Bortsett från mängder av spännande produkter, allt från österrikiska qvevri-viner till imponerande ikonviner från Languedoc (hur spännande är inte Languedoc-Roussillon som vinområde?!), var det två saker på årets Millésime Bio, som, mer eller mindre bokstavligt, märkte vinifierat och, i förekommande fall, mässan: en så kallad ”soirée camarguaise” – okej, de smällde på med delar av Gypsy Kings och fartfylld halvnuevoflamenco från scenen och det fanns massvis av ostron och gåslever och viner, men inga stolar och den som inte hade vassa armbågar hade svårt att få i sig något överhuvudtaget och den som lyckades väl med armbågarna och, i förekommande fall, otidigheter och otrevliga miner och genom att trampa mer civiliserade människor på hälarna, fick snart ont i magen ity ostron och gåslever i överdrivna mängder är ingen lämplig diet för en av hunger hoppande mage; och en vandrande magsjuka, Napoleons hämnd, som fick importör efter importör och utställare efter utställare att lämna in WO för mellan tolv och 24 timmar och väggarna på de Montpellierska hotellen att eka i natten.
Kategoriarkiv: Vinvärlden
Millésime Bio – ekovinernas nav
För några veckor ordnades för tjugonde gången “Millésime Bio” i Sydfranska Montpellier. 1993 var det en, i all fall bland andra odlare, snudd på suspekt företeelse för de närmast sörjande. Nu är det ett mecka för den som vill ställa ut eller hitta viner gjorda efter vad som egentligen borde heta traditionella metoder, men som tillsvidare går under skumma beteckningar som ”ekologiskt” och ”biodynamiskt” eller rent av det mest häpnadsväckande, missvisande och nedsättande epitetet ”naturvin”. Vi, eller i vart fall jag, som var med redan för tjugo år sedan och hela tiden tyckt att den som gör vin efter traditionella metoder ska säga just det, menar att det är den som arbetar högintensivt och med systemiska produkter eller ohemula ersättningar som ska sätta ut det på sin etikett, inte tvärtom. Hursom, nu är ”eko-vinerna” sedan länge rumsrena och intresset ökar stadigt. I Frankrike har arealen för ekologiska viner nästan tredubblats de senaste fyra åren, från 22 509 Ha 2007 till 61 055 Ha 2011 och den utvecklingen fortsätter, i rasande takt. Lägg till detta alla ”uthålliga” vinbruk, samlade i termer och företeelser som ”Terra Vitis” och ”agriculture/lutte raisonnée” och nya lagar som tvingar, åtminstone den franske vinbonden, att besiktiga sin besprutningsutrustning och förbjuder alltfler bekämpningsmedel och tillsatser som historiskt förekommit. I ljuset av detta växer också fram ekologiska byar, som Correns, och ekologiska appellationer, som Cassis. Till fromma för konsumenten – som dock, det upphör aldrig vinifierat att påpeka, måste lägga till någon tia för att få korrekt producerade viner. En intressant detalj, med utgångspunkt från den debatt som pågår i svenska sociala medier om näthandel o d: enligt en undersökning
gjord av magasinet ”Bio Lineaires” säljs i Frankrike eko-viner främst i ”ekologiska” butiker, men också till stor del på stormarknaderna och direkt hos producenten, så lite som mindre än en procent säljs via internet. En annan intressant undersökning, också från Bio Lineaires, visar att det som påverkar mest vid valet av ett eko-vin är smaken, därefter ursprunget och priset; ungefär var tredje eko-konsument väster vikt vid svavelhalten medan var fjärde tycker att druvan är viktig, däremot förefallet buteljens storlek ha mindre betydelse, viktig för blott fyra procent av de tillfrågade. Nog av, i år ställde cirka 700 producenter från jordklotets alla hörn ut och tusentals besökare dök upp, inte minst svenska importörer, som redan visar eller snart kommer att visa upp sina fynd via Systembolagets beställningssortiment, sin restaurangförsäljning och kanske via vinklubbar och näthandel.
Gröna Cassis blir eko-appellation
Lilla Cassis är inte bara en av Frankrikes fyra äldsta appellationer, det är också en av de vackraste, coolaste och grönaste. Det sista trots att detta kustnära distrikt till viss del består av grå klippor som kastar sig ut i det smaragdfärgade Medelhavet. Sedan april 2012 utgör området kring staden Cassis en nationalpark och appellationen Cassis är förmodligen världens enda vindistrikt som uteslutande ligger i en nationalpark. Detta har odlarna tagit fasta på och alltfler blir nu ekologiska eller biodynamiska. Målet är att hela appellationen ska vara ekologisk 2022.
Twoson, CSN&Y & Jethro Tull
På tal om vinklubbsreklam kommer här lite mer vinklubbsreklam. Den här gången för exklusiva Twoson Club. Kort sagt betalar medlemmen närmare 20 000 sek per år och får för det fyra leveranser om tre magnum, alltså inalles tolv magnum. För att få alla att tycka att det hela är urbilligt levereras lagom till Jul och Nyår en låda med tre magnum champagne, specialutvald och i begränsad upplaga som allt annat, oftast med lägre dosage än vad producenten normalt arbetar med. Det unika med vinerna är att de bara finns i en upplaga om högst 150 magnum. Därför är också klubbens medlemsantal begränsat till 40. Vinerna väljer Mats Hanzon, bland annat preses i Svenska Vinakademien, och jag ut hos prominenta producenter världen över, många gånger gör vi våra egna blend eller väljer, helt enkelt, ut ett ekfat som vi ber producenten buteljera åt oss. 120 magnum sänds till medlemmarna, övriga används vid medlemsluncher, två per år, och för att vi som har klubben ska kunna följa mognadsutvecklingen och hålla medlemmarna underrättade om hur det är beställt med deras flaskor. I år går Twoson Club in på sitt fjärde verksamhetsår – däremot har Mats Hanzon och jag arbetat med att leta viner betydligt längre, första vinet köpte vi redan 2005 – och en del av de ursprungliga medlemmarna, som avsåg att vara med i tre år, lämnar nu. Det gör att det kanske kommer finnas fyra-fem platser lediga. Är någon intresserad kan den gå in på medlemssidan, klicka här, och från den kontakta klubben och förhöra sig om det går att få en inbjudan. Det kan verka som att vi förbehåller oss rätten att välja och vraka och det gör vi för all del, men de viktigaste urvalskriterierna är att man betalar, tycker om vin och, om man avser att närvara vid våra luncher, är trevlig och hämningslöst hyllar de producenter som alltid är med, minst en per lunch. vinifierat gissar att beskrivningen i förra meningen på pricken stämmer in på bloggens alla hängruntare. Just det: var i förrgår i Alsace hos mamma Colette och döttrarna Catherine och Laurence Faller på Domaine Weinbach och plockade ut några nya, exklusiva viner för Twoson. Det blev en låda med tre druvsorter, en magnum av vardera, från 2006 (Riesling, Pinot gris och Gewurztraminer). Eftersom Hanzon tycker om CSN/CSN&Y och Jethro Tull avslutar vi med det. (PS Kylen är den som står i flickorna Fallers kök på Domaine Weinbach; fick inte till bildtexten p g a något nytt, mystiskt sätt att hantera bilder som WordPress infört under min frånvaro)
Vinklubbar, distanshandel, BS & kritik
I veckan genomfördes i regi av Björnstierne Antonson och Winefinder den första kritikerprovningen av distanshandlarnas (DH) viner. I och med att det, enligt uppgift, från och med nu kontinuerlig kommer arrangeras provningar av det slaget och i och med att Vinkällaren Grappe sedan en tid arrangerar provningar av viner i Systembolagets beställningssortiment (BS), kan man med visst fog påstå att landets vinkritiker, och deras
läsare, nu har möjlighet att överblicka hela det svenska utbudet av vin. Det finns mängder av spännande produkter i BS och i och med att distanshandeln nu också sätts under lupp lär vi snart veta mer om klassen på det man kan finna där. Det är ingen vild gissning att DH i likhet med BS och ordinarie butikssortiment uppvisar allt från fallgropar till måsten – låt vara att fallgroparna är fler i det ordinarie sortimentet, som har mer fokus på de billiga segmenten än majoriteten av DH-aktörerna och merparten av produkterna i BS. Det enda som fattas nu är kritik av utbudet i gränshandelns butiker (GH). De – och ”de” torde vara så gott som alla – som säger sig skriva för sina läsare bör besinna att många tidningsläsare faktiskt handlar i GH – om inte annat kan man göra vinvärlden en tjänst och dissa skräp som förtjänar att dissas. Notera att många vinklubbar är att hänföra till DH, undantagna är klubbarna som levererar via Systembolaget, som är vaddå? BS? Hursom vore det kul om någon också tog initiativet till kritikerprovningar av de olika vinklubbarnas utgåvor – inte minst de lådor som säljs via tidningar, i förekommande fall till och med vintidningar, särskilt dessa borde nagelfaras.
Vinets dag idag! (St Vincent ser dig)
Äntligen! 22:a januari. Sankt Vincents dag. Vinodlarnas skyddshelgon. Vinets Dag i Sverige. Vin-Sverige och Sankt Vincent förväntar sig att alla gör sin medborgerliga plikt och dricker ett glas vin idag. vinifierat passar på att tipsa om att Girard Old Vine Zinfandel, som inte gjort annat än sålt slut sedan det lanserades i april förra året, nu åter finns i Systembolagets lager och vid sidan om Girard Old Vine Zinfandel har även Baltos, som, om Girard är bullrig och på alla sätt och vis social och inbjudande, är mer åt det strama och eftertänksamma hållet, återkommit i det tillfälliga sortimentet, säljs i systembutikerna februari månad ut, kommer därefter, förhoppningsvis, finnas i beställningssortimentet.
Sisyfos & den svenska berikningen
I enlighet med beslut i EU (1181/2012) får de svenska, danska och brittiska
vinproducenterna, med socker, berika sina viner från årgången 2012 upp till motsvarande 3,5 volymprocent. Skälet till att gränsen höjts är den solfattiga växtsäsongen under fjolåret; den extra sockertillsatsen hjälper till att, vid behov, får upp alkoholstyrkan i vinet. vinifierat är ingen anhängare av metoden och anser att balansen ruckas så snart man ändrar på den naturliga mognadens mer eller mindre goda gåvor. Den seriöse vinbondens sisyfosarbete och stora utmaning ligger i att möta varje år på dess egna villkor.
T9 blir beställningsbart & Chablis
Systembolaget lanserar under 2013 en ny styrningsmodell för sitt sortiment. Såvitt man kan bedöma sker massvis med positiva förändringar, som vinifierat säkert kommer återkomma till under året. Redan nu vill vi dock flagga för att, enligt uppgift, det tidigare obeställbara sortimentet T9 – en moment 22-placering, där vinerna officiellt fanns i sortimentet, men ändå inte, eller bara om en butik verkligen ville ha en viss produkt, annars inte, och T9-vinerna gick inte heller att beställa – nu blir beställningsbart. Det innebär, förhoppningsvis, bland annat en betydligt bättre positionering för Clotilde Davennes utmärkta Chablis, som sedan en tid fört en tynande tillvaro i T9.
Women’s Winemaker Day 2013
Mig tämligen närstående Terrific Wines bjuder in till en Women’s Winemaker Day på Internationella Kvinnodagen (8:e mars för nollkollarna) i år. Sju kvinnliga vinmakare och Sirje Thorslund från Thorslundkagge kommer hålla seminarier om alltifrån svensk ek, Bordeaux och Bierzo via Syrah på AVA Red Mountain och Roussanne i Portugal till Chablis, Montagny och klassisk Riesling från Tyskland. Clotilde Davenne, Paula Fernandéz Trabanco, Françoise Feuillat-Juillot, Sarah Goedhart, Marie Menger-Krug, Vanessa Aubert och Rita Cardoso Pinto är de celebra gästerna. Någon som på förhand bjudits in till evenemanget irriterade sig på, att två av seminarierna (Sirje Thorslund och Clotilde Davenne) endast är öppna för kvinnor, ”ska det vara så 2013?” undrade personen. Tja, även om det vid ett ytligt påseende kan verka så, är knappast dagens samhälle, i grund och botten, särskilt jämlikt mellan könen och därför finns det ingen konkret grund för den frågan. Däremot kan man fundera över om det inte är en aning nedsättande varje gång någon lyfter fram en vinmakare därför att den är kvinna och gärna en ung sådan – något som alltid måste bygga på uppfattningen att vinmakande egentligen är män förbehållet samtidigt som det förbiser det faktum att lika många kvinnor som män sedan länge blir önologer i till exempel Frankrike. Avslutande fråga: kan man påvisa någon skillnad mellan manliga och kvinnliga vinmakare? Hm, bortsett från genitalierna är det svårt. Kvinnor lär ha lägre toleranströskel för beska, vilket möjligen leder till att fler kvinnor än män är mer noga med att göra vinerna rent. Det man kan säga om de vinmakare som nämns vid namn ovan är att de alla gör väldigt rena, snygga och oftast disciplinerade viner, men det gör fler i importörens portfölj och är snarare ett uttryck för dens syn på hur vin ska vara. Den som nu har problem med det här med jämlikhet och genusperspektiv kan kanske se det hela som en Disciplined Winemaker´s Day och att det bara råkade bli så att vinmakarna, som utvalts för sin skicklighet, råkade vara kvinnor. Är någon intresserad av att prova vinerna, träffa vinmakarna eller försöka snika sig in på något av seminarierna är tipset att den personen ska kontakta importören tillika arrangören Terrific Wines (Andreas Karlsson).
Twitternytt & lufta Mencia
vinifierats alias på Twitter, @LarsTorstenson, har, uppenbarligen, varit i Spanien och twittrat från Campo do Borja, Bierzo, Rioja och Rias Baixas. Här en liten sammanfattning
för er som inte följer vinifierat på Twitter: ”D.O. Campo do Borja vintage 12: hot, no rain, volume down by 15%, healthy grapes, good quality, slow MLF, AF etc without problems.”, ”Bierzo: Dominio de Tares Godello sells faster than it is produced, importers now have to line up for a couple of cases.”, ”Western Spain is on CET, meaning light in the evening, darkness in the morning and no early meetings which is exactly how it should be.”, ”Checked MDLVX yesterday, at the end of the day a very ”normal” year, finished MLF just before Xmas #Rioja”, ”Laura Vazquez, Dominio de Tares: Mencia is the most reductive Spanish variety. Miguel Merino Navajas ( #Rioja) agrees.”, ”Laura Vazquez, Dominio de Tares, #Bierzo: Always decant a Mencia wine, in particular the old ones, they will for sure benefit from some air.”, ”Pruning in the high altitude vineyards in #Bierzo always is late because of the risk of freeze.”, ”Caytano Otero, Paco y Lola: volumes down by over 50 % vintage 2012 in #RiasBaixas”, ”Caytano Otera, Paco y Lola: vintage 12 was very complicated, had to wait for maturity, which always is (rain)risky in #RiasBaixas.”. Av allt detta twittrande kan vi, framförallt, dra slutsatsen, att vin gjort på druvan Mencia, till exempel Dominio de Tares ”Baltos” (reklam i marginalen här intill), ungt som gammalt, vanligtvis vinner på att luftas.