Tveklöst är det emellanåt ganska kul med de där topplistorna som Sverige fylls av mot slutet av året och framförallt runt Nyår. Till detta roliga hör också listor på Årets vin av det ena eller andra slaget, framröstade av
vinskribenter, vinklubbar, bloggare och så vidare. vinifierat föreslår nu att landets vinimportörer, näthandlare, Systembolaget och ett slumpvis utvalt antal producenter röstar fram ”Årets vinskribent”, ”Årets bloggare”, ”Årets nykomling”, ”Årets vinbild”, ”Årets krönika”, ”Årets smaklösaste gom”, ”Årets bästa reportage”, ”Årets etikettrunkare”, ”Årets podinslag” och en lång rad andra ”Årets” med inriktning på skribenter, bloggare, twittrare, instagrammare, klubbar, podar, nätteve och annat som kan ha med saken att göra. Elvis Costello.
Kategoriarkiv: Vinvärlden
På GC-spaning i Chablis
Var häromveckan och hälsade på Clotilde Davenne och fick bland annat tillfälle att prova hennes tre Grand Cru från 2013 och vad säger man? 2013 är i min gom ett fantastiskt år och Clotilde har inte precis gjort bort sig med sina GC. Vinerna buteljeras inte förrän i dagarna och kommer inte att vara på topp än på många år, men oj så bra de är. Les Clos är som vanligt lysande och Clotilde har sedan länge ett gott öga till Bougros, men bäst av alla 2013 är i alla fall just nu Blanchot – bästa Blanchot jag provat, tror jag, och jag har, håhåhå, provat många, många bra Blanchot.
Domaine de Brescou ”Blanc Vin Nature” 2013 & Nature
Har tidigare skrivit om att alla vinerna från Domaine de Brescou i Alignan-du-Vent (Languedoc) håller låga svavelhalter, som för övrigt är utsatta på etiketten. Vid sidan om detta har jag också berättat om de mindre volymer osvavlat vin vi gör där. Eller osvavlat och osvavlat, det kan hända att vi, liksom nästan alla andra tillverkare av naturviner, tillsätter 1 eller 2g/hl mellan jäsningen och buteljeringen. Har tidigare
också skrivit om svårigheten med att transportera äkta naturvin eftersom dessa per definition inte kan vara omdragna och därför innehåller relativt höga halter CO2, vilket i sin tur vanligtvis leder till att korken lyfts vid transport. Körde vid mitt senaste besök på Brescou hem två flaskor vitt naturvin (bil ca 30 mil i runt 130 km/h). Den ena sköt ut korken halvvägs ur flaskan, den andra sköt inte alls. Öppnade idag den halvskjutna och den var riktig bra – och, jo, jag skulle säga om vinet inte var bra, tro mig (eller, ja, jag skulle nog bara inte nämna saken…) – men nu var flaskan verkligen bra med ren, lätt återhållen men vital och ganska bred fruktpalett, gula äpplen, ett lätt tropiskt inslag och ren druvkaraktär av chardonnay, en rejäl och ganska kraftfull och ren, fruktig smak med snygg balans i syran som får en hjälpande hand av lite CO2 som befinner sig på en högre halt än vad
som är brukligt i stilla viner, dock utan att på något vis vara störande, och på allt detta en lång, ren eftersmak. Det som slår mig avseende det här vinet i likhet med så många andra viner som bara fått ett eller två milligram svavel per liter (ett i det här fallet) är att det ändå finns en liten touch av svavelbaserade aromer på näsan, inte ett dugg störande, så som den är i många moderna vita och rosa viner gjorda med jäststammar som bygger aromer på svavelföreningar, men den finns där. Sist men inte minst: när ett naturvin förblir rent och fritt från defekter är det alltid ett bra, spännande och intressant vin som fungerar i många sammanhang, problemet med den här typen av viner är att så många är behäftade med direkta defekter som fanatikerna antingen på fullt allvar tror är nyttiga, inte känner, blundar för eller tror är komplexitet, men vare sig acetaldehyd, överdoserad flyktig syra, smutsbrett eller en osund bakterieflora är bra för vinet eller, för den delen, huvudvärken. Vad är då A och O när du gör ett naturvin? Hygienen. Perfekt arbete i vingården, inga skavanker på druvorna, varsam skörd, bra naturlig jästflora i vinkällaren, oklanderlig renhet i allt i vinkällaren. Nature.
Systembolagets sortimentsmodell straffar konsumenten?
När Systembolaget förra året införde en ny sortimentsmodell var vi många som var positiva till den samtidigt som det var uppenbart att justeringar skulle komma krävas och nu är det dags för det. Eller inte, beroende på Systembolagets agenda. Det är lätt att se att modellen gynnar SB:s egna mål, som att ekologiska viner ska stå för 10 % av utbudet år 2020. Sedan den nya modellen infördes har ekologiska produkter rent allmänt fått stadigare mark under fötterna och bättre positioner. Omvänt har flera mer populära men inte ekologiskt certifierade viner rankats ner till sämre distribution; vissa av dem kommer till och med att försvinna ur sortimentet trots att kräftgången inte alltid beror på minskad efterfrågan egentligen – raset påbörjas först sedan produkten fått sämre distribution till följd av den nya sortimentsmodellen. Inte så mycket att säga om att produkter försvinner, men inte när det inte på ett självklart vis sker på grund av konsumentens fria val – för övrigt knappast vad någon tänkt sig med den här modellen, låt vara att det säkert är väl genomtänkt att de ekologiska vinerna via den nya sortimentsmodellen ska öka. Nu blir det inte så lyckat eftersom det rimligtvis måste vara så att det i sig hedervärda eko-målet nås genom att produkterna är tillräckligt bra för att ta de positioner de nu får sig till skänks. Det är knappast heller så att segmentet ”ekologiska viner” är hjälpt av att produkter som uppenbarligen inte kan ta sina positioner av egen kraft favoriseras på mer efterfrågade, och kanske också kvalitativt bättre, produkters bekostnad. Även ekologiska viner måste vara bra för att konsumenten ska efterfråga dem mer än en gång. Målet med 10 % ekologiska viner år 2020 är för övrigt, som sagt, hedervärt, men dessvärre knappast hållbart, om uttrycket tillåtes. Kort sagt räcker det att göra som i de traditionella planekonomierna och räkna produktionen i kvantitet och utbud istället för kvalitet och efterfrågan för att nå målet. Något som i grunden torde vara kontraproduktivt om SB har som mål att också främja folkhälsan och att tillmötesgå konsumentens önskningar. Företaget lär inte heller bli särskilt populärt bland mer seriösa producenter i allmänhet och ekologiska sådana i synnerhet om det favoriserar ekologiska skräpviner ty ett skräpvin är alltid ett skräpvin även då det klär sig i en ekologisk dräkt.
Expressen penetrerar dumheten: utlovar baksmällefria BiB!
Vi måste utgå från att ”Överläkaren” i Expressens artikel om ”Vinerna du inte blir bakis av” inte är skogstokig utan att han låtit sig duperas till att medverka så som han gör i artikeln. Exakt hur detta gått till lär vi inte få veta, men här är några fakta. 1. Det enda sättet som fungerar för den som vill undvika baksmälla är att inte dricka alkohol. 2. Sanslöst naivt tro att något annat än alkoholen är orsak till verklig baksmälla och direkt förledande konsumentinformation att påstå något sådant. Baksmällans elände orsakas av acetaldehyden som uppstår då kroppen bryter ner alkohol (vetenskapligt bevisade fakta). 3. Vid sidan om baksmällan finns ett fåtal personer som är överkänsliga mot vissa naturliga ingredienser i vin och vindruvor, bland annat tror vetenskapen att somliga reagerar med huvudvärk på en del rödviner samt mousserande vin. Undantagsvis reagerar också vissa ibland med huvudvärk på skitiga viner – exakt varför har vetenskapen ännu inte fullt ut bevisat, men dåliga viner innehåller ofta högre halter av saker som ochratoxin och acetaldehyd (se ovan) som kan uppstå vid högintensiv odling (ochratoxin) respektive slarvigt vinmakeri och i viner med låg svavelhalt (acetaldehyd). 4. Överläkaren påstår att det är ”mindre konserveringsmedel och tillsatser i ekologiskt odlade viner”. Bevis, herr Överläkare, tack. Det där är ett antagande. Min erfarenhet är att enklare vin gjorda på högintensivt
odlade druvor, ekologiska eller inte, innehåller mer av allt det du inte vill att vinet ska innehålla. I sammanhanget ska nämnas att billiga viner är högintensivt odlade – vore de inte det skulle priset vara högre. 4. Och så återigen detta med alla konserveringsmedel och tillsatser, suck, vilka tillsatser talar vi om då av det ytterst lilla fåtal som är tillåtna och som används undantagsvis och då framförallt i enklare viner, ekologiska eller inte? 5. ”Konserveringsmedel”, gissar då att svavel i första hand avses. Att den tillåtna svavelhalten är lägre för ekologiska viner än övriga innebär inte att de per se innehåller lägre halter. Många välgjorda ”konventionella” viner innehåller mycket låga halter och det finns enskilda ekologiska produkter som balanserar på den tillåtna gränsen och som kanske fått sig en tillsats askorbinsyra istället för svavel.6. Som en som började med ekologisk odling och svavelförsök redan runt 1990 borde jag stå på en kruskaknutte – barrikad i sådana här lägen men dumheten måste alltid bekämpas även om självaste gudarna kämpade förgäves mot den.
Tavel & vägen till Sanningen
Hamnade bara så där apropå på en Tavel-vertikal i veckan. Uppdraget var att undersöka om påståendet – inte minst utbasunerat av er utsände i roséträsket – stämmer, att Tavel i allmänhet och Les Lauzeraies/kalkstensvarianterna i synnerhet inte bara håller utan rent av blir bättre med lagring. Utgångsvinet var inte så uppmuntrande. Cuvée Tableau (sandjordsdelen i Tavel) från det hållbara året 2010 var förvisso drickbart men inget du bjuder någon annan än ovänner på. Inte heller Les Lauzeraies 2008 var en höjdare, i likhet med Cuvée Tableau inte dött på något vis men knappast något att jubla över. Trött, kort sagt. Med de senare
årgångarna Les Lauzeraies förhöll det sig annorlunda. Samtliga var fullt vitala och vid en direkt jämförelse slår 2012 för dagen 2013 – trots att 2013 i mina ögon är den bästa Les Lauzeraies jag provat, däremot är den ung och för dagen mer driven av frukt än av den för ursprunget typiska ”mineraliteten” och den som vill ha lite mer elegans och nedtonad frukt får ge sig till tåls. Vill här passa på att lösa Hans Artberg, som i sitt senaste Vinbrev menar att 2013 är mindre bra än de tidigare årgångarna, från den bannbulla ett sådant beteende skulle åtföljas av – vinifierat uppmanade HR:arna att byta vinspalt om hens vinspalt inte skriver upp Les Lauzeraies 2013. Nu råkar artbergomvin.nu vara en av de få vinbloggar/vinspalter vinifierat följer, varför vinifierat bestämt sig för att ge artbergomvin.nu dispens från bannbullan samtidigt som vinifierat vill uppmana Herr Artberg att prova Les Lauzeraies 2012, 2013 och 2014 tillsammans om ett år. Det är aldrig försent att finna den rätta vägen.
Systembolaget redo straffa skräpvinerna?
Systembolaget inför inom kort en negativ särbehandling genom en straffavgift på tyngre glasbuteljer. En vettig tanke: den som vill ha det där vinet med den där läckra men från miljösynpunkt klandervärda buteljen får betala lite extra. Ett logiskt nästa steg är att införa en straffavgift på alla viner med ett uttag på över 60 hl/ha.
RSV-Cab Franc till Twoson
Den för HR:en bekanta, exklusiva vinklubben Twoson, eller The Torstenson Hanzon Collection, handlar om att välja ut och i förkommande fall sätta ihop småpytsar vin, buteljera dessa på magnum och sälja dem till klubbens medlemmar. Antalet magnum landar alltid
mellan 125 och 150 stycken. Vanligtvis cirka 130. Det beror på att merparten av de utvalda vinerna kommer från unika fat om 225 liter, fat som Hanzon och er utsände i vinklubbarnas mångfacetterade universum fått välja ut hos producenter som de nyss nämnda vinresenärerna tycker om på ett mer eller mindre hejdlöst sätt. I förra veckan fick de tillfälle att sniffa tunnor hos den ekologiska pionjären och egensinniga vinproducenten Robert Sinskey Vineyards i Carneros, Napa Valley, och närmare bestämt alldeles intill Silverado Trail i Stags Leap. Exakt vad det kommer att leda till är ännu inte klart. Bland annat finns det funderingar kring en finfin, vingårdsbetecknad (”Three Amigos”) pinot noir
från 2012 och en eventuell möjlighet att köpa loss ett knippe Abraxas 2006 på magnum – ett vin som är störtskönt idag och som understryker vikten av att inte hinka i sig sina Abraxas för tidigt. Dock ledde besöket och sniffandet till att ett nytt fat mellanrostad Troncais-ek från Nadalie till brädden fyllt med cabernet franc köptes in. Detta kommer nu med det snaraste att buteljeras. Vinet kommer från Sinskeys utmärkta Vandal Vineyard – prov kan köpas i Sverige – men kommer till skillnad från RSV:s eget vin bara innehålla en av två kloner cabernet franc samt få betydligt mindre ek. Det kommer göra Twoson-varianten mer ren och fräsch i druv-uttrycket, men mindre koncentrerad. Två goda sidor av samma sak.
Erica Landin på fat på Kunde
Nej, det är så klart inte så att de serverar vinskribenten med mera Erica Landin på tap på Kunde Estate i Sonoma, Kalifornien. Däremot är det så att Erica med dödsförakt i blicken och ovetande om vad som väntade henne förra hösten styrde kosan västerut för att under några veckor känna på det här med att vara vinmakare och det resulterade i ett par fat vin som nu ligger där och gottar sig bland Kundes hundratals och åter hundratals andra tunnor. Kunde Estate, för er som har nollkoll, är enligt uppgift USA:s största, enskilda ”sustainable” vingård. Det är också den otroligt vackra platsen där filmen ”Bottleshock” om Chateau Montelena och den berömda Paris-provningen 1976 till stora delar spelades in. Erica tillbringade några veckor under skörden 13 där och gjorde ett par fat utifrån sin egen idealbild. Exakt hur hennes fat i detta nu smakar har hon nollkoll på eftersom hon inte ska tillbaka för att avsluta sitt värv förrän om
några månader. Men vinifierat vet. Provade hennes fat i samband med ett besök på gården i veckan. Hur är det då, kan en nybörjare få till det bara så där? undrar den intresserade HR:en och sänder iväg en tanke till en soldränkt plats där samma person sippar vin i glada vänners lag samtidigt som den makar vin. Hm. Sanningen är att den som verkligen vill vara med i leken själv får vara beredd på både hårt arbete, för lånliga tider blåsvarta fingrar och naglar och många sömnlösa nätter fyllda av oro för allt som kan gå fel. Erica tog den smällen och hennes fat är i skrivande stund i utmärkt skick. Allt hon behöver göra nu är att ge dem rätt omvårdnad fram till buteljeringen och, inte minst, dra vinet av fat vid exakt rätt ögonblick. Lätt och en plätt.
Syrah från Red Mountain, Wa
På plats i USA och närmare bestämt Red Mountain och Hedges Family Estate, som jag konsultat för sedan 2001. Eller, egentligen, gav jag de första råden redan 1997och de resulterade i en satsning på syrah. Kul, därför att syrah känns som en utmärkt idé här – låt vara att en mängd andra sorter också fungerar märkvärdigt bra på berget, till exempel petit verdot, malbec och cabernet franc. Trots att intresset för dyrare syrah är litet bland de amerikanska konsumenterna, en direkt följd av alla billiga ”aussie-shiraz” som i vågor sköljt över landet, har företag valt att
fortsätta sin satsning. Idag gör Hedges ett flertal olika syrah-varianter i kategorin ”vingårds-viner”. I Sverige hittar vi dels DLD, dels Bel Villa Syrah (Gooedhart). Druvorna till de här båda vinerna kommer från två olika lägen på berget och appellationen Red Mountain och de görs på lite olika vis. Resultatet är tu viner som både är lika och olika och mycket spännande att ställa mot varandra i en blindprovning och gärna då också ett par olika årgångar av de båda. Vid sidan om dessa finns ett antal ”Limited Syrah” som jag plockat ut under några år, den senaste så sent som i förrgår. Som om det nu inte räckte med det kan den som besöker gården komma över tre magnum, var och en från ett unikt läge på berget och med sin egen karaktär. Blytungt terroirtänk och riktigt kul att ha fått vara del av. PS AVA Red Mountain var igår den första AVA någonsin med att få en egen presentation/sida på Amazons sajt, där du numer bl a kan köpa vin från Hedges.

