Skörden i Bordeaux 2013, Humble Pie & Diana Krall

Publicerat av
2

Varför det är på det viset kan var och en forma sin egen uppfattning om, men faktum är att framförallt de engelska vinrapportörerna envisas med att fortsatt försöka tala om årgångenBordeaux, margaux, druvor, 2013 2013 i Bordeaux som något riktigt, riktigt bra. Och så har det låtit mest hela året. Även när värmen aldrig riktigt ville installera sig under försäsongen eller regnet sluta med sitt infernaliska droppande eller när kyla och nederbörd ställde till det under blomningen eller när rötan kunde inta sina positioner i juni eller när haglen föll, kanske inte ens när de nu faller igen, ja, vid sidan om regnet som faller lite då och då. Mycket 2002 över den här årgången. Blir kanske, i likhet med 2002, bra i Champagne och, mot alla odds, Bourgogne, men knappast i Bordeaux. Här intill ett par bilder tagna i vinfälten iBordeaux, Margaux, druvor, skörden 2013 appellationen Margaux för några dagar sedan, inte riktigt så man som vinmakare vill att klasarna ska se ut när det drar ihop sig till skörd. Notera att de skadade, fortsatt gröna, druvorna, aldrig kommer bli något annat än små, gröna, sura och bittra druvor. Å andra sidan, när sanningen väl når marknaden kommer priserna rasa och den som är lite om sig och kring sig kommer kunna förse sitt vinskåp med en hel del bra, om än ej särdeles lagringsbar, Bordeaux för en relativt ringa slant. Med andra ord har nog engelsmännen rätt ändå: Bordeaux är synnerligen lovande i år. Fredag med Humble Pie & Diana Krall.

Jag är inte riktigt men vill bli & Björn Afzelius

Publicerat av
9

– Hej, jag har varit med i auditionen till Idol, åkte ut direkt men var med på TV och alla skrattade och hemma här på gatan frågade en unge om min autograf igår så nu undrar jag om inte ni vill göra lite mat och vin i mitt namn? Är inte heller främmande för att gästspela som bartender eller kock eller inviga skateboardtävlingar. Kan också tänka mig Let’s Dance. Afzelius.

Roséfakta att möta hösten med & Jonathan Wilson

Publicerat av
7

På väg hem från Vinexpo i somras hamnade jag intill en gammal kompis, Andre FrançoisLannonciade_bottle Millo, som håller i marknadsföringen av de provencalska vinerna. Han tyckte absolut att jag skulle blogga om gissa vad. Hann knappt hem så hade jag en massa info i maillådan. Nu är er utsände i statistikträsket inte särskilt road av att bara rapa upp rosévinets success story, varför det tagit sin tid att bearbeta det faktum att han nu är i stånd att göra det i alla fall och detta av det enkla skälet att det uppenbarligen är så att vinifierat även följs av människor med självhävdelsebehov och sådana behöver meningslösa fakta att slå andra om inte med häpnad så åtminstone i huvudet med vid väl valda tillfällen: Världens rosévinsproduktion har de senaste nio åren ökat med 7,7 % till 24,1 miljoner hl, vilket motsvarar 9 % av den totala vinproduktionen. Störst är Frankrike, 27 % av världens rosévinstillverkning, följt av Italien (20 %), USA (15 %), Spanien (13 %) och Tyskland (5 %). Den franska produktionen ökade med 29 % mellan 2002 och 2011 (ingen uppgång 2012 p g a liten skörd). Störst i Frankrike är, gissa!, Provence, som står för 40 % av all fransk rosé, följt av Loire (18 %), Rhône (14 %), Bordeaux (12 %) och Languedoc (5 %). På konsumtionssidan dominerar också Frankrike, 35 % av världskonsumtionen, följt av USA (14 %), Tyskland (7 %), Italien och Storbritannien (6 %), Ryssland och Spanien (4 %) och Holland (2 %).  Exporten av vinerna från Provence har tredubblats sedan 2002 och står nu för 14 % av den totala produktionen. Störst är exporten till Belgien, följt av USA. Sverige är fram till 2012 så litet att det inte syns i statistiken, där Norge (0,2 %) och Ryssland (0,1 %) är minst bland de mätbara – en inte alltför vild gissning är dock att vårt land kommer finnas med i statistiken efter M de Minutys exempellösaJonathan Wilson framgångar i Sverige i år, så stora att producenten till slut inte kunde suga upp mer vin att fylla sina buteljer med, m a o en framgång som kändes av även härnere. Tips på klassiskt rosévin från Provence för den som vill fira sina nyvunna petimäterkunskaper med lämplig dryck. Vi rundar av med  Jonathan Wilson.

Nördinfo om kvävebesprutning av Grenache, partytricks & Queen

Publicerat av
Svara

Forskning och empiri visar att vinbonden kan förbättra, eller i alla fall förändra, aromerna i viner gjorda på till exempel Sauvignon blanc och Colombard genom att spraya kväve på rankans blad. Denna effekt kan förstärkas genom valet av en jäst som ytterligare förstärker de svavelbaserade aromerna. Vissa av oss, som tycker att just den här utvecklingen klätt av Sauvignon blanc-druvan dess egentliga karaktär kan hålla med om att det fungerar,

Grenache (tecknad och obesprutad)

Grenache (tecknad och obesprutad)

men knappast gör saken bättre. Nu har Chambres d’Agriculture du Var et des Bouches-du-Rhône och Centre du Rosé i Vidauban testat hur kvävebesprutning fungerar i rosévinssammanhang. Försöken har pågått mellan 2009 och 2012 och gällt Grenache. Enligt slutrapporten blir de besprutade druvorna lättare att jäsa – mer näring för jästen – och vinerna mer fruktiga. Det sistnämnda enligt de paneler som haft att blindprova roséviner gjorda på Grenache med eller utan tillskott av kväve på bladen.  Samtidigt påpekar rapporten att det både är billigare och enklare att tillsätta kväve direkt till musten och att skillnaden mellan kvävebesprutad och obesprutad Grenache inte är särskilt stor samt att det är en dyr procedur. Ni som tycker om att samla på er absolut värdelöst vetande ska ha klart för er, att kvävet bör appliceras halvvägs genom véraison eftersom rankan då knappast längre växer varmed kvävet inte påverkar växtkraften i någon större utsträckning, att det är bäst att lägga på kvävet i två omgångar med tio dagars mellanrum, att det är viktigt att blanda kvävet med mycket vatten för att inte riskera att bränna bladen (200 – 400 liter vatten/hektar), att kvävebesprutning mer än fördubblar det assimilerbara kvävet i musten. Också kväve. Queen.

Björk 2013, Peter O Ekberg, Samla Mammas Manna & Jukka Tolonen & Coste Apetrea

Publicerat av
12

Av något lika beklagligt som outgrundligt skäl är det väldigt få importörer och producenter i Sverige som skickar gratisprover till vinifierat. Gratisluncher och liknande lyser också med sin frånvaro. För att nu inte tala om bjudresor, det är väl inte ens att tänka på. Och om, tillVinbacken Björk buteljering exempel, vinifierat skriver om Lafite 1950, tror ni inte att er utsände i 50-talsträsket måste betala pavan själv? Som tur är finns, i alla fall ibland, Gustibus Glögg och Vinbacken Björk. Har precis fått, och provat, den sistnämnda producentens senaste utgåva, Björk 2013.  Vinet är ett resultat av den sav, 120 liter, som tappades från 18 björkar på Bassholma 13-14 april i år. Saven har sedan, i liten grad, smaksatts av ett fåtal naturliga ingredienser – vilka, upplåter vinifierat till producenten att avslöja om den känner ett behov av att dra sina affärshemligheter ut i offentlighetens obarmhärtiga och giriga ljus – och satts att jäsa. På er utsändes i björkträsket namnsdag buteljerades (se bild här intill, lånad från företagets hemsida) så 140 flaskor, som fick en lite skvätt kolsyra i samband med detta. Nu känner man inte så mycket av den där kolsyran, i alla fall inte i flaskan jag provade, men idén är rätt och även om småbubblorna inte är särskilt påtagliga är det ett väl beprövat vinmakeritrick att se till att balanseraBjörk 2013 koldioxidhalten på ett sådant vis att ett vin som annars kanske skulle upplevas som lite avslaget upplevs som om inte friskt så i vart fall inte trött. Jämfört med sin föregångare, recenserad här, dras inte 2013 med några svavelväte-häng, det har en tydlig björkvinskaraktär och ett inslag av jäst och en ren, liten frukt, i smaken slår lite russin igenom och eftersmaken är som sig bör ren och bjuder på björkvinets typiska attribut och en och annan ostbåge. Provade vinet både väl kylt och kylt. Faktum är att det tar sig bäst ut kylt, ska alltså inte serveras alltför kallt, snarare vid 14+. Mycket lite svavel, kvalar in som naturvin. Vi avslutar med ett svenskt 70-talspotpurri, låt vara att ett av inslaget är inspelat på 80-talet: Peter O Ekberg, Samla Mammas Manna, Jukka Tolonen & Coste Apetrea.

Kåk i vintips inför hösten & Hösten

Publicerat av
2

Det drar ihop sig till höst och HR:arna skriker efter vintips till höstens skaldjursanstorming, rykande grytor och, efter sommarens alla desperata grillaftnar, mörkermys – dennaLeonDormido_2 svenska företeelse gränsande till melankoli och fylld av bitterljuva toner som får Vivaldi att framstå som en lössläppt och oseriös festprisse med klackarna i taket och stråken vilt dansande över strängarna som vore hösten årets höjdpunkt. Så, vad dricker man då mitt i denna storslagna färgprakt och motsägelsefulla årstid? Jo, följande, om uttrycket tillåtes, fulla hand: Leon Dormido varunummer 72763, 159 sek (det här vinet tycker du om, så är det bara, rödtjut i sin prydo helt enkelt), Cartlidge & Browne Pinot Noir, varunummer 79245, 105 sek (nej, det är inget skämt, en tvättäkta Pinot från Kalifornien för struntsumman 105 sekiner, självklart ingen DRC men väldigt mycket Pinot för liten peng, gott), Baltos, varunummer 79246, 89 sekCartlidge & Browne (kändisvinet med star quality – kolla in den här filmen – och hur kan det bli på annat vis när både druvan, Mencia, och ursprunget, Bierzo, är vinkult i vår samtid, en hästspark i vardagsvinsprisnivå, producent är coola Dominio de Tares), Chablis, varunummer 6307, 139 sek (var nu inte en fåntratt och spring och köp vilken ”chablis” som helst, här talar vi om CLOTILDE DAVENNE och hennes ”Chablis”, precis vad du behöver till höstens skaldjur både i oskalad och gryt-form), Montagny ”Les Crêtes” (och här talar vi inte om vilken Montagny ”Les Crêts” som helst utan om Françoise FEUILLAT-JUILLOT och hennes Montagny ”Les Crêts”, väldigt mycket Bourgogne för pengarna och ett synnerligen gott och användbart vin – ett sådant där som du alltid ska ha liggande i kylen). Sarah Chang lyser upp i höstmörkret.

Vittoffelfyrtal, hmhmvisitering & reklamfilm

Publicerat av
10

Det råder inga tvivel om att Den ukrainska vittoffeln är tillbaka. Vid ett kort besök på Nice flygplats igår stötte er utsände i vittoffelträsket på inte mindre än fyra varianter. En stängd, sparsmakad variant på vad som förmodas vara en utvandrad ukrainare, en öppen ochNice flygplats - vittoffel glitterbeströdd version, som inte helt och fullt kan kvala in som Ukrainsk vittoffel, men då dess bärare, tveklöst, var, och sannolikt även idag är, ukrainare, gör den ändå det. Båda de här vittoffeluttrycken finns att beskåda på bilderna härintill. De övriga vittofflorna som siktades finns dessvärre inte dokumenterade, därtill blev händelseutvecklingen alltför kaosartad: En man i en maskulin, öppen vittoffelvariant stod och väntade på någon i ankomsthallen, när, plötsligt, en man iförd ett par klassiska Ukrainska vittofflor uppenbarade sig i skjutdörren som leder ut från bagagebanden till ankomsthallen, han viftade dels så att dörren hölls öppen, dels så den väntande mannen såg honom. När den sistnämnde noterat vifthannen rusade han underdånigt sin, det förstod man snart, herre till mötes och när herren ville att han skulle ta sig in så att säga genom bakvägen för att hjälpa till medNice- vittoffel, feminin väskorna gjorde han det. Nu gick inte det så bra ity de franska tulltjänstemännen såg vad som skedde och även från andra sidan dörren, alltså vår position i ankomsthallen, var det lätt att uppfatta att chefen, som faktiskt hade rätt att vara i bagageutlämningen snart släpptes, medan tulltjänstemännen med bister min förde iväg den alltmer desperat viftande hantlangaren till, förmodar vi, någon form av analvisitering eller vad nu tullarna kan hitta på med sådana som inte visar respekt för viktiga dörrar. Hursomhelst omöjliggjorde den snabba och oväntade händelseutvecklingen en fullgod dokumentering av herrarnas fotbeklädnader. Kan avslutningsvis inte undanhålla följande reklamfilm för vinet Baltos, vi kan här se den tappre sommelieren med mera, Andreas Karlsson, göra sitt bästa för att presentera vinet alltmedan bildproducenten tycks ha drabbats av akut överambition.

Snowden, romer & 1984 & The Kooks

Publicerat av
3

Självklart är det rätt av våra politiker att reagera å det bestämdaste mot den etniska registrering som nu avslöjas i Sverige. Samtidigt bör de fundera över sitt eget ansvar för detta. Hur ska polisen veta vad som är rätt och fel i ett utpräglat 1984-land vars ledande politiker fördömer Snowden och inte NSA. The Kooks.

Skörden i Lazio 2013 nu & Cecilia Bartoli sänd från Himlen & Bergs Lars

Publicerat av
4

Var i förra veckan hos min nya uppdragsgivare Pietra Pinta i Cori (Lazio), en dryg timme från Rom. Liksom i Sydfrankrike var årets första hälft ovanligt sval och nederbördsrik härVingård, Cori och även här har det fördröjt utvecklingen av framförallt de vita druvorna. Således sen skörd. Nu är i alla fall merparten av de vita inne liksom en del av vad vi kallar premiumdruvorna – druvor från fält som fått särskilt uppvaktning under säsongen. Om det har någon betydelse att man gallrar? Skulle vilja påstå att dess betydelse inte kan överdrivas ett år som detta. Vi är minst en vecka tidigare på de gallrade fälten och har dessutom fullt friska druvor där – medan många andra fält drabbats av mjöldagg och många andra druvor fått ovanligt tunna skal och spräcks om/när det nu regnar och tvingar oss tillvattensjuk druva oplanerad skörd har vi inga som helst problem i de gallrade fälten, tvärtom ser det mycket bra ut där, även ett år som detta. En anmärkningsvärd, och spännande, sak är att druvan Greccheto, som vanligen ses över axeln här, i år visar sig från sin allra bästa sida och vi kommer därför göra en tank med, vad vi hoppas, förstklassig Greccheto. Bortsett från sistnämnda druva har jag svårt att se att vi kommer göra fantastiska vita på Pietra Pinta i år, däremot hyser jag vissa förhoppningar för de röda – mer om det senare. Nu till ett stycke musik vi tidigare delat med oss av här på vinifierat, men som kommer i repris ity vår trogne HR Bergs Lars Hansson har sänt oss himlasända Cecilia Bartolis tolkning av ett stycke Händel.Skörd, Pietra Pinta