Montagny, Françoise Feuillat-Juillot, David & Goliat & NIN

Publicerat av
6

Redan 1936 blev Montagny en egen appellation, men det var först på 80-talet som denMontagny - skylt växte ut till dagens dryga 300 ha. Flera av de bästa vingårdarna ligger som i en amfiteater med byn Montagny les Buxy i mitten, och just där, några hundra meter över havet, hittar vi skickliga Françoise Feuillat-Juillot och hennes 14 ha lilla egendom Domaine Feuillat-Juillot. Hon slog sig på vinmakandet i Montagny i slutet av 80-talet och då tillsammans med en erfaren kompanjon. Efter några år gick denne bort och en tidskrävande rekonstruktion senare stod hon där 2004 ensam med verksamheten. Utan att förfalla till klagan sticker hon inte under stol med att det varit, och är, tufft. Redan det faktum att det finns få fristående gårdar i appellationen komplicerar saker och ting. Ett enormt kooperativ dominerar och gör inte mycket för att sprida appellationens evangelium. Det gör att Montagny trots sina många utmärkta lägen och flera mycket bra viner fortsatt är obegripligt okänt – låt vara att det gör att vinerna är billiga för oss konsumenter. Françoise ser sig själv och deFrançoise Feuillat-Juillot2 andra småproducenterna lite som David och jättekooperativet som Goliat. Kampen är, menar hon, ojämn och det stora problemet är att de små och den store inte nödvändigtvis delar vare sig odlingsfilosofi eller ambitioner. Tveklöst har Françoise stora ambitioner och genom att arbeta utan herbicider, jäst och annat som förenklar vinbondens vardag gör hon det inte lätt för sig. Å andra sidan blir vinerna inte bara bra utan också föredömliga i sin renhet och stringens. Inte viner för alla. För att förmå uppskatta subtiliteterna måste människan stanna upp – gör du inte det ska du dricka ett annat vin. De här vinerna från Françoise, som all Montagny gjorda på Chardonnay, finns i Sverige, prova dem gärna om du har tid för subtiliteter och elegans från södra Bourgogne: Montagny ”Les Crêts” (Feuillat-Juillot) 2010, varunr 73009, pris 129 sek;  Montagny Premier Cru ”Les Coères” (Feuillat-Juillot) 2010, varunr 70768, 175 sek. NIN.

Montagny - vingårdar

Psycho i Sologne?

Publicerat av
Svara

”Tjälvklart jag rum,” svarade rösten i telefonen då jag bokade rummet och en stund senare, då jag sladdat in vid Motel des Bruyères, beläget längs den enorma och för Sologne typiska raksträckan som tar oss från Lamotte-Beuvron till Orléans, visade det sig att kvinnan i receptionenMotel des Bruyères hade en accent brutalare än min egen, och inte bara hon, hela den stora klanen på minst 20 kineser talade alla på samma tj-ljudande och gläfsiga vis. Men 20 pers för att driva ett motell med tjugotalet rum? Än mer skumt blev det nästa morgon då jag höll på att sätta frukosten i halsen när, plötsligt, ett skjutande fullt i klass med de mest ammunitionskrävande militärövningar, inkluderande flertalet KSP, jag själv deltagit i. För att inte verka mesig satt jag lugnt kvar och väntade på invasionen, som dock aldrig kom. Istället visade det sig, när jag gav mig ut på det eventuellt livsfarliga uppdraget att ta reda på vem som sköt så förbannat, att motellet ligger vägg i väggBall Trap med en gigantisk skjutbana, där det går att både skjuta lerduvor och öva prickskytte av allehanda slag. Den enorma p-platsen vid sidan om anläggning var fylld av skjutglada människors bilar. Lugnad, om än med ringande öron, gick jag tillbaka till motellet bara för att med näppe undgå att bli överkörd av en framrusande Peugeot 206 cc, nedcabad och fylld till brädden av glada klanmedlemmar, som alla vinkade glatt till mig när de i full fart for förbi en hårsmån från mina fötter. Under de fyra dagar jag bodde på motellet visade det sig att det här var dagens stora nöje och alla i klanen, från gammelalfa till yngsta ypsilon, fick sin dagliga dos av cabåkande och familjemedlemmen som tilldelats uppdraget att Sisyfoskratta motellegendomen fick även ta206cc med sig sin kratta i bilen. Kanske hade inte alla chaufförer körkort eller så valde de  att likväl hålla sig på sin egen cirka hektarstora domän; bilen for som en skottspole runt de tre motellbyggnaderna och fram över gräsmattan bakom husen. Dock, fixar du franska med tämligen grav accent eller om du rent av talar kinesiska, om du inget har något emot att du dagtid har känslan av att vara mitt i en eldstrid, om du inte har problem med vilt framrusande småcabar med utstickande krattor och glatt vinkande resenärer, eller om du rent av kan gilla något av allt detta, då är Motel des Bruyères något för dig. Du bor en kort galopp från Frankrikes snudd på ofattbart stora, nationella ridanläggning ”Centre equèstre federal”, en vinspott från flera av Loires finaste vinmarker, en acceleration från Matras bilmuseum i Romorantin-Lanthenay och blott några mil från storslagna slott som Chambord och historiskt intressanta platser som Château du Clos Lucé, där Leonardo da Vinci framlevde sina sista år efter att ha ridit på en mula över Alperna för att hörsamma en inbjudan av Francois I – på så vis hamnade för övrigt Mona Lisa och Den sista måltiden i Frankrike. Bara en sådan sak. Nämnas ska också, att servicen är förstklassiga på detta spännande motell som härmed rekommenderas alla som söker något utöver det vanliga – ta gärna med egen cab och bössa. Psycho.

Svensk ek att köpa för den som skyndar & Black Oak Arkansas

Publicerat av
6

Det på vinifierat tidigare omtalade forskningsprojektet om svensk ek har nu officiellt presenterats för allmänheten och på måndag kan den som skyndar sig köpa några provningslådor sprungna ur det här arbetet.Invenire copy Makarna Thorslund på Thorslundkagge och professor Bert van Bavel vid Örebro Universitet har studerat lagring av whisky respektive vin på svensk och annan ek i syfte att definiera svensk ek. Av försöken avseende vin framgår att de tre ursprungen för eken men också de olika rostningsgraderna (lätt, mellan, hård) uppvisar olika karaktärer. Att från detta dra några slutsatser låter sig knappast göras för gemene man – inte minst som somligt av det som den kemiska analysen visar inte har full bäring i det praktiska vinmakeriet och konsumentens näsa. Däremot kan den nyfikne med fördel införskaffa en av de få lådor med prover som säljs från försöket, av den framgår mer handfast vadInveniresuecia2 copy rapporten talar om. Invenire heter lådan och består av samma vin lagrat på svensk, amerikansk respektive fransk ek. En intressant och kul provning. Beställes här. Vid sidan om provlådan släpps några hundra buteljer av ett vin som består av det som blev över av det som lagrats på svensk ek. Av självklara skäl var det här vinet efter forskningsarbetet aningen överekat. För att råda bot på det blandade därför jourhavande vinmakare, en er närstående bloggare, i lite oekat vin samt bad Mäster Johan Thorslund att specialrosta ett par fat som pricken över i. Hur väl vi lyckades med att få vinet drickbart eller rent av angenämt är upp till dig att avgöra – ett spännande vin att prova är det i alla fall. Två tredjedelar Syrah och en tredjedel Merlot från Languedoc, rejält lagrat på fat av svensk ek. Heter Invenire Suecia och kan beställas här. De snygga etiketterna har för övrigt gjorts av de skickliga grafiska designarna på Pinyin Studio i Peking. Black Oak Arkansas.

Sommarförlängare & Bette Midler

Publicerat av
Svara

Det var inte meningen att årgången 2012 av Domaine de Brescou ”Fleur d’Eté” skulle komma till Sverige, men nu är den här och vinifierat vill å det bestämdaste rekommendera sina HR att prova åtminstone en flaska av vinet. Det går att invända att sommaren går mot sitt slut och att ”Fleur d’Eté” är, som namnet antyder, ett sommarvin eller möjligen, för erFleur d'Eté svenskar, ett bersåvin. Denna invändning motar vi emellertid snabbt bort med att just årgången 2012 av detta alltid fruktdrivna vin är synnerligen fruktdrivet och därför bär långt in på hösten. ”Åhnej!”, utbrister då någon enerverande petimäter, ”2011:an var minsann inte så där väldans fruktstukad om jag får säga vad jag tycker.” Det är sant, Du enerverande slusk och dina föräldrars stora skam, 2011:an var en avvikelse från vinets utstakade väg mot frukt och lättsamhet. Å andra sidan är 2012:an enormt smultronstinn och fylld av frukt utan att en enda dofttiondel luta sig mot en jäststam av explosiv art. Frukten kommer från unga, treåriga, Grenache-stockar, medelålders Pinot noir och ett uns Viognier i puberteten. Beskrivningen av det här vinet är lika enkel som frukten är lätt att uppskatta: Gott. Varunmmer 70323,  pris 79 sek, beställes här (OBS! det står fel årgång på SB:s sajt, rätt är 2012), finns 200 flaskor i lager. The Rose.

Mina skördar 2013 & Neil Young

Publicerat av
2

En intressant effekt av den kalla och nederbördsrika våren i år är att båda ”mina” gårdar i Languedoc uppvisar sen mognad på de gröna druvorna medan de blå mer eller mindre är i fas – låt vara att de är en aning efter förra året på Domaine d´Escapat i Minervois. På Domaine de Brescou i Languedoc-Pezenas/Côtes du Thongue börjar vi på måndag med den första av två skördar av Viognier – vi plockar i omgångar för att kunna fånga bådeDom de Brescou skylt fräschör och fenolisk mognad, något som i princip är omöjligt att pricka med en enda skördeomgång när vi talar Viognier i södra Frankrike. Därefter blir det rött mest hela tiden, till dess vi kan ta in andra omgången Viognier och all Chardonnay. Jag ser mycket positivt på den här effekten och jag tror att det kommer ge oss vitviner med både fräschör och bra aromer. Avseende de röda återstår det att se. Mognaden förefaller i dagsläget vara bättre i lite varmare lägen som Pezenas. Återkommer om detta. I Italien, på Pietra Pinta i Lazio, börjar vi med Chardonnay på måndag. Här har vädret också varit svalare och mer nederbördsrikt än vanlig, vi fick till och med den första hagelattacken på 30 år i juli. Just nu är temperaturen lägre än normalt men mognadsprocessen tycks fortgå normalt. Återkommer senare även om detta. I USA (Hedges Family Estate)och Rioja (Bodegas Miguel Merino/MDLVX) är vi ännu en bit från skördestarten. Harvest Moon.

Förbrödraförbistring eller Pinsamt på Autobahn & Canned Heat

Publicerat av
8

Inspirerad av Paul Auster – återkommer i framtida inlägg om när, var, hur och varför – kom jag idag att tänka på pinsamma handlingar utförda av er man i livets ekorrhjul. Den handling som först, och starkast, dök upp i minnet var en händelse ett drygt halvår bakåt i tiden. Med undantag för den gungande Audins vingliga nedfärd mot sydligare trakter befann jag mig då för första gången på över 25 år på resa i Europa i en svenskregistrerad bil. Glömsk om hur nära vi svenskar står varandra så snart vi lämnat vårt land, förstod jag inte alls varför en minibusslast glada ynglingar vinkade så vänligt och glatt när vi hamnade intill varandra på den tyska motorvägen. När så en av de fosterländska gossarna tog sig före att andas på rutan och därefter rita en slags slingrig väg i imman, valde jag för säkerhets skull att se förbannad ut och ge honom fingret. Det var först då våra vägar skilts som jag insåg att han försökt skriva ett S så jag skulle förstå att vi var bröder. Canned Heat.

Arto Paasilinna: Domedagen gryr & M.A. Numminen

Publicerat av
3

Någon på Paasilinnas förlag borde sagt som det var, när han dök upp med manuset till ”Tuomiopäivän aurinko nousee” eller, på svenska, ”Domedagen gryr”: ”Det här, käre Arto, är ett utmärkt synopsis till en ny roman. Krydda den med upptåg och galenskap och ge den ett minimum av djup så kan det bli en riktigt bra Paasilinna.” Nu gjorde ingen det så boken kom ut i sitt undermåliga skick och nu har vi läst denna Paasilinna-fadäs åt er, kära HR:are, så ni slipper göra det. Vi studsar vidare tillsammans med M.A.Numminen.