Svenska bästsäljare – flaskutvärdering, Archies & Nature

Publicerat av
4

vinifierat fortsätter utvärdera svenska vin-toppen. Vi är nu komna till flaskorna. Rött: vid första ögonkastet många relativt sett dyrare viner. Kul. Men. 30 procent är någon form av appassimento eller ripasso. Nåja, det är den svenska smaken.  Ett av dessa har kommit in via BS (Castelforte Ripasso, Winepartners, med 8 g/l socker och upp en tia i pris sedan lanseringen i vanliga sortimentet). Övriga röda, 90 procent, är inköpta av SB.  Två avsocker vinerna kostar mindre än 50 sek, Campos de Luz och Down Under Shiraz Cab. Det sistnämnda, importerat av Oenofors, har prissänkts från lanseringens 55 sek år 2004 till 49 sek, med andra ord en cirka tioprocentig sänkning på ett vin som redan återfanns i lågprissegmentet för nästan tio år sedan. Anmärkningsvärda är de höga sockerhalterna, 60 procent ligger på mellan fem och 13 g/l: Gnarly Head 5g (Hermansson), Tommasi Graticcio 8 g (Hermansson), Palazzo Mio 10 g (Oenofors), Mauro Primitivo 11 g (Oenoforos) och, mästaren på området, Selvarossa Salice Salentino 13 g (Enjoy).  Att gemene hen nu som på 1960-talet vill ha ett smakrikt, mjukt och runt vin (med lite sötma) är kanske inte så mycket att säga om, men aningen beklagligt är det och det är, tveklöst, ytterligare ett uttryck för hur stillastående den svenska vinmarknaden i själva verket är. Vitt: Ett vin har kommit in via BS, Viña Maipo Chardonnay 59 sek, importerat av Concha y Toro. Övriga, 90 procent, är inköpta av SB. Inga prissänkningar, däremot flera höjningar, vilket förefaller logisk om man ska hålla kvaliteten när priserna runtom går upp. De här vinerna harNature lanserats mellan 1987 och 2009. 80 procent av vitt tio-i-topp lanserades före 2005. Rosé: Samtliga viner har kommit in via SB:s offertförfarande.  Priser från 55 sek till 89. Enligt uppgift från SB återfinner vi här vad som måste vara topplistornas äldsta viner: Mateus Rosé och Perlerose. Dessa ska enligt informationen till vinfierat ha lanserats 1955, men det låter mer sannolikt att det var någon gång på 1970-talet (?). Alldeles oavsett är det en imponerande livslängd på de här vinerna och att de är kvar på rosévinernas topplista visar än en gång att samtidigt som toppen på den svenska vinpyramiden rör på sig, händer inte mycket i botten av den, vilket också innebär att svensken i gemen inte bryr sig eller är omedveten om de moraliska aspekterna av vinhandeln och att monopolet inte lyckats lyfta den här kategorin – detta sagt utan att peka ut just Mateus och Perlerose i sig, viner om vars tillkomst vinifierat inte har riktig koll. Noterbart är också att medan det går en modevåg av ljus rosé/Provence genom delar av marknaden är den här topplistan fortsatt rik på mer brutala, snarare ljusröda än rosa viner. Vi kan också notera några av sockerhalterna: Mulderbosch 6 g/l, Puycheric 8 g/l, Jacob’s Creek 8 g/l, Perlerose 11 g/l, Mateus 14 g/l och, den överlägsne mästaren som i likhet med rödvinsmästaren ovan kommer från Enjoy, Lord Zinclair 25 g/l.. En topplista som i likhet med röda topplistan innehåller mycket socker. Sugar Sugar. Nature.

Svenska bästsäljare – fortsatt boxutvärdering & Bowie

Publicerat av
4

Se gårdagens inlägg. Nu kan man alltid invända att det är lätt att vara moralpredikant när man har råd. Men saken är den att vare sig individen inser det eller ej har ingen råd att inte vara korrekt mot omvärlden. Den som i den rika världen konsumerar, äter och dricker för billigt drabbar alltid någon annan och kanske också naturen på ett omoraliskt vis. Lika lite som det går att producera kläder eller möbler hur billigt som helst utan att någon sitter i kläm går det att

Bowie The Next Day producera korrekta viner, och matvaror, hur billigt som helst. Jämför man de bästsäljande flaskvinerna i Sverige framträder en annan bild med lite dyrare viner, som åtminstone i teorin ger producenten möjligheten att vara korrekt eftersom, rimligtvis, det ekonomiska utrymmet finns (mer om detta i kommande inlägg). En trelitersbox på 160 sek är i teorin fyra 75 cl-flaskor à 40 sek, en box för 200 sek motsvarar fyra 50 kronors-buteljer. Nu kan kvaliteten ibland ändå vara lite bättre eftersom avsändaren spar in en del på en något billigare förpackning, men alla måste ha klart för sig att boxar i den här prisklassen inte för mycket gott med sig. Med det sagt: vad då med alla som gillar de här vinerna som de är? Det är helt i sin ordning, men fortsätt hålla i bakhuvudet att andra kanske drabbas när du dricker det. Det, och inget annat, är huvudskälet till att du ska vara sparsmakad med den här typen av produkter – eller så kan du betala ett tillägg på varje enhet du köper så du kan hinka med lugnt samvete om det nu är så att vinet är så oemotståndligt gott. Med andra ord handlar det inte om snobbighet utan moral och viner, som alla andra produkter och, frestas man tillägga, människor, kan vara mer eller mindre moraliska. Har man inte råd är ett tips att antingen dricka/berusa sig med något annat än vin och å andra sidan: dricker du/ni två en helpanna vin för 80 sek en gång i veckan blir det 320 sek per månad. Ni kan dricka två skräpboxar – notera för övrigt att med skräp avses innehållet och inte nödvändigtvis förpackningen och vi kunde lika gärna tala om skräpviner, men då fungerar inte det pedagogiska exemplet som den här satsen, med undantag för den här lilla utvikningen, egentligen är –  för samma pris och hur moraliskt och kul är det och varför gör ni det? How Does The Grass Grow?

Svenska bästsäljare – en boxutvärdering & SNL

Publicerat av
2

Som utlovat återkommer här vinifierat med en första utvärdering av Sveriges bästsäljande viner. Rött, box: Samtliga treliters, åtta kostar mindre än 200 sek. Den bäst säljande, Umbala, kostar 159 sek – vid lansering 2008 kostade den, enligt de uppgifter vinifierat fått från SB,… 128 sek. J P Chenet och Gato Negro lanserades på 1990-talet, Il Conte och Foot of Africa 2001, övriga 2006 – 2011. Il Conte, J P Chenet och Gato Negro har, sedan lanseringen, prissänkts med tio procent eller mer, rimligtvis för att hålla sin position, en radanmärkning här är att man knappast kan gå ner så mycket på sådana här lågmarginalprodukter med mindre än att man också sänker kvaliteten eller drar åt tumskruvarna bakåt i ledet en hel del. Av de bästsäljande, röda boxarna har hälften kommit in efter offertförfrågan från SB, hälften har tryckts in av importörerna. Man kan, sannolikt, här konstatera, att det finns olika typer av importörer i Sverige: de som trycker in boxar via BS och de som inte gör det. De som arbetat via BS här är Oenoforos (2),BiB Raps Winepartners, Stellan Kramer och Vinunic. Systembolaget svarar, via sina offerter, för resterande 50 procent av lanseringar på den röda box-toppen. Vitt, box: Samtliga treliters, åtta kostar mindre än 200 sek. Den bäst säljande, Zumbali, kostar 144 sek – vid lanseringen 2010 låg den på… 129 sek. Det här vinet liksom den röda bästsäljaren visar, rimligtvis, att den som bestämmer sig för att ta sig in med lågt pris på den svenska marknaden kan göra det om den är tillräckligt stark finansiellt. Ytterligare en trelitersbox kostar under 150 sek (Tre Apor 149 sek).  Robertson Chardonnay, som nu ligger på 189 sek, prisade sig in på 149 sek. Enda prissänkningen på vitt är Chapel Hill som gått ner från 187 till 175 sek, detta är också det ”äldsta” vinet bland de vita, lanserat 1999. Två viner har hittat in via BS, Zumbali (Oenoforos) och Lindemans (Treasury Wines). 80 procent av de vita boxarna har kommit via SB:s offerter. Rosé, box: Trots att rosé bör vara ett vin som inte nödvändigtvis mår jättebra av att hanteras i box, hittar vi, tämligen pinsamt för oss vinsvenskar, flera välsäljande roséboxar på marknaden. Alla utom Lindemans (Treasury Wines) har kommit in efter offertförfrågningar från SB. Priserna ligger, aningen paradoxalt, något högre än för rött och vitt, mellan 179 och 209 sek. Ingen förfaller ha sänkt priset för att hålla sin position, å andra sidan är de flesta boxarna lanserade 2009 eller senare. Äldst i gården är René Barbier, som släpptes 1998 och alltså var en ”tidig” box på den svenska marknaden. Sammanfattning: SB har via offertförfarande fyllt på med 50 procent av alla röda bästsäljande boxar, 80 procent av de vita och 90 procent av de rosa. Övrigt har tryckts in av Oenoforos, Winepartners, Stellan Kramer, Vinunic och Treasury Wines. Kommentar: vinifierat lägger ingen värdering i det faktum att SB efterfrågar somligt och att importörer trycker in annat. Det är så marknaden ser ut. I övrigt kan man bara hoppas att konsumenten i allmänhet, undan för undan, lär sig skilja vinagnarna från vinvetet. DiB.

Årgången 2013 & Eurythmics

Publicerat av
4

Hela Frankrike, och för den delen stora delar av Europa dock ej Skandinavien, har i år haft mycket nederbörd och ovanligt svalt väder. Här i södra Frankrike påminner året så här lång mycket om 2002. Medan områden som Champagne och Bourgogne fick till riktigt bra viner, blev det mesta tämligen mediokert i södern, där vinmakarna var ovana vid att

Minervois 10 juni 2013

Minervois 10 juni 2013

hantera så ”sval” frukt, till vilket också kunde läggas hagelskador på många platser – gällde till exempel Domaine Rabiega, som jag då skötte, där gjorde vi inget toppvin, Clos Dière, det året; på närliggande Château d´Esclans, som vi då arrenderade, gick det bättre, inget hagel, och vinerna var, i likhet många bordeauxer, ganska trevliga i en lätt och enkel stil. Kanske rättar sig vädret till nu och då kan säkert 2013 bli ett hyggligt år, men risken finns att det fortsätter med svalare och blötare väder än normalt och då lär vi, åtminstone här i södra Frankrike, få se ett nytt, tråkigt, 2002. Vissa gårdar har, åtminstone i de sydöstra delarna, redan drabbats svårt av hagel och det står klart att de drabbade producenterna inte kommer göra några höjdarviner i år. Var i Minervois igår och kunde konstatera att man där ligger ett par veckor efter normal utveckling, vilket, måste man säga, är något ovanligt. Helt klart ett år då det är viktigt att gallra och hålla växtligheten stången och den som pangat på med mycket kväve de senaste åren har det inte så kul just nu – fast det är å andra sidan ganska rättvist: som man bäddar får man, som bekant, ligga. Årgångsmusik.

1975: Vin & Sång

Publicerat av
12

I anslutning till ett par inlägg något inlägg bakåt förekommer en viktig djupdykning i vad som bör höra till allmänbildningen, nämligen vilka album som är att betrakta som milstolpar, eller åtminstone epokgörare, i musikhistorien och som har ett konvolut dominerat av vitt eller åtminstone ljust. Detta har lett oss till många fina återseenden och, i förekommande fall, självklarheter och lite så där på egen hand har er utsände iKing Crimson Live USA musikhistoriens vindelgångar kommit fram till att 1975, i likhet med så gott som alla år på 70-talet, var ett fantastsikt skivutgivningsår, inte nödvändigtvis därför att Thorleifs gav ut ”Gråt inga tårar” och gick upp i topp på Norge-toppen eller därför att Kiss gav ut klassiska ”Alive” eller för att Ulf Lundell, tro det eller ej, gjorde en svensk epokgörare i och med ”Vargmåne”, utgiven till och med före romandebuten ”Jack”, utan därför att Queen gav ut ”A night at the opera” (vitdominerat omslag), Bruce Springsteen gav ut sin hittills bästa skiva ”Born to run” (också vitdominerat omslag), King Crimson gav ut sin makalösa ”Live USA”, Pink Floyd ”Wish you were here” (också vitdominerat konvolut), Led Zeppelin ”Physical graffiti” och David Bowie ”Young Americans”. I övrigt kan man, bland mycket annat, notera att album som Kebnekajse III, AC/DC ”TNT” och ”High Voltage” och Frank Zappas ”One size fits all” också såg stereoanläggningarnas ljus detta år. Och i Bordeaux gjorde man viner som, med få undantag, skulle komma att tokhajpas för att sedan, när även den mest lättledde tokfransen började ana ugglor i sin dyrt inhandlade vinflaska, dissas rejält då de fortsatte vara ”lovande” och stenhårda år efter år efter år.

Systembolaget, näthandlarna & profitgalna importörer

Publicerat av
4

För en tid sedan gick en rad ”näthandlare”, i det här fallet företag som säljer vin via cyberrymden, samman och bildade en branschförening. Detta uppskattades inte av Systembolaget (SB) som i ett pressmeddelande bland annat menar att det självt står för ett ansvarsfullt agerande, underförstått att de här nya aktörerna inte alltid gör det, de hotar rent av alkoholpolitiken; vidare framgår, låt vara mellan raderna men ändå ganska tydligt, att SB kommer attackera de nya verksamheternas marknadsföring och konsument- och kunduppsökande åtgärder, alltså ungefär som de amerikanska myndigheterna kom åt Capone skattevägen. Det finns inga skäl att göra annat än berömma SB:s arbete med att aktivt se till så ingen alkohol säljs direkt till minderåriga. Å andra sidan är det SB som, paradoxalt nog, inte bara förser missbruks- och skräpsegmentet med billiga varor utan också fortsätter bygga ut det och till och med har butiker med tydligt boxfokus därför ”att efterfrågan finns”. Tanken är väl annars att, utöver att se till så minderåriga inte kommer över alkohol, se till så dryckeskulturen och dess olika mönster utvecklas i en positiv och hälsosam anda, en anda som främjar inte bara den svenska folkhälsan utan också alla bakåt i leverantörsledet in till minsta missbrukade vattendroppe i produktionsledet. I det här avseendet är det svårt att se att SB gör ett bättre jobb än näthandlarna. Majoriteten näthandlare säljer inte de billigaste, mest skadeverkande skräpvinerna. SB måste sägas vara på efterkälken när det kommer till näthandel, detta trots att man sitter på ett i sammanhanget närmast oslagbart sortiment i sitt omfattande beställningssortiment – ett sortiment där massvis av duktiga, ofta små, svenska importörer gör precis det de mest seriösa, idoga och bästa näthandlarna nu gör, nämligen söker upp intressanta, högkvalitativa viner som uteslutande riktar sig till en medveten, ansvarstagande konsument, en konsument som gärna betalar ett par hundra kronor, eller mer, för en flaska vin, men aldrig skulle köpa en trelitersbox för 150 kronor. vinifierats slutsats och lika ödmjuka som, tror vi, goda råd till SB är: ta upp en ärlig kamp med näthandlarna och använd det oslagbara vapen ni har i BS och, inte minst viktigt, ta ert eget ansvar för en ansvarsfull försäljning och sluta efterfråga ekologisk enliterstetra för 69 sek och andra misstänkt billiga produkter; vill SB gå hela vägen följer det vinifierats tidigare råd om monopoldiktatorisk och negativ behandling av skräpvinssegmentet. Avslutningsvis: det är nu långt ifrån bara SB som fyller på skräpvinssortimentet i Sverige. vinifierat har gjort en genomgång av vem som agerar på den här låga nivån och återkommer inom kort med en allmän översikt – sedan vore det klädsamt för den svenska vinskribentkåren om någon på allvar gjorde ett rejält jobb på vilka aktörer som trycker in produkter i skitledet och vilka som girigt kastar sig över nya offerter inom det samma, kort sagt vem som profiterar i missbruks- och festsegmentet och som därmed inte sällan agerar högst diskutabelt bakåt i ledet, något som torde vara av stort intresse för den engagerade och medvetna konsumenten. Inte bara SB utan också många importörer har en del att skämmas över.

Hedges Family Estate maj 2013: Cabernet franc & annat samt Stomu Yamashta

Publicerat av
Svara

Årgången 2012 utvecklar sig som förväntat och skänker er utsände i västerled stor glädje. Det är inte sällan det blir så där, att ett varmt, ”normalt, år som följer på ett eller, som i det här fallet, två svala år, får allt, d v s både kraft, frukt, elegans och balans. Kanske är, än en gång, Malbec den druvan som toppar kvalitetstegen, men allt är bra och avseende Syrah kanske det bästa året någonsin – 2006 var enormt för Syrah-druvan men då var planteringarna yngre och vi gjorde inte så mycket ”ren” Syrah. Blendade den här gången tre fat Merlot Limited, tre fat Malbec Limited och fem fat Cabernet sauvignon Limited. Utöver detta fick jag i ett samfällt uppdrag från Hedges och nya importören i Sverige glädjen att sätta ihop en volym motsvarande två ekfat Cabernet franc – ett vin som

Sarah Goedhart hämtar vin åt mig - fin arbetsordning.

Sarah Goedhart hämtar vin åt mig – fin arbetsordning.

kommer att säljas exklusivt i Sverige vad det lider. Oerhört kul. Hittills har jag endast fått göra ren Cabernet franc på stället för Twoson-projektet. Skälet till att Hedges inte vill göra ren Cab franc för USA är att ingen direkt efterfrågar druvan där. Nåja, kan det hjälpa oss att göra en special för Sverige och få den till ett lägre pris än det gängse, höga, för Limitied-vinerna är vi bara att gratulera. Kan för övrigt meddela att vi i Sverige fram i höst kommer att kunna hitta både Hedges Family Estate red (kallad HFE), DLD (Syrah) och en 07 Malbec Limited i BS. Åtminstone de två första dessutom till humana priser, lägre än i USA vad det verkar! Vad Limited kommer kosta och exakt var specialblenden Cabernet franc landar in får vi avvakta besked om. Den som vill prova en annan amerikansk Cabernet franc i väntan på Hedges-vinet kan med fördel testa RSV Cabernet Franc från Robert Sinskey Vineyards eller varför inte få en smak av Hedges via Goedhart, som görs av Sarah (född Hedges) och Brent Goedhart. Stomu Yamashta 1 och 2.Hedges - flaskor

Förbud mot dagens nationaldag, Godello & recept på lins- & korvsoppa

Publicerat av
14

Jancis Robinson svarar på frågan om vilka druvor hon tycker bäst om och vilka hon vill se mer av i framtiden. Godello och Mencia, svarar hon bland annat. Köptips för den som klickar på de nyss understrukna orden Godello och Mencia. Ytterligare ett köptips hittar den som klickar på nyss understrukna ordet Mencia. Men låt oss nu för allt i världen komma vidare! Inte heller i övrigt precis överraskar Jancis. Assyrtiko, Bourbolenc, Aglianico, Cinsault och Nerello Mascalese låter mest som ”vinPK år 2013”. Men det är klart det kunde vara mycket värre: för 30 år sedan hade hon förmodligen skrivit Cabernet sauvignon, Zinfandel, Syrah, Merlot, Chardonnay och Sauvignon blanc och för 20 år sedan Viognier och Primitivo.  Så var det det där med nationaldagen. Den gör mig riktigt grumpy. Inte bara därför att den borde firas på midsommarafton utan framförallt därför attBurkmat Rikdsdagen från en dag till en annan tog fokus från det faktum att det idag är min namnsdag. Inte en människa har kommit ihåg att fira mig sedan det där ödesdigra beslutet på Helgeandsholmen. vinifierat kräver förbud mot nationaldagar den sjätte juni! Avslutningsvis har jag, äntligen!, med framgång lyckats tillreda en måltid annan än påstortellini. Är solokvist några dagar och efter att ha ätit påstortellini till lunch och middag två dagar tog jag tjuren vid hornen, åkte till butiken och köpte en burk med ”Lentilles et saucisson de vardetnuvar”, alltså linser och korv, och ställde mig att laga detta. 1. Häll burkens innehåll i en tom kastrull. 2. Ställ den nu fyllda kastrullen på en varm platta. 3. Låt koka upp. 4. Som innehållet ser torrt ut och luktar, om sanningen ska fram, ganska illa och i trakterna av hur hundmat på burk doftar, häll på någon deciliter Malaga. 5. Snippsnappsnuttittaframienstrut! Burkmaten visar nu sin bästa sida, den som lins- och korvsoppa med malagasmak! (6 säkerhetsföreskrift för nybörjare: Låt inte koka för länge, det räcker med att korven förefaller kokt så alla bakterier dödats). Cooking with the dog.

Finkäk och cigarrbar i San Francisco

Publicerat av
14

Ni ska inte tro att er utsände i västerled inte ansträngt sig för att hitta San Franciscos bästa mat. Tidigare har ni bland annat kunnat läsa om ett flertal krogar som varit bra utan attQuince SF riktigt få till pricken över i:et. Nu kan ni läsa om ett näringsställe som fått det, till pricken över i:et. Quince heter finkrogen. Hamnade där tack vare vinproducenten Rob Sinskey – en man med råkoll på SF:s matställen av olika sorter. Kort sagt är maten en upplevelse. Oerhört rena, okomplicerade smaker där ett plus ett alltid blir minst tre. Och det ner i minsta matdetalj. Vi är imponerade och påstår att Quince, i alla fall till dess något annat bevisats, sopar mattan med alla andra ambitiösa krogar i SF. Lägg till den magnifika maten en lika otvungen som kunnig, diskret och uppmärksam service och en utmärkt vinlista vars väktare, krogens sommelierkår, klokt och kunnigt ger dig rekommendationer ur. Visst, du har uppfattat det rätt: du, som gastronomiintresserad, kan inte åka till SF utan att besöka Quince. Vid sidan om den nyss nämnda, fantastiska upptäckten, sprang vinifieratCigar Bar & Grill den här gången också, äntligen!, på en cigarrbar i SF! Den ligger, passande nog, ett stenkast från Quince och heter Cigarr Bar & Grill. Här kan du puffa på ditt medhavda eller på platsen inköpa rökverk och smutta på en Chartreuse efter middagen på Quince eller, om det är så du känner det, ta plats för både matintag, fika och cigarr. Ett vattenhål för cigarraficionadi. Vi firar dessa upptäckter med en resa i minnenas arkiv och sätter på Big Log och, lämpligt nog, Have a cigar. Och, på förekommen anledning, Little Star.

Chateau Montelena & musik från 73 & ”76”

Publicerat av
7

När jag var en liten palt i vinvärlden, alltså på 1980-talet, var Chateau Montelena hot stuff (coolspråk för heta saker på den tiden), något som täppte till käften på tidigare generationers självutnämnda eller, i förekommande fall, genom kunnande tillblivna vinciceroner och som gav oss nybörjare luft i vår allmänna frustration över att vara de nollor

Foto: Lato

Foto: Lato

vi faktiskt var, ni vet så där som Sydafrika och Australien var nybörjarnas halmstrån på 90- och tidiga 00-talet och naturvin och Beaujolais blivit vår samtids syre för många av dem som vill få en plats på arenan. Grejen var inte alls att Montelenas Chardonnay från 1973 vunnit den där Paris Judgement 1976 och därmed blivit något alla som egentligen inte känner skillnad på bra och dåligt kunde relatera till som något rumsrent eller rent av högkvalitativt och definitivt inget man såg över axeln. Nej, saken var den, att Montelena verkligen stod upp galet bra i alla blindprovningar: snyggt, elegant, välgjort och, ofta, bättre än kusinerna från Europa. Undertecknad tillhörde nu, om sanningen ska fram, aldrig de som hysteriskt sprang efter ”Nya Världen”, har alldeles för låg självkritik och, månne problematiskt nog, alltför liten vilja till sociala belöningar för att kräva syre i samtiden, men imponerades av Chateau Montelena det gjorde han. Inte minst Chardonnay-vinet som stod upprätt även efter ett tiotal år i vinkällaren – något inte helt förväntat, kommen till slutet avChateau Montelena fat er tidsresenärs nybörjardecennium 80-talet. Har sedan till och från haft koll på Montelena genom åren. Undrat, och beklagat, att vi så sällan eller aldrig stöter på de heta sakerna i Sverige. En, för HR:en välbekant, koppling till en svensk importfirma fick mig att uppsöka kultproducenten för några år sedan och påbörja en lång, sliskig och slug kampanj för att lura till det svenska folket åtminstone ett par lådor av godsakerna från Calistoga, norra Napa. Och nu, Kära HR:are, har det blivit verklighet. Vi ska inte gå in på alla de viner er oförtrutlige tvingats prova och alla de lismande leenden han fått ge alla i sin väg där på Chateau Montelena, låt oss istället glädjas, för nu är de här, vinerna från Chateau Montelena: Chardonnay, Cabernet Sauvignon och Estate Cabernet Sauvignon. Som en liten korkad hyllning till Montelena och Paris Judgement lyssnar vi nu på er cicerons musik från 1973 (här) och 1976 då han lyssnade på väldigt mycket musik från 1975 (här och här).