Stjärnkocken tipsar: Risotto au poulet

Publicerat 2016-02-03 av Lars Torstenson

Idag ska vi lära oss att göra Risotto au poulet avec ses champignons à la crème (köksfranska, uttalas ”Risotto å polé aveck se champiång alla kräm”). Och inte bara det: vi ska också lära oss hur man inte gör!

Risotto au poluet

Gör så här:

1.Gå till din butik och köp en påse Risotto au poulet. Denna återfinner du i frysdisken. Var noggrann när du gör ditt påsval så du tar en variant med ”champignons à la crème” (det framgår av texten på påsen om det är en sådan). Om någon ser dig där vid frysdisken ska du med tanke på din kockimage känna lite på flera påsar, se fundersam ut och sedan med en bestämd gest välja en.

2. Gå hem. Förbered köket för matlagning: tänd lyset om det behövs, starta köksfläkten (detta är oerhört viktigt att komma ihåg om någon ser dig när du arbetar i köket, en brummande fläkt imponerar även på den mättaste gäst), ta fram en stekpanna, ett lock anpassat för stekpannan, en sked och starta en stor platta på spisen (med spisratten, som ska vridas tills det tar stopp på nr 9; saknar spisen rattar är vår rekommendation att ni googlar fram lämpligaste tillvägagångssätt). Skapa en avspänd atmosfär genom att sätta på Joan of Arc med Lisa Mikovsky.

3. Ställ stekpannan på den startade plattan, häll två skedar vatten i stekpannan, häll i den inköpta påsens innehåll, puttra på maxvärme sex minuter, rör om då och då, sänk temperaturen till halvfart, lägg på ett lock, rör om då och då, avvakta sex minuter. Klart!

Gör inte så här:

1.Följer du inte punkten ett och två ovan blir det ingen risotto.

2. Förutsatt att punkterna ett och två ovan följts ska du nu inte hälla påsens innehåll i stekpannan utan vattentillsats och du ska inte lämna innehållet vind för våg i stekpannan utan att röra om särskilt som spisratten ställt in värmen på max och du får för allt smör i Småland inte gå ifrån den fräsande anrättningen och komma tillbaka tio minuter senare. Det som då lär ha hänt är det som vi via empiriska experiment kunnat fastslå, nämligen att påsens innehåll blivit ett med stekpannan och medan det går att skrapa av en fortsatt lätt fryst övre del av påsinnehållet är resten svart och inte särskilt gott och dessutom ohyggligt svårt att servera då det har en tendens att vilja fortsätta vara ett med pannans botten. The Screaming Jets logga

Screaming Jets

Tidlös husgud ur tiden

Publicerat 2016-01-11 av Lars Torstenson

Veterligt har ingen annan populärmusikartist inte bara hållit sig på toppen utan också varit med och utvecklat såväl musiken som attityder, munderingar och poser under så lång tid som David Bowie, veterligt har ingen annan heller komponerat och framfört så många personliga och fantastiska låtar i allt från nästan-mainstream till utmanande och komplicerade stilar och som om det inte vore nog: veterligt har ingen annan vågat ta så stora musikaliska och artistiska kliv, även då det rimligtvis inneburit att artisten riskerat att tappa hela sin tidigare skara av fans.Varje nytt album med Bowie har ända sedan debuten varit en upptäcktsfärd i det okända: ingen visste vad som skulle hända inför Diamond Dogs, och varför gjorde han dessförinnan Pin Ups?, Young Americans var ännu en ny vändning, för att sedan bara inte tala om de produktiva, nyskapande och musikaliskt fantastiska åren i Berlin eller den briljanta Scary monsters som följdes av så otroligt annorlunda och likaledes utmärkta Let’s dance och sedan går vi in i en lång period då många lämnade Bowie varför de missat mycket av det bästa han gjort, till exempel på Hours, och att han skrev lika bra musik ända fram till den vackra andra delen av nya låten Blackstar (från albumet, Bowies 25:e, med samma namn). Lägg till det låtskrivande och produktioner åt och för andra som Mott the Hoople, Lou Reed och Iggy Pop. Allt har ett slut och den vackra framgångssagan David Bowie tog slut idag. Som tur är finns musiken kvar.

Klassrecept på nyårsdessert!

Publicerat 2015-12-30 av Lars Torstenson

Det vi understundom fortsatt tror är en urskiljbar siluett i en fjärran horisont är året 2016 och om vi inte passar oss är det över oss utan att vi hunnit äta en förstklassig nyårsdessert. Därför har er utsände i TV-kockarnas kokande eter tagit på sig att skapa ett recept på en Nyårsdessert med som synes stort N och som passar alla! Voilà: Pudding au chocolat à la Grand Marnier truffé, servie avec sa chantilly.Ingredienser:

Mjölk

Chokladpuddingspulver

Gör så här:

Gå till din livsmedelsaffär. Köp den mängd chokladpuddingspaket du behöver för det antal desserter du ska göra – tänk på att ett paket för fyra brukar vara lagom för en person. Passa på att köpa lite blandade skogsbär, som blåbär och hallon (undvik rårörda lingon och andra krösamosvarianter), samt godis av geléartad typ, som Haribos nappar och geléråttor. Innan du lämnar affären ska du också införskaffa rätt mängd sprayflaskor med sprutgrädde. Gå vidare till ditt systembolag. Köp en flaska Grand Marnier. Gå hem. Glöm inte att ta de inköpta varorna med dig.

Väl hemma, tag fram en karott och en visp. Följ instruktionerna på chokladpuddingspulverpaketen. När chokladpuddingen är färdigvispad i karotten och innan den stelnat, tillsätt lagom mängd Grand Marnier till de vuxnas desserter (lagom mängd? smaka av! och kom inte med fler korkade frågor!). När spriten är tillsatt, häll röran i för ändamålet avsedda desserthållare. När du gjort detta är det bråttom! Nu ska du tryffera puddingen innan den stelnar helt och hållet. Det här är också momentet då du anpassar desserten efter gästen: skogsbären läggs i pudding avsedd för frisksportare, kruskaknuttar och skogsmullar; godiset läggs i barnens och de sanna finsmakarnas pudding; inget läggs i tråkmånsarnas lugubra puddingar. Nu är det nästan färdigt och dags för kronan på verket: grädden, eller chantillyen som vi TV-kockar och slotts-stjärnor säger. Tag fram de inköpta sprayflaskorna med sprutgrädde och spruta ut rätt mängd grädde ovanpå varje enskild pudding. Klart att servera till gästerna som kommer undra om de möjligen hamnat på Nobel-middagen och var TV-kamerorna är: om eller snarare när detta inträffar ska du le klädsamt och med uppriktig blygsamhet säga något i stil med ”tacka inte mig, tacka Lars Torstenson”.

Musik.

Recept: vegetariska köttbullar

Publicerat 2015-12-25 av Lars Torstenson

Det finns en motsättning i namnet ”vegetariska köttbullar”, icke desto mindre förty är detta en accepterad paradox i de fina kökens rostfria environger. Detta stod klart för er utsände uttolkare av de hemliga, svårbemästrade och paradoxala receptens hieroglyfer då denne stod öga mot bulle med en julfirande vegetarians köttbullar, eller, vilket snart, som den vakne HR:en redan förstått, skulle visa sig, vegetariska köttbullar. Då vi tar vårt uppdrag som uttolkare på fullaste allvar högg vi självklart snarast in på vegetarianens köttlösa bullar och jo, smaken låg nära köttköttbullens, något torrare dock, krävde mycket sås, men med sås, lingon och potatis blev det ungefär som köttköttbullar med sås och potatis. Nedan har ni receptet ni som vill testa. Receptet som självklart är mitt eget är stulet från en vegetarian som heter Anna som i sin tur säkert stulet det från någon. Dock kan ni utgå från att receptet nedan är ändrat intill oigenkännlighet*.

Dock, först: vad dricker man då till dessa vegobullar? Vi provade ett antal viner och kom fram till att vegobullen är mer mångfacetterad som vinackompanjemang än den klassiska köttköttbullen. Kanske fungerade det smakrika rosévinet Les Lauzeraies Tavel, nr 2724, 109 sek, bäst, men även ett vitvin som Montagny 1er Cru ”Les Coères”, nr 2812, 169 sek satt som en smäck, särskilt om man var sparsam med lingonen, som, handen på hjärtat, inte riktigt passande som hand i handske till rosévinet heller. På rödvinssidan klarade Rioja Bordón Reserva, nr 2726, 95 sek, biffen, eller snarare, bullen. Sist men inte minst fungerade även julmust och Ålborgs Juleakvavit utmärkt till vegobullen.

Bilden ovan visar en glad och nöjd vegetarian i full färd med att äta vegetariska köttbullar så det står härliga till.

*Om någon känner igen det beror det på att det ändrats så det av en tillfällighet kommit att likna något annat så någon royalty kommer lik förbannat inte utgå.

Köttlösa köttbullar

300 g quorn eller sojafärs

1,5 dl ströbröd

1 gul lök

2 ägg

1,5 dl vispgrädde

1,5 msk grönsaksfond

1 msk kinesisk soja 9 kryddpepparkorn

1 msk potatismjöl

Salt och svartpeppar

Smör

Finhacka löken och stek den på medelhög värme (vet väl alla vad det är, eller?) i en stor klick smör (mitt tips är att smörklicken ska ligga i en stekpanna, men vad vet jag?) tills den blir mjuk och genomskinlig (löken alltså, är mitt tips, inte smörklicken). Lägg i färsen och kryddpepparn och stek några minuter till. Blanda grädde, fond och soja i en skål och slå över färsen. Låt vätskan koka in i några minuter (nej, du har rätt, vätskan kan inte koka in i tid, det som avses är att vätskan ska koka in i färsen så att säga, även om den, vätskan, nog till del dunstar) tills färsen blandats rejält (okej, fattar inget här men gissniningsvis är det inget att bry sig om) och fått en fin, inte för blöt konsistens (utan att sitta fast i botten som svarta kolbitar, får man förmoda). Grädden gör att färsen lättare bränner vid så var lite försiktig (aha! där kom det, vi som är proffs hade redan koll).

Blanda ägg och ströbröd i en skål bredvid. Låt dra någon minut och tillsätt därefter färsen i brödblandningen. Blanda ordentligt så all brödmix blandas (tjôta) ut och inga klumpar finns kvar. Smaka av med salt och peppar och se till att konsistensen på smeten är fast utan att bli torr genom att ha i mer ströbröd och/eller grädde eller vatten. Forma till små bullar som du steker först på ganska hög värme och därefter ganska länge på medelhög värme i mycket smör (notera m-y-c-k-e-t smör, detta är den springande punkten för den som vill få till lyckade vegobullar ity utan smörets fuktiga inverkan blir bullen torr som en ljusbågsugn).

Mari Boine!

Solgula ägg ny vinifieratsuccé!

Publicerat 2015-12-05 av Lars Torstenson

Svara

Ett besök i Sverige har gett vid handen hur långt före oss fransoser detta nordliga land är när det kommer till utvecklingen av ägg och ägg-anstrukna produkter. Till exempel hade det helt förbigått oss att gammaldags numer stavas gammeldags och att äggen förr i världen var bruna och att bruna ägg därför är gammaldags medan gammaldags ägg är bruna och någonstans är det klart att det känns mer äkta med bruna ägg just av den anledningen för man kan ju bara tänka sig vad ”de” – bönderna, Flügger färg, LRF, Ica-Stig och andra som kan tänkas manipulera äggens färg – har gjort för att få de gammaldags, äkta äggen att bli vita! Vid sidan om de gammaldags äggen hittade vi något som trots allt måste anses vara ändå bättre, nämligen solgula ägg! Det är alldeles uppenbart att de skapas genom att gammaldags hönor får värpa sina bruna ägg alltmedan solen strålar över dem och när äggen väl är lagda lämnar så klart äggtillverkaren äggen ute i friska solen den tid det tar för att de ska bli solgula. Lysande koncept! Siktar nu på att följa upp succén med vinifierats matkasse med ”Oeufs Soleil” – Solgula ägg för fransosen. Oavsett om de solgula äggen är franska eller svenska inmundigas de lämpligen med en box skräpvin eller två alternativt ett ekologiskt vin under 69 kronor eller något annat som känns äkta samt ett stänk vinäger eller två ner i äggkoppen så snart det solgula äggets topp kapats med en ändamålsenlig kniv.

Musik! Brun? Mer gammaldags musik, också brun får man förmoda. Mörkbrun musik.

vinifierats matkasse snart här!

Publicerat 2015-11-28 av Lars Torstenson

Nu är det dags: vi lanserar vinfierats matkasse! Eller, vi går ut med en marknadsundersökning som på djupet kommer undersöka om det finns ett behov av ännu en matkasse. Övertygade om att så rent generellt är fallet tar vi ändå det säkra före det osäkra och skapar ett nytt och befriande kassekoncept, ett där vi befriar konsumenten från rysliga rotfukter, gredelina grönsaker, fula frukter, konstiga köttbitar och felfiléad fisk. Istället levererar vi Enkelhet. Ärlighet.Således kan en typisk matkasse från vinifierat innehålla sju påsar tortellini, en för varje veckodag, färdig att, sedan tortellinin tagits ut ur påsen (som sedan den tömts kastats i soporna), slängas i kokande vatten varuti den ska svälla några minuter varefter det hela är färdigt! (Ja, lite mer tricks är det förstås med att separera tortellinin från vattnet, men för detta kommer enkla instruktioner finnas med – kort sagt har vi tänkt på allt.) Vi rekommenderar, förhoppningsvis i likhet med Socialstyrelsen, en påse tortellini om dagen, och det är upp till konsumenten att variera genom att servera den till frukost, lunch eller middag, eller kanske som ett mellanmål eller ett spännande och oväntat inslag på kakfatet till elvakaffet.

Livet är nu inte bara påstortellini och klackarna i taket. Därför kommer varje kasse också innehålla sju olika Knorr-soppor. Färdiga att hälla i en kastrull och värma på en för ändamålet avsedd spis. (Exakt hur detta går till framgår av tydliga och lättförståeliga instruktioner i kassen) Sopporna kan i likhet med påstortellinin serveras till frukost, lunch eller middag – dock ej på kakfatet vid elvakaffet, däremot kan man tänka sig att hälla lite Knorr-soppa i en äggkopp, tillsätta rikligt med socker och servera den som dessert. Imodium kommer ingå för den som har svårt att i längden gå på Knorr.Vidare kommer kassen innehålla sju Skogaholmslimpor, en per dag, att servera till frukost, lunch, middag, mellanmål och då andan faller på. Prickig korv och någon form av ister att breda på limpan medföljer också. Dryck kommer inte att ingå, där rekommenderar vinfierat kranvatten, som vid behov kan kokas för att lättare extrahera de sju gånger hushållets medlemmar tepåsar som ingår i kassen.Ja, konceptet är lysande. Detta har även aktörer som Findus och Felix insett varför de just nu påstås jaga er utsände i de kommersiella kassarnas komprimerade korridorer. vinifierats kasse snart i ett trapphus nära dig!

Musik!

Torska med Håkan Larsson & Les Lauzeraies Tavel

Publicerat 2015-11-26 av Lars Torstenson

Svara

I fredags framträdde sin vana trogen den eminente Håkan Larsson i teverutan och drog då till med receptet Torsk bourguignon med mos på palsternacka. Imponerade tevereportrar som också befann sig i rutan ojade sig å det värsta och såg ut att njuta av denna rätt alltmedan Håkan på kockars vis stolt som en tupp fjädrade sig och babblade om hur det går till att göra en sådan rätt. Som om det vore lika komplicerat som att lösa den gordiska knutens gåta, vilket det förvisso är för somliga. Dock verkar folk tycka om sådant där och därför har vinfierat för sina HR:are letat upp platsen på nätet där hemlige Håkan och SVT gömmer sina recept! Klicka bara här så kommer ni till just Torsk bourguignon med mos på palstermacka. vinifierats tips är att ni sedan ska följa de instruktioner som där ges utan att ifrågasätta eller krångla – vi vet alla det är enklare att köpa en färdig fiskgratäng, men nu är det som det är med den här rätten: den finns inte på paket, bara på nätet. Nog av. Det mest spännande med allt det där är att Håkan Larsson tipsade om det kraftfulla rosévinet Les Lauzeraies Tavel, nr 2724, 109 sek, som måltidsdryck då nämnda torsk tillreds. Ja, tänkt det låter godare än gott och det är riktigt kul med vintipsare som vågar tänka rosé när vintern kryper sig in på bara skinnet på den som varit oklok nog att inte klä sig för vintern. vinifierat ansluter sig med kraft till Håkan Larsson och uppmanar kreti och pleti och alla andra att snarast reda sig en Torsk bourguignon med mos på palsternacka och till det servera Les Lauzeraies Tavel, nr 2724, 109 sek.

Tigran Hamasyan!

Hela vinifierat bakar!

Publicerat 2015-11-15 av Lars Torstenson

Det enorma intresse gösreceptet häromdagen mött triggar er utsände i de blivande världsmästarkockarnas illustra skara att raskt gå vidare i sitt självförhärligande och att per omgående ta steget in i de jäsande degarnas varma ugn. Som ett första steg mot trippeltiteln ”Årets konditor, patissière och bagare” presenterar vinfierat här ett fantastiskt och från Tomtemor stulet recept på Lussekatter – dessa gyllenbruna decemberkringlor som med sina gula saffransytor lyser upp när det är som mörkast och finns där för att sprida glädje, väldoft och samkväm i frusna medarbetares fikarum, ångande konditorier med snöslaskiga golv, äldreboendens kaffedoftande korridorer, förskolornas förväntansfulla friskusars vardag och alla andra ställen där lussekatten har sin rätta plats, som Luciatågets upplysta kaffekorg och julmarknadens glöggstånd. Vad man dricker till? Såvitt man har åldern inne och tycker om glögg väljer man lämpligen kompisens, Solveig Sommarström alias Tomtemor, glögg, Tomtemors Starkvinsglögg, nr 30746, 96 kr – om inte annat så därför att jag snott receptet från henne och även om hon får cred här kommer hon inte få ett öre för att jag använder receptet i min kommande bok ”Baka liten kaka – smaken är som baken”.

Lasse Lucidors Lussekatter

200 g smör

5 dl standardmjölk

2 kuvert (1 g) saffran + 1 sockerbit

50 g jäst

1 kryddmått salt

1 – 1,5 dl socker

3 msk ljummet vatten

2 medelstora ägg

16-17 dl vetemjöl

1 – 1,5 dl russin till degen och garnering

200 g mandelmassa

Pärlsocker

Hackad mandel

Smält smör, häll i mjölken och låt det bli fingervarmt 37 grader. Stöt saffran + 1 sockerbit i mortel och tillsätt.

Smula ner jästen i en bunke. Strö över salt och socker och häll på ljummet vatten. Rör om.

Häll den fingervarma saffransmjölken över den lösta jästen i bunken, knäck ner äggen och rör om. (Hm, hur gott låter det, ”den fingervarma saffransmjölken”? inte särskilt…)

Ta undan 1 dl av vetemjölet till utbakningen.

Blanda russin i resten av mjölet och rör ner det i degen.

Arbeta degen kraftigt (vad det nu kan innebära, men det vet förhoppningsvis ni som av någon outgrundlig anledning lägger tid på att baka). Låt den jäsa övertäckt i sin bunke 1 – 1,5 tim (småskum instruktion, om ni vill veta vad jag tycker).

Värm ugnen till 260 grader. Täck två plåtar med bakpapper eller smörj med smör.

Ta några tag i den jästa degen med trägaffel, tippa sedan ut degen på mjölat bakbord och knåda den lätt (det här blir alltmer outgrundligt).

Dela först degen i två delar. Skär sedan varje sådan bit i fyra delar. Dela en fjärdedel i taget i ytterligare fyra bitar (jaha, så nu ska man vara matematiker också !?). Rulla ut varje liten degbit till ex. en S-form.

Lägg de blivande lussekatterna ganska tätt på två plåtar. Garnera med russin som trycks ner ordentligt.

Jäs de utbakade soon-to-be-lussekatterna i 10 min (sanslöst, i min värld brukar en jäsning ta minst tio dagar). Pensla med lättvispat ägg.

Grädda (har a-l-d-r-i-g förstått vad det innebär, förhoppningsvis vet den som försöker baka de här lussekatterna vad grädda betyder, frågar ni mig borde själva ordet ”grädda” förbjudas) ganska högt upp i ugnen i ca 8 minuter. Låt bullarna svalna, väl täckta av en handduk.

Klart!

Musik!

Sno recept, skriv en kokbok!

Publicerat 2015-11-13 av Lars Torstenson

Efter att i en rasande fart ha rusat från klarhet till klarhet har er utsände i den ångande heta köksdjungeln kommit fram till att högst densamme nu ska skriva en kokbok! Hur går det till? undrar enstaka ovetande i den härliga och efter förkovran allt annat än småsuktande snarare gallskrikande skaran av HR:are. Lätt som en plätt! säger er utsände i de färdigskrivna böckernas omskrivna värld fylld av bibliotekarier, läsare, litteraturprofessorer, Barna Hedenhös, reoler, kritiker och annat som hör den världen till: man snor helt enkelt någon annans recept!Tänk efter själva. Hur ska någon kunna bevisa att ett visst recept tillhör hen? Hur ska hen ens kunna använda ordet ”tillhör”? Om den förslagne kokboksförfattaren dessutom ändrar namnet lite eller kanske flyttar ett kommatecken eller gör receptet för fyra istället för två, ja, då ”tillhör” rimligtvis receptet den kluriga och kreativa kopiekattsindividen. För att ge HR:en ett litet hum om hur det kan komma se ut presenterar här er egen snart nyblivna kokboksförfattare ett utdrag ur det kommande litterära verket, som självfallet kommer vara med i bokförlagens eget VM, World Gourmand Cookbook Award (enligt förlaget ligger just den här boken bra till eftersom bilderna kommer vara så fina och därför att förlaget redan bedrivit fokuserad lobbying):

HALSTRAD GÖS MED RÖDBETOR, BRYNT SMÖR OCH KAPRIS (4 port)

Jaha, hur svårt kan det här vara då? Inte alls, om ni frågar mig. Skulle förvisso aldrig komma på idén att tillreda receptet men hur svårt kan det vara? I boken jag snodde receptet från sägs, om jag fått översättningen rätt, att det här är en enkel – se där! – och mycket god rätt där sältan och syran från kaprisen och sötman från rödbetorna och det brynta smöret – vad är det ? nåja det vet förhoppningsvis ni som ska följa receptet, arma stackare – passar väl till den delikata gösen. Perfekt sommarlunch men fungerar året runt när du är sugen på något gott men inte alltför tungt – och ett vitvin därtill! (Har även snott det där sista, låter bra, eller hur? vintips nedan f ö). Nog av, receptet för er som inte har något liv:

Halstrad gös med rödbetor, brynt smör och kapris (4 port)

Gösfilé

600 g gösfilé (fjällade)

3 medelstora rödbetor

1 rödlök

0,5 dl kapris

75 g smör

2 msk finhackad dill

salt och peppar

Tillredning

1. Skär gösfiléerna i portionsbitar.

2. Koka rödbetorna och finhacka rödlöken

3. Bryn smöret i en kastrull. Det ska få en gyllenbrun färg men var försiktig så det inte bränner vid.

4. Lägg ner rödlök, kapris och rödbetor i det brynta smöret och låt svalna något utan att bli kallt. Smaka av med salt och peppar.

5. Stek gösen hastigt i smör i stekpanna. Låt helst skinnet sitta kvar.

6. Blanda ner dillen i kapris och rödbetsröran, lägg på röran på gösen och servera med kokt färskpotatis.

Klart! Sätt på lite musik och servera!

Vintips, som garanterat fungerar med rätten (enligt självaste Hustrun!):

Montagny Premier Cru ”Les Coères” 2013 (Feuillat-Juillot), nr 2812, 169 sek.Clotilde Davenne Chablis 2014, nr 6307, 159 sek.

PS Någon kanske undrar ”Men! Har inte du redan skrivit en prisbelönad kokbok?!”, eller ja, chansen att någon frågar är liten så jag säger så där ”någon kanske…” så jag får tillfälle att nämna att: Visst har jag det! Mama Lopez Catalanske Kogebog (eller Mama Lopez Katalanska Kokbok, som den kom att heta när den senare gavs ut i Sverige) och visst har den fått World Gourmand Cookbook Award så lite blasé är man ju. Vem som skrev recepten? Ja, inte jag i alla fall, men jag gjorde övrig text…

Café-Brasserie chez Hansi, Pezenas

Publicerat 2015-11-08 av Lars Torstenson

Svara

På 6 rue Anatole-France i historiestinna Pezenas, några mil väst om Montpellier och inte så långt från Bezier, hittar vi sedan i juni kafét tillika brasseriet Chez Hansi i ny regi. Inget märkvärdigt men schysst service och god mat, som räcker långt när man letar lunch i denna Molières gamla stad (jaja, han var lite överallt, men han var de facto här också).