Osvavlat vs svavlat, maratontest & Crimson Projekct

vinifierat har genom åren bedrivit ett flertal maraton-test, för att nu inte tala om dagen efter-test, men frågan är om något försök överraskat lika mycket som långtids-testet av det osvavlade vinet. vinifierat har lovat följa upp det med en direkt jämförelse över tid av samma vin i osvavlat respektive svavlat skick. Idag inleddes det testet med att en ny flaska öppnades av Det osvavlade vinet, dvs ett osvavlat chardonnay-vin från Domaine de Brescou i Languedoc, och den jämfördes med samma vin i sin ”gatbils-version”, alltså med svavel – för övrigt ett vin som säljs via BS i Sverige (fel årgång på SB:s sajt). Dessutom hälldes dels den sista skvätten ur den sedan 2,5 månader öppna buteljen med osvavlat vin upp i ett glas, dels provades en flaska av den svavlade varianten som stått öppen fyra dagar. Så här lyder en sammanfattning av utfallet av den här första kontrollstationen:Svaveltest

Det osvavlade vinet, som nu stått öppet i 2,5 månader, har antagit en orange nyans och en djupare färg, skillnaden jämfört med både en nyöppnad butelj osvavlat vin för att nu inte tala om en flaska svavlat är stor. Doften är inledningsvis fortsatt okej eller som Hustrun aningen irriterande utbrast då hon kom förbi laboratoriet, vilket hon påstår sig ha full tillgång till då hon envisas med att kalla det för ”sin köksbänk”, ”Oj! Det hänger ju fortfarande ihop!”, jaja, visst fanns där både torkade plommon och fikon och färska gula plommon, men det smakar en aning fatt nu och har antagit en nyans av mer jäst än jästfällning i smaken, mycket riktigt finns nu också en del utfällningar i buteljen; efter någon timme tacklar för första gången under det 2,5 månader långa testet smaken av och drar mot oxid! Ytterligare en timme senare är Det osvavlade vinet ungefär likadant: fortsatt inte helt borta, men nu ganska oxiderat.Det osvavlade vinet

Den nyöppnade buteljen med osvavlat vin är inte helt olik den förra flaskan då den öppnades, färgen är gyllengul och doften ganska stor och den bjuder på en hel del frukt och, vid närmare eftertanke, charkuterier, alltså en lätt animalisk ton, bra balans och hygglig fräschör tack vare närvarande koldioxid, aningen grape. ”Doftar bäst av alla, mycket Bourgogne över detta och det är spännande,” säger Hustrun och tillägger, ”men det smakar inte bäst det gör… (läs vidare)”.

Domaine de Brescou Blanc Vin Nature

Denna det nya maratontestets första dags mest intressanta fråga är hur det svavlade vinet står sig mot det osvavlade. Tja, enligt Hustrun är det det här vinet, det svavlade, som smakar bäst. Helt klart uppvisar det en friskhet och frukt som vinet ovan saknar och det upplevs som mer koncentrerat och kraftfullt. Vad man sedan föredrar torde vara en smakfråga. Återstår att se hur det klarar sig i längden. Buteljen som stått öppen fyra dagar är fortsatt frisk och fräsch till sin karaktär, men har definitivt tappat en del.Osvavlat rött

 

Som ren bonus till vinifierat självt och alla HR drog vinifierat också ett osvavlat rödvin från Domaine de Brescou och skörden 2013. Det här vinet är gjort på cabernet sauvignon och uppvisade en färgrikedom gränsande till det absurda, snudd på blåsvart. Doften är ganska stor och domineras av örter och garrigue; ett mycket kraftfullt och koncentrerat vin med bra balans och samma inslag i smaken som vi hittar i doften; saknar lite fräschör men är desto kraftfullare och i övrigt ganska bra, dras dock med lite beska framförallt i eftersmaken. Provade en annan flaska av det här vinet för några veckor sedan och om det beror på en flaskvariation eller att det gått några veckor är svårt att veta, eller om provaren är i bättre form idag, men klart är att den här flaskan var bra mycket bättre än den som nyligen provades på plats (läs Domaine de Brescou). vinifierat tycker det här vinet är så där, men tror att det faller väldigt många i smaken med sin lite grovhuggna men ytterst vitala stil, lite som ett Saperavi i god form. The Crimson Projekct.

Äntligen! Osvavlade vinet ger upp!, segermarsch & Budgie

Visste väl att det skulle kunna gå ta det osvavlade vinet av daga! Kan idag, efter att flaskan stått öppen i 2,5 månader, de senaste veckorna med blottDet osvavlade vinet en bottenskyl kvar, stolt meddela, att vinet förvisso höll ihop då det hälldes upp i glaset och att det var fullt drickbart (se kommande inlägg), men!, det oxiderade ur så sakteliga då det stod upphällt och nu, efter någon timme, är det mer oxiderat än något annat. Seger! Vintagemusik: Budgie.

Vinskörden 2014 & Tonbruket

Hur går det då med årets skörd och hur ser det ut ute i världen? undrar vi nog lite till hens i skrivande stund och för att HR:n åtminstone ska slippa bekymra sig för den saken har er utsände i de dygdiga och djupsinniga druvplockarnas vederkvickande och volymfyllande värld lite intressant information att bibringa de undrandes svarssökande skara. IBrescou, ostron södra Frankrike är Domaine d’Escapat i Minervois igång sedan ett par veckor och såvitt går bedöma så här långt förlöper allt väl. Bra skördeväder och mognad som infinner sig allteftersom. En bit åt ostnordost skördas det för fullt på Domaine de Brescou. Vi sparkade igång för några veckor sedan och nyss hemkommen därifrån kan jag rapportera om strålande skördeväder – sol, +30 dagtid, +18 nattetid – och läcker mognad. Med det sista menar jag en mognad ungefär som den ifjol och sprungen ur mer svalka och nederbörd än ett normalt år. Skillnaden mellan 2014 och 2013 är dock dels att 14 föregicks av ett annat lite svalare år, dels att druvorna är helt rena i år, m a o inga problem med angrepp överhuvudtaget. Det gör att man kan vänta in det perfekta skördetillfället utan att behöva oroa sig för röta och annat. De vita var igårAbdyika vingård inne i de sista skälvande minuterna av den alkoholiska jäsningen och såväl chardonnay- som viognier-tankarna uppvisade tydliga och för området fräscha druvaromer. Vi blockerar den malolaktiska jäsningen i år också och hoppas på så vis bevara vinet friskt och fräscht utan att tillsätta syra – något som jag f ö i alla lägen försöker undvika. Rosévinet, Fleur d’Eté får i år 30 procent pinot noir – brukar variera mellan 25 och 40 – och det känns perfekt: vinet uppvisar allt som det ska uppvisa så här mitt i jäsningsprocessen; rätt färg, rätt syra och rätt aromer, känns mycket lovande. Domaine de Brescou har investerat mycket i omplanteringar de senaste åren och ett resultat av det ser vi i år i vår syrah, som för första gången förenar kraft och koncentration med frukt och finess – förr fick vi nöja oss med att försöka få fram hälften av de sakerna då klonen var mer inriktad på volym än kvalitet. Sist men inte minst har vi plockat in den största delen av druvorna som ingår iTonbruket prestigevinet ”Château de Brescou”, grenache och en skvätt syrah. Känns perfekt med sin medelfylliga komplexitet – målet här är att göra ett vin som vilar mer på komplexitet och elegans (och grenache) är kraft och koncentration. Vi har i år också adderat fler 600 literstunnor till fatparken som används för ”Château-vinet”- tidigare försök har tagit oss från barrique till 500 liter, gissningvis fortsätter vi ytterligare ett steg från 600 litersfaten och installerar ett par foudre/liggare i framtiden. Återkommer med lite fakta om skörden i södra Bulgarien om en vecka då jag är där. På Red Mountain, Wa; ser allt bra ut men det kommer finnas mer att rapportera om några veckor och samma sak gäller Rioja. Tonbruket. PS På Ästad utanför Varberg startade skörden i fredags.

Gustibus Finglögg igen & Allt är förstört

Det mest seriösa och långsiktiga forskningsprojekt som genomförts av vinifierat är uppföljningen av Gustibus Finglögg och de därefter följande varianterna av samma produkt. Testet av Gustibus Finglögg 2.0 löpte över mer än två år. Det främsta skälet till att just det forskningsprojektet blev så långt, djuplodande och insiktsfullt var att produkten bara gjorts i en upplaga om cirka 50 halvflaskor. Detta, konstaterade vinifierade, innebar, under förutsättning att alla mottagare av en butelj slöt upp kring det gemensamma målet att öka den redan unika produktens unicitet intill det smått absurda genom att inte låta någon annan smaka på den, att högst 50 människor i helaGustibus Finglögg kopia världen – upprepar: blott 50 människor i hela världen (för er som har nollkoll och tror att 40 000 euro är miljaders miljarder så bor det miljarders människor i världen och 50 är en extremt liten andel av miljarders) – skulle komma ha provat denna då extremt efterfrågade och helt säkert med ikon- och legendarstämpelförsedda glögg, vilket borde medföra en liknande ikonstatus för de få utvalda, typ ”Åh, titta där går en av glögglegendarerna! Ooh, den som ändå hade fått prova en av de där sjukt unika buteljerna, vilken fantastisk människa även jag då hade varit” eller, typ, ett telefonsamtal från Jan Eliasson som på uppdrag av Ban Ki-Mon bara kollar om man skulle kunna tänka sig att hoppa in några år som generalsekreterare i FN när Ban lämnar posten, vilket han för övrigt mer än gärna skulle göra på stört om något så fantastiskt skulle kunna inträffa som att någon av oss utvalda 50 skulle kunna tänka sig att axla ansvaret för världsfreden. Men allt det där är nu historia. Döm om min förvåning när glöggens skapare – en person som fram till det snart nämnda ögonblicket hade världen för sina fötter – igår hivade upp en panna Gustibus Finglögg från 2008 inför en alldeles för stor skara alltför storögda deltagare i Svenska Vinodlarföreningens årsmöte på Ästad Gård, Varberg – en handling som kändes som om någon ryckte undan mattan under vinifierats fötter, som ett knytnävsslag i magen, som om någon precis raderat ut vinifierat från Jordens yta – och det med ett inställsamt och tomtelikt leende alltmedan folk strömmade till från när och fjärran i den väl tilltagna lokalen, ditlockade av den slående doften av jul i form av grön kardemumma, ingefära, nejlika och annat smått och gott som stod som ett bakvänt aromfall ur de upphällda glasen som lika ivriga som giriga och säkert kladdiga fingrar i en förfärande hastighet slöt sig kring samtidigt som, är vinifierat övertygad om, alla nollor som fram till den stunden stått utanför De Utvalda 50:s skara, med självgoda, lätt överlägsna miner utsmetade i sina nunor stjälpte i sig glöggen i stora klunkar samtidigt som de med de nyss nämnda minerna inte för en sekund släppte vinifierats likbleka ansikte med blicken.

Ästad Gård inför skörden 2014

Är i skrivande stund på Ästad (Vin)Gård utanför Varberg. Vi har dels arbetat med – provat och blendat – resultatet av fjolårets försöksskörd, dels gjort planeringen inför årets skörd, som bör dra igång i mitten av september. Månne undrar någon varför skörden är så tidig, inte minst med tanke påbild-2 Ästads med svenska mått mätt svala läge. Det beror på att vi har fokus på mousserade viner och skördar vid lägre mognad än den som gör stilla vin. Eller åtminstone är det arbetsteorin och planen, att i första hand göra bubbel. Att döma av första försöksåret håller den planen och vi hoppas det fortsätter på den vägen. Vill för säkerhets skull tillägga att vi så klart också arbetar med stilla viner men där känns målet lite mer avlägset. Hursomhelst lär jag få tillfälle att återkomma till de här vinerna vad det lider. Hur ser då året ut? undrar nu vän av ordning, nervösa typer och alla som är förvetna av födsel eller inte har något bättre för sig än att fundera på detta och andra bild-3livets gåtor. Jodå, man kan väl säga att 2014 är en mix av sol och värme och regn och kyla. Ungefär som alla hyggligt goda år lär vara på de svenska breddgraderna. I vingården på Ästad ser allt bra ut. Rena, friska druvor med den mognad de ska ha just nu och skörden lär hamna runt fem – sex ton druvor, som kanske blir runt 4000 buteljer så småningom. Odlingen är på fyra hektar men stockarna är unga och får ”ta sin tid” varför vi inte begär mer än väldigt låg avkastning av dem, annars skulle vi säkert kunnat trycka ur dem det femdubbla redan i år, men, såklart, med ett mediokert resultat både avseende årets vin och, inte minst, i framtiden.

Vinfrossa med Vinakademien – igen

Er utsände på de vinösa oceanerna har än en gång navigerat sig fram mellan kringflytande tetror, försåtliga petflaskor och hastigt uppdykande boxar från muränors gömslen långt därnere i djupet och för er skull gjort årets goda gärning och genomlidit det sisyfosarbete den vinfrossa som ofelbart uppstår i samband med att Vinakademien i Sverige delar ut sitt Stora Pris innebär. I år avhandlades bland annat Pol Roger 2000 (synnerligen lyckad 2000-champagne, mycket bra, spänstig och god), Lanson 1959 (mogen i färgen och även i övrigt, gammalkork-anstruken låt vara att detta luftade ur hyggligt väl, mogensötma, roligare att titta på än att prova), Legras & Haas 1995 (ungVinakademien sep 14 om än på väg in i lite mognad, frisk, fräsch, bra syra), Deutz Blanc de Blancs 1989 (mycket bra, mognad, god, lite ostbågar, bra fräschör), Billecart-Salmon Blanc de Blancs 1997 (mycket bra, mogen från kul champagne-år, perfekt nu, lite för hög dosage), Puligny-Montrachet ”Les Perrieres” 1986 från Etienne Sauzet (inslag av nyduschad och nyskrapad fortfarande lite varm häst , fin syra, mogen, hustypisk, mycket bra), Twoson Meursault 1er Cru ”Les Genevrières 2005 (snygg, ren, viss mognad nu, lång, fin eftersmak, behöver lite mer tid), ”Les Cailloux” (finfin, superung Châteauneuf-du-Pape från Brunel, lime, äpple, outvecklad), Castello di Brolio 2001 (ganska ungt, mycket bra, god, bra strävhet, ren, snygg, en njutning från ett mycket bra år), Twoson Washington State Cabernet Sauvignon 2005Vinakademien sep 14 (bra utveckling, utmärkt att dricka nu, mycket bra, fin balans mellan koncentration och kraft och elegans och balans, uttalad Red Mountain-frukt och – kraft), Château Latour 1952 (fortsatt okej om än gammal och skraltig, mogen, en del flyktig syra, med tanke på vad det är och att ni nog inte provat det nyligen måste jag ändå säga att det var riktigt bra), Château La Mission Haut Brion 1986 (ursprungstypiskt, moget, mycket bra), Barca Velha 1978 (kork), Gran Muralles 1996 (mognad och fräschör, örter, garrigue, eldig, bra frukt och kraft), Marques de Riscal 1978 (håller ihop, ljus, god, lite trött och tunn men vad sjutton…), Dominus 2001 (som en topp-bordeaux med en lätt amerikansk brytning, finfint), Flonheimer Rothenpfod Scheurebe Eiswein 1983 (söt, drickbar, syrarik), Viña Tondonia blanco 1981 ( precis som den ska vara i sin underbara blandning av ungdomlig ålderdom och gammal ungdom), Puligny-Montrachet ”Les Reuchaux” 2011 från Lucien Le Noine (ung, kraftfull, mycket men bra ek) . För er som undrar om det var värt uppoffringen kan jag meddela att det är det såklart inte, ett jämrans slitgöra är vad det är, men med tanke på alla som aldrig provat en Latour från 52 är det ändå värt det någonstans. David Bowie.

Vinakademiens pris 2014 till Munskänkarna

Varje år delar den hedervärda Vinakademien i Sverige ut ett pris till någon som gjort betydande insatser för vinet i Sverige. I år gick priset för första gången inte till en person utan en organisation: Munskänkarna. Denna 55 år gamla förening har till syfte att främja vinet och kulturen kring detta och gör det med den äran. Historiskt har i vart fall enskilda sektioner betraktats som lika snobbiga som stängda sammanslutningar, men allteftersom kunnandetMunskänkarna logga ökat både på elitnivå och bland kreti och pleti har också självförtroendet och därmed en mer avspänd attityd spridit sig snart sagt till varje sektion. Bortsett från detta att Munskänkarna samlar och utbildar en bra bit över 20 000 medlemmar över hela landet, är föreningen idag mer livaktig, och kunnig, än någonsin. Framgångarna bygger på enskilda individers arbete och ansträngningar och det är i första hand dessa outröttliga utbildare, entusiastiska mässarrangörer och seriösa provningsplanerare Vinakademien haft i tankarna med årets pris. Kollektivet Munskänkarna har sannolikt gjort mer för vinets väl i Sverige än någon annan.

Matfestival’n i Skövde sokksässståry

Mä tanke på de fina vär’t å allt fôlk å att d’änte va vare säjj bråk äller annra dumheter så kan en ente säjja annet än att Matfestval’n i Skövde va en så’nVin & Delikatess Skövde däringa sokksäsståry di kallar’t där på annre sia pöl’n. Sola ho’ sken å på tokken däringa wäbb-kasting ga’ di vattentäta vinteps, kunne ente jort’ ett bättre schjälv, tepsen kåmmer ätter 25.30 på den häringa länken. Gôtt mos på er!

Matfestival & Vin & Delikatess & Hair: Skövde i händelsernas centrum

I morgon, fredag 14 -21, och på lördag 13 – 20, arrangeras i Skövde mässan Vin och Delikatess, samtidigt pågår ute på staden årets stora Matfestival. Således finns det många skäl till att bege sig till Skövde i morgon och påVin & Delikatess Skövde lördag. Den som är där 17.30 fredag kan med fördel infinna sig till det föredrag och provning jag ska hålla runt temat flygande vinmakeri, bara en sådan sak! Som om inte allt detta räckte för att även locka folk från Ludvika och Torsby kan Skövde på fredagen fresta med premiär av musikalen Hair.

Så här undviker du ftalaterna i vinet

Sverige har idag tagit del av ett allmänt larm om farliga ftalater i vin. Det som är bra med ftalat-larmet är att det till skillnad från de hysteriska och pinsamt okunniga ”tillsats-larmen” förra året lyfter fram något som verkligen är farligt och negativt och som inte ska förekomma i vin. Här får du veta hur du undviker ftalaterna.

Ett kvartal senare har den i våras publicerade franska rapporten om ftalater i vin översatts till engelska och därmed hittat till först Danmark och nu Sverige. Som tur är är det TT som skrivit den text alla baserar sig på och det borgar för ett sansat och kunnigt förhållningssätt. En kvällstidning eller varför inte Kalla Fakta i samarbete med Hittepåakademien i Växjö hade annars kunnat göra något riktigt smarrigt av detta.Montagny - vingårdar

Hur illa är det då? Illa, därför att ftalater förekommer de facto i vin – något som för övrigt är känt sedan åtminstone 25 år. Kan jag undgå ftalaterna i vinet? Ja, det kan du. Vill du vara 100 % säker måste du kolla varje enskild producent, men redan genom att undvika de billigaste vinerna går du ganska säker. Notera här särskilt att det här är en fråga om pris och producentens mentalitet. Såg i någon av texterna som nu publicerats att en person som inte hade något att säga om saken ändå uttalade sig och då påstod att du kan undgå ftalaterna genom att dricka ekologiska viner. Detta är kvalificerat struntprat, därför att här hjälper vare sig ekologisk eller biodynamisk odling eller för den delen att göra naturvin. Inget av detta spelar någon roll om producenten arbetar med gammal epoxi i betong- eller järntankar, lämnar sitt vin för länge på plasttankar eller använder gamla plastslangar – de tre huvudkällorna till ftalater i vin och sådant som förekommer på ställen där det inte investeras tillräckligt i produktionen, på grund av okunskap, pengabrist eller därför att det gäller att hålla nere produktionskostnaden när du gör billigast möjliga vin. Ungefär som det där med ochratoxinet, som i första hand drabbar den som arbetar med högt uttag, vilket den som tillverkar billiga viner alltid gör.BiB Raps

Hur är det då med BiB (plastpåse) och PET (plastflaska)? Enligt de rön som finns för handen idag utgör de ingen fara för den som vill undvika ftalater. För egen del skulle jag inte lita helt på de uppgifterna eftersom ingen rimligtvis har koll på alla de olika påsar och flaskor som används och det har hänt förr att nya analysmetoder och/eller parametrar uppdagar sådant vi inte ville veta – lägg till detta nya producenter av billiga förpackningsalternativ från länder där kontrollen, och kanske också fabrikantens kunskap, är obefintlig.

Den mest häpnadsväckande kommentaren till ftalat-larmet såg jag i Damark där en förståsigpåare menade att ftalaterna kom från ståltankar som behandlats med epoxi, som om detta alls förekom – för säkerhets skull står det också i artikeln att merparten av världens viner passerar en sådan här plastbehandlad ståltank på sin väg mellan vingården och flaskan. Usel journalistik och nämnt här därför att detta inte lär vara sista dumheten som kommer poppa upp med utgångspunkt från ftalat-larmet.Taggtråd vingård

Slutligen understryker ftalat-larmet än en gång vikten av att inte köpa de billigaste vinerna. Bortsett från de negativa effekter dessa kan ha både på natur och arbetare, kan de ha negativa effekter på dig också – låt vara att alkoholen fortsatt är det farligaste i ett lagligt vin. (Om du inte redan läst det tidigare inlägget om den franska rapporten om ftalater kan du göra det nu genom att klicka här.)