Insidertips: Nya viner i juni & Valerie June

Publicerat av
2

Ni som följde vinifierats junitips förra året hängde på låset och kom över några flaskor av, i enlighet med vinifierats förutsägelser, tokhyllade Leon Dormido. Nu får ni, i god tid, ett nytt, hett junitips: samma vin, Leon Dormido 2007, släpps i år i en mycket begränsad magnumupplaga, varunummer 95786, 329 sek, 216 magnum. Låshäng! Kommer även iLeon Dormido nya, också utmärkta årgången 2008 i 75 cl-butelj (3000 pannor), varunummer 95628, pris 159 sek. Den som missat det ska veta att vi i Sverige kan köpa fler viner från projektet Leon Dormido: Leon Dormido ”Tepranillo Garnacha” (överladdad Joven som de facto är en Crianza/Reserva-kvalitet utan ek, ”weird” för somliga, ”wunderbar” för andra) och Leon Dormido Reserva (klassisk Reserva som de facto är en Reserva och vanligtvis gillas av de flesta). Samtliga viner ovan ligger i Systembolagets beställningssortiment. Avslutningsvis tips på ett vin, som Systembolaget köpt in i en liten upplaga (1800 buteljer) och som också släpps första juni och lär ta slut fortare än kvickt, i alla fall om den svenska marknaden har den minsta koll: Pircas de Liguai, varunummer 99203, 169 sek, från Maipo Andes-producenten Perez Cruz. Oss emellan: det här vinet har uteslutande gjorts på frukt från den svindyra Liguai-vingården och det är en specialvariant för oss i Sverige – med enträget tjat och mycket stövelslickande kommer man ibland långt. Det ”vanliga” Liguai från Peres Cruz – finns inte i Sverige – kostar ungefär tre gånger så mycket så passa på medan det här snudd på övermäktigt fruktkompakta men ändå eleganta och balanserade vinet finns att köpa – behöver väl inte tillägga att skicklige vinmakaren German Lyon som vanligt fått till ett hyperrent och perfekt extraherat vin? Valerie June.

Vinbacken Björk 2012 & Nicolai Dunger

Publicerat av
Svara

vinifierat har fått ett varuprov på, och bedömer här och nu, Vinbacken Björk 2012, ett vin gjort på sav från ett 15-tal björkar i Bassholma, mellan Klippan, Örkelljunga och Munkaljungby, som tappats två veckor före lövsprickningen för att, som producenten själv säger, undvika den beska som uppstår om löven hinner komma. Vinet har sedan jästs till 12 % och tillsatts ett fåtal, naturliga, smakämnen. Årgången gjordes det 200 st 50 cl-flaskorVinbacken Björk 2012 – bara en sådan sak: merparten av ni andra kommer a-l-d-r-i-g att få sätta vare sig näsan eller smaklökarna i det här vinet och det får det att smaka extra bra. Hur smakar det då? frågar ni som kan se er i stjärnorna efter det här vinet oss som har provat. Jotack, vid första sniffen ligger lite dum alkohol och väntar på ytan, denna får dock snart välbehövligt sällskap av en doft av fräsch björksav och en lätt fruktighet av för min näsa obestämbar, rund, art, mjukt, balanserad syra, fin, ren smak av sav, lång, ren eftersmak av sav och ostbågar. En lite antydan till svavelväten spelar diskret i bakgrunden och bidrar säkert till vinets rondör samtidigt som det håller igen några av de aromer vi annars skulle känna tydligare. Vinet provades både i rumstemperatur och väl kylt. Tveklöst avnjuts det, som Vinbacken föreslår, bäst väl kylt och, tycker jag, gärna dekanterat/luftat. Den stora frågan är då bara: när dricker man det här? Och för den delen: hur får man folk att dricka detta? I dessa naturvinstider torde den här ”annorlunda” typen av vin ligga mångas näsor och smaklökar nära och som det är mer än en restaurang som försöker hitta spännande kombinationer både genom ”nya”/”nygamla” råvaror och produkter tror vinifierat att det finns en marknad. Både för det här vinet och andra liknande projekt som jämtländska bubbelvinet Sav. Vinbacken själva låter hälsa att vinet går bra till en kantarelltoast och tänk, det låter verkligen som att det skulle kunna fungera. Om ni kan komma över en flaska, förstås. Ganska förskräcklig björkmusik. Nicoali Dunger.

Mo Yan: Det röda fältet & Iggy Pop

Publicerat av
Svara

Vår senaste nobelpristagare i litteratur, Mo Yan heter han för er som legat nedfrysta under stora delar av 2012 och 2013, visar sig, när vinfierat nu satt ögonen i honom för första gången, vara, i alla fall som han beter sig i ”Det röda fältet” från 1987, en blandning av en sentida, kinesisk Homeros, Quentin Tarantino och Robert Rodriguez, och, kanske lite Sam Peckinpah light, och med ett geggigt stänk av, vinifierats stående favorit till ett kommande Nobelpris, António Lobo Antunes mest kletiga stunder av feta spindlar som krälar i Mo Yan Det röda fältetkryptans dammiga och fuktiga mörker. Blodet sprutar, tarmarna flyger, hundar ylar, hästbukar sprättas upp, människor flås levande, våldtas och ja, det är ingen hejd på allt elände som utspelar sig i Gaomi nordöstra socken på 1920-, 30- och  (tidigt) 40-talen. Japanska ”djävlar”, kinesiska marionetter, nationalister, kommunister och banditer slåss om herraväldet och, som vanligt, får den vanliga människan lida. Det där med elände och lida får man klart för sig ganska snart i boken och upprepningarna på det temat intill så gott som sista sidan blir ganska tröttsamma. Är det då en tråkig, rent av dålig bok? Nej, inte alls. Illiaden är också blodig och eländig men likväl stor litteratur. Lite samma sak här. Tveklöst är Mo Yan en stor berättare och vi glömde säga att han har ett drag av Selma Lagerlöf också. Boken rekommenderas således för läsning samtidigt som vinifierat ser fram emot att ta sig an en annan av Mo Yans böcker, en som kanske inte är lika fylld av upprepningar och som inte känns lika hastigt avslutad – som om skrivarkraften tog slut rätt vad det var, halvvägs till slutet i en bok som skulle bli alldeles för lång om den inte avslutades snart – som den här. Iggy Pop.

Terrada – ett argentinskt äventyr & Gotan Project & Sven Tumba

Publicerat av
6

Arbetade under åren 2007 – 2011 som rådgivare åt vingården Bodega Terrada i Mendoza. Vi startade från noll och med den gemensamma ambitionen att skapa ett vin olikt de ofta, gäller inte minst de dyrare varianterna, tråkextraherade och orena vinerna från området; viBodega Terrada Malbec ville ha mer stramhet och elegans, mer tango. Projektet kom att leva årgångarna 2007 – 2010, men därefter lades det ner. För att göra en lång historia kort: det är inte helt enkelt eller riskfritt att äga och driva en verksamhet i Argentina om du inte är på plats hela tiden, vilket ägaren fick erfara. Problem som inte var direkt knutna till tillverkningen ledde till att ägaren bestämde sig för att från och med 2011 sälja sina druvor, vilket han nu gör och det till tämligen kända producenter med hög status. Bra druvor, alltså. Kunde vi då göra ett bra vin? Ja, det måste man säga, låt vara att somliga av oss talar i egen sak. Under inte helt enkla förutsättningar – vi hyrde in oss hos andra producenter och arbetade i deras lokaler – fick vi till ett par bra viner. Själv skulle jag mer än gärna se att småskvättar av malbec-vinerna från 07, 08 och 10 fann sin väg till det svenska beställningssortimentet eller kanske en näthandlare. Det första vinet, 07, är riktigt gott idag (uppenbar Malbec från Mendoza, men trots det ganska ljust i färgen och inte mer än medelfylligt, mer komplexitet än kraft, snygg balans, lång, ren eftersmak, bra och gott), 08:an är förmodligen det bästa vi fick till och inte minst därför kräver det ytterligare några års lagring för att komma till sin rätt (medelhög färgintensitet, blåröd nyans, djup färg, ungt, outvecklat, stramt, elegant, oförlöst frukt, bra ek som behöver ytterligare något år för att släppa till frukten på doften, klar fruktdominans i smaken, lång, ren eftersmak), 10:an är den lättaste av årgångarna ochBodega Terrada 20017 - 2010 ganska öppen idag (ursprungstypiskt på doften men inte i smaken, har fått lite för mycket ek som det aldrig kommer återhämta sig från, känns att det på gott och ont fått svavelväten bortluftade, trots de invändningarna mycket trevligt, lätt och elegant i en för Malbec, särskilt i Mendoza, ovanlig stil, här har vi nästan gått ett steg för långt i jakten på elegans men vad gör det när det är gott?). Årgången 09 är inte lika bra som övriga. Inte dåligt, men i min näsa inte lika kul då det har en släng av gamla fat och därmed lite död frukt på näsan och aningen dumbeska i smaken, lite torkat är det också. Å andra sidan fin stramhet och gott för den som tycker om viner där eken står över frukten. Slutsats? Jo, hade vi fått hålla på något år till hade vi satt fullträffen och, inte minst, det går att göra elegant, snygg, stram Malbec i Mendoza. Synd att så få försöker göra det. Gotan Project. PS: VM-guld!

Grillvinstips! & Black Sabbath

Publicerat av
8

Som vinifierat tidigare påpekat finns det egentligen ingen som tycker om att sitta ute och frysa och inte känna smakerna på grund av av köld igentäppt näsa och kringblåsande dofter från gräsmattegödning och grannens barbequeparty. Likväl envisas svensken i Baltosgemen med att ”grilla”, som det kallas när man sitter ute och försöker skydda sig mot kylan och myggen och snyter sig med jämna mellanrum för att kunna känna någon annan doft än de ovan nämnda. Kort sagt behövs tämligen karaktärsfulla viner för att nå igenom den svenska sommarkvällen och dess plågor bland vilka flintasteken bara är toppen på isberget. För er som tilläventyrs accepterar en inbjudan till ett grillparty följer här några tips på viner ni bör ta med er till spektaklet i fråga och detta för att ni i alla fall ska ha någon form av behållning av kvällen. 1. Man kan tänka sig vitt, men kör hellre ett rejält rosévin till den grillade fisken och grönsakerna, vårt tips är roséregenten Les Lauzeraies från Tavel (varunr 2724), för 95 sek slipper ni sötsliskig jäststamsskräp, felsyrade nyavärldenförsök och lika blekfisiga som smaklösa modeviner som inte räcker långt när midnattssolen står i zenit. 2. El Rey (varunr 2260) för fjuttiga 65 sek är inte bara perfekt till tacosmiddagen, det orkar trots sin ringa uppenbarelsen med sommarmörkret. Den nya årgången är för närvarande lite stramare i väntan på att växa upp och lär därför vara extra bra grillvin i sommar. 3. Den som vill ha lite mer tryck i smaklökarna tar sig anGirard Old Vine Zinfandel Baltos (varunr 79246), 89 sek. Mencia-druvan från Bierzo, bara det, dessutom både den luktar och smakar gott och orkar med det mesta, till och med grannens trädgårdsgödsel och kvällskylan. 4. Den som nu vill ha både livrem och hängslen slår till på en Girard Old Vine Zinfandel (varunr 22337), ja, visst, det är lite för mycket av allt och det är just det som är grejen, i alla fall när det, som här, hänger ihop. Kostar 159 sek och det kanske någon tycker är dyrt att kasta på vännernas grillparty men denne någon ska då veta att man inte får tag i en mygg-, kyla-, och tristessdödare tillika smaklöks-, grillaftons- och humörförhöjare utan att det kostar och det här är ett säkert sätt att säkerställa att det lika smak- som meningslösa påhittet med en grillafton i alla fall inte blir helt smaklöst. Känner att det här kräver liter mörk musik och med tanke på att Tony Iommi skrivit en låt till årets Eurovisionsschlagerfestival får det bli Black Sabbath.

Smittans lösning!, Sverige – Kanada & Nomads

Publicerat av
Svara

Trots vinifierats aktioner på området förefaller världens flygbolag inte redo att hörsamma kraven på barn-, host-, fylle- och pladderavdelningar. Därför har vinfierat tänkt till och kommit fram till att lösningen på problemet är masker av olika slag. Inspirationen kommer från Asien och de exemplariska resenärerna där, ni vet de där som går runt med masker för ansiktet. Perfekt! De håller smittan hos sig själva, de hostar och nyser i sin mask och besvärar ingen annan. Kort sagt ska flygbolagen från och med snarast förse sinaTre Kronor snörvlande och hostande resenärer med ansiktsmasker. Vad gäller barn och pladdrare bör samma koncept kunna fungera även där. Det enda som krävs är att maskerna görs om lite så de i båda fallen blir ljuddämpande för inte säga ljudhämmande. Barnen som vill skrika och låta kan göra det och pladdrarna kan tjata på bäst de vill. Åtminstone gällande barnens masker vore det finurligt om man kunde göra en återkoppling av ljudet så det leds till ungarnas egna öron så att de så att säga får smaka på egen medicin och i pladdrarnas masker kan finnas inbyggt ett band med monoton högläsning på valfritt låtsasspråk så de hör, men inget förstår, bara tråkas ut. Sverige – Kanada: Beauty! Nomads.

Äta & bo i Castel Gandolfo: Pagnanelli & Focus

Publicerat av
12

Den som förvillar sig ut i Roms förorter lite sådär söderöver, kan, alldeles oförhappandes, återfinna sig själv i Castel Gandolfo. Stället känns igen på den kraterliknande miljön, där en sjö, tronar, i den mån sjöar kan trona, på botten av håligheten. Vid dess sidor finnsPagnanelli vy badplatser, restauranger och hotell och på sjön ses kanske vilt viftande människor i kanoter spela någon slags kanotboll medan andra nöjer sig med att glida runt i sina paddeldrivna flytetyg och studera omgivningarna eller de roddlag som också gör anspråk på vattenspegelns glänsande yta. På kraterns sidor och på dess topp återfinns, även om tronar, sannolikt, är mer lämpligt nu, själva Castel Gandolfo med sin gamla stadskärna, påvens sommarpalats och restaurang Pagnanelli. Den sistnämnda ligger på kraterns kant och bjuder på en magnifik utsikt från någon av sina båda terrasser och rent av från borden inne i matsalen. Maten är riktigt bra, vinlistan mycket omfattande och bra om än fokuserad på gamla, om inte odrickbara så i vart fall kanske uttorkade viner till alltför ofta för höga priser, men som den, som sagt, är så omfattande hittar alla alltid något och även om en del viner känns ointressanta går det inte komma ifrån att listan är imponerande och kul att bläddra i och ingen behöver gå törstig från krogen – till exempel finns pålitliga Le Volte för 29 €. Allt det där räcker mer än väl för en kraftfull rekommendation, men det bästa av allt är kanskePagnanelli vinkällaren Gabriele som driver krogen och hans fantastiska personal. Kort sagt vibrerar stället av passion och kunskap. Lägg därtill att de är oerhört sympatiska allihop. Den som har lust kan ta sig en tur ner i de långa, vindlande källarvalven, där tusentals vinflaskor slåss om utrymmet och en imponerande grappa-samling har sin givna plats. Den som vill bo i närheten kan tala med Gabriele och försöka få ett rum på farbroderns enkla, men schysta hotell i samma, stora, hus. Självklart bjuder hotellet på samma slående vyer som krogen. På allmän HR-begäran: Focus.

Skamset senkommen kommentar

Publicerat av
5

vinifierat måste, med kinderna flammande av skammens rodnad, erkänna att det är först nyss, som vinifierat tagit del av Systembolagets svar på den kritik som framfördes i radioprogrammet Kaliber avseende SB:s CSR-politik. Några rader i svaret gör att vinifierat känner sig manad att kommentera en gång till. Så här heter det bl a ”Att välja att inte sälja billiga viner kan vara ett ställningstagande i sig, men sannolikheten att det skulle bidra till att förbättra arbetares villkor är inte stor. Andra marknader skulle inte få ett incitament på att följa vårt exempel, och problemen skulle kvarstå.” Detta gör att följande fråga, osökt, infinner sig: Hur vet man det? vinifierat tror, grundat på flera andra fall av internationella aktioner som startats på ett nationellt eller rent av, i förekommande fall, regionalt eller lokalt plan, att det visst kan påverka arbetares/människors – och, vill vinifierat tillägga, miljöns och vattenanvändandets – villkor, och det här med att andra marknader, eller delar av marknader, inte skulle följa efter går stick i stäv med vad mängder med liknande aktioner gett och ger vid handen. SB har en unik position att kunna påverka och att vara katalysatorn som just triggar igång andra marknader eller åtminstone opinioner, även internationella sådana, men det är uppenbart att företaget inte är intresserat av att spela den rollen. Kanske är man rent av lite skrämd av vad man gett sig in på – för här spelar man plötsligt på de utomparlamentariska aktionsmakarnas planhalva. Knappast något som känns bekvämt för vare sig styrelsen, ledningen eller, rent av, medarbetaren i gemen.  Sist men inte minst: bortsett från att SB glömmer miljön i sitt svar och har, i vinifierats ögon, om inte fel så i vart fall på intet vis oomtvistat rätt, glömmer SB också att det är ett monopol för den svenska folkhälsans bästa och med utgångspunkt från det torde en aktion mot billiga viner ligga i linje med monopolets huvudsakliga uppdrag. SB har börjat göra egna ”audits”, revisioner, och det är, förstås, bra, men samtidigt ljummet i förhållande till vad man skulle kunna göra. Med andra ord kan SB både starta en internationell debatt och förbättra den svenska folkhälsan genom att gå hårt fram istället för att fortsätta utveckla lågprissegmentet.

Förbud mot målbrottsungdomar! & Annika Norlin

Publicerat av
Svara

Insåg, under gårdagens returflygning från Italien, att den verkliga ungdomskriminaliteten står att återfinna hos de ynglingar som utvecklar så kallat målbrott. Satt framför två hysteriskt pipande och, framförallt, förskräckligt fult skrattandes – typ, på inandning, som små fågelpip, iiiihhuh, iiiiihuh, iiiiihuh – kriminella ynglingar och led, som alla andra, något så förgjordat av detta hänsynslösa överljudsövergrepp på omgivningen. vinifierat kräver målbrottsförbud nu! Ynglingar som inte klarar av att hålla tillbaka sitt kriminella jag i tonåren ska antingen få hjälp med snöpning innan kroppens, efter förbudet, olagliga krafter tar över, eller så kommer de att hållas på ungdomsanstalt till dess de pratar som folk igen. Isarna med Annika Norlin.