Eko i vinvärlden: sniglar dödar mjöldagg & Snail

Publicerat 2014-03-04 av Lars Torstenson

Igår skrev journalisten Cathy Lafon på sin blogg om arbetet som pågår med att utröna huruvida proteinet som finns i snigeln Biomphalaria glabratas ägg går att använda mot mjöldagg i vingården. Lovande försök har gjorts in vitro och nu är man redo att gå vidare IRL. Som Cathy konstaterar kan det här vara det första på riktigt verkningsfulla icke-kemiska sättet att bekämpa mjöldaggen. Ofta hänvisas till att ekologiska odlare arbetar utan kemiska bekämpningsmedel, ”bara” bordeauxvätska. Saken är då den att även bordeauxvätskan är ett i grunden kemiskt bekämpningsmedel, baserat på kopparsulfat och därför inte helt lämpligt som ”gödning” av marken. Det är det sekret som skyddar Biomphalaria glabratas ägg som innehåller det åtråvärda antibakteriella material som kan bli hyperintressant för oss vinodlare. Huvudskälet historiskt till att snigeln ifråga uppmärksammats av vetenskapen är att den kan bära med sig bilharzios eller snäckfeber. Snail.

Mycket Hedges i mars: film- och vintips

Publicerat 2014-02-28 av Lars Torstenson

I mars kommer Sarah Goedhart (född Hedges) till Terrific Women Winemaker’s Day (10/03) i Stockholm. Hon kommer då att tala om AVA Red Mountain och Hedges Family Estate, där hon är vinmakare, och kanske också något om hennes och hennes mans, Brent, eget projekt Goedhart. I mars kommer också Sarahs bror Christopher till Sverige. Han deltar i några dagar inriktade på att sprida ljus över vinerna från Washington State och Oregon, bland annat i Stockholm och Göteborg (19/03). Chris arbetar som sälj- och marknadsansvarig på Hedges Family Estate. Med andra ord mycket Hedges i mars. vinifierat tar fasta på detta och tipsar dels om de båda vinerna HFE, varunr 70976, 171 sek, och DLD, varunr 71000, 201 sek, dels om en radda filmer som Chris & co satt ihop och lagt ut på nätet: How to Tap a 5 Liter, The Farm Life on Red Mountain (OBS! det går alltid att tala om en konstnärs peak i karriären och frågan är om inte Hedges Films peakar ca 1.30 in i den här filmen), Wine Scores And The Future, Hedges Family Estate QR Code Video.

Årets roséviner 2014 & Burning Bellows

Publicerat 2014-02-24 av Lars Torstenson

Vår i södra Sverige och det är bara en tidsfråga innan Sommaren är över oss. Därför passar viniferat som första media på att ge er Årets bästa roséviner redan nu så ni kan planera era inköp i god tid. 1. Les Lauzeraies Tavel, varunr 2724, ca 100 sek, en modern klassiker, enda rosévinet som hamnat på pallen de tre senaste åren då den svenska vinkritikerkåren utsett ”Årets rosé”, kraftfullt och smakrikt i bästa Tavel-anda, bra matrosé, finns i alla välsorterade butiker. 2. L’Annonciade, varunr 73000, ca 77 sek, urtypen för ”Rosé de Provence”, rätt färg, rätt doft och smak, till och med rätt (svarvade) flaska, kallad flûte a corset, och det till ett enormt bra pris, producenten Cellier des Archers förser många andra producenter med basvin till vad som blir betydligt dyrare slutprodukter, men här, i L’Annonciade, har de lagt sina bästa druvor, resultatet är ett elegant och välbalanserat rosévin som fungerar både som aperitif och till mat, i beställningssortimentet – gör er besväret att beställa, ni lär inte ångra er, årgången 2013 är dessutom den bästa i henminne och det är svårt att tro att något annat rosévin i år blir mer prisvärt än det här. 3. Domaine de Brescou ”Fleur d’èté”, ljus rosé från Languedoc, typiskt ”piscinevin”, d v s ett lätt, fruktig rosévin som passar bäst som aperitif eller pratvin, pris cirka 80 sek, invänta nytt beställningsnummer senare i år (återkommer om det). 4. Château Henri Bonnaud, ca 150 sek, varunr kommer senare, här har vi vad er utsände i de svävande rosa molnen tror kan bli ”Årets rosé” i Sverige, ett urcool, ekologiskt rosévin gjort på 20 % cinsault och 40 % vardera av grenache och den i rosévinssammanhang smått omöjliga mourvèdre, ett pålitligt, alltid superbra rosévin från den pyttelilla appellationen Palette, just utanför staden Aix-en-Provence, med andra ord i hjärtat av Vinprovence, stor, läcker doft och en smak som håller vad näsan lovar, fungerar som aperitif eller matrosé, Systembolaget har köpt in ett mindre parti som släpps i ett fåtal butiker i juni – ska vara på hugget och ge er mer info när det drar ihop sig så ingen av er missar det här unika vinet, årets måste. 5. Clotilde Davenne Bourgogne Rosé, ca 130 sek, återkommer med varunummer, jojomensan, ni läste rätt: Chablis-drottningens rosé har köpts in av Systembolaget i en mindre kvantitet, släpps liksom Château Henri Bonnaud i juni, friskt, läckert rosévin med pinot noir-roséns alla bästa sidor i högsätet, återkommer när det drar ihop sig med mer information även om det här vinet som gissningsvis ingen av er vill missa och med tanke på att det bara kommer finnas en begränsad mängd gäller det att hänga på låset och, ja, ni kan ju börja planera för ett inköp, kanske rent av börja köa, redan nu. Rockabilly.

Nyårsvinfrossa 2013 – 2014 & Yes

Publicerat 2014-01-05 av Lars Torstenson

Som ni har väntat och nu är det dags att sammanfatta Nyårshelgens arbete: Krug ”Grande Cuvée” (urgammal, drygt 40 år enligt säker källa, från samma lot som vi tidigare provat, lite mer mousse kvar den här gången, men i övrigt precis som sitt syskon alldeles underbar i sitt efter bäst före-utförande, mycket bra!), Pierre Péters ”Cuvée de Reserve” (Blanc de Blancs och Grand Cru och hustypiskt stram och med väl avvägd, låg dosage), St Vincent 1996 (ren chardonnay från R & L Legras i Chouilly, dessvärre inte jättebra, kanske konstigt lagrad under åren ity svavlet hade utvecklat ett på fellagrade mousserande viners vis ett störande blomkålsinslag och andra svavelburna aromer, blev dock något bättre med luftning, obalanserad syra, nej), Masse Brut (enkel, ganska stram, ointressant), Pol Roger (bra, som den ska vara), Billecart-Salmon (bra, som den ska vara), Pol Roger 2004 (purung, barnarov, mycket bra och lovande), Moët et Chandon (ok, som den ska vara), Elena Walch Pinot Grigio (ok, utan att briljera), Château La Mission Haut-Brion 1988, Elena Walch Castel Ringberg Lagrein 2009 (förvånansvärt bra, snygg, distinkt frukt, bra balans, gott, nästan perfekt – snubblar på upploppet då en inte hundraprocentig extrahering sänker betyget från lysande till mycket bra), Les Lauzeraies Tavel 2012 (till fisksoppa, lysande i det sällskapet, och som alltid fruktspäckad och välbalanserat rosé), Marcien (RSV – Robert Sinskey Vineyard) 2005 (stor doft med massor av frukt och snyggt integrerade fat, fortsatt lysande i sin hustypiska stil, biodynamisk fulländning från Kalifornien), Vega Sicilia ”Unico” 1964, Girard Old Vine Zinfandel 2010 (håller stilen: utmärkt kraft för den som vill ha nästan lite för mycket av allt till, till exempel, en roquefort-boostad oxfilé), Mas Bécha ”Classique” 2011 (mer kraft, den här gången från biodynamiske Charles Perez i Roussillon, vid sidan om kraft skriver vi balans, frukt, god), Fonseca Vintage Port 1985 (lysande, ung, spar gärna, men mycket god redan nu), HFE (Hedge Family Estate) Red Mountain 2010 (sviiisch så är vi på plats i sydöstra Washington State och står och blickar ut mot Horse Heaven Hills från Red Mountain, synnerligen ursprungstypiskt samt typiskt för den strama, lättare årgången 2010, mer elegans än kraft, en producent som lyfter fram årgångsskillnaderna), Ponzi Arneis 2012 (absolut underbart vin, mix av citrus, gula äpplen och färsk rabarber, balanserat, elegant, rent, perfektion från Luisa Ponzi), Kurg’scher Hof ”Keltic Terre” Weissburgunder Spätlese Trocken 2012 (Marie Menger-Krug gör Weissburgunder på ren känsla, ekologisk odling, inga recept, blir i hennes fall alltid bra, här en läcker weissburgunder från Rheinhessen med kamelontiska egenskaper som gör den till det perfekta all round-vitvinet i hemmet eller, som på Nosh and Chow i Stockholm, glasvis krogvin: fräschör, personlighet och renhet utan att rösten någonsin höjs), Chablis Grand Cru ”Vaudésir” 2002 (lite kraft från William Fèvre, stor doft, fortsatt ekigt, hustypisk, frisk syra som matchar eken, bra), DLD ”Cuvée Marecel Dupont” (Hedges Family Estate) 2011 (om jag får säga det själv – druvorna till det här vinet har planterats på min inrådan –är det här vinet strålande, en mycket bra Syrah från Red Mountain, en del ny ännu ointegrerad ek på näsan kompletteras fint med en läcker frukt, aningen återhållen – ung och året (2011) – och välartigt disciplinerad), Montagny 1er Cru ”Les Coères” (Doamaine Feuillat-Juillot) 2010 (elegant, ren chardonnay med en mycket liten touch av ek som förlänger upplevelsen på ett imponerande vis, komplex och spännande doft, tydlig chardonnay, perfekt avvägd balans, lång och ren eftersmak), Ponzi Pinot Noir Reserve 2010 (speachless, sååå bra, punkt slut), Domaine du Vieux Lazaret 2010 (snyggt grenache-stuk, ung, mycket god, bra, lagra några år), Mascaró Anima Gran Reserva Cabernet Sauvignon 1994 (kraft utan alkohol från Penedes, felekad och därför fruktlös även nu, samt obalanserad syra), Gran Feudo Reserva 2001 (överraskande bra, mogen, god, ursprungstypisk frukt, lång, ren eftersmak), Viña Monty Gran Reserva 1981 (övermogen flaska), Marques de Griñon Syrah 2000 (nyss modernt powervin som står sig bra och har all sin kraft, frukt och fruktsötma kvar, samtidigt endimensionellt, å andra sidan gott så jatack), Clotilde Davenne Bourgogne Blanc 2012 (inget Nyår utan Clotilde Davenne vid vårt bord, 2012 är fortsatt en aning ungt, men likväl väldigt gott och inte minst så välgjort att vi talar perfektion), Avignonesi ”Riserva Grandi Annate” 2007 (bättre än så här kan väl inte Vino Nobile di Montepulciano bli?, körsbär, ek, mycket välgjort i en elegant och stram stil med mycket klass, underbar frukt i smaken, ren, lång eftersmak, fantastiskt bra), Clos Dière ”cuvée II” 1993 (det här vinet gjordes, av mig, för att vara på topp 1999-2005 (”cuvée I” var/är vinet som kunde/kan lagras längre tid), håller fortsatt bra ihop (!), lite blygt på doften men fullt vitalt med en hygglig komplexitet, bra balans, 50/50 carignan/grenache med en touch cab), Malmköpings Julglögg 2013 (jomen, vännerna i Malmköping gör nu en egen glögg och det har så klart blivit bra, rejäl (t kryddig) doft, mycket bra, mitt tips är att den här årgången dessutom vinner på lagring), Château Mont-Redon 2008 (pålitlig arbetshäst som aldrig gör oss besvikna, lite blygt, snyggt och stramt, ursprungstypiskt, bra frukt i smaken), Montelciego Gran Reserva 2004 (ursprungstypiskt, youghurt, frukt och integrerad ek, viss mognad, bra). And You And I.

Begynnande kultstatus för RSV i Sverige? & Arctic Monkeys

Publicerat 2013-12-09 av Lars Torstenson

Ända sedan vinerna häromåret lanserades i Sverige har Robert Sinskey Vineyards’ ”Marcien”, ”Cabernet Franc” och ”Abraxas” gång efter annan lyfts fram i sociala medier och, mindre ofta men ändå, i tryckta medier och allt detta på ett sätt som i väldigt stor utsträckning luktar mer kult än hajp. Nu senast är det Per-Olof Diderots Vinblogg som utsett ”Abraxas” till ”Årets vita vin” och häromdagen tweetade Helsingborgs Dagblads och Uppkorkats Magnus Ericsson ”pure awesomeness” och vinet som fick honom att jubla på detta vis var Sinskeys ”Cabernet Franc”. Ja, vad säger man? Jag drabbades på samma vis av det här vinet för några år sedan. Kort sagt fick Terrifickollegan och jag av en vinmakarkollega tipset att gå till One Market i San Fransisco och fråga efter chefsommelieren Melanie, som då fortfarande arbetade där, och be henne ta fram det allra bästa hon hade, och då helst något som vi inte redan kände till. Hon kom med Sinskeys ”Cabernet Franc”. Redan nästa dag var kontakt tagen och någon månad senare fanns vinet i Sverige. Vid sidan om det ljuvliga och inte helt för området förväntade ”Cabernet Franc” finns numer även den utmärkta Bordeaux-blenden ”Marcien” och det underfundiga, halvknäppa och personligt härliga ”Abraxas”, vars namn får var musik- afficionado att rysa av välbehag, också i Sverige. Och ändå, ändå är kanske pinot noir Sinskeys starkaste kort. Men, vi har inte tyckt lika bra om de vinerna. Bra, men inte briljanta som de tre nyss nämnda. Ända fram till häromåret, då en fatprovning fick oss att upphetsat stampa fötterna i golvet. Nu är de pinot-faten buteljerade och lika bra som de lovade att bli och ja, kort sagt kommer det pinot noir från Sinskey i Systembolagets beställningssortiment någon gång under våren 2014, förmodligen i mars. Vad så med Robert Sinskeys Vineyards? Har funnits längre än du tror, men inte gjort så mycket väsen av sig. Mer inriktade på att göra bra, ekologiska viner än att jobba hårt med marknadsföringen i ett område där marknadsföring är A och O för framgång och det är något vi vinälskare nu kan dra nytta av för hade RSV, som stället förkortas, varit mer ivriga marknadsförare hade vi sannolikt inte haft råd med de här vinerna idag. Själv gläds jag oerhört åt RSV:s framgångar i de sociala medierna i Sverige och över att allt fler sanna vinälskare börjar hitta till de här vinerna, därför att hela gänget på RSV, med Robert i spetsen, är oerhört sympatiska och dessutom fantastiskt bra på att göra vin.Vinerna, alla personliga, seriösa hantverk och… goda: Abraxas (Robert Sinskey Vineyards) 2008, nr 73814, 199 sek. Robert Sinskey Vineyards Cabernet Franc 2006, nr 73813, 275 sek. Marcien (Robert Sinskey Vineyards) 2005, nr73815, 350 sek. Arctic Monkeys (”.. collar popped like cantona…” fast egentligen är det nog ”… like antenna”).

Kalla Fakta om tillsatser i vin, Château l’Arnaude 2010 & White Album 45 år

Publicerat 2013-11-23 av Lars Torstenson

Imorgon, 19.30, sänds Kalla Faktas inslag om tillsatser i vin. Mycket bra. Fast. Av trailern att döma har Kalla Fakta mest lyssnat på sådana som gärna uttalar sig om tillsatser i vin – här även omfattande behandlingar som inte lämnar spår i vinet, till exempel bentonit – utan att egentligen veta och framförallt utan att säga hela sanningen. Anar dessvärre en god ambition som kommer skjuta både över och vid sidan om målet. Hoppas jag har fel, för varje smutskastning av skräpvinerna är välkommen, men när ”vin” dras över en kam är det illa – det är enbart till glädje för domedagsprofeter och Carl B Hamilton. 2. Drog igår för första gången på länge en Château l’ Arnaude 2010, serverade den sval och jag vet att jag är part i målet men satan i gatan vad den har utvecklats fint senaste halvåret, riktigt, riktigt mumsig nu om än fortsatt ganska ung – bara så ni vet ni som följt köprekommendationen. 3. 45 år sedan White Album kom, tveklöst ett av de album som aspirerar på titeln Tidernas Album. Vi lyssnar på ett litet urval, som egentligen borde omfatta hela albumet: Happiness Is A Warm Gun, While My Guitar Gently Weeps, Back In The USSR.

Björk 2013, Peter O Ekberg, Samla Mammas Manna & Jukka Tolonen & Coste Apetrea

Publicerat 2013-09-27 av Lars Torstenson

Av något lika beklagligt som outgrundligt skäl är det väldigt få importörer och producenter i Sverige som skickar gratisprover till vinifierat. Gratisluncher och liknande lyser också med sin frånvaro. För att nu inte tala om bjudresor, det är väl inte ens att tänka på. Och om, till exempel, vinifierat skriver om Lafite 1950, tror ni inte att er utsände i 50-talsträsket måste betala pavan själv? Som tur är finns, i alla fall ibland, Gustibus Glögg och Vinbacken Björk. Har precis fått, och provat, den sistnämnda producentens senaste utgåva, Björk 2013. Vinet är ett resultat av den sav, 120 liter, som tappades från 18 björkar på Bassholma 13-14 april i år. Saven har sedan, i liten grad, smaksatts av ett fåtal naturliga ingredienser – vilka, upplåter vinifierat till producenten att avslöja om den känner ett behov av att dra sina affärshemligheter ut i offentlighetens obarmhärtiga och giriga ljus – och satts att jäsa. På er utsändes i björkträsket namnsdag buteljerades (se bild här intill, lånad från företagets hemsida) så 140 flaskor, som fick en lite skvätt kolsyra i samband med detta. Nu känner man inte så mycket av den där kolsyran, i alla fall inte i flaskan jag provade, men idén är rätt och även om småbubblorna inte är särskilt påtagliga är det ett väl beprövat vinmakeritrick att se till att balansera koldioxidhalten på ett sådant vis att ett vin som annars kanske skulle upplevas som lite avslaget upplevs som om inte friskt så i vart fall inte trött. Jämfört med sin föregångare, recenserad här, dras inte 2013 med några svavelväte-häng, det har en tydlig björkvinskaraktär och ett inslag av jäst och en ren, liten frukt, i smaken slår lite russin igenom och eftersmaken är som sig bör ren och bjuder på björkvinets typiska attribut och en och annan ostbåge. Provade vinet både väl kylt och kylt. Faktum är att det tar sig bäst ut kylt, ska alltså inte serveras alltför kallt, snarare vid 14+. Mycket lite svavel, kvalar in som naturvin. Vi avslutar med ett svenskt 70-talspotpurri, låt vara att ett av inslaget är inspelat på 80-talet: Peter O Ekberg, Samla Mammas Manna, Jukka Tolonen & Coste Apetrea.

Menger-Krug: Weissburgunder Weltmeister & Tommy Seebach

Publicerat 2013-09-13 av Lars Torstenson

En viss namnförvirring infinner sig lätt när vi talar om den tyska vinproducenten Menger-Krug. Så här är det: familjen heter Menger-Krug, vinerna Krugscher’Hof och Motzenbäcker. Den förra gården ligger i Rheinhessen, den sistnämnda i Pfalz, i direkt anslutning till läget Ruppertsberg i Deidesheim. Samtliga viner görs av naturbegåvningen Marie Menger-Krug. Hennes morfar var en slags tysk schaman och hennes syster sysslar med naturdesign. Inte så konstigt att Marie menar att det är i vingården vinet görs. Det är där hon lägger all sin kraft, bland annat genom att odla allsköns örter och blommor, allt ätligt, mellan raderna av vinrankor och låta grisar sköta ”plogandet” på hösten och vintern. Med friska och rena druvor, menar Marie, kan hon göra vad som helst och det gör hon genom att göra så lite som möjligt i vinkällaren. Nu kan man utgå från att det sista är en sanning med modifikation eftersom det som utmärker Maries viner är precision, renhet, elegans och friskhet. Hon erkänner efter visst manglande att hon till och med söker beska för sina viner ibland, så rena brukar de bli. Således ett vinmakeri som tilltalar er utsände i den tyska vingården. Mest imponerande är Maries arbete med den i mångas ögon aningen klena druvsorten Weissburgunder. Hon menar att det i själva verket är en uttrycksfull druva och hon visar det genom att göra Weisburgunder-viner som är… uttrycksfulla, utan att för en sekund tappa sin eleganta, enkla grundstruktur – något som borde vara omöjligt, men det är väl som Marie säger, att hemligheten står att finna därute i hennes välskötta vingårdar. I Sverige finns sedan en kort tid en radda av hennes viner att beställa från Systembolagets beställningssortiment (se här). Vill särskilt rekommendera det imponerande hantverket Krugscher’Hof Weissburgunder Spätlese Trocken ”Keltic Terre” (säg bara Keltic Terre…) varunummer 79879, 149 sek – ge det här vinet din fulla uppmärksamhet och lite tid vid ett väl valt tillfälle och du kommer inte ångra dig. Inte för att Marie helt säkert skulle uppskatta musikvalet Tommy Seebach, men det skulle få henne att skratta så vi kör till med Tommy Seebach idag: Apache.

Millésime Bio – ekovinernas nav

Publicerat 2013-02-13 av Lars Torstenson

Svara

För några veckor ordnades för tjugonde gången “Millésime Bio” i Sydfranska Montpellier. 1993 var det en, i all fall bland andra odlare, snudd på suspekt företeelse för de närmast sörjande. Nu är det ett mecka för den som vill ställa ut eller hitta viner gjorda efter vad som egentligen borde heta traditionella metoder, men som tillsvidare går under skumma beteckningar som ”ekologiskt” och ”biodynamiskt” eller rent av det mest häpnadsväckande, missvisande och nedsättande epitetet ”naturvin”. Vi, eller i vart fall jag, som var med redan för tjugo år sedan och hela tiden tyckt att den som gör vin efter traditionella metoder ska säga just det, menar att det är den som arbetar högintensivt och med systemiska produkter eller ohemula ersättningar som ska sätta ut det på sin etikett, inte tvärtom. Hursom, nu är ”eko-vinerna” sedan länge rumsrena och intresset ökar stadigt. I Frankrike har arealen för ekologiska viner nästan tredubblats de senaste fyra åren, från 22 509 Ha 2007 till 61 055 Ha 2011 och den utvecklingen fortsätter, i rasande takt. Lägg till detta alla ”uthålliga” vinbruk, samlade i termer och företeelser som ”Terra Vitis” och ”agriculture/lutte raisonnée” och nya lagar som tvingar, åtminstone den franske vinbonden, att besiktiga sin besprutningsutrustning och förbjuder alltfler bekämpningsmedel och tillsatser som historiskt förekommit. I ljuset av detta växer också fram ekologiska byar, som Correns, och ekologiska appellationer, som Cassis. Till fromma för konsumenten – som dock, det upphör aldrig vinifierat att påpeka, måste lägga till någon tia för att få korrekt producerade viner. En intressant detalj, med utgångspunkt från den debatt som pågår i svenska sociala medier om näthandel o d: enligt en undersökning gjord av magasinet ”Bio Lineaires” säljs i Frankrike eko-viner främst i ”ekologiska” butiker, men också till stor del på stormarknaderna och direkt hos producenten, så lite som mindre än en procent säljs via internet. En annan intressant undersökning, också från Bio Lineaires, visar att det som påverkar mest vid valet av ett eko-vin är smaken, därefter ursprunget och priset; ungefär var tredje eko-konsument väster vikt vid svavelhalten medan var fjärde tycker att druvan är viktig, däremot förefallet buteljens storlek ha mindre betydelse, viktig för blott fyra procent av de tillfrågade. Nog av, i år ställde cirka 700 producenter från jordklotets alla hörn ut och tusentals besökare dök upp, inte minst svenska importörer, som redan visar eller snart kommer att visa upp sina fynd via Systembolagets beställningssortiment, sin restaurangförsäljning och kanske via vinklubbar och näthandel.

Gröna Cassis blir eko-appellation

Publicerat 2013-02-09 av Lars Torstenson

Svara

På sina håll kastar sig Cassis grått och handlöst i Medelhavet

Lilla Cassis är inte bara en av Frankrikes fyra äldsta appellationer, det är också en av de vackraste, coolaste och grönaste. Det sista trots att detta kustnära distrikt till viss del består av grå klippor som kastar sig ut i det smaragdfärgade Medelhavet. Sedan april 2012 utgör området kring staden Cassis en nationalpark och appellationen Cassis är förmodligen världens enda vindistrikt som uteslutande ligger i en nationalpark. Detta har odlarna tagit fasta på och alltfler blir nu ekologiska eller biodynamiska. Målet är att hela appellationen ska vara ekologisk 2022.