Äta nära AlOx(OH)3∓2x – it, fotbollskommentar & rävprat

Nästa gång du puttrar fram i den vackra Baux-dalen vars största sevärdhet är den urgamla byn Les-Baux-de-Provence är du inte bara nära bauxitens ursprung, storartade konstutställningar, slående vacker utsikt, diverse kulinariskt potentiella höjdpunkter och Domaine Baux de ProvenceRicheaume utan också den tämligen anspråkslösa krogen Fleur de thym i Maussane les Alpilles. Ja, den ser inte mycket ut för världen där den ligger strax utanför Maussanes kärna och det är inte en trestjärnig Michelin-krog, men, den som vill få sig till livs en gedigen lunch eller middag serverad med ett kompetent leende och utan att det kostar trestjärnigt har hamnat rätt. Nästan allra sist: Sveriges första halvlek igår luktade Frankrike-Domenech-Sydafrika-fiasko lång väg, är laget så oinspirerat och uselt är det bättre att inte komma med till VM. Några spelare ville och försökte, andra var lika passiva som pinsamma. vinifierat vill, förstås, se Sverige i VM, men då måste laget alltid spela som i andra halvleken – när det är som sämst. Och såvida ni inte sett det här, lika listiga som usla, klippet är det dags att göra det nu.

En hyllning till novellen & en snöplig provning med uteblivet Rampljus

När Svenska Akademien ger Nobelpriset i litteratur till Alice Munro ger den också priset till Novellen – denna ädla och alltför ofta förbisedda och underskattade konstform. Er utsände i de litterära tassemarkerna har sedan urminnes, nåja, tider hävdat pocketbokens och novellens värde både i Nuet och Det senare nuet och avseende novellen också i Dåets nu. När novellen nu prisas på detta det mest ädla vis kommer detAlice Munro ... Castle Rock förhoppningsvis leda till att fler upptäcker konstformen och efterfrågar den varmed vi också kommer få fler novellsamlingar kastade på oss samtidigt som tidningar och webbplatser upptäcker novellens kraft och ger plats för den i sina editioner. Självklart hoppas vi att HR:arna läser mycket Munro den närmaste tiden, men den som har behov av att tydligt visa att den i litterärt avseende liksom ligger före införskaffar ett, eller flera, ex ”Vinifiktioner” att uttryckligt visa upp på bussen samtidigt som den kastar småfnysningar och överseende leenden på alla som desperat försöker läsa ikapp sig på Munro. En händelse som mycket väl kan bli en novell är den snöplighet som drabbade mig vid dagens emotsedda provning, där jag skulle fåLimelight äran att ledsaga en samling oförbätterliga nördar genom två upplagor av gamla ”Rabiega The Oak Case”, samma vin sex sorters ek (årgångarna 99 respektive 01), ”Base-vinerna årgång 2000”, alltså endruvsviner från Château d’Esclans (Grenache, Mourvèdre respektive Carignan, druvrent, alla ett år i nya ekfat), de nya Invenire-vinerna samt lite Clos Dière från 1990, d v s i samtliga fall viner gjorda av mig och mer sällan provade, åtminstone inte tillsammans. Upplagt för en fantastisk provning, i alla fall om jag får tala för mig själv, snöpligt nog, visade det sig när jag idag anlände till utsatt plats vid utsatt tid, hölls provningen igår. Rampljus!

Trettiotre tänder – eftertänkt & Bad Barber

En viss krank blekhet har infunnit sig på er utsändes i litteraturträsket kinder sedan Hustrun läst den av den nyss nämnde kraftigt dissade ”Trettiotre tänder”; kort sagt tycker Hustrun att boken är ganska bra och att ja ni vet vem missbrukat sin position som bloggare. Med utgångspunkt från hur det brukar vara, alltså att Hustrun alltid har rätt i största allmänhet och i synnerhet avseende litteratur, föreligger nu en viss risk för att boken inte är absolut helkass. Detta är dock ingenting som påverkar er tappre kämpe där han står med flaggan i topp när det blåser som värst på Litteraturens hälleberg: även om ”Trettiotre tänder” faktiskt enligt alla normala bedömningsgrunder inklusive alla nu inom litteraturvetenskapen kända analysmodeller är en bra bok kan ni fullt ut lita på att vi aldrig kommer att erkänna detta och det finns två tunga skäl för detta: 1. Boken är kass 2. Hustrun tycker den är bra. Nu: senaste nytt från Bad Barber som släpper debutalbumet alldeles snart.

Vådan av att placera en öppen kartong ris i ett malskyddat skåp & Screaming Jets

Igår var det dags igen. Er utsände i matdjungeln skulle förse husets såväl permanenta som tillfälliga invånare med mat. ”Jamen,” tänker kanske någon då, ”det är väl bara att dra till med den sedvanliga påstortellinin?”, men se det är det ju inte, inte sedan det, vilket säkert är HR:en bekant, gått åt pipsvängen med Barilla, husets hovleverantör av påstortellini. AvScreaming Jets någon obegriplig anledning såg sig en högt uppsatt Barillaman föranledd att komma ut ur garderoben och, istället för att göra det rakt av, uttala sig på samma homofobiska vis som alla andra som egentligen är homosexuella men inte fixar att ta steget ut i ljuset plägar göra. Nog av. Återstod gjorde således endast Uncle Ben’s ris och sötsura sås kryddat med lite kyckling. Så långt allt väl och faktum är att även själva tillredningen fungerade utan större problem, låt vara att det för dagen infunnit sig en originell krydda där i spisregionen. Denna krydda blev desto mer påtaglig då sällskapet började äta av riset. Inte ens vinet, som var väl utvalt för att dölja eventuella tillkortakommanden av kulinarisk art, kunde dölja den något… originella kryddan. ”Gott,” sa de flesta eftersom jag satt och titta uppfordrande på dem med mina hotfullaste ögon och malande käkar, men ingen kunde undgå känna smaken av malmedel, som, så klart, satt sig i riset då det sistnämnda lagrats, sedan jag obetänksamt placerat det där, i ett malmedelsbehandlat skåp en vecka eller två. Eller tre. Screaming Jets.

Skörden i Bordeaux 2013, Humble Pie & Diana Krall

Varför det är på det viset kan var och en forma sin egen uppfattning om, men faktum är att framförallt de engelska vinrapportörerna envisas med att fortsatt försöka tala om årgångenBordeaux, margaux, druvor, 2013 2013 i Bordeaux som något riktigt, riktigt bra. Och så har det låtit mest hela året. Även när värmen aldrig riktigt ville installera sig under försäsongen eller regnet sluta med sitt infernaliska droppande eller när kyla och nederbörd ställde till det under blomningen eller när rötan kunde inta sina positioner i juni eller när haglen föll, kanske inte ens när de nu faller igen, ja, vid sidan om regnet som faller lite då och då. Mycket 2002 över den här årgången. Blir kanske, i likhet med 2002, bra i Champagne och, mot alla odds, Bourgogne, men knappast i Bordeaux. Här intill ett par bilder tagna i vinfälten iBordeaux, Margaux, druvor, skörden 2013 appellationen Margaux för några dagar sedan, inte riktigt så man som vinmakare vill att klasarna ska se ut när det drar ihop sig till skörd. Notera att de skadade, fortsatt gröna, druvorna, aldrig kommer bli något annat än små, gröna, sura och bittra druvor. Å andra sidan, när sanningen väl når marknaden kommer priserna rasa och den som är lite om sig och kring sig kommer kunna förse sitt vinskåp med en hel del bra, om än ej särdeles lagringsbar, Bordeaux för en relativt ringa slant. Med andra ord har nog engelsmännen rätt ändå: Bordeaux är synnerligen lovande i år. Fredag med Humble Pie & Diana Krall.

Jag är inte riktigt men vill bli & Björn Afzelius

– Hej, jag har varit med i auditionen till Idol, åkte ut direkt men var med på TV och alla skrattade och hemma här på gatan frågade en unge om min autograf igår så nu undrar jag om inte ni vill göra lite mat och vin i mitt namn? Är inte heller främmande för att gästspela som bartender eller kock eller inviga skateboardtävlingar. Kan också tänka mig Let’s Dance. Afzelius.

Roséfakta att möta hösten med & Jonathan Wilson

På väg hem från Vinexpo i somras hamnade jag intill en gammal kompis, Andre FrançoisLannonciade_bottle Millo, som håller i marknadsföringen av de provencalska vinerna. Han tyckte absolut att jag skulle blogga om gissa vad. Hann knappt hem så hade jag en massa info i maillådan. Nu är er utsände i statistikträsket inte särskilt road av att bara rapa upp rosévinets success story, varför det tagit sin tid att bearbeta det faktum att han nu är i stånd att göra det i alla fall och detta av det enkla skälet att det uppenbarligen är så att vinifierat även följs av människor med självhävdelsebehov och sådana behöver meningslösa fakta att slå andra om inte med häpnad så åtminstone i huvudet med vid väl valda tillfällen: Världens rosévinsproduktion har de senaste nio åren ökat med 7,7 % till 24,1 miljoner hl, vilket motsvarar 9 % av den totala vinproduktionen. Störst är Frankrike, 27 % av världens rosévinstillverkning, följt av Italien (20 %), USA (15 %), Spanien (13 %) och Tyskland (5 %). Den franska produktionen ökade med 29 % mellan 2002 och 2011 (ingen uppgång 2012 p g a liten skörd). Störst i Frankrike är, gissa!, Provence, som står för 40 % av all fransk rosé, följt av Loire (18 %), Rhône (14 %), Bordeaux (12 %) och Languedoc (5 %). På konsumtionssidan dominerar också Frankrike, 35 % av världskonsumtionen, följt av USA (14 %), Tyskland (7 %), Italien och Storbritannien (6 %), Ryssland och Spanien (4 %) och Holland (2 %).  Exporten av vinerna från Provence har tredubblats sedan 2002 och står nu för 14 % av den totala produktionen. Störst är exporten till Belgien, följt av USA. Sverige är fram till 2012 så litet att det inte syns i statistiken, där Norge (0,2 %) och Ryssland (0,1 %) är minst bland de mätbara – en inte alltför vild gissning är dock att vårt land kommer finnas med i statistiken efter M de Minutys exempellösaJonathan Wilson framgångar i Sverige i år, så stora att producenten till slut inte kunde suga upp mer vin att fylla sina buteljer med, m a o en framgång som kändes av även härnere. Tips på klassiskt rosévin från Provence för den som vill fira sina nyvunna petimäterkunskaper med lämplig dryck. Vi rundar av med  Jonathan Wilson.

Nördinfo om kvävebesprutning av Grenache, partytricks & Queen

Forskning och empiri visar att vinbonden kan förbättra, eller i alla fall förändra, aromerna i viner gjorda på till exempel Sauvignon blanc och Colombard genom att spraya kväve på rankans blad. Denna effekt kan förstärkas genom valet av en jäst som ytterligare förstärker de svavelbaserade aromerna. Vissa av oss, som tycker att just den här utvecklingen klätt av Sauvignon blanc-druvan dess egentliga karaktär kan hålla med om att det fungerar,

Grenache (tecknad och obesprutad)

Grenache (tecknad och obesprutad)

men knappast gör saken bättre. Nu har Chambres d’Agriculture du Var et des Bouches-du-Rhône och Centre du Rosé i Vidauban testat hur kvävebesprutning fungerar i rosévinssammanhang. Försöken har pågått mellan 2009 och 2012 och gällt Grenache. Enligt slutrapporten blir de besprutade druvorna lättare att jäsa – mer näring för jästen – och vinerna mer fruktiga. Det sistnämnda enligt de paneler som haft att blindprova roséviner gjorda på Grenache med eller utan tillskott av kväve på bladen.  Samtidigt påpekar rapporten att det både är billigare och enklare att tillsätta kväve direkt till musten och att skillnaden mellan kvävebesprutad och obesprutad Grenache inte är särskilt stor samt att det är en dyr procedur. Ni som tycker om att samla på er absolut värdelöst vetande ska ha klart för er, att kvävet bör appliceras halvvägs genom véraison eftersom rankan då knappast längre växer varmed kvävet inte påverkar växtkraften i någon större utsträckning, att det är bäst att lägga på kvävet i två omgångar med tio dagars mellanrum, att det är viktigt att blanda kvävet med mycket vatten för att inte riskera att bränna bladen (200 – 400 liter vatten/hektar), att kvävebesprutning mer än fördubblar det assimilerbara kvävet i musten. Också kväve. Queen.

Björk 2013, Peter O Ekberg, Samla Mammas Manna & Jukka Tolonen & Coste Apetrea

Av något lika beklagligt som outgrundligt skäl är det väldigt få importörer och producenter i Sverige som skickar gratisprover till vinifierat. Gratisluncher och liknande lyser också med sin frånvaro. För att nu inte tala om bjudresor, det är väl inte ens att tänka på. Och om, tillVinbacken Björk buteljering exempel, vinifierat skriver om Lafite 1950, tror ni inte att er utsände i 50-talsträsket måste betala pavan själv? Som tur är finns, i alla fall ibland, Gustibus Glögg och Vinbacken Björk. Har precis fått, och provat, den sistnämnda producentens senaste utgåva, Björk 2013.  Vinet är ett resultat av den sav, 120 liter, som tappades från 18 björkar på Bassholma 13-14 april i år. Saven har sedan, i liten grad, smaksatts av ett fåtal naturliga ingredienser – vilka, upplåter vinifierat till producenten att avslöja om den känner ett behov av att dra sina affärshemligheter ut i offentlighetens obarmhärtiga och giriga ljus – och satts att jäsa. På er utsändes i björkträsket namnsdag buteljerades (se bild här intill, lånad från företagets hemsida) så 140 flaskor, som fick en lite skvätt kolsyra i samband med detta. Nu känner man inte så mycket av den där kolsyran, i alla fall inte i flaskan jag provade, men idén är rätt och även om småbubblorna inte är särskilt påtagliga är det ett väl beprövat vinmakeritrick att se till att balanseraBjörk 2013 koldioxidhalten på ett sådant vis att ett vin som annars kanske skulle upplevas som lite avslaget upplevs som om inte friskt så i vart fall inte trött. Jämfört med sin föregångare, recenserad här, dras inte 2013 med några svavelväte-häng, det har en tydlig björkvinskaraktär och ett inslag av jäst och en ren, liten frukt, i smaken slår lite russin igenom och eftersmaken är som sig bör ren och bjuder på björkvinets typiska attribut och en och annan ostbåge. Provade vinet både väl kylt och kylt. Faktum är att det tar sig bäst ut kylt, ska alltså inte serveras alltför kallt, snarare vid 14+. Mycket lite svavel, kvalar in som naturvin. Vi avslutar med ett svenskt 70-talspotpurri, låt vara att ett av inslaget är inspelat på 80-talet: Peter O Ekberg, Samla Mammas Manna, Jukka Tolonen & Coste Apetrea.