Alltså, glögg är inte min grej. Aldrig varit. Inte förstått produkten. Ett skräpvin som kryddats och sötats till vad producenten måste hoppas på är oigenkännlighet. Fast traditionen är svår att inte omfamna. Oerhört mysigt med ett glöggparty i decembermörkret. Och med en skvätt bättre sprit i blir det nästan drickbart.
Så varför är jag inblandad i ett glöggprojekt? Ja, bortsett från pengarna.
Jo, ifjol blev jag av glögghandlaren mm Tegnér & Son tillfrågad om jag kunde tänka mig att sätta ihop ett supervin till en superglögg. När jag mumlade om att det rent spontant känns som att vi då borde arbeta med ung premier grand cru från Bordeaux – detta dels därför att jag var övertygad om att det var rätt väg att gå, dels därför att jag väl egentligen inte hade lust och ingen är väl så dum att den gör glögg på premier grand cru från Bordeaux –, svarade min i samma stund svaret kom nya uppdragsgivare ”kul idé, vi kör, vad behöver du?”. Så ja, vilket projekt. Fruktansvärt kul, och resultatet, som ytterst få fått smaka på då vi bara gjorde en handfull, relativt dyra måste man nog säga, premier grand cru-glöggpavor, gick inte av för hackor.
Men det där var i alla fall för mig mest en kul grej, även om det också gav lätt blodad tand. När så Tegnér & Son tidigt i år kom tillbaka och undrade om jag kunde sätta ihop ett synnerligen extraordinärt basvin för glögg, om än inte riktigt på samma nivå som ifjol, hoppade jag genast på uppdraget.
Efter en del mixtrande med olika viner och glöggkryddningar liknande dem kocklandslaget satte ihop för den superexklusiva glöggen 2022 och en hel del dialog med magkänslan – vinmakarens viktigaste arbetsredskap, om ni frågar mig – kom jag fram till att jag borde åka till italienska Veneto. Där finns allt från lättare bardolino via valpolicella och ripasso till amarone; allt från lättast tänkbara frukt till rena hästsparken och däremellan en massa fin struktur.
Sagt och gjort. Kontaktade den ekologiska pionjärfamiljen Fasoli Gino, som jag haft att göra med vid flera tillfällen och under många år och vars arbete jag i högsta grad respekterar. Inga problem, sa de, och lät som att det var det dummaste de hört, blanda ihop finfint vin bara för att sedan krydda sönder det. Men ett vin blev det, och jag vet att även familjen Fasoli Gino var och är synnerligen nöjda med resultatet, för det här specialgjorda basvinet har visat sig vara så pass tal- och drickbart att det kanske kommer dyka upp i lite andra sammanhang också, då utan tillsatt krydda.
Glöggen då? Jo, den finns nu att beställa på Systembolaget. Tegnér & Son Extra Fina Starkvinsglögg, nr 55081, 249kr. Upplagan är begränsad så kanske bra att inte vänta till Lucia med beställningen. Om jag kommer dricka den? Ja, faktiskt, och det med glädje. Är förvisso part i målet, men det här är riktigt bra. Rent och snyggt. Inga konstiga aromer eller smaker bakom kryddorna och sockret, och inte vare sig överdrivet kryddat eller sötat. Här behövs ingen sprit tillsättas. Skillnaden, vågar jag påstå, på en sådan här glögg gjord på finfint basvin och de mer traditionella glöggerna gjorda på de traditionella skräpvinerna är enorm. Avgjort större än prisskillnaden.
Den här finglöggen görs av ingen mindre än Solveig Sommarström, som var med och kvalitetssäkrade den svenska glöggen redan på 80-talet. Klart hennes egen version är hur bra som helst när hon nu bestämt sig för att göra en egen glögg. Hemligheten? Ett bra basvin, väl avvägd kryddning och skickliga smaklökar.
Något från 
Nu kan någon enstaka person som inte är arbetsgivare eller företagare utan snarare anställd eller en affärsrelation värd att smörja eller rent av någon som tycker att den med rätta bör mutas så där lagom mycket, tycka att även om det där måste anses vara årets roman och en inte bara rumsren utan också självklar källa till många härliga stunder i läsfåtöljen och en pålitlig vän på tåget så är det i snålaste laget att så att säga bara ge en bok. Bortsett från att den personen är ute och cyklar så kan det vara klokt att förekomma och addera alkohol till bokgåvan ity den svensk som inte tror sig ha fått himmelriket då den får en skvätt alkohol förefaller inte finnas. Således kan boken kompletteras med – betänk att vi talar juletider – en flaska glögg och då talar vi självklart om Solveig Sommarströms alias 
