Det var en gång en gosse som hette Staffan och han tyckte om att gå på
dimmornas bro och en gång stötte han på ett gäng nomader där och då blev alla jätteglada och sjöng en sång för nu var de inte ensamma längre.
Torsdagsvisor
2
Hård dom mot dom & Thin Lizzy
Dom i Köln
”Dom säger att…”, ” det är dom på huvudkontoret…”… Ursäkta att vi domderar lite men vaddå ”dom”? Fördömda vare dom som pratar om dom så länge dom inte menar en dom i Köln, en domherre, en champagne-Dom eller en dom i domstolen för det är dit de ska, alla dom som säger dom i största allmänhet, till domstolen, och där ska dom dömas som dom domskallar dom är, och om dom, vilket ligger i sakens natur, inte kan precisera exakt vilka ”dom” dom avsåg ska straffet bli extra hårt, som stodo vi inför domedagen. Klassiker.
Skörderapport från Montagny
Montagny heter den lilla men naggande goda appellation i södra Bourgogne där den strävsamma och skickliga Françoise Feuillat-Juillot gör vin med magkänsla. I år valde hon att avvakta när grannarna började plocka in sina druvor, kanske skrämda av regnen i augusti och risken för röta. Säkert gjorde den rätt som befinner sig nedanför ”Montagny-berget” och den som inte gallrat eller på annat sätt inte skött sina stockar på bästa sätt. Françoise vet att hennes vingårdar ligger perfekt, högt upp på berget, och att hon gjort allt rätt i vingården, det vill säga återhållsamhet med gödningen, ordentlig gallring under växtsäsongen och annat som har betydelse när det drar ihop sig till skörd. Därför kunde hon avvakta när de andra skördade inte helt färdiga frukter.
Idag är hon översvallande lycklig. ”Den bästa skörden i min 26 år långa karriär!”utbrister hon glatt när jag idag ber henne summera året. ”Vi fick en del regn i augusti, men med september kom den för oss efterlängtade vinden från norr och torkade upp i vingårdarna och sedan var det bara en fråga om att hitta rätt ögonblick för att börja plocka.” Just ögonblicket att ta in druvorna är en av de viktigaste faktorerna för den som vill göra ett riktigt bra vin. Så lite som en dag kan göra stor skillnad på slutresultatet. Françoise har i år lyckats med det alla vi vinmakare som söker Graal drömmer om, nämligen att pricka dagen D. ”Jag har haft perfekt balans mellan syra och socker i allt jag tagit in och jäsningen har gått som en dans – inte en enda incident!” Det där sista kan låta konstigt för den som aldrig jäst ett vin, men det är mer regel än undantag att något eller några fat eller tankar ställer till problem. De åren allt flyter på smärtfritt är lätt räknade. ”Alla mina druvor höll mellan 12,5 och 13,2 volymprocent.” Ja, inte heller det är helt vanligt, oftast blir det lite för mycket socker i några druvor och för lite i andra, eller så kantrar balansen mellan socker och syra.
Vi gläder oss med Françoise, som efter två besvärliga år fick lön för all sin möda, och ser fram emot att få prova hennes 2014 så småningom – något som den som tar sig till Terrific Women Winemaker’s Day 2015 (9:e mars i Stockholm) kanske kan få göra. Sina vana trogen kommer Françoise då till Sverige för att visa upp sina viner och kanske också hålla ett föredrag om sin räkmackeskörd 2014. Den som vill prova ett av Françoise välgjorda viner rekommenderas Montagny 1er cru 2012, nr 2812, 151 kr, ett vin som enligt Systembolaget har en ”nyanserad smak med fatkaraktär, inslag av gula plommon, örter, smör, nötter och grapefrukt” och en ”nyanserad doft med fatkaraktär, inslag av gula plommon, örter, smör, persika och citrus”, och här Systembolagets mattips till vinet.
Deon Meyer: Devil’s peak
Enligt en någon form av samlad internationell kritikerkår skulle sydafrikanen Deon Meyer minsann inte vara som alla andra deckar- och skräppolisboksförfattare. Invaggad i en falsk säkerhet av detta bludder samt hetsad av kriminalromanskramare som Hans Artberg hastade vinifierat till butiken för att köpa på sig då tämligen nyutkomna Devil’s
peak. Detta var 2008. Avslutade precis läsningen. Framförallt tog det otaliga försöka att komma vidare från bokens tre första kapitel, vilka inte lovade något annat än ännu en lättviktig, krystad och osannolik historia från ett sydafrikanskt Fjällbacka fyllt av stereotyper och annat sövande eter i skriftlig form. Gång på gång fick läsningen avbrytas till följd av akut deckarågren. Men skam den som ger sig. Efter otaliga misslyckade försök kom till sist er utsände i deckarnas skumma natt fylld av alkoholiserade poliser, horor och störda mördare vidare och tur var det ity detta är en riktigt bra bok som härmed rekommenderas till alla, såväl deckarälskare som mer litterata läsare. Visst polisens Griessel persona och en del annat är intill hålögdhet tröttsamt men oerhört mycket mer är långtifrån självklart; rent av är det intelligent och väl skrivet och berättat och spännande och underhållande och definitivt en bok jag inte kommer att säga sanningen till Hustrun om, deckarkramare som hon är tillika hånfull mot mitt i hennes ögon omogna förhållningssätt till kiosklitteraturen, kort sagt vore det en alltför stor fjäder i hennes hatt om hon fick veta att hennes fram tills nu finlitterära make changerat, rent av regresserat så till den milda grad att det bara är en tidsfråga innan han läser Bill och Ben igen. Sydafrikamix. Sydafrikavin.
Rosévin året runt – så här fungerar det
Vi i Sverige har de senaste åren hängt på en internationell rosévinstrend som vi tror startade här fast den inte gjorde det och nu dricker vi rosévin som aldrig förr. Vi har dessutom tio över tolv lärt oss att dricka ljusa roséviner, en del tror numer rent av att färgen gör vinets kvalitet. Nu är det inte så utan som vanligt är ett bra vin bra och ett dåligt vin dåligt. Oavsett färg eller färgnyans. I världens bästa rosévinsdistrikt, Tavel, en sydfransk appellation bara för rosévin, där producenterna på armslängdsavstånd från Avignon tävlar om att göra världens bästa rosévin, kräver regelverket att vinet har en viss miniminivå på färgintensiteten. Alltför ljusa viner göre sig icke besvär. Skälet till detta är att man vill ha en kontinuitet och att man menar att riktigt bra, koncentrerade roséviner som håller året runt kräver en längre tids skalkontakt, vilket i sin tur kan utläsas som hög färgintensitet – såvida nu inte producenten vill fuska och avfärga med aktivt kol, men så gemen är väl ingen?
Hursomhelst, nu när vi i Sverige väl tagit rosévinerna till våra hjärtan är det hög tid att inte stanna vid att bara vara rosévinsdrickare utan att gå vidare och bli sofistikerade rosévinsnjutare, sådana som visar att de förstår sig på den här vintypen, som finns i några grundläggande varianter, av vilka aperitif-rosén och mat-rosén är de största och viktigaste. Den senare lämpar sig, som namnet antyder, väl till mat. Och det året runt. Att det blir höst innebär inte att vinet inte längre fungerar med maträtten det gick så bra ihop med i juli. Och det är här vi i Sverige har lite att jobba med innan vi kommit upp i låt säga fransk rosévinsnivå. Hur gör man då, hur fungerar det? Tja, det här är inte konstigare än någon annan matchning av mat och vin. Här finns en uppsjö recept Systembolaget tipsar om till det utmärkta mat- och året runt-rosévinet Les Lauzeraies, nr 2724, 109 kr. vinifierat menar att Les Lauzeraies inte minst ackompanjerar bouillabaisse och grillad och stekt fisk synnerligen väl ity i dessa rätter, som förvisso kan konstras till med märkliga såser och kryddor, finns i grunden många smaker som rosévinet har vett att matcha på ett för människan och mänskligheten angenämt vis. Våga nu prova detta istället för att slököpa vitt till dessa rätter som på intet vis kräva vitt vin. Eller rött för den delen. Välj ut något av recepten och sätt lite Les Lauzeraies till och njut. Året runt.
Förbud mot multipla prator!
Det är illa nog med prator mitt i sången, men med tanke på alla omusikaliska sångare och lyssnare kan det vara bra med en eller annan prata i undantagsfall. Däremot är multipla prator ett ofog som måste stoppas nu. Förbud! Exempel på acceptabel prata i sång. Här lyckas artisten nästan: Tänk om han avstått från den korta, andra pratan här, vilken bra låt det här hade varit! Detta är dock inte okej: sång med multipla prator.
Skörden i Chablis & Clotilde Davenne
Har varit i Chablis och pratat skörd med Clotilde Davenne. Förra året var ett eländes elände både för henne och alla andra odlare i området. Det var inte så att skörden i sig var usel, men den var oerhört liten. Något som alltid pressar upp priserna och försätter efterfrågade producenter i den besvärliga situationen att de inte kan allokera vin till alla som vill ha. Som tur är för oss i
Sverige är vårt land en prioriterad marknad för Clotilde. Det har gjort att vi fått de viner vi vill ha. Däremot har vi lika lite som någon annan kunnat undkomma prishöjningarna. Nu är inte dessa värre än att Clotildes mineralstinna och exakta viner fortsatt är synnerligen god kvalitet för pengen. Avgörande för framtiden och huruvida vi ska fortsätta få tillräckligt med vin och om prishöjningarna ska stanna av eller om priset rent av ska falla tillbaka lite är årets skörd. Till all lycka kan jag meddela att skörden i Chablis i år ser bra ut, både avseende kvaliteten och volymen och även de närmast kringliggande odlingarna, där Clotilde bland annat hämtar en del av druvorna till sin Bourgogne Blanc, uppvisar ett riktigt bra resultat med friska,
perfekt mogna druvor i normal eller något mer än normal volym. Fick tillfälle att prova igenom merparten av hennes tankar med färdigjäst eller nästan färdigjäst vin. Även om den för hennes viner viktiga malolaktiska jäsningen återstår går det redan nu konstatera att allt ser mycket bra ut. Som vanligt oerhört rent, snyggt och precist. Exakt var allt landar kvalitetsmässigt går inte att säga med säkerhet förrän efter den malolaktiska jäsningen, men det ser helt klart mycket bra ut så här långt. Vi gläds både med Clotilde och de andra producenterna i Chablis! PS 17 oktober: 
Fotboll: Förbud mot hållahandenfånfirande
Den tiden är sedan länge förbi då fotboll var en sport för män, en tid då villbliare likt förebilden Kurre Hamrin kubbade runt med strumporna runt anklarna och utan fegisattribut som benskydd, en tid då man snöt sig i näven, luktade verkningslöst liniment, aldrig drog i skjortan men väl i samband med hörnor och andra fasta situationer fulstämplade motståndare med retlig uppsyn eller fularmbågade den som behövde ha igen för gammal
ost. En tid man inte trillade omkull och lipade för en smäll på smalbenet, en lårkaka, en armbåge i sidan eller en fulstämpling. Låt vara att fotbollen idag också blivit en sport för kvinnor, låt vara att det svenska damlandslaget är bättre än det manliga dito, låt vara att herrlandslaget klagar och piper värst, låt vara att damlandslaget har en mer underhållande coach, låt vara att damlandslaget rent generellt verkar befinna sig på en högre intellektuell och mer kommunikativ nivå än herrlandslaget. Det är okej. Det är också okej om än lite mesigt att alla har benskydd och uppkavlade strumpor. Det är nästan okej att en del visar att de har ont fast de handen på hjärtat borde bita ihop. Men det är inte okej att de springer runt hand i hand på planen bara för att de gjort mål! Redan det faktum att
fotbollsspelare bär huvudtofsar som om det inte finns något väldigt copy cat-aktigt och tio-över-tolv över detta är illa nog. vinifierat kräver ett omedelbart förbud mot hålla-handen-fån-firande på fotbollsplanen! Någon måtta på förflackningen måste vara! Hand-i-hand-trams-firande ska bestraffas med omedelbar utvisning och att det firade målet ogiltigförklaras. Vid upprepade förseelser ska syndarna tvingas umgås med den i näsproletärernas värld ökände Sepp Blatter under en veckas tid och som en del av straffet ska de sitta inom doftlängdsavstånd från Blatters mun i samband med alla måltider och samtal med denne.
Förbud mot tvålbehållare med spene! & The Kinks
Det torde stå utom allt tvivel att det finns ett ekologiskt och ett, i kanske ändå högre grad, ekonomisk intresse i, att som hotellägare, utrusta sig med förhållandevis stora tvålbehållare, istället för alla dessa småtvålar, som, en masse, vräks över resenärer, jorden runt, dagligen. Om detta finns mest gott att säga, så länge hotellägaren har vett att utrusta sina tvålbehållare med någon form av rumsrena tryckapplikationer för den som vill få tvålen att flyta ut ur behållaren och, vanligtvis, ner i den väntande handen. Däremot är det
ytterst upprörande och högst olämpligt, att, som vissa mindre nogräknade och okänsliga, för att inte säga misstänkt kriminella element, förse sina rum med tvålbehållare med blott en spene, vilken gästen förväntas trycka på för att få tvålen att flyta. Om vi bortser från de rent erotiska, och därmed kanske inte alldeles oangenäma, fantasier detta, hos känsliga och känslosamma personer, kan ställa till med, kvarstår de mindre trevliga följderna av tvålbehållarspenens vara, som det direkt oetiska intryck den hängande spenen utgör, den inte helt angenäma tryckupplevelse som gästen förväntas, utan knot, få sig till livs flera gången under sitt korta besök på hotellet, det irriterande i, att hur mycket gästen än trycker, pumpar, klämmer och masserar så kommer det lik förbannat bara ut småpytsar av tvålen efter varje försök till att få densamma att flyta fritt. Till allt det nyss nämnda ska läggas det inte helt ovidkommande faktumet att den form av rågummi i halvfabrikat spenen utgör inte är vad majoriteten av världens hotellgäster vill utsättas för i ottan. vinifierat kräver ett omedelbart förbud mot tvålbehållare med spene! The Kinks.
Dela “Förbud mot tvålbehållare med spene! & The Kinks” på Twitter
Vintips: Pinot Noir & Finch
Skrev för en tid sedan att det var slut med vintips på vinifierat och att den som ville få sig till livs slika från undertecknad fick kolla in Lars Gustaf Torstenson på Facebook. Nu har det visat sig att det finns en inte helt oansenlig mängd Facebook-vägrare bland vinifierats hängruntare (HR). Detta gläder så klart vinifierat som också vägrat i det längsta och som även fortsatt tycker att övervakningen både från myndigheter och företag redan är överväldigande som det är och att vardagen redan i alltför stor utsträckning fylls av meningslösa erbjudande riktade till mig sådan jag kartlagts av företaget som sålde informationen. Således kryper vinifierat mer än gärna till korset och låter vintipsen återuppstå. Som vanligt gäller för den som läser dessa att hålla i minnet att vinifierat är kopplad till den svenska importören Terrific Wines, vinklubben Twoson och producenterna Domaine de Brescou (Languedoc), Domaine d’Escapat (Minervois), Hedges Family Estate (Red Mountain), Bodegas Miguel Merino (MDLVX-projektet) (Rioja), Leon Dormido (Rioja), Ästad Vingård (Sverige, Varberg), Abdyika Vinyeard (Strimona Valley) och Jivankin Vineyard (Strimona Valley) samt tillfälliga uppdrag som konsulterande vinmakare även på annat håll. Dagens tips är två pinot noir-viner.
Domaine de Brescou ”Pinot Noir” 2011 (det står 2009 på SB:s sajt, men det är 2011 som finns i lager), nr 70587, 98 kr är ett pinot-vin till ett överkomligt pris och det hör inte precis till vanligheterna; lågt pris på ett pinot-vin brukar innebära noll druvkaraktär. Här utlovas tydlig druvkaraktär, samtidigt som det så klart är en viss klasskillnad mellan den här kusinen från landet och stjärnorna i Bourgogne. Har arbetat med att utveckla pinot-vinet vid Brescou sedan 2006 och tycker att vi hittat ganska rätt här – efter fem år… Côtes de Nuits Village Clos de Magny (Dom Jean Féry & Fils), nr 78527, 249 kr, är en riktig goding som jag stötte på i samband med att jag provade vin åt Twoson i Bourgogne i somras. Bra Bourgogne-pinot till ett överkomligt pris. Bra nu, ändå bättre om ett år. Vill i sammanhanget bibringa HR:arna den fascinerande upplysningen att den helsvarta innebandyklubba vinifierat före Frankrike-flytten understundom plägade svinga hette Pinot Noir. Frid över den klubbans minne. Finch.