Det faller utom ramarna för det här inlägget att gå till botten med vad som rör sig i de oansvariga småbarnsföräldrarnas dunkla och grumliga och inte helt osannolikt i obalans satta sinnen då de tar med sig sina skräniga och stinkande ättelägg på krogen, däremot är det uppenbart att någon måste sätta ner foten om vi ska få bukt med ofoget att ta med sanitära olägenheter till offentliga näringsställen. När ansvariga myndigheter som Folkhälsoinstitutet, lokala hälsovårdsmyndigheter och Miljödepartementet inte tar sitt ansvar måste någon annan gå i bräschen för att få till de lagar som uppenbarligen måste till för att återställa ordningen och lugnet på våra stadshotell, pubar, finkrogar och pizzerior: vinifierat kräver förbud mot småbarn på offentliga näringsinrättningar!
Bortsett från så kallade hamburgerbarer med clowner och ballonger finns det särskilda barnbespisningar snart sagt överallt; på förskolor, daghem och skolor, platser där barnen får äta ute flera dagar i veckan och om föräldrarna prompt ska vara med sina avkommor då de äter ute är ett land som Sverige fullt av lämpliga picknick-platser. Skulle nu en förälder med barn trots de här utmärkta möjligheterna som samhället bistår med få för sig att gå på krogen i strid med det nya förbudet ska den, föräldern, sedan barnet omhändertagits av samhället, tvingas äta sina måltider under månaden som närmast följer på brottets datum till ljudet av förinspelade hungerbarnskrik, skrän och lyckoskrik från datorspelande ynglingar, allmänna protestljud från obstinata ungar och till doften av nyuppkastat barnkräks och otömda blöjor.
Musik för barnen och deras hängivna föräldrar. Och musik på tal om clowner. Och musik bara. Butthole Surfers. Cat Food.
Bortsett från den olyckliga impulsen att slita blåtandsklämman ur örat på missbrukaren fylls lätt blåtandsklämmebärarens iakttagare av medkänsla då de ställs inför den avgrundsdjupa intighet som måste ligga bakom driften att gå runt med en blåtandsklämma i örat – ja, vi är där inne på den bakomliggande driftens ursprung men kan inte avhålla oss från att nämna den mest uppenbara delen i den diagnos som en djupare analys ofrånkomligen kommer utmynna i. Så vad göra? Dessvärre kan vinifierat inte se någon annan väg ut ur denna för samhället otrevliga situation än att med omedelbar verkan förbjuda blåtandsklämmor.
Den som nu trots förbudet hänger sig åt slika utsvävningar ska dels utsättas för en omedelbar skatterevision av det större formatet och ledd av en synnerligen grinig och hatisk inspektör, dels med brutal och omedelbar verkan förpassas till den i framtidens plan 
Nu är det inte givet hur man bör bestraffa dessa selfiemissbrukande individer då de i grund och botten behöver vård och omsorg. Detta kan dock inte få hindra rättvisan från att ha sin gång. Kort sagt kan den som inte kan hålla sina selfielustar och – böjelser i schack i städade omgivningar, vilket torde vara allt förutom de mest privata sammanhangen, straffas på ett adekvat sätt och i väntan på att den tillredning regeringen nu kommer tillsätta malt färdigt föreslår vinifierat, att den som tas på bar gärning i färd med att ta en selfie skall utställas till allmän beskådan på närmaste torg, slagen i järn och under en tid som inte får understiga en månad, en tid under vilken det kriminella element ska pluta med munnen alternativt le, noterbart är att den tid som selfiemissbrukaren inte ler eller munplutar ska läggas till på straffets totala tid upp till en tidpunkt då den totala strafftiden uppgår till fyra år, i de fall då brottslingen stått slagen i järn och till allmän beskådan på närmaste torg under en tid om fyra år och en dag ska straffet anses vara avtjänat även i de fall då selfiemissbrukaren inte munplutat eller lett i tillräcklig grad; i de fall då selfiemissbrukaren använder en så kallad selfiestick, ska straffet ovan fördubblas; i de fall då selfiemissbrukaren lägger ut sin bild eller, i förekommande fall, sina bilder, på sociala medier eller liknande, skall en månad för varje publiceringstillfälle adderas till straffet.
Till protokollet skall för ordningens skull tas att det är strikt förbjudet att ta bilder av sig själv tillsammans med en i bojor slagen plutmun och selfiemissbrukare. Överträdelse beivras och kommer, om vinifierat får bestämma, bestraffas med deltagande i ett avsnitt av Paradise Hotel, där den dömde ska vara aktiv i samtal och ränker på ett sådant vis att individen får uppmärksamhet i minst en kvällstidning och på Flashback forum; i de fall då det kriminella elementet inte lever upp till de förväntningar kriminalvården har rätt att ställa, skall straffets förlängas med ett nytt avsnitt för varje otillräcklig insats upp till fem avsnitt, i de fall då maxtiden om fem avsnitt uppnås och den dömde fortsatt inte levt upp till kriminalvårdens rättmätiga förväntningar skall brottslingen överföras till Let’s dance, där den skall vara kvar till det att Tony Irving menar att selfiemissbrukarmissbrukaren dansar tillräckligt illa för att få lämna programmet.
Har nu allt detta skett och du, om vi nu utgår från att du är den omkullvälta pjäsen, ligger där med skrubbsår och ömmande leder och ställs inför valet att fortsatt ligga kvar och få nya småsår allt medan du försöker få stopp på hovawarten, eller att helt enkelt få slut på den extra plågan samtidigt som du släpper hovawarten som då också, inte att förglömma, kommer ge den nedriga kaninen vad den förtjänar, vad gör du då? Släpper du vovven eller håller du i?
Råstekt potatis är inget annat än