Etikettarkiv: sherry

Vinlagring

Publicerat av
4

Fick en fråga på det några dagar gamla inlägget ”Om beställningssortimentet & ett vintips”. I korthet kom spörsmålet från någon som alltför ofta blir besviken när den plockar fram gamla viner ur sin källare. Varför? Tycker frågan har allmänt intresse och återger därför lite av mina erfarenheter i frågan här.

Komplicerat kapitel

Lagring är ett synnerligen komplicerat kapitel. Till detta bidrar att så många producenter, mellanhänder och säljare sedan alltid kommit undan med säljargument som ”oj, om några år, vad bra det kommer vara” och ”ja, det är lite knutet och saknar frukt idag men det kommer med lagringen”. Nej, det gör det inte. Tvärtom. Är inte vinet okej från början och har det inte rätt förutsättningar kommer vinet vara ändå tråkigare och i än större avsaknad av frukt ”om några år”. ”Skit in, skit ut” fungerar också när vi talar lagring av vin. Det hjälper inte heller med en massa syra, vilket en del påstår är det enda som tarvas, men finns det inget att bygga på med runt syran blir det inte bättre – däremot håller vinet kanske i sin halvt eländiga stil en evighet på grund av syran. Uttorkat och surt.

Lagrings-och utvecklingspotential

Jag brukar skilja på lagrings- och utvecklingspotential. Många viner håller för lagring, men det är inte säkert att de utvecklas, eller att de, om de utvecklas, gör det till det bättre. Att ge några direkta råd för vad den hugade lagraren ska känna i vinet är svårt, vi behöver ha ett antal viner framför oss och diskutera dem vin för vin för att på ett begripligt och handfast kunna förklara. Rent generellt skulle jag dock vilja säga att allt det som allmänt sägs om vad som behövs, syra till exempel, stämmer för lagringsdugligheten, men för att också få en spännande utveckling av vinet  måste flera beståndsdelar finnas där; en viss koncentration, ett visst mått av frukt, tillräckligt med (rätt) tanniner med mera, och inte minst en balans mellan beståndsdelarna.

”Bygger inte på sig”

En del tror att vin ”bygger på sig” och växer under lagringen. I själva verket förhåller det sig tvärtom. Vinet snarare tappar sin kropp undan för undan. Riktigt gamla viner, > 50 år, är så gott som alltid ”tunna”, ofta rejält tunna. Det som sker under lagringen är en kemisk utveckling där aromer/smaker ändras på gott och ont, tanninerna polymeriseras och blir mindre påtagliga, färg och syra fälls ut. Har vinet förberetts för lagring (se nedan) brukar där finnas en växel till att ta ut och en ”vinst” infinner sig när alla komponenterna under tidens varsamma hand kommer ihop till en harmonisk enhet. Men det gäller som sagt att hitta vinerna som lämpar sig för lagring… (Som vinmakare gillar jag själv unga, ”disharmoniska” viner där potentialen är påtaglig, men har mindre lätt för att uppskatta samma viner som fullvuxna och detta även om det fullvuxna vinet är till allmän belåtenheten – en av få baksidor med mitt yrke…)

”Förbered” vinet för lagring

Hur ”förbereder” man då ett vin för lagring och utveckling? Som vanligt börjar allt i vingården och som vanligt är arbetet där avgörande för vinets egenskaper både på kort och lång sikt. Rätt växtplats och förutsättningar för druvan, återhållsam gödning, levande jordar, gärna äldre stockar, friska druvor, låg avkastning. Det gäller att skörda vid för målsättningen det rätta tillfället, just då balansen mellan syrorna, sockret, strukturen och aromerna finns där (ett arbete som sållar agnarna från vetet när vi talar vinmakare…). När druvorna väl är i källaren gäller det att känna sina druvor och sin must och att fatta rätt beslut avseende skalurlakningens längd och annat och sist men inte bör, måste inte, bör, vinet genomgå en oxideringsprocess på ett eller annat vis, till exempel lagring på ekfat (utan att eken tar överhanden, det kommer bara torka ut vinet över tid). Noterbart är att många kraftfulla fruktbomber sällan har den grundstruktur som krävs för att utvvecklas väl över tid, däremot kan de hålla mycket lång tid.

Sherry!

Måste i sammanhanget nämna att de gamla viner jag själv kanske blivit mest imponerad och glad över är gammal sherry av olika typer och någonstans mellan 40 och 80 år gamla. Fantastiska lagringsviner. Men även bourgogner, bordeauxer, riojor, ja allt det klassiska och inte minst champagne och riesling och vit bordeaux och… kan ge de mest fantastiska upplevelser när de blir riktigt gamla – noterbart är också att vitt håller väl så bra för lagring som rött, förutsatt att vinmakaren gjort hemläxan.

Tips

Sist men inte minst, tips på två dagsaktuella rödtjut att lagra: Les Sorts 2016, nr 70217, 115 sek (lägg undan årgång 16 och sedan också 17 och 18 när de släpps och prova de tre mot varandra låt säga vid ett par tillfällen under perioden 2021-2025), idag släpps ett riktigt bra lagringsvin som ”tillfälligt exklusiv vara”, Muga Seleccion Especial 2014, nr 95268, 279 sek (kommer vara ok om 15 år också). Eller ta det säkra före det osäkra och kör Vintage Port, Madeira, Sherry och annat som blir så otroligt kul över tid…

Test: Öppnad påskmust vs cream sherry

Publicerat av
5

Äntligen har vinifierat förbarmat sig över populasen och genomfört det så hett eftertraktade och sedan länge önskade ultimata långtidstestet, nämligen det mellan en öppnad petflaska påskmust och en öppnad halvpanna cream sherry. Båda öppnades, som rimligt är, på Påskafton 2018 och okulärbesiktigades och analyserades sensoriskt exakt 51 dagar senare. Med tanke på de magiska talens betydelse för Påsken kan man alltid fundera över vad just detta med 51 dagar innebär för provet då det inte med lätthet låter sig delas i hela bitar med vare sig tre eller sju. Men om vi nu bortser från de magiska talens betydelse för försöket och frankt besvarar frågan som nu upptar var sant vetenskapligt om inte begåvades så åtminstone intresserades hela tankeverksamhet så lyder det som följer:

Påskmusten

Påskmusten, inköpt på Ikea i Toulon, uppvisar en mörkbrun färg med orange kanter, doften är stor och vital och intakt, det vill säga den luktar påskmust långväga och det utan några som helst avvikelser från det förväntade och hurudan den var som nyöppnad, dock är smaken något avslagen såtillvida att den är helt stilla.

Cream sherry

Cream sherryn, i det här fallet Merito Cream, inköpt på Systembolaget på Gyllentorget i Linköping, uppvisar också en tämligen brun färg och också här hittar vi små orange inslag, doften är stor och komplex, inslag av russin, fikon och nötter och smaken är likadan även om det där, i smaken, går att notera ett litet inslag av oxidation jämfört med den nyöppnade flaskan.

Bäst i test

Bäst i test blir utan tvekan cream sherry. Här har vi en produkt som är snudd på intakt efter att ha varit halvfull i 51 smått magiska dagar – imponerande! Avseende påskmusten är den inte dum alls, men det hör till att påskmusten i likhet med julmusten ska bjuda oss kolsyra. Dessvärre tvingas vi konstatera att påskmust i öppnad form är att betrakta som en färskvara. (Om någon undrar huruvida testet nu fortsätter så är det klart att det gör det, påskmusten kanske åker ut men cream-pannan ska gömmas på ett finurligt ställe så inte Hustrun hittar den och i sin ovetenskapliga iver häller ut den med hänvisning till att det är då själva fan att huset ska vara fullt av halvfulla flaskor hela tiden.)

Gogol Bordello!

Beställ påskvin nu!

Publicerat av
6

Julen är över och vi är nu inne i Fastetiden (40 dagar före och fram till Påska) och vips! så är det Påsk! Ja, de kloka har nu fattat att det är hög tid att se om sin vinkällare inför de backanaler som följer på Fastan. Kort sagt är Påsken tiden då fina rödvinet förgyller lammet, rosévinet hälsar våren, vitvinet ackompanjerar skaldjuren och skumvinet flödar. Årets tips för en lyckad påsk:

Skumvin

Pointillart Leroy, nr 73018, 299 sek, är en relativ nykomling i det svenska utbudet av champagne. Väl avvägt vin dominerat av pinot noir, fungerar både som aperitif och till maten om någon skulle propsa på den saken (på bilden ser vi vinmakerskan Juliette Pointillart i egen hög person). Vid sidan om champagnen måste det ständigt givna alternativet Clotilde Davenne Crémant de Bourgogne, nr 7725, 149sek nämnas – varför inte prova det på magnum (nr 77741, 325 sek) och till skaldjur?

Rött

Något som funkar till lammsteken och påskosten kanske? Muga och Fuga då. Muga Reserva 2013, nr 73711, 169 sek (givet lammavin, förutsatt att kocken inte pangar på med ohemula mängder av konstig syra eller bränner köttet eller nåt annat onödigt). Brunello di Montalcino ”La Fuga” 2012, nr 12330, 299 sek (alltid gott, nu i en särdeles fin årgång, ett måste för finsmakaren medan andra lika gärna kan dricka Zingo Choklad, Merry eller mjölk (skummjölk för den som vill göra det extra festligt)). Budget: El Rey 2013, nr 2260, 79 sek. (Okej, det där med påskosten är hittepå, ingen vet vad det är, men om det funnes påskost skulle säkert ett rödtjut sitta som en gammal syntetkork i flaskhalsen.)

Vitt

Cabreo ”La Pietra” 2014, nr 76732, 299 sek, nysläppt ekad chardonnay (jo, faktiskt!) i beställningssortimentet, tokung med enorm utvecklingspotential och därför ett vin att köpa nu och öppna påsken 2022 (eller senare). Den som söker något på stört drickbart och med en frisk bris från Atlanten tipsas om Dominio de Tares Godello 2015, nr 72451, 185 sek. Budget: Krug’scher Hof Riesling Trocken Kabinett 2015, nr 72449, 119 sek.

Rosé

”Årets rosé” Les Lauzeraies Tavel 2016, nr 2724, 119 sek. Ni kan det här vinet nu, eller hur? Smakrikt. Gott. Matvin. Bör vara framme vid årgångsbytet vid Påsk. Hittar ni 2016, kör på det, det är finfint nu. 2017 har en extraordinär koncentration till följd av de små druvorna och den lilla skörden och är synnerligen god redan nu men vinner på ytterligare någon månads lagring.

Sött

Såvida du inte ska slå till på en gammal vintage port eller något annat exklusivt kan du lika gärna köpa Merito Cream, nr 8380, 85 sek (37,5 cl). Galet mycket smak för en bortskämd unges veckopeng.

Gågebortvin

Alla har hört talas om Alsace och riseling och om du tydliggör att det är dyrt också kan du, såvida inte mottagaren är alltför dum i huvudet, ta med en Louis Sipp Muehlforst Riesling 2015, nr 76941, 225 sek. Gott. Inte snålt. Men inte heller alltför dyrt förutsatt att du ser till så den öppnas när du är med.

Stående påskmusiktips.

Sherry, Donnie Yen, Frankie Valli, Guthrie Govan & Les Chats Sauvages

Publicerat av
3

Först som sist tips på två trevliga sherry: Bertola Amontillado 12 Años, nr 76696, 90 sek (375 ml), och Bertola Oloroso 12 Años, nr 76699, 90 sek (375 ml). Snart sagt alla vin-förståsigpåare slår ständiga slag för sherry. Uppercuts, högersvingar, vänsterkrokar, raka käftsmällar och kraftfulla träffar i solar plexus. Inget hjälper. Så där är det ibland.På 1980-talet var det hart när omöjligt att sälja italienskt vin i Sverige. Trots att de då alltmer betydelsefulla vinskribenternaa ständigt talade om för allmänheten att den borde upptäcka fler pärlor från Italien. Det där är svårt att tro idag när italienarna går som tåget här. Att sherry ska nå samma framgång är inte troligt men det vore trevligt om fler vågade servera sherry fino till tapasbordet eller varför inte lite oloroso till hummersoppan (sedan en skvätt av den ädla drycken fått förstärka Campbell-burken, eller hur ni nu tillverkar era soppor). Just det där sista – både skvätten i burken och vinet till soppan – är något er utsände i sherry-varianternas komplexa, väldoftande och nötspäckade buteljer är synnerligen svag för. Nog om detta.Nu till töntlåten Sherry. Denna välljudande förolämpning mot god smak förefaller locka fram det mest pinsamma i varje människa. Om ett band med ett tufft namn som Les Chats Sauvage (vildkattorna!) ska göra en video till nämnda låt så blir det så här, och om kampsportaren med mera, den annars ganska tuffe Donnie Yen ska mima låten blir det så här, och inte blev det så mycket coolare när Frank Valli en gång i tiden själv tog sig an falsettsången och movsen. Tur att Sherry själv finns och kan lira Guthrie Govan!

Vintips nyheter december

Publicerat av
Svara

Ja, det är inte så att det här är en objektiv vinspalt eller så – å andra sidan förefaller allt färre vinspalter vara helt fristående och de köpta redaktionella texterna inom vårt jästa druv-skrå allt fler så frågan är om ni konsumenter snart inte lika gärna kan läsa vad importörer (och misstänkt importörs-anknutna bloggar som vinifierat), producenter och Systembolaget tycker och tänker lika gärna som att förlita er på något/n som endast är spefullt objektivt. Men, hallå, kan man inte lita på någon nuförtiden??? Jodå, men inte så många som du tror. Det är bara det. Seså, nog om detta och nu kan du lika gärna lita på mig och då är dagens tips från december månads nyhetsflöde tre:img_3279Gramona Imperial 2011, nr 99007, 199 sek. Gramona är enligt er utsände bland de dubbeljästa flaskorna i Spanien den bästa cava-producenten. Det tycker för övrigt även Penín Guide som precis utsett bodegans ”Enoteca” till Spaniens bästa vin, alla kategorier. Därtill har guiden gett cavan den högsta poängen, 99, den någonsin delat ut. ”Imperial” är så klart inte på samma nivå som husets toppcava ”Enoteca”, men den är god nog och dessutom kostar den en bråkdel av den runda penning som du tvingas pynta för storasyskonet (ligger på en bra bit över tusingen). ”Fruktig, nyanserad, mycket frisk smak med inslag av gula äpplen, rostat bröd, päron, apelsin, nougat och rökig mineral. Serveras vid 8-10°C som aperitif eller till rätter av fisk och skaldjur”, skriver Systembolaget. Gramona arbetar sedan många år ekologiskt och numer även biodynamiskt och 2011 borde vara klassad som ”grön” i SB:s web-katalog. Varför det inte är så har vi inget bra svar på. OBS! Begränsat antal buteljer.img_3291

Hedges Family Estate (eller HFE – OBS! med amerikansk uttal – som vi i familjens krets säger) 2013, nr 95390, 225 sek. Arbetade mellan 2001 och 2015 som konsult åt Hedges och har väl i alla fall ett finger med i utvecklingen mot renare viner med tydligare terroiravtryck som skett under den tiden. Numer odlas nästan hela gården ekologiskt och i övrigt biodynamiskt – familjen har dock valt att låta merparten av sina viner (som detta) vara ocertifierade medan en mindre volym certifieras biodynamiskt varje år. ”Nyanserad, fruktig smak med fatkaraktär, inslag av svarta vinbär, ceder, plommon, mynta, mörka körsbär, kaffe och kakao. Serveras vid cirka 18°C till rätter av mörkt kött”, skriver Systembolaget. Tilläggas kan att det här är ett vin de flesta brukar gilla och det går bra att lagra länge för den som vill det. OBS! Begränsat antal buteljer.img_2121

Sist men inte minst ett vin som förvånar mig själv högeligen. Trodde aldrig att jag skulle rekommendera en Cream Sherry (Merito Cream, nr 8380, 79 sek (375 ml)), denna sliskiga vinstil som förstörts av Bristol Cream, ungdomsfyllor och smaklöst sörplande östermalmstanter. Nja, nu är det nyss sagda så klart en både orättvis och onyanserad bild, rent av förutfattat korkad, och desto bättre då att vi kommit på sundare tankar! Merito Cream är en naggande god liten sak från utmärkta Diez-Merito i Jerez. ”Nyanserad, söt smak med inslag av torkad frukt, valnötter, knäck, kanel och choklad. Serveras vid 12-14°C till desserter, gärna innehållande nötter eller choklad”, säger Systembolaget. Man frestas här att understryka att det här vinet är oerhört koncentrerat och komplext och det är inte svårt att ösa på med fler ord i beskrivningen. Har varit med och provat Merito Cream till alla möjliga saker och kan konstatera att det är ett sådant där vin man alltid bör hemma och plocka fram när tillfälle ges, som när en ”omöjlig” dessert ska njutas, eller kanelbullar, eller äppeltosca, eller choklad, eller nötter, eller… Hemligheten med den höga kvaliteten på det här vinet är att en ohemult stor andel PX ingår (och ni ska veta att firmans PX går lös på uppemot femhundringen… se här!). Och självklart kan du ha den öppnad i en evighet i kylen, så någon brådska med att hinka i sig den har du aldrig.img_2153

Frankie Valli & The Four Seasons!

Vieja Solera PX 30 Años & Hustrun

Publicerat av
3

Gudarna ska veta att det är svårt att bli profet i sin egen stad. Än svårare är att bli herre i sitt eget hus. Men vad gör man när man står inför en oförstående övermakt i form av Hustrun som inte alls inser sin makes storhet och därför, oväntat och oprovocerat, häver ur sig saker som ”Lars, jag förstår att det är viktigt för dig med alla dina långtidstest av olika viner, men vårt kylskåp är tänkt att innehålla vardagens nödtorft, inte dina i bästa fall halvtomma flaskor, dessutom vet du hur upprörd du blir när någon tullat på dina oerhört viktiga provflaskor, när jag nu ber dig att utrymma kylskåpet är det mer för din skull än för övrig familjens, tro mig”.IMG_1145Klart man blir upprörd. Ledsen och kränkt. Ett klart och tydligt förtryck av den långtidstestande minoriteten! Det sade jag också. ”Kränkt!” utropade då Hustrun och förvandlades i ett slag från en resonabel och talbar instans till en ordergivande och hotfull vetenskapshatare, ”nu ser du till att utrymma kylskåpet ögonaböj, annars ska du få se på andra bullar!”

När Hustrun blir så där upprörd för ingenting är det lika bra att göra henne till viljes. Jag plockade därför ut mina 14 långtidstest ur kylen, som, ska erkännas, plötsligt, visade sig vara både enorm och enormt tom. Det ska också erkännas, att några av långtidstesten gått ur tiden sedan länge och endast fanns kvar av nostalgiska skäl. Med tungt hjärta vaskades dessa nyss nämnda, medan andra, mindre utgångna, test, åtminstone tillsvidare, hamnade tillsammans med de osvavlade vinerna ute på terrassen. Två flaskor åkte dock tillbaka in i kylen. Varför är lätt för HR:en att förstå då den läser resten av inlägget.IMG_0812

1.Det pågående försöket att slå ihjäl Les Lauzeraies Tavel 2015 måste få fortsätta då vinet fortsatt uppvisar en alltför fräsch frukt för att gå i vasken (läs här).

2.Det pågående försöket med evighetsmaskinen Vieja Solera PX 30 Años, ni vet vinet som slog Hustrun med häpnad då hon fick det till franska hamburgare i februari (läs här). Sedan dess har pavan stått och gapat halvtom i kylen och smuttats på då och då. Idag skedde ett stort och rejält vetenskapligt test för att se var vi står, nu drygt två månader efter öppnandet. Svaret är det vi redan visste: i likhet med andra superkoncenterade PX-viner är drycken fortsatt fantastisk! Låt vara att ett sådant här sötvin kostar en del – mer exakt 449 sek – men om man betänker att man rimligtvis bara dricker småskvättar lite då och då, annat är svårt då vinet är så grymt koncentrerat och sött, och att man kan njuta och bjuda på det under flera månader, ja, då blir det ganska billigt: ett superkoncetrerat, lite dyrare vin att imponera med vid fler än ett tillfälle, varför valuta för pengarna måste anses uppnås med råge.IMG_1147

Visst har Vieja Solera PX 30 Años från Dìez-Merito fått en lätt anstrykning av oxidtoner och flyktig syra men vinet är fortsatt fullt vitalt och det smakar lika mycket melass som någonsin, helt enkelt en fantastisk resa för näsan och gommen, från nötskålen via honungen till sirapen, där allt slirar fast i en oemotståndlig lust att dra i sig en rejäl klunk, en klunk som tycks evig, den bara är där, med dig i svalget, i gommen, i näsan, i sinnet och din vardag som den förgyller under långliga tider.

Family. Och så lite musik från Leicester som gjort det uppenbarligen inte omöjliga men i vart fall oväntade.

PX: segerns sötma!

Publicerat av
2

Hustrun var, det måste sägas, lätt hånfull när er utsände testpilot bland de oanade kombinationernas lika farofyllda som underbara värld föreslog att vi skulle dra ett vin till hennes lördagslunchmat, parmesanspäckat potatismos och steak haché. Nu, det måste också sägas, föreslog den ovan nämnde inte vilket vin som helst utan en Vieja Solera PX 30 Años, eller med andra ord en gammal, ursöt sherryvariant. Tanken var, varken mer eller mindre, att det bara måste gå och att det på något vis är civiliserat att hinka 30 +-årig PX till lördagslunchen så där i största allmänhet.IMG_0812Nu är det säkert mer än en HR som likt Hustrun snörper på munnen och tror sig veta bäst trots att de då är ute och cyklar enhjuling i Novemberkåsans spår en kulen natt i början av december. För visst går det! Till och med Hustrun tvingades göra tummen upp (se bildbevis!) sedan hon i det längsta försökt kämpa emot den härligt koncentrerade och syrligt bautasöta PX:en i dess virvlande gomsegelsdans tillsammans med det parmesanspäckade potatismoset och i viss utsträckning den medvalsande steak hachéen. Ha! Jag visste det!IMG_0813

Den som vill prova själv införskaffar lämpligen en steak haché eller dess råvaror, självklart av bästa kvalitet, samt slänger ihop ett mumsigt potatismos och späckar det med parmesan – kan dessvärre inte ge närmare anvisningar avseende maten men den som känner sig manad vet säkert hur den grytan och stekpannan ska dras eller vad man nu gör med grytor och stekpannor. Vad jag helt säkert vet är att det högst civiliserade vinet, som dessutom i sig utgör en fantastisk dessert utan något annat än sig själv, kan beställas på Systembolaget i Sverige: Vieja Solera PX 30 Años, nr 76475, 449 sek.

Lämplig musik.

Sherry

Publicerat av
5

Vintypen sherry kom att hamna i vanrykte på grund av att det sades att det var en dryck som damer på Östermalm serverade andra damer på Östermalm och tydligen räckte det för att övriga Sverige skulle vända de ädla dropparna ryggen. Detta var och är djupt orättvist mot sherry-vinerna. Det damerna eventuellt drack var en typ som kallas cream och som är söt och inte har särskilt mycket gemensamt med de ädla droppar som säljs som Sherry Fino, Sherry Amontillado, Sherry Oloroso och Sherry Paolo Cortado.VictoriaRegina-OlorosoJerez-30years_bottle

Samtidigt var det så att svensken utsattes för sherry cream så snart hen tog planet eller båten på sin resa. Alla tax free-shopar värd sitt namn hade en cream i sitt utbud, men ingen annan, mer seriös sherry. Sist men inte minst var det högst sällan någon tipsade om sherry som måltidsdryck i samband med att det skrevs om vin eller bjöds på recept. Det sistnämnda innebär inte att ingen försökt lyfta fram sherryn genom åren. Det sker allt som oftast att vinskribenter och förtappade vinnördar skriker sig hesa om sherryns evangelium, dock utan större framgång.

Sherryns förbisedda ställning i det moderna Vinsverige är ytterst beklaglig. Å andra sidan har tiden sannolikt aldrig var mer rätt än nu för sherry. I takt med att vi blir alltmer intresserade av mat och tillreder den ena måltiden mer avancerad än den andra och då snart sagt alla varit och ätit tapas i Spanien. En elegant Fino är en utmärkt aperitif och den går också bra till en uppsjö smårätter med spanskt och rent av sydspanskt ursprung, en Amontillado eller rent av en Oloroso kan vara en smaksensation till hummersoppan och en Palo Cortado får finskinkan från iberiska halvön att sjunga.

En mig närstående importfirma i Sverige har länge letat efter en sherry-producent att arbeta med och när den nu äntligen funnit sin graal i södra Spanien slår importören på stort och lanserar inte mindre än fem sherry. Dels ett par lite dyrare, äldre, dels ett par yngre, löjligt billiga för vad detta är ity det är inte billigt att göra bra sherry. Producenten det handlar om heter Díez-Mérito. Firman grundades 1876 och tillverkar idag alla typer av sherry samt, för säkerhets skull, likörer och vinäger.Bertola-Fino-Jerez-375ml_bottle

Nedan följer de fem vinerna och var sann vinälskare bör åtminstone ha de tre billiga halvflaskorna hemma jämt. Den hugade ordnar dessutom snarast möjligt en provning där de tre jämförs med varandra och där de tre stilarna, fino, amontillado och oloroso diskuteras sedan mer fakta i ämnet inhämtats på annat håll (den här texten är redan väl lång, eller hur…). Avseende de lite dyrare 30 años-grejerna ska Oloroson njutas i långa, djupa och lika eftertänksamma som lycksaliga inhaleringar i timme efter timme, medan PX:en sitter fint som kvällens dessert som den är: komplexiteten, längden och djupet i den drycken är minst sagt imponerande och det till den grad att den fungerar bäst som dessert på egen hand. Samtliga drycker nedan med undantag för PX:en ska dessutom absolut testas till finskinka från Spanien medan finon ska användas som ackompanjemang till ett gäng tapas av varierande slag. Vinerna:

Victoria Regina Oloroso (30 años), nr 76430, 399 sek. Vieja Solera PX (30 años), nr 76475, 449 sek. Bertola Fino (37,5 cl), nr 76162, 79 sek. Bertola Amontillado (37,5 cl), nr 76696, 85 sek. Bertola Oloroso (37,5 cl), nr 76699, 85 sek.

Julmusik!

Palomino Fino i München

Publicerat av
Svara

Det finns många skäl att undvika flygplatser som Frankfurt och München i största allmänhet och om det handlar om kvällar gäller det i synnerhet. Oplanerade övernattningar är inte ovanligt och förseningar är regeln som gäller – alltid med hänvisning till ”sent inkommande plan” (jag flyger passerar Tyskland minst tre gånger per månad så jag vet vad jag talar om). Dock, ett ljus i mörkret! Star Alliance-loungerna i München erbjuder numer sina frustrerade gäster Tio Pepe Palomino Fino. Det gör att jag förlåter en hel del. Dessutom har de en riktig kaffemaskin, som, åtminstone då och då, sköts av en riktig barista.