Systembolaget & sockret

Publicerat 2015-07-31 av Lars Torstenson

Enligt uppgift kommer Systembolaget i höst komplettera sina smakcirklar med information om vinets sockerinnehåll. Detta är utmärkt och en synnerligen viktig information till kunderna.

På tal om sockret menar många att det är Systembolagets fel att det säljs alltmer sötat vin i Sverige. Att det säljs mer sötat vin än någonsin i Sverige torde stämma av den enkla anledningen att det säljs bra mycket mer vin än någonsin i Sverige. Däremot är det ytterst tveksamt om marknadsandelen för på något vis sötat vin ökat de senaste 30 åren eller för den delen senaste 50 åren.

Det går förvisso att klandra monopolet för att det i praktiken har en hycklande och okunnig inställning till CSR och andra moraliska frågor och att det är mer inriktat på att överleva än att värna folkhälsan men det är knappast korrekt att beskylla det för att den breda folksmaken är inriktad på viss sötma, något den för övrigt varit i långliga tider.

Faktum är att vinförsäljningen bland kreti och pleti inte på allvar började ta fart förrän på 1960-talet och då med hjälp av charterresor (grisfester) och av dåvarande monopolets AB Vin-&Spritcentralen anpassade, halvtorra, härtappade produkter som Parador. Möjligen minns vissa de här vinerna med en rysning längs ryggraden, men det var vad som sålde för 30-40 år sedan: Merlot Oltina, Vin Blanc Demi Sec, Liebfraumilch, Diamant, Ruby of Crimea, Mateus, La Garonne, Moselblümchen, Beyaz… Torra undantag som det i början av 1980-talet lanserade Franskt Lantvin eller för den delen Vino Tinto fanns förvisso men dominerade inte försäljningstoppen.

När vin mer på allvar blev var mans dryck i Sverige på 1980-talet var det till stor del tack vare de utifrån marknadsundersökningar konstruerade och tillrättalagda produkterna från Nya världen. Oavsett vad vi tyckte om detta så handlade det om inkluderande industriviner som gav den som inte på direkten var redo för espresso och mörk choklad en mer lättillgänglig dos café au lait med socker och till det ljus mjölkchoklad.

Hoppar vi tillbaka till 1960 hinkades söt, enkel madeira och liknande en masse (sett till marknadsandel) – en vinstil som kan sägas ha överlevt till våra dagar i produkter som Dessert, Taverna, Marinella och Aurora. När mellanölet försvann under 1970-talets senare hälft blev sötsliskig Kir oerhört populärt inte minst bland ungdomar.

Medan det förefaller vara en rimlig förväntan att ett statligt monopol, eller en privat vinhandlare, agerar korrekt och undviker att pressa priserna bortom det moraliskt möjliga känns det tveksamt att samma monopol, eller handlare, inte skulle tillmötesgå massmarknadens förväntningar i form av lättdrucken smörja.

Sugarcubes.

2015 nytt 2003?

Publicerat 2015-07-23 av Lars Torstenson

Svara

Ska erkännas att det här skrivs en vecka före publiceringen så något oväntat kan ha inträffat under tiden s a s, men om meteofrance.com har rätt har det med undantag för ett tillfälligt åskoväder i vissa regioner fortsatt vara varmt och torrt i hela Frankrike och så har det varit länge nu. Tittar vi bara på södra Frankrike har dagstemperaturerna legat uppemot och runt +30 C sedan början av juni och mellan +35 och 40 C sedan slutet av juni. Även nätterna är varma, alltid över +20 C och ofta uppemot + 25 C. Dessutom är det torrt, mycket torrt. Vi hade en rejäl åskurladdning i mitten av juni och sedan dess ingenting, knappt ens moln på himlen. Visst börjar det lukta 2003 om 2015. Norra Frankrike hade svalare och mer nederbörd än de södra delarna i juni men sedan dess har det varit rejält varmt och torrt – med ovan nämnda åskovädersundantag – på de flesta håll. Såvida inget ovanligt inträffar, som en väldigt sval augusti och september och/eller möjligen osedvanligt mycket nederbörd, kan vi se fram emot ett nytt 2003. Det är vad vinifierat siar – och handen på hjärtat: det krävs ingen Einstein för att komma med den spådomen. Anekdot: avseende de flesta vinområdena i Frankrike, och särskilt i de södra, följde 2003 på ett ganska svalt och nederbördsrikt år, samma sak kommer gälla för 2015. Katrina and The Waves.

Systembolagets straffavgifter & folkhälsan

Publicerat 2015-07-22 av Lars Torstenson

Svara

När Systembolaget nu inför en straffavgift för tunga glasbuteljer är det ett slag för miljön och får säkert många att känna sig duktiga på företaget. Inte så mycket att säga om i sig och den som köper de här vinerna, oftast dyrare sorter, bryr sig förmodligen inte så mycket om huruvida de betalar 303 kronor eller 300 för vinet de verkligen vill förgylla sitt liv med. Men sett ur en annan vinkel kan man fråga sig om det här verkligen är en fråga för SB, att belägga det försvinnande lilla marknadssegmentet tunga glasflaskor med en straffavgift? Om svaret på det spörsmålet är ja infinner sig osökt frågan varför SB inte inför en straffavgift på BiB – en förpackningstyp som enligt företagets egna undersökningar påverkar folkhälsan negativt? I värsta fall är svaret på den frågan att det inte blir någon straffavgift på BiB därför att det skulle minska monopolets popularitet. Skulle det nu vara så illa, innebär det de facto att Systembolagets raison d’être idag snarare är att bevara sig självt än att värna folkhälsan och då ska saker som en straffavgift på tunga glasbuteljer och en av Carl B Hamilton initierad debatt om söndagsöppet ses i det (av dimridåer skuggade) ljuset. Med andra ord är det en trovärdighetsfråga för tanken om ett alkoholmonopol för folkhälsans skull att SB inför en straffavgift på BiB.

Hälsosam musik.

Montagny & Montagny 1er Cru

Publicerat 2015-06-28 av Lars Torstenson

Noterar i senaste Allt om Vin att lillvinet 2012 Montagny ”Les Crèts” (nr 73009, 139 sek) från Françoise Feuillat-Juillot förses med en välförtjänt fyndstämpel. Samtidigt kan man fråga sig varför det inte fått fynd hela tiden sedan det lanserades i Sverige. Svaret är rimligtvis att bedömningen görs utifrån hur pass utvecklat vinet är i den stunden det provas. Detta är sannolikt också skälet till att storasyskonet 2013 Montagny 1er Cru ”Les Coères” (nr 2812, 169 sek) ”bara” får ”Bästa köp”. Prisskillnaden mellan de två i Sverige motsvarar inte det verkliga förhållandet. Normalt kostar Cru-vinet betydligt mer än så, varför det om något borde vara ”fyndet”.

För egen del dricker jag mer än gärna årgången 2013 redan nu även om jag är väl medveten om att den kommer växa till sig en hel del de kommande åren. Med andra ord ett vin både för den som vill dricka nu och den som vill ha lite vitt på lagring i källaren. Samtidigt kommer det inte att dröja särskilt länge förrän ”Les Coères” byter årgång till 2014. Orsaken är den försvinnande lilla skörden 2013. Volymen är redan slut. Som tur är är 2014 en exceptionellt bra årgång i området. Öppen redan nu, men också laddad med en lagrings- och utvecklingspotential som heter duga. Ett tips kan vara att lägga undan lite 2013 och köpa 2014 för konsumtion när den kommer.

När vi är inne på ämnet Montagny 1er Cru ”les Coères”, för övrigt ett vin som vinifierat rankar som ett av de mest prisvärda på Systembolaget*, måste nämnas den mismatch som flaskan och Systembolagets ”kvalitetshyllor” är. Bolaget envisas med att stoppa in flaskorna i någon slags metallhyllor som är så beskaffade att lite bredare buteljer icke göre sig besvär. Nu går det ändå att forcera in en ”Les Coères” i de där hyllorna men med resultatet att etiketten skadas. Nu kanske inte en skamfilad etikett påverkar den sanna vinälskaren men helt bra är det inte ity tveklöst finns det sådana som avstår från köp om etiketten är skadad, även i så pass höga prisklasser som vi här talar om.

Systembolaget har inte för vana att ta hänsyn till vare sig sina leverantörer eller vinbönderna – att Françoise Feuillat-Juillot kämpar för att överleva med sina fjuttiga 14 ha spelar ingen som helst roll – och lär inte förbättra den här flaskans position, alltså placera den så att etiketterna inte förstörs. Däremot lär företaget uppmana leverantören att byta flaska. Något som faktiskt nu också sker, men med tanke på vad glasflaskorna kostar i inköp måste Françoise först göra slut på buteljerna hon redan har i lager varför hon sitter i en moment 22-situation här. Vill därför uppmana er som har hjärtat i vit Bourgogne och som tycker om den lilla (vin)bondens kamp för överlevnad att stötta Françoise med ett köp av ”Les Coères” i sommar.

*Prisvärt var det ja. Ta er tid att dofta och smaka på det här vinet i lugn och ro och ordentligt. Med tanke på Françoise släktskap med ek-gurun professor Feuillat (min gamla lärare f ö!) är det kanske ingen tillfällighet att hon blivit rent överdjävlig på snygg ekning. Montagny 1er Cru ”Les Coères” är ett skolboksexempel i diskret ek som bygger vinet både i doft och smak. Låtom oss imponeras. BOA.

Skräpvin & kronkursen

Publicerat 2015-06-18 av Lars Torstenson

Svara

Få funderar väl i vardagslag på hur kronkursen påverkar priset på det vi köper, eller hur den som säljer varorna på export till Sverige påverkas. Likväl har kronkursen genomslag både i smått och stort. Störst genomslag har den där marginalerna är som minst och som det är vinifierat du läser just nu så har du redan förstått att vi då talar om skräpvinerna.

Som tidigare framgått på vinifierat arbetar den som säljer billigt vin med små marginaler, ibland så små att det går ut över medarbetare och natur av det enkla skälet att det finns en nedre gräns för när du kan producera vin på ett moraliskt korrekt vis. Om nu ett vin köps upp i euro och kronkursen går ner, är det rimligt anta att priset måste gå upp. Gör det inte det innebär det att någon annan än konsumenten betalar för den förändrade kursen i syfte att behålla positionen på marknaden. Det kan vara importören som väljer att tjäna mindre på varan, kanske därför att den ändå gör en tillräckligt bra affär – importören brukar ha en betydligt bättre marginal än producenten på lågprisvinerna – eller därför att den anser det vara värt att knappt gå runt på varan i väntan på bättre tider vilket kan betyda starkare kronkurs igen eller att producenten övertalas gå ner ytterligare i pris. I det sistnämnda fallet är det uppenbart att i de fall någon redan inte är helt korrekt behandlad i sammanhanget så blir det inte bättre nu.

Bortsett från det ovan sagda gäller det också komma ihåg att vin som köps in första gången till Systembolaget (SB) förvisso högst sannolikt hamnar rätt i marginal även då det köps in under en period då kronkursen är svag, men vi får då mindre för pengarna. Rent krasst innebär det att när SB efterfrågade ett vin för 59 sek/butelj då en euro kostade 8,50 sek så fick producenten drygt 1 euro för sin flaska (kanske 1,10 €) – inkluderande vinet, flaskan, korken/kapsylen, etiketten, kartongen och administrationen – medan den nu får mindre än 1 € och snarare 0,90 € per pava när kronan fallit till > 9,25 sek/euro. Samtidigt medför kronans läge att marginalerna minskat på befintliga produkter jämfört med då kursen var 8.50 €.

(Ett vin som vid kursen 8,50 sek/€ kunde få kosta 1,60 € och ändå hamna under 69 sek/but bör nu inte vara dyrare än 1,40 €. Båda fallen optimistiskt räknat, kanske handlar det snarare om 0,80 respektive 1,30 €/but.)

Går du upp i pris på ditt vin är genomslaget av kronkursen avsevärt mindre om än alls icke negligerbart. Samtidigt är det här vanligare att importören i samförstånd med producenten helt enkelt höjer priset för att hantera fluktuationerna på penningmarknaden. På samma sätt tvingas importör och producent ibland agera när det varit missväxt. Något som till exempel drabbade delar av Bourgogne framförallt 2013 och i några fall även 2014. Det är alltså ingen tillfällighet att många viner från det området gått upp i pris det senaste året. Alternativet är att om möjligt gå ner i kvalitet och/eller minska sin marginal, kanske så mycket att vinsten uteblir varmed affären blir omöjlig.

Det vi som konsumenter i vanlig ordning kan göra är att vara uppmärksamma på de här problemen och i än högre grad sky de billigaste produkterna när kronan är svag samtidigt som vi har förståelse för och stöttar våra mer kvalitetsinriktade favoriter när de genomlider svåra tider och priset ökar i hyllan.

Notera att texten ovan handlar om relationen kronan-euro. Även mot USD har kronan kraftigt försvagas under den senaste två års-perioden, varför även viner som handlas i dollar inte sällan blivit dyrare eller gått ner i kvalitet.

Kontentan av detta är att den vakna konsumenten håller koll på kronkursen och inser att när vår valuta försvagas då finns det extra stora skäl att undvika de billigaste vinerna, som då vanligtvis blivit en ändå sämre affär för producenten. Vad gäller SB har det aldrig tagit hänsyn till kronkursen i sitt offertarbete. Vill det ha ett vin för 59 sek/flaskan vill det det även om euron kostar 11 sek (vilket den gjorde för några år sedan, utan att på något vis påverka offertarbetet). Garbage.

Skräpvin fördummande!

Publicerat 2015-06-17 av Lars Torstenson

Svara

Okej, det är lite kvällstidningshårddragning över rubriken, men så här: Den som aldrig lär sig något förblir okunnig och det kan allt som oftast jämställas med att vara dum i hôvvet som vi säger i Skaraborg. Andra lär sig något men mestadels sådant som är av fördummande art. Resultatet bir tragiskt nog detsamma: personen blir dum i hôvvet. Medan vi kan anta att skräpmusik är måttligt fördummande, kanske rent av inte fördummande alls utan bara dumt, kan vi utgå från att skräptexter, -filmer och –vänner har en mer eller mindre direkt fördummande inverkan på individen.

Flyttar vi nu vårt resonemang till vinets värld är det med intill visshet gränsande sannolikhet så att den som köper och dricker skräpvin gör det av okunskap, vilket är illa nog, men riktigt farligt blir det om individen dricker sin förkastliga smörja utan att förstå att den kan bli akut dum i hôvvet. vinifierat vill därför med ovanstående rubrik inte bara fästa omvärldens uppmärksamhet på att skräpvin kan ha en fördummande inverkan på en redan känslig individ, vinifierat vill också att alla HR hjälps åt att sprida den här kunskapen, vilket de facto är ett sätt att se om sig själv och sin egen vardag. Stina Nordenstam. Infected Mushroom.

Rätt och fel om skräpvin

Publicerat 2015-06-13 av Lars Torstenson

Hamnade häromdagen i ytterligare ett av alla dessa samtal om varför ”ni vinssnobbar talar om för oss andra vad vi ska tycka om och vad vi ska dricka”. I korthet var mitt svar på ovanstående:

”Trots det du säger tror jag inte att du behöver spärras in men det är uppenbart att du inte har all kunskap hemma. ’Vinsnobbar’ av samma art som jag själv talar aldrig om för dig vad du ska tycka är gott. Däremot kan du få tips på sådant som jag, vi, tycker är gott. Det är välmenta tips. Jämför gärna med att äta korv i bröd utan senap eller ketchup. Som tur är har någon talat om för oss andra att lite senap kan förhöja upplevelsen av korven. Med andra ord handlar det här om att skaka av sig komplexen och vara lyhörd för de tips som välvilligt regnar över en.

Däremot är det så att jag, vi, talar om för dig vad du inte ska konsumera och det är inte av omtanke om vare sig dig eller mig, oss. Det är av omtanke om de stackare som bokstavligen kanske fått slava för att du ska få din box och om alla dem som i oförstånd och utan att någon upplyst dem handhaft cancerframkallande bekämpningsmedel på ett olämpligt sätt; det är också av omtanke om vår gemensamma natur som får bra mycket mer stryk av att någon odlar druvor högintensivt med hjälp av gödningsmedel, vatten och växtbekämpningsmedel en masse, allt för att du ska få så billigt fredagsvin som möjligt. Det är i sin ordning att tycka om smaken på ett sådant vin men inte att köpa och dricka det, ungefär som du kan tycka att sweatshopproducerade datorer och sandaler är både snygga, billiga och bra men knappast något du vill inhandla eftersom du bidrar till fortsatt utsugning av dina medmänniskor. Ett väl så enkelt sätt som att uttrycka sin medmänsklighet och nivå av upplysning genom att skänka 100 kronor till Unicef direkt efter TV-reklamen är att betala lite mer för varorna du köper. Det gör också nytta.”

Nu ska villigt erkännas att personen ifråga mest på idiotens vis blev förbannad över svaret och det fick er utsände i de förblindade dårarnas lugubra hjärnkatakomber att fundera över hur klokt sagt det var det där första ”trots det du säger tror jag inte att du behöver spärras in…”, därför att visst vore det en bra idé. Förmodligen går det nu inte att spärra in de ignoranta och egoistiska men kanske kan man få något riksdagsparti att driva frågan om obligatoriska men gratis omskolningsläger för dem som med berått mod handlar skärpviner. Läger där de, så klart, bor i skjul med jordgolv och utan el, avlopp och varmvatten och arbetar med att utan skyddskläder bespruta grödor med systemiska bekämpningsmedel. Connie Francis.

Bevisat: Vin också örongodis

Publicerat 2015-06-05 av Lars Torstenson

Svara

Enligt franska RTL2 har forskare i Oxford lett i bevis att vi också väljer vin med våra öron. Försöket var tämligen enkelt. En fransk respektive tysk hylla ställdes i ordning på ett snabbköp. Varannan dag spelades bayerska sånger, varannan franskt dragspel. Resultatet: dagarna med bayersk musik såldes dubbelt så mycket tyskt vin, dagarna med smäktande dragspel femdubblades försäljningen av franskt vin. Och det är inte nog med detta! I USA gjordes försök som visade att kunderna köpte både dyrare och mer vin när det spelades klassisk musik, medan de handlade billigare grejer när de fick höra ”Top 50”. I USA har andra försök visat att intaget av dryck, alkoholhaltig eller inte, påverkas av typen av musik och dess rytm och volym. Slutligen har en av RTL2 icke närmare namngiven önolog roat sig med att via provningar hitta de perfekta kombinationerna mellan 150 olika viner och 250 låtar. Bland annat kom hen då fram till att cabernet sauvignon går bra till Rolling Stones Honky Tonk Women och chardonnay till Blondies Atomic. vinifierat utgår från att Systembolaget har koll på läget och funderar över om avsaknaden av musik i butikerna ska minska kundernas köpbenägenhet eller om man fortsatt funderar över vilken musik affärerna ska förses med i syfte att få kunden att avstå köp. Kanske lite sådant här på 120 decibel? Det skulle vara effektivt, gissar vi. För att öka försäljningen av kändisboxar, bluff-zinfandel och spansk appassimento kanske det här vore något. Nog av. Enda sättet att få veta är att genomföra egna tester i Sverige. Vi ser fram emot det och lyssnar på given bakgrundsmusik i vinbutikens olika avdelningar: rött, champagne, vitt, rosé.

Vinets vett & etikett

Publicerat 2015-06-03 av Lars Torstenson

Med anledning av det nya kravet på att det ska stå ”Innehåller sulfiter” på svenska på vin som säljs i Sverige seglar än en gång frågan upp om vad som egentligen bör stå på en vinetikett. Kanske vore det bästa om Livsmedelsverket (SLV), Socialstyrelsen och/eller Systembolaget tog på sig att genomföra upplysningskampanjer med jämna mellanrum. På sociala medier, och via tidningsannonser, TV-reklam och ”annonser på stan”. Då finge större delen av sanningen och innehållet plats och allt bleve tämligen korrekt. Kanske skulle då en upplysningsannons se ut så här:

”Viktigt om våra viner!

Bästa vinkonsument,

vi vill på detta sätt göra Dig uppmärksam på att vin är livsfarligt. Det innehåller mer eller mindre alkohol. Ett gift som Du kan bli beroende av och i värsta fall dö av, till exempel om Du dricker sådana mängder så snabbt att Du drabbas av alkoholförgiftning. Du kan också falla i sömn och sätta Dina egna spyor i halsen så Du kvävs.

Vin innehåller också vanligtvis diverse naturliga ämnen som den kan reagera på som är allergisk, astmatiker, migränbenägen, diabetiker eller dras med något annat otyg som faller inom ramarna för denna varning men är alltför omfattande för att här återges i detalj. Framförallt tänker vi då på svavel, som kan få luftrören att dra ihop sig på astmatiker. Den som är migränbenägen kan även vid måttfullt intag reagera på histamin i rödvin. Till exempel. Vi måste också varna för att även den som på intet vis dras med något av det nyss nämnda kan råka ut för så kallad bakfylla – huvudvärk, illamående, törst, olustkänsla, saltsug och trötthet dagen efter det ohemula alkoholintaget – om den dricker vårdslöst.

Särskilt måste betonas att den som dricker slarvigt kan tillfälligt fördummas av alkoholen och bli såväl våldsam som gråtfärdig, nonsenslallande, otydlig i talet och vän med alla samtidigt som hen kan komma att uppfattas som just dum.

Medan faran med vad ett legalt vin kan innehålla utöver det ovan sagda är kraftigt överdriven kan olagligt behandlade viner innehålla saker som färg- och smakämnen. Något som den som är känslig för sådana ämnen måste se upp med. Notera att färgämnen och annat fuffens i princip endast förekommer i massproducerade, enklare viner emedan bättre viner, gjorda på väl odlade och därmed dyrare druvor, inte behöver sådana tillsatser.

Många tror att allt vin som säljs i Sverige avsmakas, kontrolleras och testas fullt ut i laboratorium. Vi vill understryka att så inte är fallet. Vissa ämnen analyseras aldrig eller mycket sällan och det är bara vissa viner som genomgår en någorlunda fullständig kontroll. Att genomföra fullgoda kontroller skulle bli mycket dyrt och sannolikt förstöra den goda affären och som vi är övertygade om att alla skattebetalare föredrar att få tillbaka lite på vininköpen fokuserar vi på den biten. Det är också därför vi säljer så mycket av de populära billighetsvinerna. Vi vet att de inte är så hälsosamt producerade och att både en och annan människa råkar illa ut på vägen och att naturen inte alltid hanteras så väl, inte ens då vi talar eko och reko/fair trade, men det anser vi väger lätt mot att den okunniga alternativt hänsynslösa och framförallt betalande och återköpande konsumenten får det den vill ha.

Tänk för övrigt på hur det skulle se ut om vi analyserade färg- och smakämnen och ochratoxin i de billigaste vinerna, eko som konventionella, eller om vi krävde att sockerinnehållet skulle sättas ut på förpackningen? Det vore just snyggt! Samtidigt vill vi visa att vi tar ansvar och därför inför vi nu en regel som säger att det på etiketten för vin som säljs i Sverige ska stå ’Innehåller sulfiter’. På svenska som alla förstår. Och kom ihåg: vi finns här för Dig!”

The End.

”Innehåller sulfiter”-kravet: föraktfullt & meningslöst & Svavel

Publicerat 2015-06-02 av Lars Torstenson

Sedan en tid måste den som vill sälja ett vin i Sverige märka det med texten ”Innehåller sulfiter”. Inte därför att svensken inte förstår ”Contains sulfites” utan därför att det ska vara så. Eftersom vinifierat undrade i sin ensamhet om det verkligen är EU som kräver texten ”Innehåller sulfiter” på svenska/modersmålet ställde vinfierat frågan till Livsmedelsverket (SLV) om detta är ett krav från EU eller om det är SLV:s egen tolkning. Svaret lyder som följer (med mina kommentarer):

”I lagstiftning som är gemensam med övriga EU-länder uttrycks det inte så att märkningsuppgifter ska stå angivet på modersmålet…”

Solklart! Med andra ord finns det inget krav på svenska. (men svaret fortsätter)

”I informationsförordningen (http://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/PDF/?uri=CELEX:32011R1169&rid=1 ) framgår av artikel 15 att obligatorisk livsmedelsinformation ska anges på ett språk som lätt kan förstås av konsumenterna i de medlemsstater där ett livsmedel saluförs…”

Vad bra, engelska torde duga då, eller vågar SLV vara så nedlåtande mot svensken att det tror att hen inte uppfattar ”Contains sulfites” som ”Innehåller sulfiter”? No way (ingen väg, reds övers.)! väl? (men svaret fortsätter)

”I Sverige är det alltså på svenska som obligatoriska märkningsuppgifter ska anges på.”

Men, vänta nu, hur gick det där till!? Borde då inte också ”sulfiter” förklaras, för det är väl snarast så att den som inte vet vad ”sulfites” är inte heller vet vad ”sulfiter” är? Och är det bara det som är intressant? Borde det då inte också duga med ”Innehåller alkohol” istället för att mängden ska anges? Eller är det viktigare med svenska än att mängden svavel anges? (Sista frågan är aningen uppgiven och synnerligen retorisk för den som inte uppfattade detta ity SLV har redan svarat på den frågan i och med sin nya meningslösa regel)

Nog av. Man kan skratta åt slik iver av byråkraten som gått vilse i pannkakan som kladdat sig fast i luddet i hens navel, men för producenten har detta betydelse. Rent av stor betydelse för den lilla producenten som kanske till och med avstår Sverige eftersom hen inte anser det lönt att trycka särskilda etiketter på svenska eller har plats för världens alla språk på sin etikett eller helt enkelt inte vill förfula sin flaska med en påklistrad etikett eller inte har varken tid eller pengar att sätta på en extra förklaring på flaskorna som ska gå till Sverige. Avseende massvinerna är det däremot i vanlig ordning inget problem – de klarar ett sådant här tvång med lätthet i kraft av sin volym.

Någon gång undrat hur Svavel låter? Så här låter Svavel.