Kortnovellvecka på vinifierat 1.0

Publicerat av
6

En vecka, varje dag en kortnovell, först ut är

Diagnos

”Verkligen”, säger Docteur Blairot och ser besviket på mig. Han har ju precis förklarat mig frisk och här sitter jag nu och påstår att saker och ting inte är så illa i Sverige. Att mycket strunt och rena lögner medvetet sprids från ryska och kinesiska och andra utländska trollfabriker och att det omhuldas, sprids och byggs på av bittra svenskar. Docteur Blairot är en bitter fransman. Han har mer gemensamt med dem som skriker ”systemkollaps” och som på fullt allvar menar att allt är åt pipsvängen i rika, välmående länder som Sverige och Frankrike, än med mig, som precis hävdat motsatsen. Han ser oerhört besviken ut nu.

”Men visst blir allt sämre i Sverige också,” skyndar jag mig att tillägga, ”det är inte det att allt är fel som sägs och skrivs, och visst var det bättre förr…” Docteur Blairot avvaktar. Den djupa, nattsvarta besvikelsen är borta ur hans ögon men helt på min sida är han ännu inte. ”Om ni visste, Docteur, hur illa ställt det är med sjukvården i Sverige…” Han lyser upp. Ha! Där hittade jag en synnerligen framkomlig väg! ”En katastrof, Doteur. En ka-ta-strof!” skyndar jag mig tillägga för jag ser att han är redo att ta kommandot igen.

”Ja,” säger han, ”vi är på väg mot en katastrof, och inget kan hindra det!” Nu ser han nöjd och belåten ut igen och ler det där mysiga, breda leendet som får ögonen att bli till små springor i det korpulenta ansiktet, så där som han brukar se ut när han säger ”Allt är i sin ordning, Monsieur, men se upp med skinkan! Ät inget fläskkött!”. ”Nej, Docteur, självklart inte, jag äter inte fläskkött, inte alls, för hälsans skull.” När jag säger det vet hans belåtenhet inga gränser. Har tidigare försökt med att berätta hur mycket jag motionerar, att jag inte röker, inte dricker mycket alkohol, att jag… Inget har gjort intryck på Docteur Blairot. Men han gillar att jag säger att jag inte äter fläsk, och då säger jag det i förebyggande syfte så han inte ger mig en diagnos jag inte vill ha. Idag var jag en hårsmån från att åka på något skit bara för att jag försökte bringa reda i hans dystopiska värld – en tanke så korkad att en diagnos ligger nära till hands, det måste jag tillstå.

Sarah Klang & Blaireau på engelska.

Antoine Laurain: Presidentens hatt

Publicerat av
Svara

Köpte den här boken, Presidentens hatt, därför att den verkade vara en feel good, vilket väl kan vara på sin plats ibland. Och feel good är den. Snäll och trevlig. Och ganska innehållslös. Det hjälper inte att författaren går på krogen och dricker vin ibland och att han plockat in en ”näsa” i texten, som vore det en blinkning till ”Kronos väv”. Berättelsen om hur president Mitterands hatt går från skult till skult och åstadkommer små underverk är ett rekommendabelt tidsfördriv blott för den som har tid och med tanke på det får ni gärna tacka er utsände i de meningslösa böckernas frustrerande bibliotek för att denne tagit av sin dyrbara tid för att upptäcka detta åt er.

Presidentiell musik.

Calvadosäpplen & – reklam

Publicerat av
2

”Bonjour, Monsieur!”

”Bonjour, Monsieur!”

”Jag ser att ni gör calvados, Monsieur, ’Calvados för en President’, Monsieur, vad använder ni då för äpplen, Monsieur?”

”Självklart använder jag Pommes Pidou, Monsieur!”

Le peintre, la pomme et Picasso.

Calvados.

 

Vin för veganen: sanningens stund

Publicerat av
6

Nu har inte mindre än fyra HR:are på olika vägar hört av sig om en text de läst om veganskt vin. Alla undrar de om det som står där kan stämma. Vad står där? har jag frågat var och en av dem, och då har de räknat upp en del saker som det kan vara på sin plats att tillrättalägga för någon måtta på missuppfattningarna måste det vara också i vinvärlden.

Småkryp i vinet

En producent påstår (i texten, enligt HR:arna) att det inte finns veganskt vin då det alltid kommer med insekter som spindlar i processen och låt vara att dessa filtreras bort. Bortsett från att den som får en sådan uppgift rimligen bör fråga sig varför det inte är spindelben och skalbaggar i ofiltrerade viner så är det där bara dumheter och snarast en av producenten hissad varningsflagg för sig själv.

Ingen certifiering

På ett annat ställe sägs att det inte finns regler eller certifieringar för veganskt vin. Det gör det. Klicka här och se med egna ögon. Till exempel. Nu kan förvisso regelverken, både de som är mer officiella och de som är mindre officiella, variera något.

Regelverket

Bland annat kan de skilja sig åt i synen på huruvida hästar får användas för att plöja i vingården – något som inte minst är vanligt på biodynamiska gårdar. Enligt vissa regelverk får det inte förekomma om vinet ska kunna klassas som vegansäkert – andra certifieringar omfattar inte den sidan av saken. Vad alla är överens om är i korthet följande: Inga processhjälpmedel med ursprung i djurriket får användas (ex äggvita), saker som limmet till etiketterna eller det som eventuellt håller ihop kartongerna får inte på något vis komma från djurriket och det vegansäkrade vinet måste hållas tydligt avskilt från andra produkter/viner som inte är vegansäkrade.

Allmänt regelverk

Enligt lag måste för övrigt vin som behandlats med processhjälpmedel med ursprung i djurriket, som kasein och äggvita, märkas med information om detta på etiketten. Denna regel infördes för några år sedan och har gjort att de animaliska processhjälpmedlen ersatts med dito från växtriket.

Produkterna

Vad är det då för produkter som används? Enligt HR:arna talade texten om att det är klarningsmedel för att ta bort proteiner. Nu är det så att majoriteten klarningsmedel från djurriket är proteiner så de gör snarast saken värre, om man nu är ute efter att eliminera proteinerna. Proteiner klaras bort med till exempel leran bentonit eller så filtreras vinet (gör producenten ingenting kan en grå slöja uppstå i vinet, bland naturvinsacceptanter med flera är det inget problem, bland lågprisköpare är det ett gigantiskt problem då dessa har krav på att vinet ska vara fritt från synliga partiklar, grums och slöjor). OBS! Om du ska till att servera ett vin med slöjor till hysteriska människor: skaka flaskan i smyg innan vinet slås i glasen; vibrationerna får slöjan att lösas upp för stunden varför ingen då kan se de i vinet naturligt förekommande och i det här fallet synliga proteinerna.

Produkterna 2.0

Vad talar vi då om för produkter och varför används de? I första hand talar vi om kasein, äggvita, fisklim, gelatin och liknande* och de används ungefär som vid tillverkningen av den hemgjorda saften: för att klara vinet från lösa, ofta för ögat osynliga, partiklar (inte protein) och för att ge produkten lyster (till exempel kasein kan också användas för att ge ett vin ”yngre” färgnyans). Enkelt uttryckt rörs medlet ner i vätskan och får sjunka till botten. Efter några dygn flyttas så försiktig lejonparten av drycken till en ny behållare medan klarningsmedlet och det det tagit med sig till botten blir kvar i kärl nummer ett.

Andra medel

Är de här produkterna lätta att ersätta med annat från växtriket? Ja. Så då kan vem som helst göra ett vegansäkert vin utan större åthävor? Ja. Och som det verkar är de flesta viner som säljs inom EU redan i sig vegansäkrade via det allmänna regelverket om etikettmärkning? Ja.

Läs mer här: LOHAS & veganer.

*Tydligen nämndes i artikeln HR:arna läst ”blodplättar” som möjligt processhjälpmedel. Det tar emot att skriva om det för varje gång saken nämns kan det bidra till att hålla liv i en av vinvärldens värsta myter. Ja, det kunde förekomma en gång i världen att blodbaserade (protein)produkter användes för klarning men det har varit förbjudet under decenniers decennier nu. Borde vara förbjudet att tala om.

Musik. Film. Musik.

TV-kockskolan: Minestrone

Publicerat av
2

VÄLKOMNA VÄLKOMNA! OM NI UNDRAR VARFÖR JAG SKRIKER SÅ BEROR DET PÅ ATT JAG INGET HAR ATT SÄGA OCH DET JAG ÄNDÅ SÄGER ÄR SÅ TRÅKIGT ATT JAG MÅSTE SKRIKA FÖR ATT LURA ER ATT TRO ATT DET HÄNDER NÅGOT HÄR, ATT NI ÄR  I HÄNDELSERNAS CENTRUM, NU NÄR JAG LAGAR MAT I TV! IDAG SKA VI LAGA EN HÄRLIG MINESTRONE SOM FARMOR BRUKADE LAGA DEN!

SÅ! Nu kan jag lugna ner mig lite för nu släpper vi på matporrmuzaken i bakgrunden och börjar visa matbilder och då händer något låt vara totalt ointressant i rutan. Först zoomar vi in på påsen med Minestrone-basen.

Nästa steg är att koka upp vatten i en gryta. Det gör vi genom att ta en kastrull, fylla den med vatten, sätta den på en platta och starta värmekällan och sedan rör vi ner påsens innehåll med en visp. (Bild)

För att sätta piff på Minestronen tillsätter vi olivolja, basilika, skinka och portvin! (Bild)

Blir det gott? Nej, det blir det inte, det vet jag, jag har provat, och jag vill verkligen varna er för att försöka er på det här hemma. (Bild)

Musik!

Vinets Dag: töntvinrebellförbud!

Publicerat av
5

Som varandes vinmakare, och en gång i tiden en ung sådan med viss framgång, måste er utsände i de narcissistiska kretsarna av de mer töntiga än självinsiktsfulla vinmakarna få säga att det är oerhört töntigt med unga vinmakare i synnerhet och vinfolk i allmänhet som försöker vara coola, och det gäller unga som gamla.

Mindre töntig

Det finns överhuvudtaget inget cool över en vinmakare, en vinbonde, en sommelier eller en vinhandlare. Det ligger i sakens natur att vi är töntiga. Allihop. Gudskelov är jag författare också, det är på en skala i helvetet lite mindre töntigt; det gör mig lite mindre töntig än alla andra i vinvärlden, med undantag för annat vinfolk med vettiga bisysslor (och vi talar då inte om att skriva vinspalter, -bloggar eller -böcker: att skriva vinböcker och -bloggar är det enda som är töntigare än att vara ”winegeek”).

Handuppräckning

Alltså, de försöker med tatueringarna, coola poser och vad de måste uppfatta som tuffa namn på sina intresseföreningar som ”Outsiders” och ”Grenachistas” och de talar om ”revolution” och ”rebeller” och är hur töntiga och välartade och välanpassade som helst. Om revolutionen kommer en dag så lär det inte vara vinmakarna som går i främsta ledet och vinnördarna som står på barrikaderna, och det är ytterst sällan sommeliergillena går samman för att ge sig ut på stan för att slåss om nätterna, och vinhandlarna, ja, de satt nog allihop längst fram i klassrummet och räckte upp handen så snart läraren tittade på dem.

Förbud!

Här har vi för en gångs skull ett förbud som hela världen, med undantag för ett gäng töntar och deras ändå töntigare följare, skriver under på: Förbud mot töntcoola vinrebeller i allmänhet och töntrebellvinmakare i synnerhet. I sammanhanget vore det dessutom en välgärning om vinbloggar förbjöds utan prut och pardon. Det är ju mest trams i alla fall.

Rebeller & revolution!

Skynda fynda Kronos väv!

Publicerat av
Svara

Nu har äntligen det som alla snåla och illojala HR:are väntat på hänt. Kronos väv har hunnit komma så pass till åren, redan ett och ett halvt år, och har blivit så stor att det är dags att pocketprisanpassa sig. Således, alla ni som suttit och snålhållit i plånboken istället för att pynta boken och ni som tänker köpa på er ytterligare fem-sex ex att ge bort vid middagsbjudningar, födelsedagar samt då ni vill framstå som kulturellt bevandrade, nu när priset i stort sett raderas ut i ett slag, har ni chansen. Mitt tips är att ni ska beställa nu med en gång. Billigast förefaller Vulkan vara (i skrivande stund 80 pix), men Bokus är inte mycket sämre (81 sek), och sedan radar de upp sig, Adlibris, Akademibokhandeln och alla de andra. Så gott som gratis.

Ovan en bild från Achille Debussys stamhak i Draguignan (läs den numer så gott som gratis boken så förstår ni bildens betydelse). Gratis musik.

Les Lauzeraies Tavel 2017

Publicerat av
2

Som bekant för HR:en slutblendar jag sedan flera år det ekologiska rosévinet Les Lauzeraies Tavel för den svenska marknaden. Ett vin som i december 2017 än en gång utsågs till ”Årets rosé” när Sveriges vinskribenter samlades för att sålla agnarna från vetet och detta, ”Årets rosé”, måste understrykas och lyftas fram å det grövsta, inte för att skryta eller så, utan därför att det är viktigt därför att, ja, därför att, ja, som sagt, det här är ett rosévin jag slutblendar i Tavel varje år, och, undrar ni då med andan i halsen och frågstirrig blick, hur står sig 2017 mot de tidigare årgångarna???

En så dum fråga! Självklart är det lysande! Briljant! Varför? Därför att 2017 här som på så många andra ställen begåvades med osedvanligt små druvor varmed koncentrationen ökade och under förutsättning att producenten kunde sin sak eller hade tur blev allt bra. Les Vignerons de Tavel med chefsvinmakaren Paul Sanchez i spetsen kunde och kan sin sak. Således var det bara att smälla ihop 2017. Straff mot öppet mål. Tror aldrig det varit lika enkelt. Och tveksam till att det någonsin varit bättre.

Kommer i en butik nära dig fram i vår. Njut till dess av äldre syskonet 2016 – utmärkt nu när det lagrat på sig lite. Räcker så långt lagret tyar med, gissningsvis ett par månader till.

En mörkare nyans att lyssna på.

Förnumstighetsförbud – nu!

Publicerat av
8

Det kan inte vara meningen att mänskligheten ska behöva stötta sina kommersiella TV-kanaler genom att tvingas se förnumstiga individer vara förnumstiga på bästa sändningstid. Det finns förvisso ett och annat förnumstigt stolpskott också i public service-världen, men där slipper mänskligheten till exempel Trivago-gubbens självgoda förnumstigheter och Apoteket-tantens framträdanden som får Edward Bloom att förefalla vara som alla andra. vinifierat kräver ett omedelbart förbud mot förnumstighet! Den som bryter mot förbudet genom att släppa lös förnumstiga individer i etern ska ha att se fram emot en påföljd som inte får vara mildare än en veckändakurs i yoga med nämnde Bloom följd av en veckolång angry management-kurs med mannen Mandelmann.

Musik! Sist men inte minst en svängande klassiker.

Derealiseringens tidevarv

Publicerat av
4

I samband med här tidigare omnämnda ”Kulturhelg i Tällberg” kom bland annat frågan om dagens nyhetshantering upp. Många aktiva eller tidigare journalister fanns på plats och rent av också sådana som styr delar av dagens nyhetshantering. Det slående är att det som nu sker med en allt tydligare derealisering av verkligheten i nyhetsrapporteringen de facto var synbart redan för 30 år sedan – skriver till och med om derealiseringen i romanen ”Anakolut” (1986) och följer upp mer tydligt i ”(Stadd i)Statisk rörelse”(1995), frågor som låg mig varmt om hjärtat då, och gör det nu då det är fråga om det öppna samhällets fortlevnad – och det är, kanske inte helt oväntat, först nu vi fullt ut i vardagen börjar se tydliga frågetecken kring utvecklingen. Samtidigt är det också uppenbart att många som ser frågetecknen själva bidrar till den fortsatta derealiseringen, till exempel genom att smått desperat försöka anpassa nyhetsförmedlingen till ”de yngre”.

Verklighetsmognad

En fråga få tycks ställa sig är när i livet vi är verklighetsmogna, alltså när är vi redo att ta in låt säga seriöst förmedlade TV-nyheter. Är det kanske med detta som med kaffe – vi börjar med svagt kaffe med mjölk och socker och slutar långt senare med en ristretto (om vi nu alls dricker kaffe) –  eller rent av med vin: Så länge jag varit i branschen har jag hört att ”unga dricker inte vin längre, de vill ha öl och cola”, men har det inte alltid varit så? Hur många älskade stramt rödvin vid 18 eller ens 22 eller 25? Någonsin?

Med andra ord: Den som försöker fånga upp individer som inte är redo att ta in seriöst rapporterade nyheter kan inte vara seriös i sin rapportering; den måste lägga sig på en Aftonbladet TV/TV3-nivå och ha en för utstyrseln och sitt sätt alldeles för gammal kille med kepsen käckt på svaj omgiven av ett gäng flamsiga människor som gör sitt bästa för att distansera sig från sin egen rapportering bortsett från när det handlar om sådant som visar att de hänger med och inte är lika gamla som de ser ut att vara.

Verkligheten utan filter

Det är nu inte alls något fel i det där sista, Aftonbladet TV:s nyheter. Det fungerar mot en bestämd målgrupp – en målgrupp som ännu inte är redo att gå på djupet i nyheterna och insikterna, en målgrupp som vill vara distanserad från verkligheten. Därför är det så viktigt att andra nyhetsförmedlare håller fast vid seriös rapportering och fördjupningar med ett tydligt fokus på samhällets verkliga utmaningar så att detta finns där för alla dem som söker på djupet och alla dem som undan för undan når den nivån i livet då de är redo att se verkligheten i ögonen utan filter av trams och snuttiver.

På tal om ”Anakolut” och försöket att greppa de då allt tydligare utmaningarna med det nya informationssamhället, sägs det på något ställe att endast surrealisten rättvisande kan beskriva verkligheten – en tanke som fortsatt känns gångbar.

”The public gets what the public wants”, ”Good news”, ”Bad news”.