Ett av vår samtids största gissel är den råa paprikan vars råhet endast överträffas av de gemena sällar som inte drar sig för att i såväl öppen dager som bakom de skummaste dimridåer placera ut paprika i alla dess kulörer och särskilt i rött och grönt i största allmänhet och inte minst i ituskurna frallor.
Kort sagt kan den ostfrallesugna individen knappt tro sina ögon då den hittar en nästan gammaldags ostfralla i form av en så kallad källarfranska som är så sprängfylld av plastaktig ost att det vattnas både i ögonen och munnen och det är med största svårighet hen medan saliven droppar och skvätter får fram ett sluddrigt ”en ostfralla, tack!”, men döm då om den förvåning och den besvikelse som sänker sig över den ostfralleglada vandraren på livets stig då den, just som den ska sätta tänderna i den himmelska mackan, känner att det osar paprika om den nyss nämnda matbiten!
Fylld av de värsta farhågor en människa kan fyllas av öppnar så den, som det snart ska visa sig, dåraktiga ostfrallefreaken källarfranskan och hittar där en plastaktig ost (check), några gröna kvistar (hm, men låt gå) och… två rejäla bitar röd paprika (panik)! Ett skri av fasa fyller konditoriet! Världen stannar upp! Konditoriets gäster stelnar som vore de stenstoder med höjda ögonbryn, bekymrade rynkor i pannan och gapande munnar! Bilarna utanför konditoriets fönster kör ihop och en masskrocks beklagliga eftermäle ligger strax som ett oönskat, illaluktande täcke av oordning och sordin över den nyss så livliga gatan och trottoaren som gränsar till konditoriets fönster! Människan som sålt den förfärliga tingesten fylld av röd paprika är snart lika röd i fejan som den förkastliga grönsak hen just försökt lura på en naiv ostfralleälskare och hen ser ut att snart explodera av skuld och skam! Kort sagt: det går käpprätt åt helvete!
Innan något ändå värre händer, innan en skyldig och skamlös expedit exploderar och innan oskyldiga konditorigäster som bara gått till fiket för att ta en kopp kaffe stelnar till stenstoder för alltid kräver vinifierat ett omedelbart förbud mot smygpaprika i allmänhet och i ostfrallor i synnerhet! Med tanke på de konsekvenser paprikamissbruk kan leda till ska allt som har med samhällsfaran att göra förbjudas: odling, innehav, försäljning och konsumtion i alla dess former (som den är, i rejäla eller små bitar, som pulver, rå, riven, rökt, kokt, grillad eller stekt). För att inte krångla till det för lagstiftaren förefaller det lämpligt att all inblandning i paprikahantering vilken som ska jämställas med grovt narkotikabrott.
PS Notera hur den förhatliga paprikan förorenat den annars så tilltalande plastaktiga osten och den oostifierade delen av frallan: dess röda osmak finns där som en kletig hälsning från helvetet.






Det senaste övergreppet står Malaco för. Kort sagt har man förstört både färgen och smaken på sina minisnablar. De är numer blekt och daskigt gråbrungula istället för lysande gula och måttligt söta istället för rejält söta och messmakande istället för mångfacetterade i en aromatiserad smakrikedom. Sannolikt har detta övergreppet skett under förevändningen att det är mindre osunt med mindre mängd gult färgämne och socker och smakämnen. Som om någon äter godis för att det är nyttigt!
vinifierat kräver omedelbart förbud mot godishån av det här slaget! Den som utan att först ha inhämtat tillstånd av den lokala regeringen och FN ändrar smaken på ett existerande godis eller för den delen gör ingrepp i dess förpackning ska dömas till fängsligt förvar i ett års tid under vilken det kriminella elementet endast ska få sig färglös havregrynsgröt och nyttigt mineralvatten till livs; den som ägnar sig åt stämpling eller mer direkt planering av eller indirekt eller direkt medverkan till att mot konsumenten hånfulla meddelanden trycks på en godisförpackning ska kunna dömas till offentlig Pudas-låda på Sergels Torg i ett års tid där det kriminella elementet ska ångra sig högt och ljudligt var gång någon sparkar hårt på Pudas-lådan varför det straffet må vara så kännbart och synligt för allmänheten att vart barn som ser detta aldrig någonsin kommer att gå galna godisfabrikanternas vägnar i sitt framtida yrkesliv även då de valt reklamarens väg och också då de kommit att bli värdelösa reklamare i skriande behov av pengar.





