Kategoriarkiv: Vinvärlden

Fransk vinrevolution i vardande? (& Slade)

Publicerat av
Svara

Det faktum att den franska vinvärlden kan stå inför en smärre revolution har föga uppmärksammats utomlands. Det som händer är, att några odlare vägrat betala sina medlemsavgifter till respektive ”Intercomité” – alltså den lokala branschorganisationen. De sistnämnda finns i snart sagt varje fransk appellation, till exempel CIVB (Conseil Interprofessionel du Vin de Bordeaux). Ett datum att hålla i minnet är den 15e november. Då tar Europadomstolen i Luxemburg ställning till en tvist mellan just några producenter i Bordeaux och CIVB. Om vinbönderna får rätt innebär det rimligtvis att de franska domstolarna måste följa den domen och det i sin tur leder till att branschorganisationerna inte längre kan tvinga odlarna att betala medlemsavgifter. Det sistnämnda lär skapa en hel del problem för ”Les Interprofessions” och deras finansiering. Riktigt dramatisk blir situationen om de producenter som väljer att sluta betala också kräver tillbaka de senaste årens avgifter – något som de, som en följd av domen, kan få rätt till. Inträffar det, lär ett stort antal branschorganisationer försvinna över en natt. Fortsättning i nästa inlägg. (Slade?)

Prisvärt inlägg, Blondie & Vai

Publicerat av
10

Den enda som kan avgöra huruvida en upplevelse eller en sak är prisvärd är den som betalar för företeelsen i fråga. Och detta oavsett om vi talar om musik, konst, litteratur, en sällskapskatt, en tävlingshäst, en mjökko, mat, en prydnadsväxt, vin eller något annat. Däremot torde det i de flesta sammanhang gå att rangordna efter kvalitet. Det kan gälla hållbarheten på ståltråd, funktionaliteten hos en skiftnyckel eller kanske upplevelsen av ett

Vai – ett fynd.

vin. Här kan man komma med den lika återkommande som infantila invändningen: ja, men då är frågan vad som är kvalitet?! Ha, har du tänkt på det? Det som är kvalitet för dig kanske inte är kvalitet för mig? Nej, så är det säkert ity den som använder slik argumentation i sin polemik placerar dessvärre sig själv i en sandlåda där endast andra likasinnade leker och gläds över billigt fläskkött som färgats rött och andra varor som de tycker är kvalitet eller i vart fall prisvärd kvalitet. Andra har upptäckt att det föreligger en viss kvalitetsskillnad mellan ett par inte helt vattentäta stövlar och ett par som är täta och dugliga i regnoväder även efter 300 användningar. Hur många har idag koll på Du Mauriers storsäljare Trilby och hur många har koll på Strindbergs verk? Om någon missade det, var det sista en retorisk fråga eftersom ingen har koll på Trilby idag av det enkla skälet att den romanen inte håller samma kvalitet som Strindbergs verk, men den sålde mer på sin tid. Till saken: kan man rangordna vin efter prisvärdhet? Ja, självklart kan man det. För egen del. Men kan rimligtvis inte göra det åt andra – låt vara att ”Fynd” kan se bra ut i en vin – eller köksmixerprovning i en tidning. Det enda rimliga sättet att åt andra bedöma och värdera vin är att göra det så objektivt som möjligt utifrån sin kunskap och den subjektiva upplevelsen och efter en strikt kvalitetsskala. Det är sedan upp till konsumenten att avgöra hur högt på kvalitetsstegen plånboken orkar klättra. Klart är att det inte finns några billiga fyndviner. Sist men inte minst: den som betalar 20 miljoner för en tavla gör det sannolikt mer undantagsvis om den inte anser produkten i fråga vara prisvärd. Blondie. Vai.

Skörden Ca. & Wa. 2012

Publicerat av
Svara

Efter ett par ganska knepiga år med liten volym bjuder 2012 i Kalifornien på många och överlag friska och välmatade druvor. Kort sagt är odlarna mycket nöjda. På Chateau Montelena jämför man 2012 med utmärkta 1997. I Washington State ser det ungefär likadant ut och mungiporna pekar uppåt. Vi ser fram emot lite bra amerikanskt vin från 2012.

Walter Bressia & Jason Schwartzman

Publicerat av
Svara

Det är inte bara därför att Walter Bressia har en benägenhet att ta med sig gäster ner i sin svinkalla fatkällare, förse dem med gigantiska provglas och tvinga dem att dricka upp allt vin de får i glasen, som man måste älska Walter och hans lilla familjeföretag Bressia. Ett annat skäl är att han, i likhet med övriga familjen, är så sympatisk och på ett synnerligen seriöst och medvetet vis, i skrivande stund, lägger grunden till vad han hoppas ska bli Argentinas bästa vinproducent under många år framöver. Större delen av sitt eget liv har han ägnat åt att hjälpa andra att få till det och det blir lätt så att man går omkring och småhoppas på att han ska lyckas i denna sin nya föresats. Ett steg på vägen togs kanske, nyligen, i samband med Tim Atkins stora Argentinaprovning, då Bressias viner blev de överlägset mest framgångsrika med toppnoteringar avseende såväl rött som vitt och Malbec som andra druvsorter och blandningar. Här kan man läsa om några av Bressias viner som föll Atkins på läppen. Och här kan man lyssna på Jason Schwartzman eller Cocconut Records som han föredrar att kalla sig då han inte gör filmer med Wes Anderson. Och här kan man se vilka Bressia-viner som finns att beställa från BS i Sverige.

Walter Bressia, var vänlig notera glasets storlek

Vinutbudet & fördomarna 3.0

Publicerat av
Svara

SvD har flyttat oss och vårt uppriktiga försök till sansad polemik avseende den svenska sortimentspolitiken, från pappers- till webtidningen, men vi får idag i alla fall göra en slutreplik. Att döma av kommentarerna föredrar de flesta att mest vara upprörda, irriterade på snobbar eller att diskutera monopolets vara eller icke vara, medan vi uppfattar oss ha  gjort ett ödmjukt försök att sätta fokus på den sortimentspolitik med vilken Systembolaget styr dagens marknad, något som rimligtvis ligger i allas intresse att ständigt diskutera. Intressant är att se hur vi efter det första inlägget beskylldes av monopolhatare för att vara monopolkramare, och nu, efter slutrepliken, beskylls av monopolkramare för att vara monopolhatare. Det är, förvisso, inte alltid helt lätt att hålla sig till saken när känslorna får råda.

Rachel Carson & Mirella Freni

Publicerat av
Svara

Det är nu mer eller mindre 50 år sedan Rachel Carsons banbrytande ”Silent spring”

Rachel Carson - banbrytare.

publicerades. Gissar att alla gamla stofiler redan läst den, men om uti fall att det inte är så må denna pinsamma stofil slå sig ihop med de tonåringar som ännu inte tagit sig an Carsons klassiker. vinifierat utgår från att Rachel Carson skulle ha gillat Mirella Freni och klämmer till med henne så här på fredagseftermiddagen.

Vinutbudet & fördomarna 2.0

Publicerat av
Svara

Hade inte tänkt och tänker, med nedanstående undantag, inte släppa in debatten om Systembolagets sortimentspolitik på vinfierat. Författarna, bland annat jag, till debattartikeln har valt, och lyckats få, SvD Brännpunkt som forum – en plats man inte gärna släpper ifrån sig om man vill skapa debatt – ni som vill polemisera vidare hänvisas, vänligast, således dit. Dock, här har vi undantaget, som också är ett befriande undantag bland alla de, emellanåt fascinerande, kommentarer som finns att läsa på SvD Brännpunkt, från signaturen ”inmeitrust” och som en reaktion på Systembolagets inlägg igår: ”Goddag yxskaft. Varför svarar inte Systembolaget på den fråga som var central i akademiledamöternas debattartikel? 
Förenklat lyder den:
Varför för ni en inköpspolitik som påverkar marknaden så att människor och jordar far illa? 
Det är höjden av hyckleri att pressa priserna, begära in offerter på Fairtradeviner för 59 kr flaskan, samtidigt som man kräver av importörerna att de ska lägga sig i odlarnas lönekostnader för arbete.
Systembolagets politik (stora volymer billigt bulkvin) leder till sämre arbetsvillkor för folk som arbetar med vinet och till ökad användning av konstgödsel och bekämpningsmedel.” Hear hear! (Fast hade vi skrivit så hade artikeln inte publicerats)

Vinutbudet & fördomarna

Publicerat av
3

I dagens SvD skriver på Brännpunkt några medlemmar i Svenska Vinakademien, bland annat jag, om Systembolagets sortimentspolitik. Syftet är, rimligtvis det vällovliga, att ytterligare förbättra utbudet i Sverige, att se till att vi alla försöker undvika att konsumera produkter som bakåt i produktionskedjan drabbar någon eller något och att, kort och gott, se till att vi alla konsumerar lite bättre. Läs gärna debattinlägget, men läs framförallt kommentarerna. Man kan förvisso alltid invända mot att man, även om syftet är vällovligt, ska handla dyrt, men här är det framförallt fascinerande att se vilka närmast primala urkrafter ett i grunden vällovligt initiativ av den här typen kan framkalla. Och, om någon nu, mot förmodan, undrar varför mina skönlitterära texter är som de är så beror det på att de till stor del handlar om primala urkrafter och den fara som alltid dväljs i dessa.