Huruvida det tidigare funnits viner från den lilla appellationen Montagny i Systembolagets bas-sortiment vet jag inte, men i juni är det dags. Då lanseras Françoise Feuillat-Juillots Montagny ”1er Cru Les Coères” (då med varunr 2812 och till priset 149 sek). På tiden. Montagny är med födelseåret 1936 inte bara en av Bourgognes utan en av Frankrikes äldsta appellationer. Så länge jag kan minnas har det alltid funnits oerhört prisvärda viner att finna i de mindre kända Bourgogne-ursprungen. Att just Montagny, som ligger 15 km söder om Châlon sur Saone och 30 km söder om Beaune, fortsatt hör till de mer diffusa områdena är både förståeligt och obegripligt. Förståeligt därför att här finns blott ett fåtal mer eller mindre små producenter och produktionen domineras av ett kooperativ, som kanske inte alltid varit så intresserat av att marknadsföra appellationen. Obgripligt därför att förutsättningarna för att göra stora viner tveklöst finns här och föga förvånansvärt finns det en hel del godis att finna för den som botaniserar, så gott som alltid till högst resonabla priser. Jorden och berggrunden (kalkdominerad ”kimmeridgian” och märgel), exponeringen, klimatet, vinden, vattenresurserna, allt stämmer. Inte minst om du arbetar med chardonnay – druvan som gäller för appellationen. AOP Montagnys totalt 300 hektar domineras av det läckra ”Montagny-berget”, där de bästa odlingarna återfinns, bland annat Françoises. Här på mellan 200 och 400 meters höjd över havet och blickande mot söder och sydost tillverkas syrastyrda viner av 1er Cru-kvalitet på löpande band. Inte mindre än 2/3 av appellationens odlingar är klassade som första cru, bara en sådan sak. Bortsett från att jag känner Françoise Feuillat-Juillot och gläds med denna heroiskt kämpande småföretagare och hårt arbetande, skickliga och aningen blyga vinmakare och att jag har, minst sagt, mycket lätt för att gilla hennes precisa hantverk, är jag synnerligen glad över att snart få se Montgany representerat på Systembolagets hyllor. Eftersom vinifierat sedan någon dag snöat in på yé-yé och annan töntmusik firas fredagen med ett litet Shanana-potpurri: 1,2,3. PS Vill du testa en Montagny i väntan på ”riktiga” släppet av Françoises 1er Cru Les Coères, kan du slå till på hennes Montagny ”Les Crêts” (73009, 129 sek, beställningsvara).
Etikettarkiv: Bourgogne
Prowein 2014 & 2 x Wagner
Den välorganiserade vinmässan Prowein i Düsseldorf genomfördes söndag – tisdag den här veckan. Över 4800 utställare från 47 länder visade upp sig för drygt 48 000 besökare. Det är ingen nyhet att det här numer är Europas, kanske världens, viktigaste vinmässa, i alla fall om vi talar affärer. Handlar det om socialt umgänge är Vinexpo i Bordeaux fortsatt världsledande. Dök i år bland annat på ett par fantastiska viner från Priorat och Monsant. Priorat tillhörde mina favoriter för 25 år sedan, men har befunnit sig i ett utslätande ”vi-har-sett-det-förut-och-det-är-
bara-för-mycket-och-tråkigt-fall” de senaste 10 – 15 åren. Därför var det extra kul att bli visad till Clos del Portal av producentens svenska importör (som jag inte är kopplad till, bör kanske tilläggas) – förhoppningsvis kommer Twosonkollegan och jag att kunna presentera ett par magnum från producenten någon gång i framtiden, åtminstone var det så tongångarna gick där på mässan när vi omfamnade varandra – Twosonkollegan, importören, producenten och jag – i ett närmast pinsamt och snudd på tårfyllt konsensus om de här vinernas storhet. Två viner bör särskilt framhållas: Tros de Clos 2012, gjort på 101 åriga carignan-stockar, och Trossos ”Tros Negre”, ett imponerade garnacha-bygge. Hatten av för både producent och importör. Två andra fynd, för att inte göra listan alltför lång: Bourgogne-producenten Pascal Clément, en manlig Clotilde Davenne, och Muhr van der Niepoort, inte minst Dorli Muhrs fascinerande Syrah från Spitzerberg. Innan vi släpper på musiken påminner vi om att det är den internationella veckan utan pesticider 20-30 mars, alltså i skrivande stund. Musik: Richard Wagner. Dick Wagner & Peter Gabriel. Dick Wagner & Lou Reed. Dick Wagner & Steve Hunter.
Skörden i Chablis 2013 & ett tyskitalienskt potpurri
Träffade Clotilde Davenne förra veckan och fick tillfälle att båda fråga om och smaka på skörden 2013. Året var inte det enklaste med lång sval och framförallt regnig vår och försommar. På många håll gick blomningen åt skogen, på andra hade vinbönderna stora problem med både vatten och skadeangrepp och ibland också med att nå mognad. Eller så såg det ut. Om man ska döma utifrån vad Clotilde har i tankarna är året fantastiskt bra – lika överraskande som de goda resultat jag tidigare stött på i Sydfrankrike. Problemet för Clotilde och alla andra i Chablis är att volymen är så liten och med tanke på att alla reservlager redan var tömda inför 2013 kan vi räkna med höjda priser framöver. Clotilde lovar dock att hålla igen så gott det går – helt enkelt är det inte när de odlare som levererar druvor till vissa av hennes viner blir erbjudna högre priser från andra, vilket i slutändan innebär att hon själv får ta den ekonomiska smällen om hon inte tar bättre betalt. Vinerna jag provade uppvisade en fin balans och en förvånansvärd rondör och bredd, detta sagt både med tanke på året och inte. Vad gäller Bourgogne Blanc kommer den nya årgången att släppas ganska snart i Sverige och som vanligt lär den vara en aning knuten i samband med lanseringen, glädjande är att 2013 ganska snabbt kommer att öppna upp sig, räkna med att det är relativt öppet redan till sommaren 2014 – fram till dess får den som känner ett behov av det kastrullera det här vinet. Chablis-vinerna från 2013 är genomgående mycket lovande. Första exemplet kommer så småningom i år i form av hennes Chablis. Cru-vinerna får vi vänta längre på. Det vinet som kanske överraskade allra mest var hennes Saint-Bris. Har aldrig tidigare känt en sådan uttrycksfullhet och storhet i en så ung och dessutom nyfiltrerad (redo för tappning) Saint-Bris. Fantastiskt bra! Vi firar det kvalitativt goda utfallet i Chablis med ett litet potpurri: Beniamo Gigli, Amon Düül II, Caterina Valente. Samt gitarristmix.
vinifierat, Expressen & DN ger vintips,TWWD, Eurythmics & St. Vincent
Efter de träffsäkra januarivintipsen häromdagen – El Rey Old Vine Garnacha 2012, nr 2260, 67 sek, Domaine de Brescou Chardonnay 2011, nr 71421, 81 sek och Clotilde Davenne Brut Extra Crémant de Bourgogne, nr 7725, 122 sek – svarade först Expressen,
samma dag, med att rekommendera El Rey Old Vine Garnacha, nr 2260, 67 sek och sedan slog DN i söndags till med vinifierat-följetongen Cartlidge & Browne Pinot Noir, nr 79245, 107 sek (”Lätt och saftig US-pinot där färska hallon och jordgubbar bärs fram av syra snarare än värmande alkohol. Prova till mat du annars hade valt ett vitt vin till.”). Och där har ni allt ni behöver för en lyckad januarimånad. Möjligen vill vi komplettera med det ljuvliga allroundvinet tillika skämtsamt billiga bourgognevitingen Montagny ”Les Crêts” 2010 från Françoise Feuillat-Juillot, nr 73009, 131 sek. För den som bryr sig om sådant kan vinifierat avslöja att sympatiska och skickliga Françoise och ovan nämnda Chablis-drottningen Clotilde Davenne båda kommer till Stockholm och Terrific Women Winemaker’s Day i mars. Sedan tidigare har vinifierat avslöjat att också Giulia Negri kommer och nu är det klart att såväl Sarah (Hedges) Goedhart som Régine le Coz från Femmes et Vins du Monde kommer. Eurythmics. St. Vincent.
Vin för januari, Kent & tre Bowiecovers
Även om hågen är så lagd är det omöjligt för de flesta av oss att alltid dricka 88 La Mission Haut-Brion och 64 Vega Sicilia eller varför inte nya super-Pinoten Ponzi Anniversary Pinot Noir Reserve. Så vad gör då den suktande vinfreaken när januarikassan tryter efter december månads ohemula utsvävningar? Två saker: 1. Satsar på Vinets Dag 22 januari. 2. Söker med ljus och lykta efter moraliska viner som inte kostar skjortan. Avseende punkten ett är det upp till er, kära HR:are, att ta tjuren vid hornen och brandskatta era samlade vintillgångar, avseende punkten två har ni i vinifierat en sann vän i nöden ity i samma stund som er utsände bland de billigare vinernas förrädiska gungflyn och tunna isflak passar på att tala i egen sak får ni ett knippe sanslöst träffsäkra januaritips: 1. vinifierat har tidigare tipsat om Garnacha-kungen El Rey Old Vine Garnacha 2012 och gör det nu igen, varunr 2260, 67 sek – det enda problemet med det här vinet är att det är för billigt såtillvida att den som köper så här billiga viner inte vill ha den strama, rena Garnacha-karaktären, något som bland annat bevisades före jul då ett vin från samma tankar i Campo do Borja och gjort som en kopia på det här vinet dels av en vintidning bedömdes tillhöra en annan karaktärskategori, dels ansågs mer prisvärt trots det dyrare priset, något som stämmer till eftertanke för oss som försöker göra bra vin även till en rimlig peng (ja, den som läser rätt mellan raderna anar en kommande prishöjning). 2. Domaine de Brescou Chardonnay 2011, varunr 71421, 81 sek – se det här som ett alternativ till Clotilde Davennes stiliga Bourgogne Blanc, medan den senare har massvis av fräschör och friskhet är det här en mer kraftfull och avrundad chardonnay. 3. Clotilde Davenne ”Brut Extra Crémant de Bourgogne”, varunr 7725, 122 sek – även om kassan är skral i januari finns det inga skäl att inte tillmötesgå behovet av uppfriskande bubbel när det finns så här bra mousserande att tillgå till så här lågt pris, inget för den som vill ha hög dosage och hellre dricker Asti Spumante än riktigt bubbel, men ett utmärkt alternativ för den som är van vid the real thing. En dag sent firar vi David Bowie med tre covers: White Stripes, Smashing Pumpkins, Nirvana.
Nya viner december 2013
Det är inte ofta som viner med en direkt eller indirekt koppling till mig lanseras i Sverige. Idag lanseras två och jag tar självfallet tillfället i akt att göra reklam för båda. 1. Clotilde Davenne Crémant de Bourgogne, varunummer 7725, 120 sek. Clotilde trodde länge att hon skulle bli producent i Champagne, istället blev hon drottning i Chablis. I sin Crémant de Bourgogne, ”bubbel från Bourgogne”, lever hon ut sina bubblande drömmar och får dels arbeta med sina favoritdruvor, chardonnay och pinot noir (2/3), dels med champagnemetoden eller den traditionella metoden som det numer ska heta (bubblorna skapas, som i Champagne, i flaskan). Dessutom bjuder hon om möjligt på ändå mer syra än denna den fräscha balansens ekvilibristiska mästare brukar ge oss. För att ytterligare förstärka syran och vinets rena och fräscha attack på våra näsor, gommar och svalg, har hon valt att arbeta med ”zero dosage”, utan att tillsätta förlåtande sötma i samband med att vinets korkas en sista gång. Resultatet är ett synnerligen seriöst bubbelvin för den som insett att bra, billig champagne knappast finns och att det därför ibland är bättre att köpa en lite dyrare Crémant, när kassan inte räcker till eller då kreti och pleti kommer på besök. Här får du en bra champagne-ersättare till ett mycket facilt pris. Observera att det inte är ett vin för blåbär och lipsillar – får du sådana på besök är tipset att slå lite svartvinbärslikör eller – saft i glaset så de slipper uppleva allt som är bra med det här vinet egentligen, ungefär som att göra en kitschig popversion av ett stort, klassiskt verk. 2. HFE, Hedges Family Estate Red Mountain 2010,varunummer 99275, 169 sek, kommer från den lilla amerikanska appellationen Red Mountain i ökentrakterna i sydöstra Washington. Har inte så mycket annat att säga om det här vinet än att det är ett typiskt uttryck för ren Red Mountain-frukt. Gillar du den, eller om du vill lära dig den, ja då är det här ett vin för dig. Citerar gärna Sofia Ander i Din Vinguide, när hon skriver att HFE är ett ”Härligt vin från Washington State med bra syra, mineral och perfekt balans. Saftigt och sprängfullt med bär som lingon, körsbär och röda vinbär.” Drick nu eller spara i åratal – Red Mountain-frukten är svår att knäcka, även för tidens tand.
Seriöst & oseriöst vin, Robert Plant & The Magic Numbers
Fick, efter inlägget ”Uppgraderad Perez cruz…”, en fråga från en HR om vad som är ett seriöst respektive oseriöst vin och vad som gör ett vin ”seriösare”. Klurig fråga, inte minst som svaret styrs av vem som svarar. Mitt svar är, att ett populistiskt, tillrättalagd, kanske rent av pimpat vin inte är särskilt seriöst. Ett sådant vin har en för sitt pris stor, endimensionell doft och en kraftfull smak som utmärks av en upplevd sötma och framförallt avsaknaden av sträva element – däremot kan det mycket väl bjuda på en del beska, som den som sväljer fort inte känner. Ett seriöst vin är allt utom det nyss nämnda. Doften är mer än endimensionell, oavsett prisläget, och smaken kan mycket väl bjuda på lite motstånd i form av en viss strävhet, framförallt i röda viner, och en frisk syra i vita och rosa viner. Den som vill prova ett enligt mina preferenser oseriöst vin kan ställa landets bäst säljande vita respektive röda vin – båda billiga boxar för övrigt – mot till exempel rejält seriösa verk som Clotilde Davennes Bourgogne Blanc 2012 och Francoise Feuillat-Juillots Montagny ”Les Crèts” 2010 på den vita sidan och Dominio de Tares Baltos 2010 och Miguel Merinos och min MDLVX 2010 på den röda sidan. Det som i det tidigare inlägget menades med att vinet blir mer seriöst är, att det genom en liten ändring i mixen av druvfält och ekfat blir mindre omedelbart men däremot mer mångdimensionellt på näsan samtidigt som det får en betydligt stramare och mer spännande smak. Robert Plant. The Magic Numbers.
Vinprovning med Munskänkarna i Alvesta & järnvägsknutslämplig musik
Låt vara sällan men likväl händer det att er vandrande vinvålnad tar sig an uppdraget att vara provningsledare. Således infann han sig igår i Alvesta för att ljuga åhörarna fulla i samband med Munskänkarnas i Alvesta 10-årsjubileum och som någon undrade om inte provningsledaren kunde tänka sig att på sin blogg kort presentera vinerna som provades sker så nu: 1. Clotilde Davenne Bourgogne Blanc 2012 , varunr 5562, 99 sek (enda vinet i provningen som jag i egenskap av vinmakare inte är inblandad i, har med det i provningen som exempel på exakt vinmakeri och hur chardonnay blir om druvan och syran får fritt spelrum och utan att det behöver kosta skjortan). 2. El Rey Old Vine Garnacha 2011, varunr 2260, 65 sek (exempel på ett vin som trots lågt pris är såväl reko som rent och gott, och allround). 3. Leon Dormido 2008, varunr 72763, 159 sek (modern Rioja utan klassisk kvalitetsbeteckning, istället är det vingården, Mendiguerra utanför Briones i hjärtat av Rioja Alta, som står i centrum, nästan ren tempranillo, som är förförande god, 2008 är andra årgången av vinet). 4. MDLVX eller Mazuelo de la Quinta Cruz 2009, varunr 71885, 169 sek (druvan mazuelo från ”det femte korsets vingård”, en liten plätt just utanför Briones, mycket lågt uttag, gott nu, men egentligen ett perfekt vin för källaren, om Leon Dormido är modern Rioja är det här kanske modern Rioja XL, enda vinet någonsin med mitt namn på etikett, låt vara att det knappt går att se…). 5. HFE eller Hedges Family Estate Red Mountain 2012 varunr 70976, 169 sek (äntligen kommer lite Hedges-viner till Sverige, det här släpps som tillfällig vara i december, blend av framförallt cab och merlot, årgången ovanligt sval med strama, snygga viner, å andra sidan försöker vi hålla HFE under 14%, och gärna som här på 13,5 %, alla år, inte helt vanligt för en jänkare; jag är bara bakgrundsrådgivare för det här vinet och då framförallt avseende det hygieniska arbetet och faturvalet, mitt huvuduppdrag hos Hedges är att sätta ihop deras toppvin ”Limiteds” av vilka vi kanske får se ett eller två i Sverige våren 2014). 6. Bel’Villa Vineyard Syrah, varunr 73530, 299 sek (från Goedhart Family, det vill säga dotter Sarah Hedges gift Goedhart och hennes man Brent, som också är utbildad önolog, ett syrah-vin skördat i omgångar och med distinkt ekurval). Alvestamusik.
Kåk i vintips inför hösten & Hösten
Det drar ihop sig till höst och HR:arna skriker efter vintips till höstens skaldjursanstorming, rykande grytor och, efter sommarens alla desperata grillaftnar, mörkermys – denna svenska företeelse gränsande till melankoli och fylld av bitterljuva toner som får Vivaldi att framstå som en lössläppt och oseriös festprisse med klackarna i taket och stråken vilt dansande över strängarna som vore hösten årets höjdpunkt. Så, vad dricker man då mitt i denna storslagna färgprakt och motsägelsefulla årstid? Jo, följande, om uttrycket tillåtes, fulla hand: Leon Dormido varunummer 72763, 159 sek (det här vinet tycker du om, så är det bara, rödtjut i sin prydo helt enkelt), Cartlidge & Browne Pinot Noir, varunummer 79245, 105 sek (nej, det är inget skämt, en tvättäkta Pinot från Kalifornien för struntsumman 105 sekiner, självklart ingen DRC men väldigt mycket Pinot för liten peng, gott), Baltos, varunummer 79246, 89 sek (kändisvinet med star quality – kolla in den här filmen – och hur kan det bli på annat vis när både druvan, Mencia, och ursprunget, Bierzo, är vinkult i vår samtid, en hästspark i vardagsvinsprisnivå, producent är coola Dominio de Tares), Chablis, varunummer 6307, 139 sek (var nu inte en fåntratt och spring och köp vilken ”chablis” som helst, här talar vi om CLOTILDE DAVENNE och hennes ”Chablis”, precis vad du behöver till höstens skaldjur både i oskalad och gryt-form), Montagny ”Les Crêtes” (och här talar vi inte om vilken Montagny ”Les Crêts” som helst utan om Françoise FEUILLAT-JUILLOT och hennes Montagny ”Les Crêts”, väldigt mycket Bourgogne för pengarna och ett synnerligen gott och användbart vin – ett sådant där som du alltid ska ha liggande i kylen). Sarah Chang lyser upp i höstmörkret.
Montagny, Françoise Feuillat-Juillot, David & Goliat & NIN
Redan 1936 blev Montagny en egen appellation, men det var först på 80-talet som den växte ut till dagens dryga 300 ha. Flera av de bästa vingårdarna ligger som i en amfiteater med byn Montagny les Buxy i mitten, och just där, några hundra meter över havet, hittar vi skickliga Françoise Feuillat-Juillot och hennes 14 ha lilla egendom Domaine Feuillat-Juillot. Hon slog sig på vinmakandet i Montagny i slutet av 80-talet och då tillsammans med en erfaren kompanjon. Efter några år gick denne bort och en tidskrävande rekonstruktion senare stod hon där 2004 ensam med verksamheten. Utan att förfalla till klagan sticker hon inte under stol med att det varit, och är, tufft. Redan det faktum att det finns få fristående gårdar i appellationen komplicerar saker och ting. Ett enormt kooperativ dominerar och gör inte mycket för att sprida appellationens evangelium. Det gör att Montagny trots sina många utmärkta lägen och flera mycket bra viner fortsatt är obegripligt okänt – låt vara att det gör att vinerna är billiga för oss konsumenter. Françoise ser sig själv och de andra småproducenterna lite som David och jättekooperativet som Goliat. Kampen är, menar hon, ojämn och det stora problemet är att de små och den store inte nödvändigtvis delar vare sig odlingsfilosofi eller ambitioner. Tveklöst har Françoise stora ambitioner och genom att arbeta utan herbicider, jäst och annat som förenklar vinbondens vardag gör hon det inte lätt för sig. Å andra sidan blir vinerna inte bara bra utan också föredömliga i sin renhet och stringens. Inte viner för alla. För att förmå uppskatta subtiliteterna måste människan stanna upp – gör du inte det ska du dricka ett annat vin. De här vinerna från Françoise, som all Montagny gjorda på Chardonnay, finns i Sverige, prova dem gärna om du har tid för subtiliteter och elegans från södra Bourgogne: Montagny ”Les Crêts” (Feuillat-Juillot) 2010, varunr 73009, pris 129 sek; Montagny Premier Cru ”Les Coères” (Feuillat-Juillot) 2010, varunr 70768, 175 sek. NIN.