Domaine de Brescou maj 2014, svavel & Cake

Publicerat 2014-05-08 av Lars Torstenson

Var och tittade till min kund Domaine de Brescou i veckan. 2013 visar sig vara precis ett så bra vit- och rosévinsår som vi trott och hoppats. I Sverige finns rosévinet ”Fleur d’Eté” (beställ årgången 2013) för den som vill gå till botten med det nyss sagda – för övrigt något så ovanligt som ett lågsvavlat ”rosé de piscine”, en lätt vinstil som annars brukar gå hand i hand med rejält med svavel. På rödvinssidan ser det också bra ut, men är mer svårbedömt. Tveklöst är det ett lättare år än 2012 och gårdens ”Pinot Noir” är lovande och årets ”Carisma” drar för ovanlighetens skull iväg, ordentligt, mot grenachestuk föranlett av de cirka 20 % av helheten som 2013 består av vin från unga grenachestockar – unga stockar har en förmåga att skänka ovanligt mycket, fräsch druvkaraktär. Måste här passa på att sticka in, att Carisma 2011 fick full pott i Sydsvenska Dagbladets senaste helgbilaga. Kul för gården, men också i största allmänhet uppmuntrande att ett så pass eget, får man ändå säga, vin som Carisma trots sitt låga pris kan bedömas på rätt grunder – såklart tycker jag att ni även ska prova det här vinet, finns också i beställningssortimentet, dominerat av carignan och medan 2011 är hyggligt medgörligt idag kan den som lyckas beställa hem 2012, som också finns i Sverige, förvänta sig väldigt mycket, öh, carignan, för den pengen. I övrigt ska också ”Syrah 2013” nämnas. Verkar bli lika fin som 2011. Vad resten anbelangar får vi avvakta och se. Avslutningsvis några ord om svavel, detta med tanke på att Domaine de Brescou medvetet arbetar med väldigt låga svavelhalter och är en av få, kanske världens enda/första (?), att sätta ut det egentliga svavelinnehållet på etiketten. Även 2013 har klarats med låga nivåer och av de båda (närapå) osvavlade ”naturviner” som gjorts är det vita redan buteljerat medan det röda tappas om någon vecka. Det vita fick allt som allt 1 g/l svavel före buteljeringen, det röda fick 2 g/l efter jäsningen och kommer få ytterligare något gram före tappningen. Skälet till att det röda får lite mer svavel, dock fortsatt under 30 mg/l totalt svavel, är att det som så många andra osvavlade/lågsvavlade viner börjat stinka acetaldehyd och gårdens ägare och jag är överens om att osvavlat i all ära men vinet ska vara drickbart också. Cake. PS Ni som eventuellt beställer något av vinerna: årgångarna som upges på SB:s sajt är genomgående fel, räkna med yngre viner än vad som anges och se framförallt till att få ”Fleur d’Eté” från 2013 och ”Syrah” och ”Pinot Noir” från 2011 om ni beställer. (Hummervinerna på bilden är ”Mozaique” respektive ”Viognier” – i Sverige finns det som går ändå bättre ”Chardonnay”.)

Premiär & sensation: recept!

Publicerat 2014-04-21 av Lars Torstenson

Världspremiär: läckra tapasrecept på vinfierat! Detta kommer sig av att författaren, vinmakaren och numer också receptmakaren och kocken Miguel Merino Navajas provat ut tapas som fungerar ihop med El Rey Old Vine Garnacha. Recepten har översatts av Andreas Karlsson på Terrific Wines, även han kockutbildad, och nu åker vinifierat helt enkelt smålskjuts på de här herrarna och föreslår att HR:arna också gör det. Gott så det förslår!

Zapatilla de Jamon

4 skivor spansk serranoskinka (hittar du Iberico… desto bättre)

4 rejäla skivor spanskt lantbröd

1 tomat

1 vitlöksklyfta

Se till att ta ut skinkan ur kylen en stund innan den ska ätas (är den kylskåpskall är det inte ens hälften så god). Riv tomaten (på rivjärn) i en skål. Häll i ett par droppar olivolja i stekpannan och rosta brödskivorna på båda sidor. Klyv vitlöksklyftan och gnid den mot ena sidan av det nu rostade brödet. Lägg lite riven tomat på samma sida som du just gnidit tomaten och avsluta med att lägga skinkan på toppen. Om du vill kan du grilla den hastigt i smörgåsgrill för att värma upp skinkan. Klart!

Calabacín relleno (Zucchini bruschetta)

1 stor Zucchini

8 skivor kokt skinka

8 skivor ost (mild smak)

1 röd paprika

2 dl mjöl

2 ägg

2 msk olivolja

1 tsk salt

Dela paprikan i 8 delar och stek bitarna på svag värme i olivoljan. Skär Zucchinin i centimeter tjocka skivor. Vänd Zucchinin först i mjöl och därefter i de uppvispade äggen. Salta och peppra. Stek därefter de panerade zucchiniskivorna i stekpanna (använd samma som du stekt paprikorna i) på medelhög värme i ca 2 minuter på varje sida. Varva sedan zucchini, paprika, skinka, ost och zucchini igen i en ugnsfast form och gratinera dem i ugnen på 175 grader C. i 4-5 minuter tills osten smällt. Serveras varma.

Tortilla de patatas

6 ägg

2 potatisar

½ gul lök

Salt

Olivolja

Tortilla de patatas är Spaniens drottning. Varje spanjor har sitt eget favoritrecept och några gillar den med lök, andra utan. Några vill ha den torrare och hårdare i konsistensen, andra tillsätter röd och grön paprika. Här får ni ett klassiskt recept och sedan är det bara att experimentera där hemma. Först måste du dock bestämma vilken stekpanna du ska använda. Du måste välja en där alla ingredienser får plats men samtidigt inte är för stor för då blir tortillan för tunn och därmed torr. Skala och skär potatisen i tunna, jämna skivor. Tjockare skivor tar längre tid att tillaga och det ger återigen en torrare tortilla. Hacka löken fint. Potatisen måste stekas i en ansenlig mängd olivoja men den kan man sedan sila av när potatisen stekt färdigt om så önskas. Stek potatisen på medelhög värme utan att de blir bruna och tar färg (det är inte pommes frites du gör och potatisen ska vara mjuk inuti men utan att ta färg) rör om då och då. Ungefär när de är halvvägs klara tillsätts löken. Under tiden lök och potatis steks, vispa upp äggen i en skål. När potatis och lök är klara, häll av oljan och lägg potatis och lök i skålen med de uppvispade äggen och salta därefter. Låt vila i ca 15 minuter. Häll sedan smeten i en ordentligt upphettad stekpanna och stek på hög värme i en minut. Dra därefter ner värmen till medelvärme. När äggblandningen nästan har stelnat kommer vi till den verkligt dramatiska delen av tillagandet. Tortillan måste då vändas. Använd en stor platt tallrik som minst täcker stekpannan och skaka till stekpannan så att du är säker på att omeletten inte sitter fast. Vänd sedan tortillan och låt den glida tillbaka ner i stekpannan. Stäng av värmen och låt den bara eftersteka i pannan i några minuter. Servera i tårtbitar med lite bröd och om du vågar lite chilisås.

Calamares

Friteringsolja

600 gram bläckfiskringar

100 gram mjöl

2 ägg

2 matskedar torkad persilja

Salt

Svartpeppar

2 citroner skurna i klyftor

“Calamares” sitter som hand i handsken till ett smarrigt glas El Rey Old Vine Garnacha en solig söndagsförmiddag. Trots att Madrid ligger mitt i landet, långt från havet, är kanske ”los madrileños” de som bäst kan konsten att tillreda detta tilltugg – det händer till och med att de tar de friterade bläckfisksringarna och lägger dem mellan två skivor vitt bröd och äter dem som en ”bocadillo de calamares”, bläckfiskmacka.  Häll oljan i en stor kastrull så djupet blir fem centimeter, värm till lite mer än medelvarmt. Blanda mjöl, persilja, salt och peppar i en stor skål. Vispa äggen i en annan skål. Gör flera mindre satser så att inte det blir för mycket bläckfisk i kastrullen eftersom oljan då kyls ner och det blir svårt att få en krispig yta på bläckfisken. Doppa bläckfisken först i mjöl och sedan i ägg och lägg sedan försiktigt ner bläckfisken i den varma oljan. Fritera till de är gyllengula och krispiga (ca 1-2 minuter). Lyft upp med hålslev och låt rinna av på hushållspapper. Lägg upp på tallrik och servera med citronklyftorna.

Champiñon

8 champinjoner (bara hatten, inte foten)

4 räkor

2 vitlöksklyftor

1 msk finhackad persilja

1 dl vitt vin

2 msk olivolja

Salt

4 skivor lantbröd

Det här är den absoluta stjärnan på Spaniens mest kända ställe för tapas, calle Laurel i Logroño, Rioja. Den ser möjligen inte ycket ut för världen men du ser allt som oftast köer med folk som ropar ”champiñon!” på de bästa barerna på gatan. Och det spelar ingen roll hur mycket du än försöker, du får aldrig ur dem receptet. Så låt oss göra på vårt egna sätt!Häll i olivolja i en stekpanna och hetta upp den till medeltemperatur. Skiva vitlöken i små tunna skivor och lägg ner dem i stekpannan. Stek ett par minuter utan att det tar färg och tillsätt därefter persilja och vitt vin. Låt koka ner i ca 1 minut. Tillsätt nu resten av olivoljan till en annan stekpanna och stek räkorna hastigt. Lägg på tallrik och ställ åt sidan. Stek nu svampen med toppen uppåt, salta och stek i ca 3-4 minuter tills de börjar få färg. Vänd dem så att undersidan av svampen är uppåt. Tillsätt en tesked av såsen i hatten på champinjonen och stek tills svampen är genomstekt. Placera två champinjoner med hålet uppåt (som på bilden) på en skiva bröd, lägg en räka ovanpå och fixera med en tandpetare. Om du önskar kan du tillsätta ytterligare en sked av såsen innan servering. Ät varma.

Sanningen om El Rey & Alex Fox

Publicerat 2014-04-17 av Lars Torstenson

Redan när vinet släpptes häromåret fick jag frågan om El Rey Old Vine Garnacha verkligen kan vara moraliskt korrekt. Detta med tanke på det relativt sett låga priset, numer 69 sek, och allt jag säger om risken för omoral när priset är lågt. Jodå, undantagsvis finns det moraliskt korrekta viner även i den här prisklassen, men visst, det gäller att känna sina Pappenheimare – jag skulle inte chansa om jag inte hade koll på avsändaren. Vad gäller El Rey görs vinet av kooperativet Santo Cristo i Campo do Borja. Det innebär att druvorna odlas av småbönder som själva arbetar i fälten. Överuttag, vattenmissbruk och annat tillhör undantagen här. Tar den enskilde odlaren ut för stora skördar eller levererar orena druvor får hen helt enkelt mindre betalt av kooperativet, det vill säga sig själv. Således, gläd er ni som inte vill betala skjortan men ändå dricka moraliskt och utan överdrivna sockertillsatser trots ett lägre pris. El Rey Old Vine Garnacha 2012, varunr 2260, 69 sek. (ny etikett nu i veckan). Alex Fox.

En kärleksförklaring till Châteauneuf-du-Pape & fler klassiker

Publicerat 2014-04-02 av Lars Torstenson

När jag häromdagen sög i mig en snart 20 år gammal Châteauneuf-du-Pape slog det mig än en gång hur vansinnigt goda de här vinerna kan vara och vanligtvis är – och vi talar då både rött och vitt om än i det följande rött. Visst, det finns varianter som dumsenskördats eller ekats sönder och ryggradslösa fruktbomber som snarast ska drickas och det finns andra som är så späckade av vad gemene man kallar brett att en bråkdel av orenheterna kunde räcka, men på det hela taget wow! Grenache är en druva att utan förbehåll älska och som folket i château9 förstått att den alltid vill ha sällskap, kommer den bättre till uttryck här än någon annanstans. Kort sagt kan mer än en producent i château9 konsten att få fram grenaches innersta väsen. Detta känns väldigt angeläget att få sagt och nu när det är sagt lyssnar vi på en klassiker från Evis Costello, en annan från Pretenders och slutligen en klassisk Audrey inspelad hos Henri Salvador. Costello-bonus.

Prowein 2014 & 2 x Wagner

Publicerat 2014-03-28 av Lars Torstenson

Den välorganiserade vinmässan Prowein i Düsseldorf genomfördes söndag – tisdag den här veckan. Över 4800 utställare från 47 länder visade upp sig för drygt 48 000 besökare. Det är ingen nyhet att det här numer är Europas, kanske världens, viktigaste vinmässa, i alla fall om vi talar affärer. Handlar det om socialt umgänge är Vinexpo i Bordeaux fortsatt världsledande. Dök i år bland annat på ett par fantastiska viner från Priorat och Monsant. Priorat tillhörde mina favoriter för 25 år sedan, men har befunnit sig i ett utslätande ”vi-har-sett-det-förut-och-det-är-

Pascal Clément

bara-för-mycket-och-tråkigt-fall” de senaste 10 – 15 åren. Därför var det extra kul att bli visad till Clos del Portal av producentens svenska importör (som jag inte är kopplad till, bör kanske tilläggas) – förhoppningsvis kommer Twosonkollegan och jag att kunna presentera ett par magnum från producenten någon gång i framtiden, åtminstone var det så tongångarna gick där på mässan när vi omfamnade varandra – Twosonkollegan, importören, producenten och jag – i ett närmast pinsamt och snudd på tårfyllt konsensus om de här vinernas storhet. Två viner bör särskilt framhållas: Tros de Clos 2012, gjort på 101 åriga carignan-stockar, och Trossos ”Tros Negre”, ett imponerade garnacha-bygge. Hatten av för både producent och importör. Två andra fynd, för att inte göra listan alltför lång: Bourgogne-producenten Pascal Clément, en manlig Clotilde Davenne, och Muhr van der Niepoort, inte minst Dorli Muhrs fascinerande Syrah från Spitzerberg. Innan vi släpper på musiken påminner vi om att det är den internationella veckan utan pesticider 20-30 mars, alltså i skrivande stund. Musik: Richard Wagner. Dick Wagner & Peter Gabriel. Dick Wagner & Lou Reed. Dick Wagner & Steve Hunter.

Het El Rey & Elvis

Publicerat 2014-03-22 av Lars Torstenson

vinifierat har tidigare hintat om att något är på väg att ske med det perfekta husvinet El Rey, vinet som går till allt från tacos till getostsallad. För att göra en lång historia kort lät producenten Santo Cristo mig använda en räcka ekfat när jag i vintras var på plats för att se till den sista tappningsbatchen av 2012 och för att förblenda årgången 2013. Varför, vet jag inte, men kan gissa att de gillar vinet och gärna låter oss vidareutveckla det – det är inte alls otänkbart att Santo Cristo själva säljer närliggande varianter till den här blenden på andra marknader. Nog av. Finfina ekfat fanns att tillgå och självklart tog jag dem. Det innebär att den sista batchen El Rey från 2012 är upphottad med lite Garnacha som ekfatslagrats. Nu har jag inte velat ändra stuket på vinet utan har istället använt fatkomponenterna till att bygga på och bredda. Således bör ”nya” El Rey vara lika allround som förut samtidigt som du och jag får en liten större upplevelse av det. Den sista, upphottade, batchen 2012 släpptes i butikerna igår och är alltså den som gäller till dess den nya årgången släpps på fram i sommar. Förhandsinfo till HR:en: El Rey kommer snart att byta kläder. I mitten av april dyker vinet upp med en ny etikett, som vi får anledning att återkomma till då. En annan kung.

Ansikts-, doft & smaklyft: El Rey Old Vin Garnacha & Vincente Fernández

Publicerat 2014-02-19 av Lars Torstenson

Svara

Ytterligare ett sådant där trevligt vinblandaruppdrag: ”Åk till Santo Cristo i Campo do Borja och hjälp dem sätta nya årgången av El Rey Old Vine Garnacha”. Sagt och gjort och väl på plats säger Roberto (Perez), vinmakare på stället, ”du får blanda lite som du vill i år”,”jaså, (dyrare) ek-komponenter också?” frågsvarade jag, ”ja, jag tror det,” nästansvarade han. Okej, labbade hit och dit med ekfatslagrad Garnacha från innevarande årgången 2012 för att se hur vi möjligen skulle kunna göra 2013 om vi får ha med ekfatslagrat vin. Ha! Det blev så lyckat att Roberto talade med bossen Juan som sa ”Den blenden ska vi ha!” och på den vägen är det. De är inte så skickliga på att räkna och även om priset kommer gå upp lite är det ni konsumenter som är vinnare på det här, kort sagt borde vi, även om andelen är liten, inte få med vin från nya ekfat i det här priset. Å andra sidan har de, förstås, inte heller helt lätt att omsätta sina ekade viner på marknaden. Ingen efterfrågan. Och så länge det är så kan vi alla passa på att njuta av deras FoU-arbete. Kommer El Rey att bli ett ekat vin nu? Nej, inte alls, eken används bäst i blandningsarbetet när du har med den utan att den är uppenbar. Den kanske stöttar frukten – vanligare är, ska ni veta, att folk idiotblendar och dödar frukten med eken och sedan säger ”det här vinet om några år (blink-blink)”, men då kommer det bara att vara ändå mer uttorkat – eller ger smaken en extra dimension utan att orena gammalfatstoner eller överdrivet bittra nyfatssmaker kommer med i slutprodukten. Eller både och. Frågar ni mig så är nya El Rey både breddad och lyft i doften och såväl breddad som förlängd i smaken. För att fira denna förändring passar importören och producenten på att förse flaskan med en ny etikett. Har tyvärr ingen bild att illustrera med ännu, men återkommer med en sådan om någon månad när den nya ansikts-, doft- och smaklyfta versionen av El Rey finns i butikerna. Till dess får vi nöja oss med dagens version, som inte är så dum den heller, om jag får tycka det själv; Garncaha i 180. Vicente Fernández.

vinifierat, Expressen & DN ger vintips,TWWD, Eurythmics & St. Vincent

Publicerat 2014-01-17 av Lars Torstenson

Svara

Efter de träffsäkra januarivintipsen häromdagen – El Rey Old Vine Garnacha 2012, nr 2260, 67 sek, Domaine de Brescou Chardonnay 2011, nr 71421, 81 sek och Clotilde Davenne Brut Extra Crémant de Bourgogne, nr 7725, 122 sek – svarade först Expressen,

Januaribild från Lato

samma dag, med att rekommendera El Rey Old Vine Garnacha, nr 2260, 67 sek och sedan slog DN i söndags till med vinifierat-följetongen Cartlidge & Browne Pinot Noir, nr 79245, 107 sek (”Lätt och saftig US-pinot där färska hallon och jordgubbar bärs fram av syra snarare än värmande alkohol. Prova till mat du annars hade valt ett vitt vin till.”). Och där har ni allt ni behöver för en lyckad januarimånad. Möjligen vill vi komplettera med det ljuvliga allroundvinet tillika skämtsamt billiga bourgognevitingen Montagny ”Les Crêts” 2010 från Françoise Feuillat-Juillot, nr 73009, 131 sek. För den som bryr sig om sådant kan vinifierat avslöja att sympatiska och skickliga Françoise och ovan nämnda Chablis-drottningen Clotilde Davenne båda kommer till Stockholm och Terrific Women Winemaker’s Day i mars. Sedan tidigare har vinifierat avslöjat att också Giulia Negri kommer och nu är det klart att såväl Sarah (Hedges) Goedhart som Régine le Coz från Femmes et Vins du Monde kommer. Eurythmics. St. Vincent.

Vin för januari, Kent & tre Bowiecovers

Publicerat 2014-01-09 av Lars Torstenson

Även om hågen är så lagd är det omöjligt för de flesta av oss att alltid dricka 88 La Mission Haut-Brion och 64 Vega Sicilia eller varför inte nya super-Pinoten Ponzi Anniversary Pinot Noir Reserve. Så vad gör då den suktande vinfreaken när januarikassan tryter efter december månads ohemula utsvävningar? Två saker: 1. Satsar på Vinets Dag 22 januari. 2. Söker med ljus och lykta efter moraliska viner som inte kostar skjortan. Avseende punkten ett är det upp till er, kära HR:are, att ta tjuren vid hornen och brandskatta era samlade vintillgångar, avseende punkten två har ni i vinifierat en sann vän i nöden ity i samma stund som er utsände bland de billigare vinernas förrädiska gungflyn och tunna isflak passar på att tala i egen sak får ni ett knippe sanslöst träffsäkra januaritips: 1. vinifierat har tidigare tipsat om Garnacha-kungen El Rey Old Vine Garnacha 2012 och gör det nu igen, varunr 2260, 67 sek – det enda problemet med det här vinet är att det är för billigt såtillvida att den som köper så här billiga viner inte vill ha den strama, rena Garnacha-karaktären, något som bland annat bevisades före jul då ett vin från samma tankar i Campo do Borja och gjort som en kopia på det här vinet dels av en vintidning bedömdes tillhöra en annan karaktärskategori, dels ansågs mer prisvärt trots det dyrare priset, något som stämmer till eftertanke för oss som försöker göra bra vin även till en rimlig peng (ja, den som läser rätt mellan raderna anar en kommande prishöjning). 2. Domaine de Brescou Chardonnay 2011, varunr 71421, 81 sek – se det här som ett alternativ till Clotilde Davennes stiliga Bourgogne Blanc, medan den senare har massvis av fräschör och friskhet är det här en mer kraftfull och avrundad chardonnay. 3. Clotilde Davenne ”Brut Extra Crémant de Bourgogne”, varunr 7725, 122 sek – även om kassan är skral i januari finns det inga skäl att inte tillmötesgå behovet av uppfriskande bubbel när det finns så här bra mousserande att tillgå till så här lågt pris, inget för den som vill ha hög dosage och hellre dricker Asti Spumante än riktigt bubbel, men ett utmärkt alternativ för den som är van vid the real thing. En dag sent firar vi David Bowie med tre covers: White Stripes, Smashing Pumpkins, Nirvana.

Överraskande skörd

Publicerat 2013-11-22 av Lars Torstenson

Är minst sagt överraskad av årets skörd på ”mina” gårdar i Sydfrankrike. Hade vissa förhoppningar om enstaka ”superviner” till följd av årets svalka och nederbörd. Till min förvåning är det mesta bra, riktigt bra. Rent, fräscht, snyggt. Nu beror detta förstås till stor del på att arbetet utförts på bästa sätt på båda gårdarna och, min blygsamhet förbjuder mig inte att säga det, de haft bra rådgivning och skördeprogram att arbeta efter. På Domaine de Brescou har vi snygga, fräscha vita, en explosiv rosé och flera riktigt läckra rödviner – det sista gäller inte minst nya toppvinet ”Chateau de Brescou”, en grenache-baserad blend. Har precis kommit hem från hockey-legendarens Bruno Ohlzon Domaine d’Escapat i Minervois. Om inget går snett framöver kommer vi där att kunna presentera en klart uppgraderad ”Le Capitain”, numer baserad på grenache, och en dito ”No 6”, numer baserad på Syrah. Vid sidan om dessa finns, framförallt, en urläcker chenin blanc med en för området osannolik, naturlig syra – ska bli mycket spännande att följa de närmaste åren. Inga problem alls då? Jodå, ett sådant här år får man alltid någon eller några tankar som avbryter sin jäsning halvvägs eller, värre, när bara 20 g socker eller så återstår. Vi kämpar med ett par sådana cisterner på Escapat, men med tanke på hur året tedde sig före september och skörden så kan vi andas ut och till och med glädja oss åt förvånansvärt bra viner i år. En mycket positiv överraskning!