Med fog kan man säga att det numer finns tre europeiska vinmässor som räknas och som står över alla andra. Det är Vinexpo i Bordeaux, VinItaly i Verona och Prowein i Düsseldorf. Samtliga tre har vuxit enormt de senaste 20 åren. Något generaliserande kan man säga att Vinexpo är stället där vinvärlden frotterar sig, Prowein där den gör affären och VinItaly platsen för den som har fokus på Italien. Tveklöst är Verona den trevligaste orten, följd av Bordeaux. Düsseldorf kommer in som god trea. Ingen dum stad alls, men den blir löjligt överbefolkad under mässan med påföljande köer till det mesta. Hur fungerar då de här mässorna? Enkelt uttryckt som alla andra mässor. Mängder av utställare i små eller stora montrar och med mer eller mindre bra produkter. Årets Prowein förlöpte i början av veckan och samlade över 50 000 besökare och närmare 6000 utställare. Den hugade kunde prova allt från mer välkända produkter till mer perifera inslag som vin från Azerbajdzjan (var helt okej utan att lysa). Nedan några bilder er utsände i de mästerligas mässornas merkantila irrgångar provade, plåtade och presenterade på Twitter under mässans gång.Queen. Fairport Convention. Deep Purple.
Kategoriarkiv: Vinvärlden
Vinmässutställare: en lathund & Händel
1. Tänk på vad du äter dagen före samt under mässan. Vitlök och annat som läcker via porerna är absolut förbjudet men även efterstinkande företeelser som cigarrökning och curry bör undvikas.
2. Var noga med att borsta tänderna samt tugga tuggummi – glöm inte byta ut gummit med jämna mellanrum, vilka som högst får vara 60 minuter – eller sug på en zinktablett varannan timme.
3. Respektera besökarens bekvämlighetsyta. Kort sagt: håll avståndet. Och framförallt: glid inte upp i besökarens ansikte när du talar.
4. Håll det kort. Så intressanta är inte dina viner och framförallt inte du. Enda undantaget från den här regeln är då besökare som vill berätta om sin svampplockning i dina hemtrakter dyker upp (se gårdagens inlägg).
5. Berätta inte vad du tror att besökaren ska tycka att den hittar i vinet såvida inte personen ifråga tillhör kategorin som serverar sig själv (se gårdagens inlägg).
6. Undvik att undvika väntade personer i din närhet.
7. Om du snörvlar och hostar: stanna hemma.
8. Var torr om händerna.
9. Undvik rakvatten, parfym, wunderbaumar och annat.
Vinmässbesökare: en stilstudie, samt Alex Fox
Den normale: uppträder full normalt innebärande att hen är korrekt och rent av kommer med kloka och/eller trevlig kommentarer, särskilt om den står öga mot öga med en producent som kanske rest långväga för att servera sitt vin till besökaren.
Den osäkre: tror att det bästa sättet att klara av den upplevt inte helt bekväma situationen är att se sur ut och vara allmänt gnällig. Drar sig inte för att tala om för producenten hur den borde göra istället med sina viner.
Den snikdrickande: en försvinnande liten skara som ändock finns, har ibland i sin ena hand en spottkopp med två avledande spottar, häckar alltid vid de dyraste vinerna och förefaller tro att producenten tycker det är okej att låta snikdrickaren hinka i sig rubbet på egen hand (IOGT-NTO, ingen fara, det finns inte en utställare som inte omedelbart identifierar de här gökarna och neutraliserar dem, kort sagt vill ingen, om inte annat, kasta pärlor för svinen).
Den narrative: håller evighetsmonologer för producenten om något synnerligen ointressant ämne – som när hen hittade Karl Johan-svamp i en glänta i samma landsända som producenten har sin vingård – samtidigt som alltfler besökare bildar kö bakom svammelsvampen och utställaren blir alltmer desperat i sin kamp mellan den uttråkades ofrivilliga sömnbehov och önskan att hälla spottkoppen över narratorn och den takt och ton som situationen ändå kräver.
Den kompletta idioten: går runt som om den äger tillställningen, har allmänt yviga rörelser och högt röstläge om den lyckas fånga någons uppmärksamhet (mer vana vinmässbesökare försöker undvika personen ifråga så gott det går, däremot kan en eller annan ur den osäkra skaran attraheras av den här buffeln (alltid en man)), drar sig inte för att gå runt och servera sig själv och känner sig lika hemma på fel sida om montern (IOGT-NTO, ingen fara, ingen släpper in idioten på fel sidan montern, det räcker så att säga med att idioten beter sig idiotiskt).
Go West: amerikanska viner & Jimi Hendrix
För den som inte är inne i den svenska vinsvängen är det omöjligt att uppfatta hur omfattande denna är. De svenska vinskribenterna har kort sagt ett större utbud än de klarar av även om de arbetar övertid. Provningar, producentmöten, winemaker’s dinnerar och annat avlöser varandra i en aldrig sinande ström. Skälet till detta är bland annat att många producenter satsar på att bearbeta marknaderna på plats och att importfirmorna å sin sida också måste ligga i. En viktig faktor är de evenemang som arrangeras av exportorgan och producent-sammanslutningar av olika slag, inte sällan i samarbete med landets ifråga ambassad. Igår, fredag, ordandes i Stockholm något som kallades Go West och föga överraskande för den som kan skilja väst från öst handlade det om viner från USA: Kalifornien, Oregon och Washington.
Enligt uppgift dök inte mindre än 700 vinintresserade svenskar upp och förgyllde utställarnas fredag med muntra tillrop, positiva kommentarer och intresserade frågor. I dessa tider då dollarn stärks i rasande takt varmed också jänkarvinerna blir allt dyrare är det viktigt för producenterna att få möta marknaden på det här viset och förklara varför det blir dyrare och kanske också visa nya årgångar och viner under utveckling och annat som kan öka uppmärksamheten för de här produkterna.
För de seriösa Zinfandel-producenterna var det också ett tillfälle att visa lite äkta vara och markera avståndet till de billiga skräp-zinfandlarna och inte minst de oäkta ful-zinfandlarna från Italien. Det förtjänar att än en gång påpekas att den som köper de där ”zinfandel”-vinerna runt eller under 100 kronor mycket väl kan göra det, men den bör vara medveten om vad för slags fulviner det handlar om: italiensk primitivo utstyrd i cowboydräkt och/eller druvor från högintensivt jordbruk som pimpats för att ha rätt färg, frukt och rondör. Tips på amerikanska viner med äkta druvuttryck och utan bimbokosmetika: Girard Old Vine Zinfandel, nr 22337, 189 kr; Girard Chardonnay, nr 74963, 175 kr; Cartlidge & Browne Pinot Noir, nr 79245,119 kr; Chateau Montelena Chardonnay, nr 71649, 325 kr; Chateau Montelena Cabernet Sauvignon, nr 71926, 325 kr; Robert Sinskey Pinot Noir, nr 78814, 299 kr; Ponzi Pinot Noir, nr 71890, 299 kr; HFE, nr 70976, 199 kr; Hedges Limited Edition Malbec, nr 73061, 399 kr. Jimi Hendrix.
Ästad Vingård mars 2015: läget & King Crimson
Passade i samband med TWWD på Ästad Vingård på att stanna kvar en dag och sköta mitt uppdrag som konsulterande vinmakare där. Senast jag var där var strax före jul. Sedan dess har mycket hänt. Kort sagt börjar vinerna kännas färdiga, eller rättare sagt så färdiga de kan kännas vid den här tiden. Nu ska ”basvinet” dras över på butelj för andra jäsningen och en framtid som svenskt mousserande vin – skulle gärna skriva svenskt skumvin men det gör inte vinet rättvisa. Samtidigt ska olika ”batchar” vid sidan om huvudspåret tas om hand. Bland annat arbetar vi på en halvtorr, stilla variant som senare i år kanske kommer visas upp inom ramen för utvecklingsarbetet. Det ”riktiga” vinet, alltså det mousserande, ligger fortsatt långt fram i tiden – det tar tid att skapa bra bubbel. 21st Century Schizoid Man. In the wake of Poseidon. Asbury Park.
TWWD2015 & Garcia-Fons
Som tidigare meddelats på denna blogg genomfördes i anslutning till Internationella Kvinnodagen den tredje och sista TWWD – ett arrangemang bakom vilket står den svenska importören Terrific Wines och som har till syfte att sprida kunskap inom området vin genom att ett knippe duktiga vinmakare får tillfälle att förkunna sitt evangelium. I likhet med tidigare år genomfördes det hela på hotell Sheraton i Stockholm och till skillnad från 2014 och 2013 reste därefter sällskapet vidare till Ästad Vingård i Tvååker – söder om Varberg för er som inte förmådde ta in geografilektionerna i skolan. Här fick vinmakarna tillfälle att studera svenskt vinmakeri och smaka på det svenska stålet i form syra och disciplinerad frukt.
Mer intressant för hallänningarna torde emellertid ha varit att de sex till Ästad medföljande vinmakarna höll varsitt initierat föredrag under tisdagseftermiddagen, alltså igår, varefter en sexrätters ”winemaker’s dinner” med matchande viner och käcka vinpresentationer följde. På plats var Marie Menger-Krug, Sarah Goedhart, Clotilde Davenne, Giulia Negri, Francoise Feuillat-Juillot och Dorli Muhr.
Mest intressant för er utsände bland de vinmakande föredragshållarnas lustfyllda vardag var den aningen känslosamma upptäckten att den med ek så oerhört väl arbetande Montagny-drottningen Françoise Feuillat-Juillot är nära släktning till den i början av meningen nämnde utsändes absoluta favoritlärare inom önologins och vitikulturens diffusa världar, nämligen legendaren Professor François Feuillat – mannen som, tålmodigt och med viss upprepning, till och med förmådde förklara ekens under för en grön spoling från Sverige. Man kan bli på lipen för mindre… Renaud Garcia-Fons.
Läget Lubo Jivankin Wines, Neli Andreeva & Renaud Garcia-Fons
Samtidigt som jag besökte min uppdragsgivare Abdyika avlade jag visit hos min andra, bulgariska kund, Lubo Jivankin Wines. Det här är ett något större företag med tre vingårdar i olika regioner i Bulgarien. Druvorna jag arbetar med kommer i huvudsak från Strimona Valley, nere i landets sydvästra hörn, nära Sandanski, Melnik och den grekiska gränsen.
Medan Abdyika är och varit en mycket kvalitetsmedveten producent sedan gården startade för ungefär ett decennium sedan har Lubo Jivankin haft fokus på högre uttag och att sälja sina druvor. Nu har företaget ändrat strategi och satsar på egenbuteljerat vin och kvalitet. Dessvärre blev skörden 2014 inget vidare. Det oerhört komplicerade växtåret ställde till det för alla som inte var väl förberedda med lågt uttag och rejäl gallring. Någon kanske tänker att det där kan man väl göra när som helst men så enkelt är det inte. Balans i vingården och kontrollerat skördeuttag tar tid att nå och börjar med en klok och återhållen gödning, som framförallt inte omfattar några större mängder kväve. Det är också viktigt att jorden är i balans och mår bra och det gäller också den biologiska mångfalden i vingårdens mezzo- och mikroklimat.
Druvorna från Jivankin var med andra ord inte av allra bäst kvalitet. Däremot var de rena och friska sedan en rejäl gallring gjorts i samband med skörden. Att druvorna ändå var korrekta har gett oss möjlighet att göra lite provjäsningar och att testa av fat-typer inför framtiden. Det är naivt att förvänta sig några storverk från Lubo Jivankin Wines (varumärkena Strimona och Lubo Jivankin) från årgången 2014 och några premiumviner kommer inte att göras. Däremot kommer framemot sommaren några hyggliga vardagsviner släppas i Bulgarien.
Intressant och spännande med Lubo Jivankins projekt är de druvor han planterat. Till dessa hör Bulgariens första Grenache, som växer sida vid sida med andra Rhône-druvor och spännande godingar som Cabernet franc. Vi känner oss för lite med Grenache i år och ser fram emot att skapa ett premiumvin på de druvorna i samband med skörden 2015. Både uppmuntrande och sorgligt är att vi fått till en bra, lätt och läcker Cabernet franc som aldrig kommer att får se marknadens ljus, i alla fall inte som ett Strimona eller Lubo Jivankin. Det finns helt enkelt ingen marknad för den här typen av viner i Bulgarien. Kanske får vi en dag anledning att återkomma med en export-version. Neli Andreeva & Philip Kutevs kör. Samt grymmaste musikbonusen efter tips från HR: Renaud Garcia-Fons.
Rapport från Abdyika
Har varit i Bulgarien och tittat till Abdyika. Det här mötet handlade om att följa upp lagringen på de nya typer av ekfat vi infört i hanteringen samt att kontrollera de blend som tidigare gjorts. Hamnade vi rätt där? Ska något ändras? Och hur fungerar blenden i sin förlängning, det vill säga med de fat vi valt ut för att lyfta just de druvkombinationer och vinifieringar vi gjort? Sist men inte minst: hur utvecklar sig vinerna från det i Bulgarien mycket besvärliga året 2014?
Glädjande nog fungerar blenden och vinifieringarna har gjort året rättvisa. När man arbetar med en så kvalitetsinriktad producent som Abdyika finns inga dåliga år. Bara mer eller mindre knepiga utmaningar. I det här fallet kommer de tre vinerna – First Selection, Estate Blend och Melnik Traiditon – bli bra, men det kommer dels att bli mindre volym är normalt (avsevärt fler druvor har sållats bort), dels kommer vinerna på gott och ont ha ett för året typiskt uttryck. Det där sista kan låta självklart men många producenter gör sitt yttersta för att radera ut variationer och andra arbetar med så högt skördeuttag att årgångarna inte kan komma till uttryck i den färdiga produkten (högt uttag är ett sätt att hålla nere priset).
Vad är då det där typiska för 2014 i Strimona Valley, Bulgarien (när producenten arbetar seriöst och med lågt och gallrat uttag)? Enkelt uttryckt är det en ren och elegant stil. Den som söker kraft och överdådig frukt kommer bli besviken, den som söker elegans, balans och utvecklingsbar struktur desto nöjdare. Ett uttryck som vi nu gör vårt yttersta för att både bevara och helst utveckla under lagringen fram till dess vinet går på butelj senare i år. Rent praktiskt innebär detta att vi närmast blandar de olika blenden på nytt och sedan drar tillbaka dem på fat samtidigt som vi gått igenom fat för fat och plockat bort sådant som inte nödvändigtvis inte är bra men som inte är 100. För den som vill göra ett bra vin finns inga kompromisser – något som för övrigt förklarar varför vissa viner är dyrare än andra.
Vi hade också tillfälle att prova två av blenden vi satte ihop ifjol, av årgången 2013. Toppvinet First Selection 2013 utvecklas som det ska. Snygg struktur och balans, fin frukt, ett vin med en lovande framtid. Melnik Tradition 2013 är fortsatt den bästa Melnik jag provat (ja, det är pinsamt att jag är inblandad i den, men jag kan ju inte ljuga): snyggt druvuttryck, läcker frukt och definitivt en seriös utmanare vid matbordet. Den som är intresserad hittar en del Abdyika-viner i Sverige (se här). Självklart, för er som är misstänksamma, med förbehåll för att jag är inblandad i vinerna från och med årgången 2013, vill jag rekommendera er att prova de här vinerna istället för de billiga skräpviner som vanligtvis importeras från Bulgarien och säljs på Systembolaget med följd att vinlandet Bulgarien och de positiva försök som ändå görs där drunknar i de fördomar och den misstänksamhet som skräpet helt rättvist ger upphov till. Folkmusik!
#TWWD2015 på måndag och tisdag
Nu är det nära. På måndag smäller det i Stockholm och på tisdag i Tvååker. Då arrangeras Terrific Women Winemaker’s Day på nämnda platser. Närmare bestämt på Sheraton i Stockholm och Ästad Vingård i Tvååker utanför Varberg. I Stockholm är evenemanget öppet för allmänheten mellan 16 och 19 och för branschen mellan 10 och 19. På Ästad Vingård börjar programmet 13.00 och avslutas med en ”Winemaker’s dinner” på kvällen – här är hela programmet öppet för allmänheten, som då också får möjlighet att titta på Ästads egen vingård och rykande färska vinkällare. För mer information om programmet på Ästad: kontakta gården direkt. Notera att antalet platser är begränsat både i Stockholm och Tvååker! De vinmakare som kommer är Giulia Negri (I), Sarah Goedhart (US), Clotilde Davenne (F), Marie Menger-Krug (D), Françoise Feuillat-Juillot (F) och Dorli Muhr (A). Dessutom medverkar via länk i Stockholm Luisa Ponzi (US), Marielu Marin (Cl) och Andrea Mullineux (ZA). Som grädde på moset gästspelar dessutom Louise Sydbeck (S) i Stockholm – Sveriges färskaste och tredje Master of Wine, missa inte tillfället att lära känna henne lite bättre och hör om hennes väg till mastern.
Franska rosé-medaljer
Fick idag besked om att båda mina franska uppdragsgivare Domaine de Brescou och Domaine d’Escapat fått medaljer för sina roséviner i Frankrikes största och viktigaste vintävling, Concours Général Agricole. Guld till Brescou, silver till Escapat. Båda vinerna, årgång 2014, kommer i Sverige (BS) under 2015. Till dess kan den som vill prova på föregående årgång 2013. I Sverige finns både Domaine de Brescou rosé, nr 70323, 86 kr, och Domaine d’Escapat rosé, nr 75179, 83 kr att beställa.