Ästad Vingård mars 2015: läget & King Crimson

Publicerat 2015-03-12 av Lars Torstenson

Passade i samband med TWWD på Ästad Vingård på att stanna kvar en dag och sköta mitt uppdrag som konsulterande vinmakare där. Senast jag var där var strax före jul. Sedan dess har mycket hänt. Kort sagt börjar vinerna kännas färdiga, eller rättare sagt så färdiga de kan kännas vid den här tiden. Nu ska ”basvinet” dras över på butelj för andra jäsningen och en framtid som svenskt mousserande vin – skulle gärna skriva svenskt skumvin men det gör inte vinet rättvisa. Samtidigt ska olika ”batchar” vid sidan om huvudspåret tas om hand. Bland annat arbetar vi på en halvtorr, stilla variant som senare i år kanske kommer visas upp inom ramen för utvecklingsarbetet. Det ”riktiga” vinet, alltså det mousserande, ligger fortsatt långt fram i tiden – det tar tid att skapa bra bubbel. 21st Century Schizoid Man. In the wake of Poseidon. Asbury Park.

TWWD2015 & Garcia-Fons

Publicerat 2015-03-11 av Lars Torstenson

Svara

Som tidigare meddelats på denna blogg genomfördes i anslutning till Internationella Kvinnodagen den tredje och sista TWWD – ett arrangemang bakom vilket står den svenska importören Terrific Wines och som har till syfte att sprida kunskap inom området vin genom att ett knippe duktiga vinmakare får tillfälle att förkunna sitt evangelium. I likhet med tidigare år genomfördes det hela på hotell Sheraton i Stockholm och till skillnad från 2014 och 2013 reste därefter sällskapet vidare till Ästad Vingård i Tvååker – söder om Varberg för er som inte förmådde ta in geografilektionerna i skolan. Här fick vinmakarna tillfälle att studera svenskt vinmakeri och smaka på det svenska stålet i form syra och disciplinerad frukt.

Mer intressant för hallänningarna torde emellertid ha varit att de sex till Ästad medföljande vinmakarna höll varsitt initierat föredrag under tisdagseftermiddagen, alltså igår, varefter en sexrätters ”winemaker’s dinner” med matchande viner och käcka vinpresentationer följde. På plats var Marie Menger-Krug, Sarah Goedhart, Clotilde Davenne, Giulia Negri, Francoise Feuillat-Juillot och Dorli Muhr.

Mest intressant för er utsände bland de vinmakande föredragshållarnas lustfyllda vardag var den aningen känslosamma upptäckten att den med ek så oerhört väl arbetande Montagny-drottningen Françoise Feuillat-Juillot är nära släktning till den i början av meningen nämnde utsändes absoluta favoritlärare inom önologins och vitikulturens diffusa världar, nämligen legendaren Professor François Feuillat – mannen som, tålmodigt och med viss upprepning, till och med förmådde förklara ekens under för en grön spoling från Sverige. Man kan bli på lipen för mindre… Renaud Garcia-Fons.

Läget Lubo Jivankin Wines, Neli Andreeva & Renaud Garcia-Fons

Publicerat 2015-03-10 av Lars Torstenson

Samtidigt som jag besökte min uppdragsgivare Abdyika avlade jag visit hos min andra, bulgariska kund, Lubo Jivankin Wines. Det här är ett något större företag med tre vingårdar i olika regioner i Bulgarien. Druvorna jag arbetar med kommer i huvudsak från Strimona Valley, nere i landets sydvästra hörn, nära Sandanski, Melnik och den grekiska gränsen.

Medan Abdyika är och varit en mycket kvalitetsmedveten producent sedan gården startade för ungefär ett decennium sedan har Lubo Jivankin haft fokus på högre uttag och att sälja sina druvor. Nu har företaget ändrat strategi och satsar på egenbuteljerat vin och kvalitet. Dessvärre blev skörden 2014 inget vidare. Det oerhört komplicerade växtåret ställde till det för alla som inte var väl förberedda med lågt uttag och rejäl gallring. Någon kanske tänker att det där kan man väl göra när som helst men så enkelt är det inte. Balans i vingården och kontrollerat skördeuttag tar tid att nå och börjar med en klok och återhållen gödning, som framförallt inte omfattar några större mängder kväve. Det är också viktigt att jorden är i balans och mår bra och det gäller också den biologiska mångfalden i vingårdens mezzo- och mikroklimat.

Druvorna från Jivankin var med andra ord inte av allra bäst kvalitet. Däremot var de rena och friska sedan en rejäl gallring gjorts i samband med skörden. Att druvorna ändå var korrekta har gett oss möjlighet att göra lite provjäsningar och att testa av fat-typer inför framtiden. Det är naivt att förvänta sig några storverk från Lubo Jivankin Wines (varumärkena Strimona och Lubo Jivankin) från årgången 2014 och några premiumviner kommer inte att göras. Däremot kommer framemot sommaren några hyggliga vardagsviner släppas i Bulgarien.

Intressant och spännande med Lubo Jivankins projekt är de druvor han planterat. Till dessa hör Bulgariens första Grenache, som växer sida vid sida med andra Rhône-druvor och spännande godingar som Cabernet franc. Vi känner oss för lite med Grenache i år och ser fram emot att skapa ett premiumvin på de druvorna i samband med skörden 2015. Både uppmuntrande och sorgligt är att vi fått till en bra, lätt och läcker Cabernet franc som aldrig kommer att får se marknadens ljus, i alla fall inte som ett Strimona eller Lubo Jivankin. Det finns helt enkelt ingen marknad för den här typen av viner i Bulgarien. Kanske får vi en dag anledning att återkomma med en export-version. Neli Andreeva & Philip Kutevs kör. Samt grymmaste musikbonusen efter tips från HR: Renaud Garcia-Fons.

Rapport från Abdyika

Publicerat 2015-03-04 av Lars Torstenson

Har varit i Bulgarien och tittat till Abdyika. Det här mötet handlade om att följa upp lagringen på de nya typer av ekfat vi infört i hanteringen samt att kontrollera de blend som tidigare gjorts. Hamnade vi rätt där? Ska något ändras? Och hur fungerar blenden i sin förlängning, det vill säga med de fat vi valt ut för att lyfta just de druvkombinationer och vinifieringar vi gjort? Sist men inte minst: hur utvecklar sig vinerna från det i Bulgarien mycket besvärliga året 2014?

Glädjande nog fungerar blenden och vinifieringarna har gjort året rättvisa. När man arbetar med en så kvalitetsinriktad producent som Abdyika finns inga dåliga år. Bara mer eller mindre knepiga utmaningar. I det här fallet kommer de tre vinerna – First Selection, Estate Blend och Melnik Traiditon – bli bra, men det kommer dels att bli mindre volym är normalt (avsevärt fler druvor har sållats bort), dels kommer vinerna på gott och ont ha ett för året typiskt uttryck. Det där sista kan låta självklart men många producenter gör sitt yttersta för att radera ut variationer och andra arbetar med så högt skördeuttag att årgångarna inte kan komma till uttryck i den färdiga produkten (högt uttag är ett sätt att hålla nere priset).

Vad är då det där typiska för 2014 i Strimona Valley, Bulgarien (när producenten arbetar seriöst och med lågt och gallrat uttag)? Enkelt uttryckt är det en ren och elegant stil. Den som söker kraft och överdådig frukt kommer bli besviken, den som söker elegans, balans och utvecklingsbar struktur desto nöjdare. Ett uttryck som vi nu gör vårt yttersta för att både bevara och helst utveckla under lagringen fram till dess vinet går på butelj senare i år. Rent praktiskt innebär detta att vi närmast blandar de olika blenden på nytt och sedan drar tillbaka dem på fat samtidigt som vi gått igenom fat för fat och plockat bort sådant som inte nödvändigtvis inte är bra men som inte är 100. För den som vill göra ett bra vin finns inga kompromisser – något som för övrigt förklarar varför vissa viner är dyrare än andra.

Vi hade också tillfälle att prova två av blenden vi satte ihop ifjol, av årgången 2013. Toppvinet First Selection 2013 utvecklas som det ska. Snygg struktur och balans, fin frukt, ett vin med en lovande framtid. Melnik Tradition 2013 är fortsatt den bästa Melnik jag provat (ja, det är pinsamt att jag är inblandad i den, men jag kan ju inte ljuga): snyggt druvuttryck, läcker frukt och definitivt en seriös utmanare vid matbordet. Den som är intresserad hittar en del Abdyika-viner i Sverige (se här). Självklart, för er som är misstänksamma, med förbehåll för att jag är inblandad i vinerna från och med årgången 2013, vill jag rekommendera er att prova de här vinerna istället för de billiga skräpviner som vanligtvis importeras från Bulgarien och säljs på Systembolaget med följd att vinlandet Bulgarien och de positiva försök som ändå görs där drunknar i de fördomar och den misstänksamhet som skräpet helt rättvist ger upphov till. Folkmusik!

#TWWD2015 på måndag och tisdag

Publicerat 2015-03-04 av Lars Torstenson

Svara

Giulia Negri, en av vinmakarna som kommer till Sverige för TWWD nästa vecka.

Nu är det nära. På måndag smäller det i Stockholm och på tisdag i Tvååker. Då arrangeras Terrific Women Winemaker’s Day på nämnda platser. Närmare bestämt på Sheraton i Stockholm och Ästad Vingård i Tvååker utanför Varberg. I Stockholm är evenemanget öppet för allmänheten mellan 16 och 19 och för branschen mellan 10 och 19. På Ästad Vingård börjar programmet 13.00 och avslutas med en ”Winemaker’s dinner” på kvällen – här är hela programmet öppet för allmänheten, som då också får möjlighet att titta på Ästads egen vingård och rykande färska vinkällare. För mer information om programmet på Ästad: kontakta gården direkt. Notera att antalet platser är begränsat både i Stockholm och Tvååker! De vinmakare som kommer är Giulia Negri (I), Sarah Goedhart (US), Clotilde Davenne (F), Marie Menger-Krug (D), Françoise Feuillat-Juillot (F) och Dorli Muhr (A). Dessutom medverkar via länk i Stockholm Luisa Ponzi (US), Marielu Marin (Cl) och Andrea Mullineux (ZA). Som grädde på moset gästspelar dessutom Louise Sydbeck (S) i Stockholm – Sveriges färskaste och tredje Master of Wine, missa inte tillfället att lära känna henne lite bättre och hör om hennes väg till mastern.

Franska rosé-medaljer

Publicerat 2015-02-23 av Lars Torstenson

Fick idag besked om att båda mina franska uppdragsgivare Domaine de Brescou och Domaine d’Escapat fått medaljer för sina roséviner i Frankrikes största och viktigaste vintävling, Concours Général Agricole. Guld till Brescou, silver till Escapat. Båda vinerna, årgång 2014, kommer i Sverige (BS) under 2015. Till dess kan den som vill prova på föregående årgång 2013. I Sverige finns både Domaine de Brescou rosé, nr 70323, 86 kr, och Domaine d’Escapat rosé, nr 75179, 83 kr att beställa.

Musik.

Bag-in-Box inte bara en svensk succé & BiB-tips!

Publicerat 2015-02-21 av Lars Torstenson

vinifierat hänger sig ofta och vällustigt åt att baktala och förlöjliga bag-in-boxen och understundom också åt att håna vinkartongens tillbedjare. Nu är det egentligen inget större fel på de där lådorna. I alla fall inte om man ser till vardagsviner som ska konsumeras mer eller mindre per omgående och då vinpåsen töms inom ett par veckor. Problemet är att det ligger i sakens natur att BiB = enkelt vin. Ingen seriös producent kan tänka sig att översvavla sitt kvalitetsvin och tappa det på en behållare som läcker syre i sådan omfattning som Bag-in-Boxen. Med andra ord finns det en klar kvalitetsbegränsning för vinkartongen.

Ett annat problem för den som är lite om sig och kring sig är att de mest utstuderade och cyniska marknadskoncepten tycks drabba BiB-kunderna, som om dessa skulle vara mer lättlurade än andra, vilket de kanske också är om de på fullt allvar köper de där koncepten utan att förstå att de egentligen köper något annat.

Nåväl, om nu den enskilde tycker att vinet i fråga duger gott så gör det så klart det. Undviker dessutom den glada kartongdrickaren de billigaste boxarna – de som är så billiga att misstanken finns att någon annan, bakåt i ledet, betalar istället, med sin hälsa eller den omgivande miljön – och om den serverar sitt vin från en karaff istället för lådan, ja, då finns det inte direkt något att gnälla om.

Oavsett vad vi nu tycker om boxen förtjänar det att nämnas att det på intet vis är så att Sverige är unikt i sitt kopiösa boxdrickande. Sedan urminnes tider har de flesta fria vinmarknader, särskilt runt Medelhavet, dominerats av storpack. Förr var det de synnerligen miljövänliga plastdunkarna man tog med sig för återfyllning direkt hos producenten. Sedan länge är det boxarna som i ganska snabb takt ersätter dunkarna. Kort sagt närmar sig BiB:en 50 procent av marknader som den franska (en nivå som ligger ungefär fem år bort). USA, Tyskland, UK… överallt drar vinlådan fram som de gamla vandalerna en gång sköljde över Europa.

Som utlovat i rubriken avslutar vinifierat med att tipsa om de BiB vinfierat gärna köper: Inga.

Musik.

Hårdare kontroll stryker offert

Publicerat 2015-02-18 av Lars Torstenson

Svara

Historiskt har Systembolaget emellanåt efterfrågat viner till omoraliskt, och ibland rent av omöjligt, lågt pris. Detta har inte minst gällt produkter med certifikat av olika slag, till exempel för ekologisk produkt. Samtidigt har inte alltid kontrollen av producent och vara varit den bästa. Detta har dock ändrats över tid och på senare börjat stramas åt rejält. En intressant effekt av både en kanske inte fullt igenomtänkt förfrågan och den hårdare kontrollen fick vi häromdagen prov då Systembolaget strök en av sina offerter.

Det visade sig att ”producent och leverantör inte kunde uppvisa fullgod dokumentation som redogjorde för bland annat volym och certifiering” då monopolet åkte till offertvinnaren för att kontrollera att vinet och certifikaten fanns och var i sin ordning. I sådana här fall går vinsten vidare till offerttvåan. Nu hade inget mer vin än vinnaren uppnått de 18 poäng som krävs i Systembolagets blindprovning för att komma ifråga för lansering. Följaktligen kommer det därför inte lanseras ett ”Italien, ekologisk, Apulien, box, rött vin, garanterad volym 300 000 l, pris 199 kr (mot konsument)”.

Det positiva i det här är att Systembolagets hårdare kontroller fungerar. Negativt är att företaget efterfrågar viner som inte finns eller som i vart fall inte finns till det priset och den volymen som önskas. Det sorgliga är att en omöjlig produkt fick en av de ytterst åtråvärda offertförfrågningarna i den här inköpsrundan (för lansering juni 2015).

Sannolikt var detta inte sista gången något liknande händer och gissningsvis har tidigare produkter som egentligen inte fullt ut motsvarat Systembolagets krav lanserats – då på den tiden när kontrollen var mindre omfattande. Förhoppningen nu är att monopolet en gång för alla tar tag i det där med prisbilden och slutar efterfråga ohemult billiga viner.

Badger. Jan Johansson & Georg Riedel. Corelli.

TWWD 2015 & Shakespear’s Sister

Publicerat 2015-02-14 av Lars Torstenson

Det drar ihop sig till Terrific Women Winemaker’s Day (TDDW) 2015. Det här tredje och sista året ”Kvinnovinmakardagen” arrangeras tillkommer det nya, att evenemanget inte bara äger rum på Sheraton 9 mars. Dagen därpå drar cirkusen vidare till Ästad Vingård, där hugade kan delta från lunch och följa de många föredragen under eftermiddagen eller bara ansluta till den ambitiösa ”winemaker’s dinner” som dukas upp på kvällen (läs mer här). Självklart går det att hyra rum (i mån av plats) på Ästad.

I Stockholm ser programmet lite annorlunda ut och är mer inriktat på ”branschen”. Klockan 11.00 drar Marie Menger-Krug igång dagen med ett föredrag om ”The beauty of Weissburgunder” – ett unikt tillfälle för den som vill lära sig mer om druvan ifråga och samtidigt lyssna till en vinmakare med en egen och sympatisk filosofi. 12.00 tar Andrea Mullineux över via länk. Hon talar om ”Swartland terroir”. 13.00 berättar Clotilde Davenne om sin tuffa resa från ingenting till stjärnstatus, ”10 years on Les Temps Perdus” är rubriken. 14.00 tar Clotildes kompis Françoise Feuillat-Juillot över och talar om ”Ageing potential of Montagny”. Dorli Muhr lär oss mer om ”Red wines of Austria” 15.00 och 16.00 berättar Maria Luz Marin via länk om ”Cold Climat Challenge of Chile”, kanske säger hon också några ord om hur hon byggt upp Casa Marin från ingenting. Sarah Goedhart talar om ”The other grapes on Red Mountain” 17.00 och 18.00 visar Barolo girl Giulia Negri upp sina nya ”cru-viner” och lär oss allt om ”The new Barolo crus”.

Utöver detta tillkommer ett föredrag av Sveriges senaste Master of Wine, Louise Sydbeck , och ni som inte får plats på seminariet får i alla fall chansen att bekanta er med henne. Eventuellt tillkommer också ytterligare en vinmakare via länk.Tips på vinmakarnas viner i Sverige. Shakespear’s Sister.

Vinkonsumenten stöttar utsugning? & The Jam

Publicerat 2015-02-13 av Lars Torstenson

Rubriken är egentligen mer ett konstaterande än en fråga. Det finns inget som tyder på att svensken via sitt vinval stöttar den på många håll pågående kampen för basala rättigheter ute i världen. Eller att den tar ställning mot utsugning och förtryck.

Mest påtagligt hos oss är fallet med den bästsäljande, sydafrikanska producent som vid upprepade tillfällen hängts ut i media. Redan 2010 gjorde Rapport ett inslag om missförhållanden på många vingårdar i Sydafrika. Medan en ansvarig importör sade sig ”välkomna att missförhållandena uppdagades” brydde sig inte särskilt många konsumenter. Och knappast heller importören ifråga. Kommentaren var den självklara, även för den som eventuellt inte gått på medieträning.

Genom åren har sedan diverse rop på hjälp och upprörda rapporter kommit till Sverige utan att göra något avtryck. Sommaren 2013 brände det dock till lite igen. DN skrev ett par artiklar sedan ”vinarbetare i ett brev till Systembolaget varnat för missförhållanden”. På en av vingårdarna, kopplad till den ovan nämnda producenten, fick sex personer sparken efter att ha deltagit i fackliga protester. I en annan artikel i DN från 2013 kan vi läsa om löner man inte kan leva på, långa arbetsdagar och fackmedlemmar som förföljs och hotas.

Systembolaget införde 2012 en uppförandekod. Vid uppföljningar av denna fann monopolet avvikelser från koden hos alla kontrollerade företag. Felaktig övertidsersättning och avsaknad av regler för hälsa och säkerhet var vanligt. Trots detta var Systembolagets ansvariga person positiv då ”det visar att riktlinjerna gör skillnad, eftersom vi upptäcker bristerna”.

I samma artikel berättar fackförbundsmannen Karel Swart att han inte ser någon skillnad alls. Den enda stora förändringen på senare år är den löneförhöjning från 46 till 70 kronor om dagen som kom till efter en lång och bitvis våldsam facklig kamp. För att balansera de ökade kostnaderna började många vinproducenter ta mer betalt för bostäder och el för dem som bodde på gårdarna och ökade transportkostnaderna för dem som inte gjorde det. Att höja priset på produkterna eller effektivisera organisationen var, uppenbarligen, för de flesta ingen option.

Vad sa då den svenska importören? Företaget som ovan hänsyftats på hade nu bytt importör och den nya importören svarade ungefär som den första ”i (våra) ögon är en bojkott det sämsta alternativet, vi ska vara på plats och arbeta långsiktigt för att förbättra villkoren”.

Vad har då hänt sedan sommaren 2013 annat än att en del producenter tagit tillbaka de fattiga arbetarnas nyvunna löneseger? Jo, i december 2014, cirka ett och ett halvt år efter DN:s artiklar och tre – fyra år efter Rapports reportage anmälde facket CSAAWU en vingårdschef för att dels ha kört iväg en facklig representant som hade rätt att vid tillfället befinna sig på gården för ett möte, dels ha hotat och tagit stryptag på en anställd som bjudit in den facklige representanten till vingården – efter arbetstid och i enlighet med gällande regler. Det unika med det här fallet är att det kommit inte bara till en polisanmälan utan att det också hamnat i domstol. Såvitt vinfierat kunnat förstå har dock domstolsförhandlingar skjutits upp två gånger i år.

Anmärkningsvärt är att det bästsäljande företaget på papperet ser okej ut. Det har kontrollerats av Systembolaget och har ställt sig positivt till monopolets uppförandekod. Det är också medlem i WIETA Agricultural Ethical Trade Initiative (läs här).

Kontentan av det ovan sagda är rimligtvis att producenter som år 2014 fortfarande betraktar sina arbetare som egendom kommer undan med det trots att de på papperet inte borde kunna göra det. Kort sagt är avståndet stort mellan ord och handling. Samma sak gäller förhållandet till till exempel svenska importörer och det svenska monopolet. Alla försöker lagom och alla säger fina saker. Men inte mycket sker.

Som vanligt ligger saken i konsumentens händer.

Ytterligare en tragisk sida med de där förkastliga arbetsgivarna i Sydafrika och alla andra som också tjänar pengar på eländet utan att på riktigt göra något åt det är att det skadar de seriösa producenternas image. Sydafrikanskt vin är inte dåligt. Eller fel. Och lika mycket som det gäller att sätta åt de dåliga handlar det om att stötta de goda.

Det är inte vinifierats sak att dra gränsen mellan de där goda och de om inte onda så i vart fall anakronistiska och eventuellt också giriga producenterna, det borde däremot någon annan göra, kanske en konsumentupplysande tidning som Råd & Rön. Konsumenten behöver den hjälpen för att veta vilka sydafrikanska och andra viner den ska bojkotta.

Vad gäller vinskribenterna lär knappast någon göra det där reportage, eller få betalt av någon för att göra det. Däremot kan de utifrån vad de själva bör ha koll på undvika att ens nämna produkter från producenter som inte på ett solklart sätt har rena händer. The Jam.