda sidor av samma sak.

Erica Landin på fat på Kunde

Nej, det är så klart inte så att de serverar vinskribenten med mera Erica Landin på tap på Kunde Estate i Sonoma, Kalifornien. Däremot är det så att Erica med dödsförakt i blicken och ovetande om vad som väntade henne förra hösten styrde kosan västerut för att under några veckor känna på det här med att vara vinmakare och det resulterade i ett par fat vin som nu ligger där och gottar sig bland Kundes hundratals och åter hundratals andra tunnor. Kunde Estate, för er som har nollkoll, är enligt uppgift USA:s största, enskilda ”sustainable” vingård. Det är också den otroligt vackra platsen där filmen ”Bottleshock” om Chateau Montelena och den berömda Paris-provningen 1976 till stora delar spelades in. Erica tillbringade några veckor under skörden 13 där och gjorde ett par fat utifrån sin egen idealbild. Exakt hur hennes fat i detta nu smakar har hon nollkoll på eftersom hon inte ska tillbaka för att avsluta sitt värv förrän omKunde några månader. Men vinifierat vet. Provade hennes fat i samband med ett besök på gården i veckan. Hur är det då, kan en nybörjare få till det bara så där? undrar den intresserade HR:en och sänder iväg en tanke till en soldränkt plats där samma person sippar vin i glada vänners lag samtidigt som den makar vin. Hm. Sanningen är att den som verkligen vill vara med i leken själv får vara beredd på både hårt arbete, för lånliga tider blåsvarta fingrar och naglar och många sömnlösa nätter fyllda av oro för allt som kan gå fel. Erica tog den smällen och hennes fat är i skrivande stund i utmärkt skick. Allt hon behöver göra nu är att ge dem rätt omvårdnad fram till buteljeringen och, inte minst, dra vinet av fat vid exakt rätt ögonblick. Lätt och en plätt.

Syrah från Red Mountain, Wa

På plats i USA och närmare bestämt Red Mountain och Hedges Family Estate, som jag konsultat för sedan 2001. Eller, egentligen, gav jag de första råden redan 1997och de resulterade i en satsning på syrah. Kul, därför att syrah känns som en utmärkt idé här – låt vara att en mängd andra sorter också fungerar märkvärdigt bra på berget, till exempel petit verdot, malbec och cabernet franc. Trots att intresset för dyrare syrah är litet bland de amerikanska konsumenterna, en direkt följd av alla billiga ”aussie-shiraz” som i vågor sköljt över landet, har företag valt attDLD fortsätta sin satsning. Idag gör Hedges ett flertal olika syrah-varianter i kategorin ”vingårds-viner”. I Sverige hittar vi dels DLD, dels Bel Villa Syrah (Gooedhart). Druvorna till de här båda vinerna kommer från två olika lägen på berget och appellationen Red Mountain och de görs på lite olika vis. Resultatet är tu viner som både är lika och olika och mycket spännande att ställa mot varandra i en blindprovning och gärna då också ett par olika årgångar av de båda. Vid sidan om dessa finns ett antal ”Limited Syrah” som jag plockat ut under några år, den senaste så sent som i förrgår. Som om det nu inte räckte med det  kan den som besöker gården komma över tre magnum, var och en från ett unikt läge på berget och med sin egen karaktär. Blytungt terroirtänk och riktigt kul att ha fått vara del av. PS AVA Red Mountain var igår den första AVA någonsin med att få en egen presentation/sida på Amazons sajt, där du numer bl a kan köpa vin från Hedges.

Domaine de Brescou maj 2014, svavel & Cake

Var och tittade till min kund Domaine de Brescou i veckan. 2013 visar sig vara precis ett så bra vit- och rosévinsår som vi trott och hoppats. I Sverige finns rosévinet ”Fleur d’Eté” (beställ årgången 2013) för den somFleur d ete 2013 vill gå till botten med det nyss sagda – för övrigt något så ovanligt som ett lågsvavlat ”rosé de piscine”, en lätt vinstil som annars brukar gå hand i hand med rejält med svavel. På rödvinssidan ser det också bra ut, men är mer svårbedömt. Tveklöst är det ett lättare år än 2012 och gårdens ”Pinot Noir” är lovande och årets ”Carisma” drar för ovanlighetens skull iväg, ordentligt, mot grenachestuk föranlett av de cirka 20 % av helheten som 2013 består av vin från unga grenachestockar – unga stockar har en förmåga att skänka ovanligt mycket, fräsch druvkaraktär. Måste här passa på att sticka in, att Carisma 2011 fick full pott i Sydsvenska Dagbladets senaste helgbilaga. Kul för gården, men också i största allmänhet uppmuntrandecarisma2009-bottle att ett så pass eget, får man ändå säga, vin som Carisma trots sitt låga pris kan bedömas på rätt grunder – såklart tycker jag att ni även ska prova det här vinet, finns också i beställningssortimentet, dominerat av carignan och medan 2011 är hyggligt medgörligt idag kan den som lyckas beställa hem 2012, som också finns i Sverige, förvänta sig väldigt mycket, öh, carignan, för den pengen. I övrigt ska också ”Syrah 2013” nämnas. Verkar bli lika fin som 2011. Vad resten anbelangar får vi avvakta och se. Avslutningsvis några ord om svavel, detta med tanke på att Domaine de Brescou medvetet arbetar med väldigt låga svavelhalter och är en av få, kanske världens enda/första (?), att sätta ut det egentligaDomaine de Brescou lobster svavelinnehållet på etiketten. Även 2013 har klarats med låga nivåer och av de båda (närapå) osvavlade ”naturviner” som gjorts är det vita redan buteljerat medan det röda tappas om någon vecka. Det vita fick allt som allt 1 g/l svavel före buteljeringen, det röda fick 2 g/l efter jäsningen och kommer få ytterligare något gram före tappningen. Skälet till att det röda får lite mer svavel, dock fortsatt under 30 mg/l totalt svavel, är att det som så många andra osvavlade/lågsvavlade viner börjat stinka acetaldehyd och gårdens ägare och jag är överens om att osvavlat i all ära men vinet ska vara drickbart också. Cake. PS Ni som eventuellt beställer något av vinerna: årgångarna som upges på SB:s sajt är genomgående fel, räkna med yngre viner än vad som anges och se framförallt till att få ”Fleur d’Eté” från 2013 och ”Syrah” och ”Pinot Noir” från 2011 om ni beställer. (Hummervinerna på bilden är ”Mozaique” respektive ”Viognier” – i Sverige finns det som går ändå bättre ”Chardonnay”.)

Ftalaterna i ditt vin – också en prisfråga & Foo Fighters

Nyligen publicerade laboratoriet Excell i Mérignac, Bordeaux, nya forskningsresultat avseende ftalater – i det här fallet dibutyl phtalate/dibutylftalat (DBP) – i vin. Kort sagt läckage av farliga ämnen från plast. Den kände (vin)forskaren Pascal Chatonnet säger att elva procent av vinerna som testades uppvisar värden som gör dem osäljbara i Europa. Endast 17 procent innehöll inga ftalater alls medan 19 procent uppvisade knappt mätbara mängder. 59 procent överskriderKlassisk vinslang värdet 0,004 mg/kg och som mest uppmättes 2,212 mg/kg. När Chatonnet talar om ”osäljbara” i Europa grundar han sig på allmänna regler för ftalater i livsmedel, några särskilda regler för t ex vin finns inte. Excell har också testat ett flertal spritdrycker, framförallt vinsprit, och där funnit höga värden, men bara i produkter äldre än 20 år. Nu undrar säkert mer än en hur man kan undvika dess ftalater. Chatonnet säger att ftalaterna framförallt kommer från epoxi, som gamla tankar behandlats med. vinifierat håller med om att det är en solklar smittkälla (detta är f ö känt sedan länge, viss epoxi sätter dessutom smak på vinet som lagras i tanken i fråga) och upplyser då sina HR om att cisterner som behandlats med epoxi genomgående är äldre betongtankar – ibland också järntankar – och sådana hittar du framförallt i gamla anläggningar och ställen där de ekonomiska förutsättningarna inte finns för modernisering – med andra ord producenter som arbetar med små marginaler och billiga viner. I sammanhanget kan också glasfibertankar nämnas, dessa förekommer framförallt i anläggningar där enklare vin görs och är avsedda för kortare tids lagring, men självklart händer det att vin blir liggande också på sådana här cisterner. Men nu är inte de epoxibehandlade cisterner enda smittkällan. Det är sedan decennier känt att du inte kan användaTrelleborg slang ”vanliga” plastslangar – ja, det är de där du vanligtvis ser i vinkällarna (röda slangen på bilden härintill) – utan att de förr eller senare börjar ”läcka” ftalater. Det är alltså ett mycket gott tecken när du i en vinkällare ser de där stora, tjocka, klumpiga, inte sällan blå, slangarna från Klebér, Trelleborg och andra. Skälet till att dessa inte dominerar totalt är att de är fruktansvärt dyra, och ja, återigen en koppling till priset vi betalar för vårt vin. Att Chatonnet & co inte fann ftalater i yngre spritflaskor torde bero på att de ”vanliga” plastslangarna sedan länge är så gott som helt eliminerade i spritsammanhang, därtill var läckaget av ftalater alltför uppenbart. Avslutningsvis ska sägas att en sådan här undersökning är beroende av vilka viner som testas – om fokus ligger på exklusiva producenter torde mängden ftalater vara 0, är fokus billigare produkter och vin från ovetande producenter är det sannolikt högre än den nu publicerade rapporten . Noterbart är också att även de högst uppmätta värdena kräver en rejäl konsumtion för att ha någon effekt i sig – detta sagt utan hänsyn tagen till den kemiska cocktailen. Likväl är kontentan för dig och mig dessvärre ytterligare ett skäl att sky de billigaste vinerna som pesten. Foo Fighters.

Dossier Zinfandel & Robert Fripp

Dossier Zinfandel är en utmärkt dokumentärfilm av Milka Barisic och det kroatiska TV-bolaget HRT. Vi får möta ett flertal forskare och vinodlare i största allmänhet och Carole Meredith i synnerhet, och vi får följa zinfandeldruvans vindlade historia hundratals år tillbaka i tiden, låt vara att druvan då gick under sitt ursprungsnamn crljenak kastelanski eller ändå mer troligt tribidrag eller pribidrag – det där sista låter lite luddigt men crljenak kastelanski, tribidrag och pribidrag är olika namn påRobert Fripp ursprungssorten av vilken primitivo och zinfandel är kloner. Sorten plavac mali, som man länge trodde var zinfandels rätta jag, har visat sig vara en nära släkting men inte mer. Tycker egentligen att sådant här är rena dumheterna och strunt för vintöntarna som verkligen är töntar, men filmen är överraskande nog jättespännande (nåja), sedan kan det för all del bero på att jag i själva verket, mig själv ovetandes, tillhör de nyss nämna tönttöntarna. Äntligen dags för lite husgudsmusik: Robert Fripp, Robert Fripp och Robert Fripp samt Robert Fripp & Brian EnoRobert Fripp & David Sylvian, Robert Fripp & Peter GabrielRobert Fripp & Darryl Hall, Robert Fripp & David Bowie, King Crimson.