Etikettarkiv: egna böcker

En hyllning till novellen & en snöplig provning med uteblivet Rampljus

Publicerat av
2

När Svenska Akademien ger Nobelpriset i litteratur till Alice Munro ger den också priset till Novellen – denna ädla och alltför ofta förbisedda och underskattade konstform. Er utsände i de litterära tassemarkerna har sedan urminnes, nåja, tider hävdat pocketbokens och novellens värde både i Nuet och Det senare nuet och avseende novellen också i Dåets nu. När novellen nu prisas på detta det mest ädla vis kommer detAlice Munro ... Castle Rock förhoppningsvis leda till att fler upptäcker konstformen och efterfrågar den varmed vi också kommer få fler novellsamlingar kastade på oss samtidigt som tidningar och webbplatser upptäcker novellens kraft och ger plats för den i sina editioner. Självklart hoppas vi att HR:arna läser mycket Munro den närmaste tiden, men den som har behov av att tydligt visa att den i litterärt avseende liksom ligger före införskaffar ett, eller flera, ex ”Vinifiktioner” att uttryckligt visa upp på bussen samtidigt som den kastar småfnysningar och överseende leenden på alla som desperat försöker läsa ikapp sig på Munro. En händelse som mycket väl kan bli en novell är den snöplighet som drabbade mig vid dagens emotsedda provning, där jag skulle fåLimelight äran att ledsaga en samling oförbätterliga nördar genom två upplagor av gamla ”Rabiega The Oak Case”, samma vin sex sorters ek (årgångarna 99 respektive 01), ”Base-vinerna årgång 2000”, alltså endruvsviner från Château d’Esclans (Grenache, Mourvèdre respektive Carignan, druvrent, alla ett år i nya ekfat), de nya Invenire-vinerna samt lite Clos Dière från 1990, d v s i samtliga fall viner gjorda av mig och mer sällan provade, åtminstone inte tillsammans. Upplagt för en fantastisk provning, i alla fall om jag får tala för mig själv, snöpligt nog, visade det sig när jag idag anlände till utsatt plats vid utsatt tid, hölls provningen igår. Rampljus!

Lästips sommaren 2013 & dansant yé-yé

Publicerat av
6

Efter den nyligen genomförda sågningen undrar säkert en och annan HR vad som dåvinifierat duger åt en mer än vanligt grisig vinifierat en sommar som den just nu i norra hemisfären pågående. Det finns massvis av bra böcker därute och därför rekommenderas en och annan HR de bloggen närstående böckerna ”vinifierat” och ”Vinprovning – så upplever du vinets alla möjligheter” (”Årets dryckeslitteratur”, enligt Måltidsakademien, bara en sådan sak). För den som tycker om kruttorra, nördiga saker duger för all del även ”Odla och tillverka vin” och den som vill ha sig en vinvärldsanknuten novellsamling till livs intager lämpligen ett, eller för den mindre nogräknade ett par, styck ”Vinifiktioner”. Någon kanske noterar att samtliga böcker har samma författare och denna någon ska då veta att vinfierat ser det författarnamnet som en kvalitetsgaranti. Dansant yé-yé.

CSR, PSR, en rejäl moralkaka & pengamusik

Publicerat av
Svara

Det har varit oroväckande mycket moral här på vinfierat ett tag nu, tycker kanske både den ena och den andra. Ska bli slut på det. Inget förbud, men nästan. Moralen är dock en käpphäst för redaktören eftersom människans frihet aldrig kan bli större än dess moral. Kort sagt: frihet kräver moral. Frihet utan moral är kaos och, i värsta fall, förtryck och ju sämre moral vi har desto mer stramas friheten åt för oss. Detta har er utsände i världen skrivit om ända sedan före den första, för 25 år sedan utkomna, romanen, som i sin tur handlar en hel del om frihet och moral, för att nu inte tala om hur mycket den andra romanen handlar om det. CSR (Corporate Social Responsibility) är stort, PSR (Personal Social Responsibility) större: utan det personliga ansvaret och övertygelsen är alla CSR-program intet värda. Vad gäller Systembolagets CSR, som kom under lupp igår, är det en utmärkt ambition och värt allt beröm, men, SB måste nu också ta sig självt på allvar i den här frågan. Pengamusik.

David Foster Wallace: The Pale King & George Harrison

Publicerat av
Svara

Ännu en bok, The Pale King (på svenska Blek kung), som författaren, David Foster Wallace, inte hann avsluta innan hen gick bort och i likhet med, till exempel, Roberto Bolaños 2666 är det en synnerligen god bok. Låt vara att läsaren emellanåt kastas in iDavid Foster Wallace The Pale King övertygelsen om att författaren bara är ännu en ordbajsare alternativt i största allmänhet sätter textkonsumentens tålamod på prov med långa sjok av tristess, men så, plötsligt!, kommer där ett djupt filosofiskt resonemang eller ett, bitvis och bokstavligt, vansinnigt kul parti, där, för att ta ett exempel, en skattmas – boken handlar, tro det eller ej, i alla fall i viss utsträckning, om skattekontors och skattmasars vardag i allmänhet och skattemyndigheten i Peoria, Illinois i synnerhet – i en lååång monolog om sin uppväxt förlorar sig i en utläggning om olika drogers inverkan på honom och han kan inte låta bli att komma tillbaka till ämnet gång på gång. Självklart tilltalas författaren Gustaf Torstens alias Lars Torstensson alias Lars Torstenson av en bok som är uppbyggd på det viset: högt och lågt, det höga gömt i det låga, oväntade vändningar, en författare som utmanar läsaren och understundom en och annan baktanke*. Dessutom förekommer en hel del musik och den som kan sitt 70-tal hittar mycket att känna igen sig i (bokens Nu är början av 80-talet). Stark läsrekommendation! George Harrison.

*Fotnot: karlen använder sig till och med av fotnötter!

Anakolut på McGill University

Publicerat av
11
Anakolut

Anakolut – föremål för ”paper” och föredrag.

Ni som nogsamt följer vinifierat vet att även i de innersta kretsarna av det intellektuella Sverige dväljs likasinnade. Gott så. Nu kan ni, och ni som faktiskt tillhör de innersta kretarna av det intellektuella Sverige kan, förstås, också ni, även glädje er åt att vinifierat via sin debutroman ”Anakolut /-/ mänsklighetens berg- och dalbana och/eller/med  intelligenstestet”, eller, kort och gott, ”Anakolut”, blivit föremål för ett föredrag vid McGill University i Montreal.  För att inte göra en kort historia lång var det den svenske litteraturdoktorn Erik van Ooijen som talade om, bland annat, skillnaden mellan struktur och händelse, och detta gjorde han utifrån ”Anakolut”. Det finns två skäl för mig att blogga om detta: 1. Det värmer Egot. 2. Ni vet nu att det inte är en tillfällighet att vinifierat studeras i Sveriges intellektuella hjärta och ni vet nu, att lika självklart som ni säger att Kobra och Babel är bäst på TV så säger ni att vinfierat är bäst i bloggosfären. (PS kan kanske köpas här.) Gustaf Torstens.

Svenska Akademien vinifierad!

Publicerat av
2

Kära Hängruntare, Ni läste rätt: även bland De Aderton dväljs sådana som Ni, sådana som inte bara idogt följer denna blogg utan som också förstår att värdesätta den. Denna information har vinifierat från säker källa, nämligen källan själv, varför Ni lugnt kan utgå från att vi inte far med osanning i detta nu. Huruvida detta kommer leda till att Litteraturpriset går till en blogg låter vinifierat vara osagt, men vetskapen om att, om Ni ursäktar att vi säger det, inte bara Kreti och Pleti följer vinifierat uppmuntrar dess utgivare och om Ni är kloka, och det är Ni, förstås, låter även Ni Er genomsyras av vetskapen om att Ni inte är sämre än någon annan, även om det, Gud förbjude!, skulle hända att Ni av fräcka bloggare kallas Kreti eller Pleti. vinifierat ber för övrigt om ursäkt om någon känner sig trampad på tårna eller ringaktad, men vi är, tveklöst, tagna av stundens allvar och har, i någon mån, tappat koncepterna. Minns att Vargas Llosas, som kopierats i del II i Skördeoffer, fått Litteraturpriset, vilket redan det är ett halvt pris till vinifierats utgivare och på tal om litteratur: missa inte bloken vinifierat.

Julklappstips & julmusik

Publicerat av
Svara

Julen står för dörren, men även om vinifierat tycker att man så långt det är möjligt ska handla i hemortens butiker är det fina med internet att man inte behöver baxa bort julen för att komma ut och handla. Följaktligen följer här lite tips på lämpliga julklappar anno 2012. Först och främst vad ett institut i Schweiz utnämnt till ”Årets julklapp”, nämligen bloken ”vinifierat” och det till det fashionabla priset av 50 (femtio!) sek inkl frakt. Kan beställas här. På samma sida, här, kan den som vill ha en riol att skryta med inhandla fjolårets succé ”Vinifiktioner” för den pinsamt usla ersättningen till utgivaren, och, vad värre är, författaren!, 50 sek inkl frakt, men den som inte skäms för att utnyttja ohemula erbjudanden ska, naturligtvis, slå till. Och här eller här, kan man köpa ett par vinböcker som är ett obligatorium för den som inte vill verka oklädd när vännerna sätter ögonen i riolen: förra årets bästa dryckesbok enligt Måltidsakademien, ”Vinprovning – så upplever du vinets alla möjligheter” och klassikern ”Odla och tillverka vin”, en snustorr faktabok för den som inte har ett eget liv. Julmusik. Gördetsjälv-julsång. Avslutningsvis en julhälsning från Bolivia till vinifierats hängruntare.

Litteraturens innersta väsen

Publicerat av
2

Då och då börjar folk på vinmöten diskutera mina skönlitterära verk med mig. Redan från början står det dessvärre ofta klart att de eventuellt läst en bok – den experimentella kollageromanen”(Stadd i) Statisk rörelse” eller

En senare roman

dito ”Anakolut” – för sisådär tjugo år sedan och uppfattat sig inget ha förstått och, underförstått, det berodde på boken. Man får då tålmodigast förklara, att den som försöker skapa litteratur skriver inte deckare – obs! detta är inte en attack på deckare, deckarförfattare eller ens deckarläsare – utan böcker som utmanar läsaren på ett annat plan. Ibland antar läsaren en sådan utmaning och rent av betvingar verket. Ibland inte. Kort sagt möts inte alltid texten och läsaren. Således är det i sin ordning att inte tycka om en bok man förstått sig på och säga det. Har man inget förstått är det inte heller fel att säga det. Men det är oklokt att uttala sig negativt om verk man inte förstått – gäller för övrigt inte bara böcker – eftersom risken är stor att man i första hand står där och dissar sitt eget intellekt.

Sommarläsning 2012 & vintips

Publicerat av
Svara

Vädret verkar inte bli bättre i ”sommar” så det är väl lika bra att alla som inte lämnar landet inriktar sig på rödtjut och litteratur samt OS i TV-soffan. Då är ”Vinifiktioner” ett givet lästips, inte bara därför att det, om ni förstår vad jag menar, handlar om noveller, en uttrycksform som brukar passa hängmattan eller utsiktspunkten som överblickar åskmolnen, utan också därför att jag är medförfattare. Tips på ett smakrikt rosévin, som inte viker ner sig för lite åska och regn. Tips på ett rödtjut, som står rycken även då den nordliga sommaren envisas med att förklä sig till höst.

Jim Marshall & Jim Marshall ur tiden

Publicerat av
2

Snudd på slag i slag har såväl fotografen Jim Marshall som förstärkarbyggaren Jim

Känd Marshall-bild av Marshall-brukaren Hendrix

Marshall gått ur tiden – låt vara att det är ett tag sedan fotografen lämnade vår värld. I vilket fall som helst tackar vinifierat.se uppmärksamma hängruntare som hört av sig och ställt sig frågande till varför detta ännu inte kommenterats på bloggen. Visst borde det gjorts tidigare. Ett påskfirande kom emellan, pinsamt nog. Men bättre sent än aldrig. Här får ni en förevisning i vad Marshall, förstärkaren, är, så att ni alla förstår vad som är så unikt, och här kan ni se en patetisk figur göra precis det jag själv gjort 1000 gånger: hängt på, eller i vart fall försökt hänga på, Bill Nelson i ett solo som såvitt vi vet, och framförallt vill tro, skapats med hjälp av en Marshall på högsta volym, i bästa Eric Clapton-anda; Gibson Les Paul + Marshall + högsta volym. Om detta kan man för övrigt läsa i den fina romanen ”Skördeoffer”. Avslutningsvis, slog det mig, med tanke på nyhetsutsläppet 2:a april: En Les Paul i en Marshall och allt på högsta volym är som en Girard Old Vine Zinfandel. Tveklöst. Sänker man volymen så pass mycket att rundgången slutar tjuta hamnar man däremot i en Bem bi Bre.

 

Marshall stack

 

Bra bok