Nyligen bjöds er utsände i dagdrivarnas meningslösa och nonsensfyllda vardag in till en matlagningskurs för folk utan eget liv. Ganska snart visade det sig att hela tillställningen, som väntat, var ett lurendrejeri. En liten grupp naiva människor, er utsände inräknad, placerades ut vid ett antal köksbänkar och där förväntades de göra en risotto. Något som visade sig ta timmar och vara oerhört tillkrånglat. Då den ovan nämnde utsände är en god människa och en hjälpare i nöden tog han sig för att upplysa den uppenbarligen i skriande behov av utbildning varande kockslyngeln tillika ”kursledaren” om att det finns någon som heter Uncle Ben och att han säljer påsar som det bara tar minuter att göra risotto av. Det fick tyst på den självgode charlatanen.
Vill passa på att kräva förbud mot matlagningskurser, detta ett det moderna samhällets gissel och värsta sortens lurendrejeri fullt i klass med irländska asfaltskokare.
Nu efter ett drygt dygns dietande kan den ovan nämnde konstatera att det här med dieter är något direkt farligt och att det, om det alls ska vara tillåtet, bara bör vara tillåtet under förutsättning att det är vuxna människor som av fri vilja och under överinseende av läkare samt efter en psykologisk utredning ägnar sig åt det och själva recepten som används måste vara förbjudna till dess att Livsmedelsverket och Socialstyrelsen godkänt dem.
Hursomhelst, ni är alltså där i Montalcino-faggorna och då, då börjar magen kurra å det grövsta, snabbt! en lunch! Styr då kosan till den pyttelilla, pittoreska byn Camigliano och dess enda krog,
Intag terrassen eller restaurangens innanmäte.
Och låt er översköljas av värdparets värme och ordflöde och inmundiga den goda mat och de viner som bjuds och betala för detta en spottstyver och tag sedan en liten promenad i Camigliano och förundras över alla de renoverade husen.
Och gläds över att det är sådant vi i Europa bara är så mycket bäst på, och då inte minst italienarna, att hålla oss med de här byarna som är som filmkulisser och de här krogarna som smakar så mycket mer än de kostar. Krogen och destinationen rekommenderas varmt. Hälsa värdparet!
(Räven på bilden bor hos grannen till krogens terrass, ja, varför ska man inte ha en räv som sällskap om man bor ensam i Camigliano?) 
Hustrun: Varför står det en datorskärm i trädgården?
Krauker från Polen, bratwurst, pommes och 
I år hade Marie med anledning av sin nya serie sekt tagit sig för att hyra ett eget stånd på mässan och dit begav vi oss efter måltiden och lät oss imponeras av de rasande rena och uppenbart uttrycksfulla bubblen, ljusår från de industriellt standardiserade stolpskottsvarianterna av tyskarnas eget brusvin som har för ovana att besudla världsmarknaden med sin intetsägande skepnad. Personlighet, renhet, precision, låg eller ingen dosage alls, läskande, snyggt, eviga eftersmaker. I Sverige kan vi sedan något år njuta Maries petnat-variant i form av 
Sist men inte minst: Prowein 2017 besöktes av över 58000 personer från 130 länder (rekord) och de provade vin och sprit från 6500 utställare och 60 länder. Den mest kände besökaren var, enligt mässans officiella press-utskick, Sting.
Av tradition har inte Lissabon varit något Mecka för finsmakaren. Det håller så sakta på att ändra sig. Hittade vid senaste besöket några ställen som är värda att om inte skriva hem om så i alla fall blogga om så andra stackars Lissabon-resenärer som blir hungriga och inte vill äta seg bacalhau eller skinka i alltför tjocka skivor eller torrt kött (ja, jo, för vegetarianen ser det kanske bättre ut, men det är nog inte Indien precis) vet vart de ska gå för att få någon form av sitt lystmäte. Håll i er för nu bär det av. I full fart. Backe upp och backe ner men vi är kvar inne i kvarteren runt 
Fräscht. Nyttiga nudlar, ostentativa ostron, vanlig vegomat, osande god ost, go’ glass. Och annat. Urtrevlig personal. Schysst miljö. Till och med ett lejon i taket. Ligger s a s i 
Ät dig mätt, stappla sedan ut i natten och trilla iväg något kvarter och du är mitt i Bairro Alto och kan gå in på en bar och dricka ett glas mjölk om du har vargen med dig eller helt enkelt bara ta en mojito eller en kaffe och gå på gatorna som en vanlig man eller annat.
Men det är ny mat som produceras i närtid i stånden och hyllorna och lådorna och där finns en uppsjö krogar att välja på och du kan till exempel gå till 
Har tidigare tipsat om bland annat 
och går man in i det och tar hissen
till våning fem och stiger ur där så kommer man smått oväntat till en takterrass
med magnifik vy och fulladdad bar, och den heter 
Hursomhelst, det här lilla boutique-hotellet, Dear Lisbon Charming House på Rua Marcos Marreiros, kostar inte skjortan, är synnerligen trevligt och har en finfin frukost och kan därför rekommenderas och bilderna nedan är från stället i sig och dess närmaste omgivningar.
Så här gör du för att skapa din egen vägkrog: