Smått filosofisk tisdag med smått unik Velvet Underground-konsert

Publicerat 2013-10-29 av Lars Torstenson

Efter att ha vägt för och emot valde hon att bygga sitt hus i Hegel.

Vad gör man om man kommer på Kant med Tillvaron?

Tyskland och Grekland i nytt industrisamarbete, lanserar bilen Archimedes Benz.

Enklaste sättet att nå toppen på slalombacken i Sotchi är att ta Stalinbanan.

Om förnuftet får råda har Rousseau en poäng.

Sångaren sökte och sökte men kunde inte finna rätt Platon.

Anders Wedberg högg sällan i sten.

Marx var ingen Engel.

Thomas Ravelli öppnar sandwicherian Machiavelli i Riksdagshuset.

Marabou lanserar ny Blochchoklad för dagdrömmare.

Ärtor på Burke, något för konservativa.

Enligt Diogenes bullrar tomma tunnor mest.

För den rufsige: Anscombe.

Vi lyssnar på en, tveklöst, unik konsert med nästan hela Velvet Underground när gruppen inte fanns – tack till Sylvie Alerini som satte oss på spåret.

Vådan av att placera en öppen kartong ris i ett malskyddat skåp & Screaming Jets

Publicerat 2013-10-05 av Lars Torstenson

Igår var det dags igen. Er utsände i matdjungeln skulle förse husets såväl permanenta som tillfälliga invånare med mat. ”Jamen,” tänker kanske någon då, ”det är väl bara att dra till med den sedvanliga påstortellinin?”, men se det är det ju inte, inte sedan det, vilket säkert är HR:en bekant, gått åt pipsvängen med Barilla, husets hovleverantör av påstortellini. Av någon obegriplig anledning såg sig en högt uppsatt Barillaman föranledd att komma ut ur garderoben och, istället för att göra det rakt av, uttala sig på samma homofobiska vis som alla andra som egentligen är homosexuella men inte fixar att ta steget ut i ljuset plägar göra. Nog av. Återstod gjorde således endast Uncle Ben’s ris och sötsura sås kryddat med lite kyckling. Så långt allt väl och faktum är att även själva tillredningen fungerade utan större problem, låt vara att det för dagen infunnit sig en originell krydda där i spisregionen. Denna krydda blev desto mer påtaglig då sällskapet började äta av riset. Inte ens vinet, som var väl utvalt för att dölja eventuella tillkortakommanden av kulinarisk art, kunde dölja den något… originella kryddan. ”Gott,” sa de flesta eftersom jag satt och titta uppfordrande på dem med mina hotfullaste ögon och malande käkar, men ingen kunde undgå känna smaken av malmedel, som, så klart, satt sig i riset då det sistnämnda lagrats, sedan jag obetänksamt placerat det där, i ett malmedelsbehandlat skåp en vecka eller två. Eller tre. Screaming Jets.

Lästips sommaren 2013 & dansant yé-yé

Publicerat 2013-06-22 av Lars Torstenson

Efter den nyligen genomförda sågningen undrar säkert en och annan HR vad som då duger åt en mer än vanligt grisig vinifierat en sommar som den just nu i norra hemisfären pågående. Det finns massvis av bra böcker därute och därför rekommenderas en och annan HR de bloggen närstående böckerna ”vinifierat” och ”Vinprovning – så upplever du vinets alla möjligheter” (”Årets dryckeslitteratur”, enligt Måltidsakademien, bara en sådan sak). För den som tycker om kruttorra, nördiga saker duger för all del även ”Odla och tillverka vin” och den som vill ha sig en vinvärldsanknuten novellsamling till livs intager lämpligen ett, eller för den mindre nogräknade ett par, styck ”Vinifiktioner”. Någon kanske noterar att samtliga böcker har samma författare och denna någon ska då veta att vinfierat ser det författarnamnet som en kvalitetsgaranti. Dansant yé-yé.

Vinexpo 4.0 – musik

Publicerat 2013-06-21 av Lars Torstenson

Mässmusik. Fotografisk musik med anspelning på Vinexpo 3.0. Om två år är det dags igen.

Svenska bästsäljare – flaskutvärdering, Archies & Nature

Publicerat 2013-06-13 av Lars Torstenson

vinifierat fortsätter utvärdera svenska vin-toppen. Vi är nu komna till flaskorna. Rött: vid första ögonkastet många relativt sett dyrare viner. Kul. Men. 30 procent är någon form av appassimento eller ripasso. Nåja, det är den svenska smaken. Ett av dessa har kommit in via BS (Castelforte Ripasso, Winepartners, med 8 g/l socker och upp en tia i pris sedan lanseringen i vanliga sortimentet). Övriga röda, 90 procent, är inköpta av SB. Två av vinerna kostar mindre än 50 sek, Campos de Luz och Down Under Shiraz Cab. Det sistnämnda, importerat av Oenofors, har prissänkts från lanseringens 55 sek år 2004 till 49 sek, med andra ord en cirka tioprocentig sänkning på ett vin som redan återfanns i lågprissegmentet för nästan tio år sedan. Anmärkningsvärda är de höga sockerhalterna, 60 procent ligger på mellan fem och 13 g/l: Gnarly Head 5g (Hermansson), Tommasi Graticcio 8 g (Hermansson), Palazzo Mio 10 g (Oenofors), Mauro Primitivo 11 g (Oenoforos) och, mästaren på området, Selvarossa Salice Salentino 13 g (Enjoy). Att gemene hen nu som på 1960-talet vill ha ett smakrikt, mjukt och runt vin (med lite sötma) är kanske inte så mycket att säga om, men aningen beklagligt är det och det är, tveklöst, ytterligare ett uttryck för hur stillastående den svenska vinmarknaden i själva verket är. Vitt: Ett vin har kommit in via BS, Viña Maipo Chardonnay 59 sek, importerat av Concha y Toro. Övriga, 90 procent, är inköpta av SB. Inga prissänkningar, däremot flera höjningar, vilket förefaller logisk om man ska hålla kvaliteten när priserna runtom går upp. De här vinerna har lanserats mellan 1987 och 2009. 80 procent av vitt tio-i-topp lanserades före 2005. Rosé: Samtliga viner har kommit in via SB:s offertförfarande. Priser från 55 sek till 89. Enligt uppgift från SB återfinner vi här vad som måste vara topplistornas äldsta viner: Mateus Rosé och Perlerose. Dessa ska enligt informationen till vinfierat ha lanserats 1955, men det låter mer sannolikt att det var någon gång på 1970-talet (?). Alldeles oavsett är det en imponerande livslängd på de här vinerna och att de är kvar på rosévinernas topplista visar än en gång att samtidigt som toppen på den svenska vinpyramiden rör på sig, händer inte mycket i botten av den, vilket också innebär att svensken i gemen inte bryr sig eller är omedveten om de moraliska aspekterna av vinhandeln och att monopolet inte lyckats lyfta den här kategorin – detta sagt utan att peka ut just Mateus och Perlerose i sig, viner om vars tillkomst vinifierat inte har riktig koll. Noterbart är också att medan det går en modevåg av ljus rosé/Provence genom delar av marknaden är den här topplistan fortsatt rik på mer brutala, snarare ljusröda än rosa viner. Vi kan också notera några av sockerhalterna: Mulderbosch 6 g/l, Puycheric 8 g/l, Jacob’s Creek 8 g/l, Perlerose 11 g/l, Mateus 14 g/l och, den överlägsne mästaren som i likhet med rödvinsmästaren ovan kommer från Enjoy, Lord Zinclair 25 g/l.. En topplista som i likhet med röda topplistan innehåller mycket socker. Sugar Sugar. Nature.

Chateau Montelena & musik från 73 & ”76”

Publicerat 2013-06-04 av Lars Torstenson

När jag var en liten palt i vinvärlden, alltså på 1980-talet, var Chateau Montelena hot stuff (coolspråk för heta saker på den tiden), något som täppte till käften på tidigare generationers självutnämnda eller, i förekommande fall, genom kunnande tillblivna vinciceroner och som gav oss nybörjare luft i vår allmänna frustration över att vara de nollor

Foto: Lato

vi faktiskt var, ni vet så där som Sydafrika och Australien var nybörjarnas halmstrån på 90- och tidiga 00-talet och naturvin och Beaujolais blivit vår samtids syre för många av dem som vill få en plats på arenan. Grejen var inte alls att Montelenas Chardonnay från 1973 vunnit den där Paris Judgement 1976 och därmed blivit något alla som egentligen inte känner skillnad på bra och dåligt kunde relatera till som något rumsrent eller rent av högkvalitativt och definitivt inget man såg över axeln. Nej, saken var den, att Montelena verkligen stod upp galet bra i alla blindprovningar: snyggt, elegant, välgjort och, ofta, bättre än kusinerna från Europa. Undertecknad tillhörde nu, om sanningen ska fram, aldrig de som hysteriskt sprang efter ”Nya Världen”, har alldeles för låg självkritik och, månne problematiskt nog, alltför liten vilja till sociala belöningar för att kräva syre i samtiden, men imponerades av Chateau Montelena det gjorde han. Inte minst Chardonnay-vinet som stod upprätt även efter ett tiotal år i vinkällaren – något inte helt förväntat, kommen till slutet av er tidsresenärs nybörjardecennium 80-talet. Har sedan till och från haft koll på Montelena genom åren. Undrat, och beklagat, att vi så sällan eller aldrig stöter på de heta sakerna i Sverige. En, för HR:en välbekant, koppling till en svensk importfirma fick mig att uppsöka kultproducenten för några år sedan och påbörja en lång, sliskig och slug kampanj för att lura till det svenska folket åtminstone ett par lådor av godsakerna från Calistoga, norra Napa. Och nu, Kära HR:are, har det blivit verklighet. Vi ska inte gå in på alla de viner er oförtrutlige tvingats prova och alla de lismande leenden han fått ge alla i sin väg där på Chateau Montelena, låt oss istället glädjas, för nu är de här, vinerna från Chateau Montelena: Chardonnay, Cabernet Sauvignon och Estate Cabernet Sauvignon. Som en liten korkad hyllning till Montelena och Paris Judgement lyssnar vi nu på er cicerons musik från 1973 (här) och 1976 då han lyssnade på väldigt mycket musik från 1975 (här och här).

Förbud mot att illbliga & bingo i joggingspåret! & Bad Barber

Publicerat 2013-04-28 av Lars Torstenson

Okej, det är sant att jag kom till den svenska friluftsanläggningen i min bästa Asics-rustning medan de flesta gick runt i tunna vårjackor och, i förekommande fall, övervintrade luvor. Sant är också att jag sprang medan de andra spelade något slags bingo i löparspåret – ett ofog som måste förbjudas med det snaraste, Herregud! man behöver inte ens smaka på namnet ”joggingspår” för att inse att det inte har något med Bingo att göra, och, tvingas man nog tillägga här, viceversa – och bara för det tyckte, tydligen, majoriteten av de vilsekomna bingospelarna att de hade all rätt i världen att illbliga på mig, som vore jag från yttre rymden eller Irak eller något annat som de kanske tycker är farligt, för de lömska bingofanatikerna såg snarast ut som om jag inte hörde hemma där i löparslingan och inte tvärtom. Det är inte okej och snart kommer det vara förbjudet både med joggingbingo och illbligning nu när vinifierat satt svenskarna, särskilt politikerna och juristerna, på spåret. Bad Barber.

Reklamavbrott: Vinklubb, Rosé & pausmusik

Publicerat 2013-04-08 av Lars Torstenson

Det är det rosa som gäller, eller har du inte fattat att det är vår?

Enligt en vanligtvis välunderrättad källa har nu det i ett tidigare reklamavbrottsinlägg nämnda, nya, klassiska och med tanke på ursprung och utstyrsel, snorbilliga rosévinet ”L Annonciade” kommit in i Systembolagets lager, inhandlas via BS. Samtidigt meddelar samma källa som i förra satsens inledning, att årets första paket i Terrific Wines Club nu är redo för leverans. Lite senare än tänkt, men det beror på att kartongen som används uppgraderats och det krävdes, tro det eller ej, import från Frankrike för att komma till rätta med det problemet. Ni som redan är medlemmar kommer få besked om det direkt från källan och direkt till er. Ni som inte är medlemmar ska veta att ni inte förbinder er till något genom att bli medlemmar i den här klubben. Däremot får ni fyra gånger om året ett erbjudande om köpa en låda med blandade viner, inalles tolv pannor, för cirka 1500 sek. På köpet medföljer tips på lämplig mat till vinerna och, påpassligt nog, recept på denna mat. Vill för nervöst lagda hängruntare understryka att även om jag är med och väljer ut vinerna till klubbens lådor har jag inget att göra med matval och recept. Här kan man bli medlem. Lämplig musik denna romska dag.

Prowein 2013 & Radiohead

Publicerat 2013-03-28 av Lars Torstenson

Charles Perez, Mas Bécha

Dags att summera årets upplaga av vinmässan Prowein i Düsseldorf – en mässa som går från klarhet till klarhet och som, även om Vinexpo fortfarande är större, utvecklats till Europas viktigaste ”wine fair”. Cirka 4500 utställare och över 44 000 besökare i år – alla fokuserade på någon form av affärsmässigt utfall; något som inte är självklart på alla mässor, vilka lika gärna i första hand kan handla om social gemenskap och relationsbyggande. Mycket bra organisation. Resumé av vad vinfierat sprang på och känner ett oemotståndligt behov av att dela med sig av: Bästa smutten: Comtes de Champagne rosé 2005 (Taittinger). Näst bästa smutten: Comtes de Champagne 2004. Bästa bekräftelsen (är två): 1. Charles Perez och Mas Bécha, ekologisk Côtes-de-Roussillon-villages, mycket alkohol och ändå oerhört fräscht och disciplinerat, 2. Birgit Braunstein, biodynamisk Burgenland, väldigt rena, snygga och eleganta viner, till och med rent qvevrivin som kostar mer än skjortan dock, å andra sidan gör hon en fantatsisk Pinot Blanc för ingenting. Bästa tjatsegern: Maria Ponzi och hennes Ponzi-viner (Oregon) – äntligen kommer vi att få se dem i Sverige (kommer i höst), har tjatat på henne i åratal, men vinerna har alltid varit slut. Bästa måste-bara-till-Sverige-nu: Les Frères Couillaud och deras absolut outstanding, i pytteupplagor gjorda, Muscadet-viner från Château de la Ragotière, har dessutom en utmärkt, billig IGP Chardonnay (!) från området. Bästa upptäckt: Vitt baserat på Roussanne från Clos Bagatelle i Saint Chinian. Bästa nyheten för Sverige: Provade Pircas de Liguai från Perez Cruz, ett nytt, riktigt bra höghöjdsvin gjort på svindyra Liguai-druvor och som i juni kommer att försvinna på en gång när 1200 flaskor släpps för 169 sek, tro mig… Bästa kompisen: Miguel Merino, som krängde inte bara sina övriga viner utan framförallt vårt gemensamma kärleksbarn Mazuelo de la Quinta Cruz (MDLVX) i Rioja-montern. Bara det sista var värt resan. Radiohead.

Xin Nian Kuai Le! & karaoke

Publicerat 2013-02-09 av Lars Torstenson

Svara

Eller för er som hellre pratar svenska: Gott Nytt Kina-År! Närmare bestämt Ormens år. Vi firar med en liten men naggande snygg hälsning från våra vänner på Pinyinstudio i Peking, som ägnar sina dagar åt att skapa grafisk design i Kina eller närmare bestämt grafisk design i Peking, men likväl grafisk design för hela världen. (Ja, det där lät verkligen som ett försök att lyfta Pinyinstudio i Googles statistik…) Kinesisk karaoke! (PS Hängruntare, mer bevandrade i det kinesiska språket än vinifierat, har påpekat, att medan vinifierat önskar Gott Nytt År, ”Xin Nian”, önskar, på sitt kort, slynglarna på Pinyinstudio God Ny Vår, ”Xin Chun”, detta är nu uppmärksammat. Rätt ska vara rätt och vinifierat vill gärna visa i vilken obegränsad utsträckning bloggens hängruntare är bevandrade och pålästa, vilket torde vara gjort nu.)