Vackra vingårdar, blånande berg & en rundpallsfri Lada

Lägesrapport från det nya projektet i Ukraina. Vi har börjat gå igenom den moderna vinkällaren, den är så pass modern att mycket av utrustningen inte används p g a att ingen vet hur den fungerar eller vad den är bra för. Detta ska vi försöka få ordning på till den här skörden (hade idag möte med folk från firman som gjort installationen). Vi tittar också på de produktionsplaner jag samtidigt sätter ihop för de olika, tänkta, nya vinerna (år ett kommer till stor del att bestå av rena försök och om inte annat vet vi inte exakt vad vi ska göra förrän marknadssidan gjort sitt). Avslutningsvis gäller det att få klart för sig vilka vinfält som är bäst bland långt över 1000 Ha vi har till vårt förfogande. Det sistnämnda har gått bättre den här gången. Inga tokregn har drabbat oss och Ladan har förvisso luktat lika mycket bensin som vanligt, men avstått från överraskande rundpallar. När vädret är siktigt kan man dessutom konstatera att vingårdarna ligger otroligt vackert bland blånande berg och med havet som blåögt tittar fram här och där mellan kullarna.

Uppdraget i Ukraina

Imorgon bitti bär det av från Kiev till Krim och Koktebel igen. Först en timmes flyg till Simferopol, sedan en dryg timme i bil till badorten Koktebel, där vingården och vinkällarna ligger. Den här gången står bland annat skördeplaneringen på programmet, ska också träffa personen som jag själv varit med och utsett till produktionsansvarig på plats, med andra ord min högra hand. Mer om det senare, hoppas jag. Har varit i Kiev för att arbeta vidare med de planer som behövs för att veta vad vi i produktionen ska syssla med de närmaste tre-fyra åren. En nöt att knäcka är hur man tillfredsställer en hemmamarknad som vill ha halvtorra viner och samtidigt blir framgångsrik på exportmarknaden. Det är lätt att tänka sig två separata portföljer, men det medför andra problem. Vi tänker så det knakar. Om ett halvår har vi lovat vara klara med den delen.

Skörden i Provence 2010

Efter de häftiga översvämningarna kom hagel och det står idag klart att skörden i Provence, särskilt i departementet Var kommer att bli mindre än normalt. Ofta innebär lägre kvantitet högre kvalitet. Så icke i det här fallet ety det handlar om stockar som slagits ut, inte enstaka klasar som rensats bort. På Château L´Arnaude har vi ett Carignan – fält som delvis förstörts av regnet och ett bland – fält där grenarna knäckts av det häftiga hagelovädret häromveckan. Trots detta har vi haft tur: hos grannarna är stockar borta eller döda, hos andra ligger husrester, sängmadrasser, bildelar och annat som flodvågen lämnade i vingårdarna. Förra veckan var vi många som delade på en helikopter för att alls kunna spruta mot de sjukdomsangrepp som nu står på kö för att ta sig an de illa utsatta stockarna. För Château L´Arnaudes del är allt, trots allt, under kontroll.

Klassisk regnsång

Kaffe & Vin

Det händer, har jag noterat, att svenskar talar och skriver om ”fin kaffesyra” i vinet. Det tycker jag är helt okej, men man ska veta att kaffesyra inte luktar och smakar kaffe utan snarare beskrivs med ord som tall och kåda och ”kaffesyran” man talar om är förmodligen det inslag av kaffe och mocka som vi vinmakare åstadkommer med hjälp av fat, stavar och spån.

Vinuppdrag i sin linda

Uppdraget på Krim går framåt. Resan i förra veckan resulterade framförallt i att en organisation för arbetet i vinkällaren nu finns klar. Åtminstone i teorin. Den närmaste tiden ska lite förändringar göras och ett par personer anställas (jag intervjuade dem i Kiev på vägen till Krim). Teoretiska kunskaper finns en masse, däremot är det sämre med praktisk erfarenhet – särskilt från tillverkning av torra viner. Kul är att personalen i vinfabriken (Zavod Koktebel) är motiverade att genomföra nödvändiga förändringar. På marknadssidan har arbetet också gått framåt, slutrapport kommer i augusti och utifrån den kan vi slutgiltigt sätta portföljen. Årets skörd kommer inte att resultera i en revolution eller ens nya viner, däremot genomför vi mängder med förändringar, som kommer att göra om grundstilen en hel del (mer frukt – inte så svårt… – och mer munfyllnad och rondör). Nu ska jag sätta ihop inköpslistan för de produkter vi behöver i år och när vi ses igen i mitten av juli ska vi bland annat gå igenom arbetsplanen för årets skörd, som jag då ska ha med mig. Vid sidan om detta filar jag på en mer långsiktig utvecklingsplan avseende såväl vingård som viner – en plan som vi ska arbeta efter de kommande åren. Bara så ni vet, alla ni som satt och tuggade på naglarna och undrade: men hur går det i Ukraina då?

Torrt lästips för en regnig sommar

Den som inte har något bättre för sig än att läsa en torr faktabok om vintillverkning i sommar kan med fördel ta sig an ”Odla och tillverka vin”, som nyligen utkom i en reviderad och, som det brukar heta, utökad (ger känslan av ”bättre och större”) upplaga. En på alla sätt och vis bra och utökad bok, även om den är lite torr, men vem är inte det?

Torrt sommarvin

Floods in Eastern Washington

Fick för någon minut sedan mail från Tom Hedges. Normalt är klimatet minst sagt kontinentalt i ”Eastern Washington” där Hedges Family Estate ligger. Det innebär långa, varma och mycket torra somrar. Faktum är att det brukar gå flera månader utan en vattendroppe och det är inte för inte som området betraktas som öken. Så inte i år. För att jag skulle tro på Tom skickade han med bilder, som visar rena rama översvämningen i vingården på Red Mountain. Ingen kan minnas att detta hänt tidigare (å andra sidan har det inte funnits vingårdar på Red Mountain i mer än drygt tjugo år). Hursomhelst blir det spännande att se vad all denna nederbörd kommer att få för inverkan på årets (och nästa års) skörd. En första vink om det får jag när jag om en knapp månad åker till Washington för att slutblenda 2009 års ”Limiteds” hos Hedges. Återkommer med mer information då. Nu måste jag ta in hundarna som enligt ljuden utifrån gör sig redo att jaga vildsvin (förrförra veckan höll hovawarten på att bli dödad: han drog efter en kulting och sprang ihop med hela familjen… dock överlevde han (efter en dyrbar veterinärinsats) och uppenbarligen är han lika korkad som förut).

Albarino i var fransk odlares land

Chambre d´Agriculture de l´Hérault konstaterar att man i Frankrike ännu inte har råkoll på druvan Albarino, men som den är så utbredd och väl analyserad i Spanien och Portugal och då allt fler vill plantera den i södra Frankrike, ber ”La Chambre” CTPS (Comité technique permanent de la semence et des plants) att ställa sig positivt till att Albarino ska kunna godkännas som fransk druva utan vidare vetenskapligt arbete. Om CTPS ställer sig positivt går frågan vidare till Jordbruksdepartementet som säger bu eller bä. Visar det sig att även ministeriet är positivt inställt kan Albarino bli tillåtet fullt ut redan från och med nästa år. Något som, om ni frågar mig, verkar mycket sannolikt. Intresset för Albarino i södra Frankrike är stort och vi lär få se en del fransk Albarino framöver.

Coppola gör vin, jag film 2.0

Fick häromveckan återigen greppa webbloggkameran och kan därför förse er med ännu ett knippe klassiker som skulle göra vilken dogmafilmare som helst avundsjuk:

Lost in La Mancha 1 – starring Miguel Merino Hijo
Lost in La Mancha 2 – starring Miguel Merino Hijo, co-starring Andreas Karlsson
Lost in La Mancha 3 – starring Miguel Merino Hijo, co-starring Andreas Karlsson

Merinovin

Stefan Jarl, Coline Serreau, Janne Forssell & kannibaler

Det är klart att det i sig inte är något nytt, men i vår duggar filmerna om bekämpningsmedel och andra kemikalier tätt och som alltid visar de att allt började efter andra världskriget och att man inte sällan marknadsfört de nya produkterna med hänvisning till att man ska rädda världen från svält och elände och avseende det kan man väl konstatera att de nya kemikalierna i vart fall inte gjort till, möjligen från. Å andra sidan är de stora kemibolagens lobbying-verksamhet och stöd till forskningen så omfattande att motbilder behövs. Tidigare har jag nämnt Coline Serreaus film ”Solutions locales pour un désordre globale” och nu kommer vår egen Stefan Jarl med”Underkastelse – till de oföddas försvar”. På tal om kemikalier berättade en annan dokumentärfilmare, Janne Forsell, att han när han gjorde sina Jorden runt-reportage pratade med en kannibal (i Papua Nya Guinea vill jag minnas att det var) om kött och det visade sig då att kannibalen inte ville ha ”vita män” för de smakade konserveringsmedel. Sant eller osant, en kul historia är det.

Ekologiskt odlat majvin, från italiensk eko-pionjär