Nero Buono (di Cori) för dummingar & Nine Horses

Publicerat av
4

Den som är vinifierat-HR har redan dragit slutsatsen, att vinifierat skapat ytterligare ett nytt svenskt ord, eller, snarare, ett nytt användningsområde för ett gammalt ord. Nygammalt helt enkelt, och håll med om att dummingar är bättre än det för gemene dummingNero Buono obegripliga dummies. Nog av, till saken. Det finns idag inget som tyder på att Nero Buono är en epokgörande, återfunnen druva i utkanterna av Rom, eller, allt det där är sant, förutom ”epokgörande”, men, eftersom det övriga är sant skulle det inte förvåna om Nero Buono plötsligt blir en modedruva som flitigt bollas runt i, kanske främst, sociala medier och av den komplexfyllde stackare som vill framstå som den som har råkoll. För att säkerställa HR:ens status över dummingens for vinifierat till Lazio, eller Latium, där väst, sydväst och söder om Rom, nedanför Toskana, och närmare bestämt den urgamla orten Cori, äldre än staden Rom för er som verkligen vill ha koll. Cori är hemstaden för Nero Buono eller i vart fall Nero Buono di Cori, vilket även för dummingen torde framgå någotsånär tydlig av namnet. Det sägs finnas lite Nero Buono också på annat håll i Lazio, men enligt folket i Cori är det endast tre producenter i just Cori som seriöst odlar druvan och detta sedan den regionala forskningsstationen i Velletri tillika underavdelningen till Università Conegliano Veneto tagit tag i saken och upptäckt att sorten, sannolikt, övergavs därför att den gav vin som saknade både frukt och färg, vilket, får man förmoda, var en aning pinsamt då den de facto heter Nero. Emellertid hade det vakna och raskaCori, Lazio forskarteamet på forskningsstationen i Velletri upptäckt, att allt berodde på att druvan viniferats vid för hög temperatur ity över 27+ tappar den både färg och frukt och förr i världen saknades dagens temperaturkontrollerande verktyg. Sedan detta konstaterades har alltmer Nero Buono planterats. Enligt Cori-folket, C(h)oristerna, om vi får tillåta oss att kalla dem det, finns idag cirka 100 Ha Nero Buono i området, men bara tre producenter, låt vara att en av dessa är traktens kooperativ varför odlingarna är spridda på fler än tre handpar. Återplanteringen påbörjades runt sekelskiftet och fortsätter i oförminskad skala. Kort sagt tror alla på både druvan och affärsidén Nero Buono och, som ovan framgått, lär en massa skribenter skriva så pennan glöder så länge de tror de är först med att ha upptäckt, och smakat, något ingen annan känner till. Ett skäl till att det finns så lite fakta om druvan är sannolikt att ampelografigurun Pierre Galet inte hade med den i sina epokgörande verk,Stolpe, modell seriös varför inte heller alla som… öh, inspirerats… av honom, som Jancis Robinson, heller har med den i sina böcker. Hur är då druvan, vill ni att jag som har råkoll berättar. Ja, alldeles fantastisk förstås. Men omutifallatt någon av er snart kommer över en pava så ska nog tilläggas, att det går sannolikt att göra schyst vin av Nero Buono, men inte utan ett rigoröst arbete i vingården, ett pricksäkert vinifierings- och lagringsprogram och en klok blend. Skulle någon av er få tillfälle att rikta sig till riktiga dummingar ska personen ifråga, såklart, dra på rejält med att detta anser många, i likhet med den kände vinmakarkonsulten dottore Caronelli, är nästa modedruva och om inte annat så måste det finnas ett skäl till att vinmakarna i Napa Valley vallfärdar till Cori i skrivande stund. För den händelse en riktig dumming läst så här långt vill vinifierat förtydliga att det finns inga belägg för det sistnämnda och inte heller känner vinifierat till dottoren ifråga. Här en spännande presentation av ett Nero Buono-vin. Här en länk till Nine Horses.

Concha y Toro Late Harvest Sauvignon Blanc 1987 & Opeth

Publicerat av
2

Det här inlägget kunde lika gärna rubriceras Moulin Touchais 1959 för det var det vinet och Concha y Toros LH som lite improviserat provades till en salig dessertröra, eller möjligen en välavvägd desserttallrik, bestående av flytande öar, chokladmousse, vaniljglass, ofrysta jordgubbar, ofrysta blåbär, jordgubbstårta, melon och något mer som, uppenbarligen,Moulin Touchais slunkit vinifierat ur minnet och därför måste antas ha varit av mindre vikt. Moulin Touchais 1959 var precis som det skulle: chenin blanc-stuk, lite ostbågar, finfin syra, vitalt, hygglig frukt, ganska smakrikt och tämligen trist på den här dessertvinstypens karakteristiska vis. Concha y Toro Late Harvest Sauvignon Blanc 1987 var inte helkul när det kom då för hundra år sedan, men är, till vinifierats förvåning, betydligt roligare nu. Höll ihop fint, bjöd på mycket och numer också tämligen balanserad syra och sötma. Fortsatt vitalt för att inte säga ungt, bra koncentration som lättats upp lite genom lagringen och det får fullt godkänt på alla sätt och vis och hade det inte tillhört klassen tråkviner hade det säkert suttit fint med ett glas till. Harvest.

Den opålitlige optikern & andedräkten & Ann-Louise Hanson

Publicerat av
13

Var igår tillbaka till den opålitlige optikern. Glasögonen han sålde på mig var inte bättre än att bågarna brast när de, i ett obevakat ögonblick, föll i golvet. Nu var jag tillbaka för attAnn-Louise Hanson hämta ut nya, och enligt löfte hållbarare, bågar. Inga problem, tänkte jag, men ack vad jag bedrog mig. Knappt hann jag in i butiken förrän människan absolut skulle ha mig till att prova de nya bågarna så ”han kunde böja till dem om det behövdes”. Någonstans känns det som han gör sådär med alla sina kunder och när han har fått oss dit han vill, stående framför honom med det olfaktoriska organet, åtminstone i mitt fall, riktat rakt mot hans munlucka, då passar han på att säga något. Senast skickade han iväg en dunst smitta rakt in i mitt kroppssystem, en smitta som det tog veckor att bli av med. Den här gången, misstänker jag, bara han stod där och njöt av att prata på tomme så han fick tillfälle att låta mig ta del av hans närmast obegripligt vedervärdiga andedräkt, som nådde min näsa iAnn-Louise Hanson små, varma och otrevliga dunster, som jag försökte värja mig mot genom att hålla andan, men det var som om han höll koll på det där med att inte andas därför att så fort jag var tvungen att byta luft passade han på att säga något, även något så meningslöst som ”ahaaa” och, jag menar: varför har karl’n öppen mun när hans äger ”ahaaa” om inte för att se oss plågas där vi står och tappert kämpar emot den för den som inte varit med oföreställbara, och helt säkert skadliga, varmluftsströmmen, som han såAnn-Louise Hanson lömskt blåser ut i världen som vore han Vindens konung och De kräksanfallsframkallande vindarnas moder i en och samma person? Jag ska aldrig mer köpa glasögon hos en optiker! Ann-Louise Hanson.

Bacon-BiB nästa succé i Sverige? & Youssou N’Dour

Publicerat av
2

När Gustibus gav sig till att göra en baconglögg var vi, högst sannolikt, få, om någon, som trodde att baconsmaken skulle slå internationellt. Ack så fel vi hade. Via en HR har vinifierat fått nys om Pernod Ricards nya satsning Mama Walker’s – en serie produkter inspirerade av (det amerikanska) frukostbordet och med smaker som Maple Bacon,Mama Walker's Blueberry Pancake och Glazed Donut eller som det heter i pressinformationen ”Designed to inspire the nostalgia of homemade breakfasts, Purchase, N.Y.-based Pernod Ricard USA has expanded its portfolio of spirits and wine with the debut of Mama Walker’s, a new line of breakfast-inspired liqueurs. Available in Maple Bacon, Blueberry Pancake and Glazed Donut, Mama Walker’s ’delights with home-style, made-from scratch goodness in flavors consumers want,’ according to brand director Juli Falkoff. The Mama Walker’s package incorporates a retro look designed to complement its taste profile, including an image of an oven mitt holding a martini glass displayed on the neck of the bottles.”. Och allt detta, om man får tro Mama Walker’s hemsida ”because breakfast isn’t just breakfast anymore”. Det här är, vill vinifierat mena, så slukt genomtänkt och urbota dumt att det bör passa som hand i handske på den svenskaMaple Bacon skräpboxmarknaden, den som återkommande i mindre nogräknad press ”Fyndas” så att de inte alltid fullt ut individuellt och kritiskt tänkande konsumenterna i marknadssegmentet med sin understundom aningen begränsade analytiska förmåga ska tro annat än att de konsumerar väl och inte alls dricker supermanipulerat skräp och skadar både natur och folk i produktionskedjan, samt för att få de hänsynslösa importörerna vars sanna jag och därmed rätta hemvist är boxträsket att tro att de gör ett jobb som de kan vara stolta över och inte alls behöver skämmas för hela vägen till banken. Kanske får vi rent av snart se en svenskinitierad frukostkopia på trelitersbox med Kalles Kaviar-smak och gjord av något av de pigga importföretagen som härjar i boxträsket utan att försöka gömma sina ansikten eller se sig över axeln i skumma gränder om natten ett dugg mer än Pernod Ricard skäms för Mama Walker’s. Mer från Afrikas klarast lysande stjärna Youssou N’Dour dagen till ära.

 

Minitwitterresumé, NY Dolls, Buster Pointdexter, Syl Sylvain & Johnny Thunders

Publicerat av
Svara

Resumé av vinifierats Twitter-verksamhet sedan senast: ”Somdebody call the singing detective” (som svar till Rasputin Records sedan de satt ut en bild på en man som rånat en skivbutik, usch, ja, den var ganska dålig), ”Systrar och bröder fotbollssupportrar, fotbollen är till för oss, men vi är till för klubbarna, inte tvärtom” (efter, de senaste, händelserna i DIF), ”Bet my friend The Catalan Cook is pleased now” (sedan El Celler de Can Roca utsetts till världens bästa restaurang), ”Den svenska fotbollspubliken har mycket att lära av publiken på Gothenbourg Horse Show” (hästungdomar är, tveklöst, enJohnny Thunders fantastisk publik, alltid lika positiv, jublande glad och hänförd som Bossens mest trogna fans), ”Det är irriterande att SAS inte kan ha tillräckligt med svenska tidningar på flyg till Stockholm”, ”Paris-demonstranterna mot samkönade äktenskap borde fråga sig vad som är värst, gifta sig av kärlek eller skrika ut sitt hat på gatan?”, ”Måste erkänna att jag ikväll upptäckt att Le Petit Cheval 89 är utmärkt vin till tacos”, ”Spontanitet: meditation i det undermedvetna; medveten konstruktion av eftertanke utan förnimbar förlaga”, ”Rent krasst kan transfett vara otroligt gott. Särskilt med en dubbel espresso i vårsolens sken.”, ”Människans frihet kan aldrig bli större än dess moral”, ”Rättvisan är blind och därmed också understundom omoralisk.”, ”Ökad korruption beror på girighet, minskat medborgarintresse och svag press: varannan svensk misstror kommunpolitiker.”, ”Really dislike too small too slippery soaps and too small shower cabins in hotels… And cold hot water.” , ”If we who can afford don’t pay for serious journalism, who will? Please note: serious journalism is of the most significant importance”. NY Dolls, Buster Pointdexter, Syl Sylvian, Johnny Thunders.

Schampo, Yes & MC5

Publicerat av
Svara

En vaken och påpasslig HR med särskilt intresse för inläggen om duschkabinstillkortakommanden och liknande, har försett vinifierat med en text snodd från facet och denna, viktiga, text har nu, lätt, bearbetats av er utsände i världensMC5 duschkabiner och serveras er här, tag lärdom: ”Schampovarning! Förr använde jag schampo i duschen. När jag tvättade mitt hår rann schampo ner över hela min kropp. Jag gjorde det trots att det på schampoflaskan klart och tydligt stod ’För extra fyllighet och volym’. Inte så konstigt att jag gick upp i vikt. Men nu har jag hittat botmedlet. Sedan en tid använder jag Yes diskmedel istället. På de flaskorna står det lika klart och tydligt som varningstexten på schampoflaskan ’Löser fett som annars är svårt att ta bort’. ” MC5.

Vintern rasat ut: det är Lauzeraies! & Pink Floyd

Publicerat av
Svara

Tveklöst är det nu vår. Inte bara för att man slagits i Lund och åkt flotte iLesLauzeraies_flaska Uppsala och eldat och talat och frusit och sjungit ”Vintern rasat ut” utan därför att man slagits i Lund och åkt flotte i Uppsala och eldat och talat och frusit och sjungit ”Vintern rasat ut”. Med andra ord dags att släppa loss Les Lauzeraies och steka, eller vad man gör, en vårkyckling eller koka en fisksoppa på färsk vårfisk eller kanske göra en smarrig vårsallad på trädgårdens alla primörer och salladsblad, ja, ni vet. Här är vinet i alla fall: Les Lauzeraies Tavel varunummer 2724, pris 95 sek. Välbalanserat, fruktigt, röda bär, ärlig rosédoft (inte gjord på smågodisjäst), körsbär, smultron, örter och ett litet snyggt mineralstuk, serious stuff, som den seriemördande skotten kanske skulle sagt. Pink Floyd.

Kaffetuctuc i hästväg & Rock-Angela & co

Publicerat av
4

Efter en kort och svag stund av obetänksamhet, missriktad välvilja och borttappad väg i livet, befann jag mig, plötsligt, som skjuten ur enHästnuna djävulusisk och opålitlig kanon, så tidigt att ottan bara var förnamnet, på en hästtävling i sydligaste Sverige. Jag hann knappt säga ett urbota dumt och förhastat ”det ordnar vi” som svar på yngsta dotterns, med en nästintill en sirens falskt lockande stämma framförda, fråga ”kan inte du hjälpa mig på hopptävlingarna när du kommer och hälsar på?”, förrän jag stod där: utmattad, rödögd, glåmig, på lipen och med bultande tinningar och ett stort, grågrönt migränmoln svävande farligt nära, som ett vilsekommet klormoln på jakt efter en gammal simlärare eller annan typ av bassängstänkt människa att ge sig på med sitt giftiga innehåll. Då, just som solen äntligen kom över klockan sju eller något annat hemskt, hördes ett tuctucande och se där, där kom en av Fogarollis röda kaffetuctucer tuctucandes mot mig som en glattFogarolli kaffetuctuc gläfsande Sankt Bernhardshund på väg mot den snödrivsatte och törstige alpvandraren. Anna, som körde kaffetuctucen, såg genast hur det var beställt, tvärnitade och jag hann knappt stöna fram ”dubbel espresso” förrän jag hade en i handen och snart i kroppen och se! i ett slag blåste det lömska migränmolnet iväg, bort mot Danmark till där det enligt vanligtvis välunderrättade källor satte klorna i en stackars dansk som, enligt samma källor, förtjänade det, och solen sken i kapp med alla tokiga och därför alltid på morgonarna så glada hästmänniskor på plats. En sak står klar för er utsände i ottan efter denna mirakelartade upplevelse: Fogarollis kaffetuctucer är ett gudasänt väsen! Italiensk rock ’n’ roll.