Ja, det är inte så att det här är en objektiv vinspalt eller så – å andra sidan förefaller allt färre vinspalter vara helt fristående och de köpta redaktionella texterna inom vårt jästa druv-skrå allt fler så frågan är om ni konsumenter snart inte lika gärna kan läsa vad importörer (och misstänkt importörs-anknutna bloggar som vinifierat), producenter och Systembolaget tycker och tänker lika gärna som att förlita er på något/n som endast är spefullt objektivt. Men, hallå, kan man inte lita på någon nuförtiden??? Jodå, men inte så många som du tror. Det är bara det. Seså, nog om detta och nu kan du lika gärna lita på mig och då är dagens tips från december månads nyhetsflöde tre:
Gramona Imperial 2011, nr 99007, 199 sek. Gramona är enligt er utsände bland de dubbeljästa flaskorna i Spanien den bästa cava-producenten. Det tycker för övrigt även Penín Guide som precis utsett bodegans ”Enoteca” till Spaniens bästa vin, alla kategorier. Därtill har guiden gett cavan den högsta poängen, 99, den någonsin delat ut. ”Imperial” är så klart inte på samma nivå som husets toppcava ”Enoteca”, men den är god nog och dessutom kostar den en bråkdel av den runda penning som du tvingas pynta för storasyskonet (ligger på en bra bit över tusingen). ”Fruktig, nyanserad, mycket frisk smak med inslag av gula äpplen, rostat bröd, päron, apelsin, nougat och rökig mineral. Serveras vid 8-10°C som aperitif eller till rätter av fisk och skaldjur”, skriver Systembolaget. Gramona arbetar sedan många år ekologiskt och numer även biodynamiskt och 2011 borde vara klassad som ”grön” i SB:s web-katalog. Varför det inte är så har vi inget bra svar på. OBS! Begränsat antal buteljer.
Hedges Family Estate (eller HFE – OBS! med amerikansk uttal – som vi i familjens krets säger) 2013, nr 95390, 225 sek. Arbetade mellan 2001 och 2015 som konsult åt Hedges och har väl i alla fall ett finger med i utvecklingen mot renare viner med tydligare terroiravtryck som skett under den tiden. Numer odlas nästan hela gården ekologiskt och i övrigt biodynamiskt – familjen har dock valt att låta merparten av sina viner (som detta) vara ocertifierade medan en mindre volym certifieras biodynamiskt varje år. ”Nyanserad, fruktig smak med fatkaraktär, inslag av svarta vinbär, ceder, plommon, mynta, mörka körsbär, kaffe och kakao. Serveras vid cirka 18°C till rätter av mörkt kött”, skriver Systembolaget. Tilläggas kan att det här är ett vin de flesta brukar gilla och det går bra att lagra länge för den som vill det. OBS! Begränsat antal buteljer.
Sist men inte minst ett vin som förvånar mig själv högeligen. Trodde aldrig att jag skulle rekommendera en Cream Sherry (Merito Cream, nr 8380, 79 sek (375 ml)), denna sliskiga vinstil som förstörts av Bristol Cream, ungdomsfyllor och smaklöst sörplande östermalmstanter. Nja, nu är det nyss sagda så klart en både orättvis och onyanserad bild, rent av förutfattat korkad, och desto bättre då att vi kommit på sundare tankar! Merito Cream är en naggande god liten sak från utmärkta Diez-Merito i Jerez. ”Nyanserad, söt smak med inslag av torkad frukt, valnötter, knäck, kanel och choklad. Serveras vid 12-14°C till desserter, gärna innehållande nötter eller choklad”, säger Systembolaget. Man frestas här att understryka att det här vinet är oerhört koncentrerat och komplext och det är inte svårt att ösa på med fler ord i beskrivningen. Har varit med och provat Merito Cream till alla möjliga saker och kan konstatera att det är ett sådant där vin man alltid bör hemma och plocka fram när tillfälle ges, som när en ”omöjlig” dessert ska njutas, eller kanelbullar, eller äppeltosca, eller choklad, eller nötter, eller… Hemligheten med den höga kvaliteten på det här vinet är att en ohemult stor andel PX ingår (och ni ska veta att firmans PX går lös på uppemot femhundringen… se här!). Och självklart kan du ha den öppnad i en evighet i kylen, så någon brådska med att hinka i sig den har du aldrig.
De gånger det sagda sitter som hand i handske med det gjorda blir man desto gladare, och det även då vi inte talar om världens bästa viner eller vinmakare. Ärlighet varar längst. Och det är alltid en fröjd att slippa få sig tilllsagt vad det är man antas känna i vinet eller hur fantastiskt det orent smakande vinet smakar. Är dessutom dryckjomen synnerligen välgjord och snyggt hanterad är det lätt att falla i den föredragande vinmakarens armar.
som en uppmaning, ”spåra packet”. Sagt och gjort. Vem har skickat det där egentligen? Den här gången är det Resoluteman. Igår var det någon i Italien och då vägde packet 3.99 kg, nu väger det 2,78 kg. Med andra ord är det någon på Postnord som konsumerar packet. Därför vägrar jag lösa ut det. Bara så ni vet, Postnord. Ni kan behålla ert pack.
Måndagsmusik 
Kärt barn har många namn: bush vines, corona, gobelet… Men det är bara uttrycket bush vines som inte helt insatta vinälskare gjort till något mer än vad det är, och understundom rent av gett företeelsen en slags över- eller i vart fall utomjordisk kraft. Så vad är det? Kort sagt är det en vinstock som tuktas utan stöttning. Vanligtvis beskärs den med en stam och en därpå sittande krona – eller, ja, vissa tycker det ser ut som en bägare också, därav de olika namnen. Varje vinter klipps årets utvuxna grenar av så stocken på nytt står där naken och spretar med sina grenar mot himlen.
Efter Prag och Stockholm var det dags för Monte Carlo sistlidna veckan. Spellokalen
dragen också i det lilla, och det lillas betydelse för helheten. När de här undantagsmänniskorna begåvas med förmågan att vara socialt trevliga, ödmjuka men ändå närvarande i det offentliga rummet och dessutom på ett enkelt och otvunget vis kan sprida sin visdom genom föreläsningar och böcker blir de än mer betydelsefulla, rent av undantagsviktiga. En av de där undantagsviktiga är idé- och lärdomshistorikern, professorn med mera Karin Johannisson som nu vid 72 års ålder lämnat oss åt vårt öde. Förhoppningsvis kommer hennes klokskap och böcker leva vidare och spridas under lång tid och då också till alla de som sig själva ovetandes behöver dem.