Enligt ett flertal vanligtvis välunderrättade källor, samt input från löparkollegor, är Piceatannol verksamt mot fetma – det är rent av så att ett glas rödvin efter träningsrundan gör gott mot oönskad övervikt. Något vi vinmakare anat i åratal.
För löpare, mot fetma
När vinproducenter marknadsför sina medaljer är än den ena än den andra tävlingen ”VM 
i vin” och/eller ”störst i världen” och allt har skett i ”konkurrens med världens bästa viner”. Sanningen är, att många tävlingar är snudd på skämt, medan andra är synnerligen seriösa. För producenter i Frankrike väger, med ögat på marknaden, Concours Agricole i Paris tyngst följt av Challenge International du Vin i Bordeaux. Glädjande för Château L´Arnaude – som efter ett silver följt av hattrick i guld i Paris ”bara” fick ett silver där i år (för rosévinet, vilket i och för sig var kul eftersom det var första gången man skickade in ett rosévin) – är att gården i dagarna och vid första försöket i Bordeaux fått guld för sitt Château L´Arnaude rouge (2010). Extra kul med tanke på att blott två rödviner från Côtes-de-Provence fick medalj (nämnda guld och ett brons).
Samtidigt som en stor del av Annandag Påsk ägnats åt att prova och i grunden analysera 19 anonyma vinrör – jo, vinerna har levererats i provrör – från Thorslundskagge och det forskningsprojekt
Felaktigt utpekad som kufbok
avseende svensk ek som just nu, i regi av nämnda Thorslundskagge, pågår som bäst, har DN en artikel om vad som tidningen anser vara smått konstiga böcker och kort sagt heter en av dessa böcker ”Identifying wood”. Å Thorslundskagges, partnern Örebro Universitet och vinifierat.se:s vägnar framföres härmed kraftiga protester mot att denna titel hamnat på listan över nördböcker. Skulle vi som försöker gå till botten med något så spännande som ekens innersta väsen vara några slags kufar? Skamligt påhopp.
Knappt har vi hunnit notera förre KMI:s, Sven Hirdman, syn på vad som är vad i världspolitiken och mänsklighetens historia förrän svensk nyhetsrapportering börjar tala om ”icke-demokratier”, alltså, får man förmoda, inte demokratier, men inte heller diktaturer, låt vara att allmän rösträtt och pressfrihet inte existerar, men diktaturer är det
inte fråga om, i teknisk mening. 1984 någon? Vidare uppmärksammar vi i vitisphere, att när nu USA ska ut och handla på spotmarknaden så kommer priset på de viner de köper från Argentina att gå upp. Hittills har de (nord)amerikanska producenterna kunnat handla vin skattefritt eftersom Argentina klassats som GSP, men nu har Obama ilsknat till sedan sydlänningarna vägrat betala 400 miljoner USD till företagen Azurix och Blueridge, som efter en tvist i Argentina av internationella domstolar fått rätt till pengarna. Noterbart är att USA är regionens San Juan största exportmarknad. Rimligtvis medför Obamas beslut, att argentinska viner blir dyrare i USA samtidigt som de amerikanska köpen av must och vin kommer att minska något, varmed priset sannolikt går ner något på billigt, argentinskt vin. Atom Heart Mother.
Här kan man se German Lyon berätta om årgången 2010 i Maipo Andes, den nya, Chilenska höghöjdsappellationen, i allmänhet och vinet Perez Cruz Reserva Cabernet Sauvignon i synnerhet (10:an släpps i Sverige i dagarna – tips på kul provning: ställ 09 och 10 mot varandra och upptäck att det kan finnas stora årgångsskillnader även i Chile).
Interiör från Perez Cruz vineri i Maipo Andes
Enligt nyhetsbrevet Det nya Rioja har skörden i Rioja 2011 klassats som Excelente, det vill säga ”utmärkt” och det tycker vinifierat.se är utmärkt. Som tidigare nämnts är vi mycket 
nöjda med Mazuelo de la Quinta Cruz från året och om övriga producenter är än mer nöjda kan vi bara glädja oss åt det. Passar på att påminna om att påsklammet kräver en Rioja, till exempel en Muga reserva. Den som vill chansa på att det är vår i påskhelgen kan för övrigt också passa på att hinka lite Muga Rosato (det står på Systembolagets hemsida att det är årgång 2009, mitt tips är att det snarare än de sista pannorna av 2010 alternativt de första av 2011, båda mycket bra).
Vad händer när vinet tar slut? I Europa har vi under flera decennier talat om vår vinsjö, en vinsjö som blir allt mindre. I USA, där inte bara produktionen utan också konsumtionen växer lavinartat, råder till och från brist på vin. När nu framförallt Kalifornien, och för den delen Washington State, haft två svåra år med små skördar är det mesta slut. Vad gör man då? Man går ut på vinets spotmarknad. Där finns Merlot från Rumänien, Cabernet
Fulvin 40 - 22, kan även användas som gödningsmedel
sauvignon från Argentina, Tempranillo från Spanien, vitt från Kroatien och mycket annat. Exakt vad man kan finna där, liksom priserna, varierar från år till år. Beroende på var i USA man är, kan man få blanda i ända upp till 25 % utländskt vin utan att ändra på ursprunget. Nu är inte USA det enda landet som köper vin på spotmarknaden. Så gott som alla gör det, om behovet skulle uppstå, och det behöver inte alltid handla om att man köper vin från ett annat land, det kan också handla om en annan del av det egna landet, och, ibland när man gör detta ändras faktiskt ursprunget så det heter till exempel ”europeiskt vin” eller kanske ”franskt bordsvin” (fast på franska då förstås). Tycker du inte om tanken? Vänj dig vid den för så fungerar det, även om de flesta ligger lågt med den saken och som vanligt gäller det att undvika fulvinerna så slipper man utsättas för blandningar av det här slaget och, slutligen, uppriktigt sagt: tror någon på fullt allvar att den som köper en fulbox för 150 kronor bryr sig?
Var tryckt edition har vanligtvis sitt eget regelverk för hur man ska skriva det ena eller andra. Det viktiga är egentligen inte om man i flertal skriver museum eller museer, avgörande är att alla publikationens medarbetare skriver på samma vis och även om nu
Pinot noir?
datorn, modern som den är, föredrar museer, är otvivelaktigt museum vackrare i en brödtext, för att nu inte tal om hur det ser ut i en rubrik. Till saken: vinifierat.se har ingen konsekvent hållning till hur druvnamn skrivs. På senare tid har en usel kompromiss kommit att dominera. En kompromiss där förnamnet skrivs med versal och efternamnet med gemen: Pinot noir. Fult. Snyggast och förmodligen, utifrån en objektiv bedömning, mest korrekt är, förstås, gemener hela vägen: pinot noir. Trots detta är dock rådande kutym i Sverige att skriva med versaler, gärna dubbla sådana: Pinot Noir. Okej, det ser inte så tokigt ut och det är lätt att hitta namnet i texten så på det hela taget är det inte så dumt det heller. Jag tror jag fortsätter skriva på det fula, definitivt felaktiga viset. Tips på Pinot noir.
Årets första Twoson-lunch, en av två, genomfördes i förra veckan på Pontus by the sea i Stockholm. Specialgäster var Pascale Jolivet från Sancerre och Mats Wallin från Provence. Den förste levererar i år en unik
magnumvariant av sin ”Sauvage” från det varma, och högst personliga, året 2009, ett vin som de 40 Twoson-medlemmarna får som paket nummer tre i år. Den andre levererar en ren och högst potent och snygg, och för Twoson specialgjord, Grenache från 2010 – vin nummer ett 2012. Båda vinerna provades liksom årets kommande champagne – en Blanc de Blancs – specialare från Pierre Pieters och 2002 – och en Merlot från Washington State, som var vin nummer fyra förra året. Allt ackompanjerat av Pontus till vinerna anpassade mat och mycken munterhet. Om någon undrar så är klubben fulltecknad i år, men man kan alltid sätta upp sig på väntelistan för år 2013.
En vinannons i en större, svensk dagstidning gör idag reklam för ett vin ”i äkta
sydfranskt slotts stil”, vilket gissningsvis innebär att det smakar fransk senap?