Alla vet, egentligen, att Midsommar ska firas med sång, grodhoppande, sill och nubbe. Trots detta är det samhällsomstörtande vanligt förekommande, att det ska sittas ute i kvällen och natten och regnet eller i bästa fall nattfukten och låtsas som att knotten och myggen inte alls är ett störande inslag i den redan eländiga tillvaron och då!, som om inte allt detta elände vore nog, dyker värden, eller, i mindre vanligen förekommande fall, värdinnan, upp med en vidbränd flintastek som inte bara är skådebröd. I just den skogstokiga stunden, då flintan ligger där och undrar hur det egentligen gick till när den packades och märktes om i butiken för att huxflux hamna här, gäller det att vara förberedd ity risken är överhängande att det nu också vankas sockerboostad appassimento, italiensk hittepåzinfandel eller omoraliskt skräpvin på budgetbox; smörja som du förväntas fylla dina sinnen med så till den milda grad att allt detta eländes elände verkar vara en god idé. Det är då bra att inte bara ha läst följande vintips utan också köpt på sig de melankolidödare som där nämns, melankolidödare i tre utföranden, vilket gör att det finns en färg och en smak för alla och till alla upptänkliga produkter som kan ha misshandlats på grillen vid sidan om flintan, kanske en fisk eller en sallad, låt vara att den sistnämnda mer undantagsvis hamnar på grillen, även i svenska midsommarsammanhang, och skulle det vara så att någon, till exempel en extrem tillskyndare av svenskheten, får för sig att hedra de riktigt gamla traditionerna genom att själv smågrilla sina fötter via en promenad på glödande kol ska den veta, att de skräpviner som blir över då alla, egentligen, helst dricker något av de följande tipsen, de skräpvinerna är utmärkta att smörja in fötterna med både före och efter promenaden ity som smörja göre sig skräpvinerna väldigt väl. Nog av. Här är de tre melankolidödarna som klarar av att nå genom såväl midsommarnatten som grillångorna och de trubbiga sinnena, notera att de i förekommande fall måste beställas så var gärna ute i god tid, idag till exempel: Girard Old VIne Zinfandel, nr 22337, pris 165 sek; Girard Chardonnay, nr 74963, pris 169 kr, Les lauzeraies, nr 2724, pris 99 kr.
Etikettarkiv: Les Lauzeraies
Les Lauzeraies 2013 & Chuck Berry
Sedan Les Lauzeraies Tavel lanserades för fyra år sedan har det varit Sveriges mest prisvärda rosé och periodvis det bästa oavsett pris. Skälet är enkelt: Tavel är rosévinernas Mecka; en liten appellation en vinspott från Châteauneuf-du-Pape där endast rosévin tillverkas. Visst, Tavel är, egentligen, Provence, men det är i det här fallet skillnad på Provence och Provence. Jag skulle säga att Tavel är allt som en ”Rosé de Provence” är plus mer av allt. Möjligen invänder någon som känner förra årets då moderiktiga vindar blåsa, att vinet borde vara ljusare, men se då är det på det viset att appellationskraven för Tavel kräver att vinerna inte är för ljusa. Det är alltså inte så att folket i Tavel inte skulle kunna göra sitt vin ljusare, de har valt att göra det så här. Notera också att det är skillnad på lätt röd nyans i rosévin och lätt röd nyans i rosévin. Kort sagt skriker vanligtvis Tavel-färgen kvalitet till skillnad från en del andra ljusröda roséer. Ja, titta själva så förstår ni. Förhoppningsvis. Årgången 2013 är rent allmänt i södra Frankrike utmärkt för vitt och rosé och avseende Les Lauzeraies är det tveklöst den bästa varianten jag testat av vinet. För övrigt kan ni roa er med det här klippet från TV4 häromdagen. Det värmer att se säkringen gå på en gammal vinräv och, oavsett vad ni tror om saken, legendar som Bengt Frithiofsson när denne provar roséviner och bokstavligen talat björnkramar Les Lauizeraies Tavel å det värsta och släpper loss all den vinkärlek som drivit honom genom åren. Bortsett från TV4:s fem solar har den nya årgången av Les Lauzeraies fått full pott i snart sagt varje seriös vinspalt, och skulle det mot förmodan finnas en vinspalt där 2013 inte tokhyllas är mitt tips att du ska börja läsa en annan vinspalt. Till saken: Les Lauzeraies Tavel 2013, alltså nya dunderårgången, började levereras ut till butik igår och finns den inte i just din butik kan du enkelt beställa hem den, varunr 2724, pris 99 sek. Som om det inte vore nog med att den nya årgången Les Lauzeraies äntligen är lössläppt fick ankgångens fader och Keith Richards andlige ledare Chuck Berry Polarpriset i år.
Grillvinstips! & Black Sabbath
Som vinifierat tidigare påpekat finns det egentligen ingen som tycker om att sitta ute och frysa och inte känna smakerna på grund av av köld igentäppt näsa och kringblåsande dofter från gräsmattegödning och grannens barbequeparty. Likväl envisas svensken i gemen med att ”grilla”, som det kallas när man sitter ute och försöker skydda sig mot kylan och myggen och snyter sig med jämna mellanrum för att kunna känna någon annan doft än de ovan nämnda. Kort sagt behövs tämligen karaktärsfulla viner för att nå igenom den svenska sommarkvällen och dess plågor bland vilka flintasteken bara är toppen på isberget. För er som tilläventyrs accepterar en inbjudan till ett grillparty följer här några tips på viner ni bör ta med er till spektaklet i fråga och detta för att ni i alla fall ska ha någon form av behållning av kvällen. 1. Man kan tänka sig vitt, men kör hellre ett rejält rosévin till den grillade fisken och grönsakerna, vårt tips är roséregenten Les Lauzeraies från Tavel (varunr 2724), för 95 sek slipper ni sötsliskig jäststamsskräp, felsyrade nyavärldenförsök och lika blekfisiga som smaklösa modeviner som inte räcker långt när midnattssolen står i zenit. 2. El Rey (varunr 2260) för fjuttiga 65 sek är inte bara perfekt till tacosmiddagen, det orkar trots sin ringa uppenbarelsen med sommarmörkret. Den nya årgången är för närvarande lite stramare i väntan på att växa upp och lär därför vara extra bra grillvin i sommar. 3. Den som vill ha lite mer tryck i smaklökarna tar sig an Baltos (varunr 79246), 89 sek. Mencia-druvan från Bierzo, bara det, dessutom både den luktar och smakar gott och orkar med det mesta, till och med grannens trädgårdsgödsel och kvällskylan. 4. Den som nu vill ha både livrem och hängslen slår till på en Girard Old Vine Zinfandel (varunr 22337), ja, visst, det är lite för mycket av allt och det är just det som är grejen, i alla fall när det, som här, hänger ihop. Kostar 159 sek och det kanske någon tycker är dyrt att kasta på vännernas grillparty men denne någon ska då veta att man inte får tag i en mygg-, kyla-, och tristessdödare tillika smaklöks-, grillaftons- och humörförhöjare utan att det kostar och det här är ett säkert sätt att säkerställa att det lika smak- som meningslösa påhittet med en grillafton i alla fall inte blir helt smaklöst. Känner att det här kräver liter mörk musik och med tanke på att Tony Iommi skrivit en låt till årets Eurovisionsschlagerfestival får det bli Black Sabbath.
Världens bästa rosé, Bergs Lars om smitta & rosa musik
Låt det först som sist vara sagt: vinifierat är oerhört avundsjuk på Bergs Lars Hanssons förnamn. Blir alltmer övertygad om att jag borde byta förnamn till VinLars. Nog av. Skälet till att Bergs Lars dyker upp här är hans senaste blogginlägg (läs här), där han sluter upp i kampen mot världens alla hänsynslösa smittospridare. Annat vinifierat hittar i bloggosfären denna förmiddag är Magnus Ericssons och hans Uppkorkats utmärkta sammanfattning av vad Tavel är för något. Möjligen går inte Uppkorkat lika långt som vinifierat och utnämner, utan tvekan, Tavel till världens bästa roséviner, men det är inte långt ifrån. Trevligt att se är också att Uppkorkat lyfter fram vissa Tavel-viners, inte minst här på vinfierat ofta hyllade ”Les Lauzeraies” (varunr 2724, 95 sek), utmärkta lagringsegenskaper, ja rent av utvecklingspotential; till skillnad från den stora majoriteten roséviner som ska drickas inom 12 – 18 månader från skörden, blir inte minst Les Lauzeraies ett annat vin efter något år i källaren och, inte oväsentligt, många föredrar den lagrade varianten med den mer nedtonade frukten och ökade stramheten och ”mineraliteten”. Häromdagen skrev Sofia Ander på sin blogg In Vino Veritas något liknande Sakförhållandet, att Les Lauzeraies är ett rosé som utvecklas med lagring, har fått den mig närstående importören, att, tillsammans med producenten, alltid försöka hålla en ”äldre” årgång i lager åtminstone in i maj varje ny säsong – längre vågar man inte dra ut årgången, eftersom 98 % av svenskarna köper senaste årets vin och då är de inte fel ute eftersom majoriteten roséviner inte mår så bra av lagring. Ja, det där sista var, som alla vakna HR (hängruntare, för er som fortsatt har svårt att begripa att HR kan betyda annat än Human Resources) uppfattat en klar uppmaning om att hasta till närmaste Systembolag och köpa på sig 2011:an innan den tar slut. Spännande nu och kan om någon månad jämföras med 2012:an när den kommer, för att nu inte tala om hur kul det är att ligga på några pavor till 2014. Eller 2015. Rosa musik.
Sveriges bästa vinimportör & Blue for Two
För andra året i rad nominerades av Sveriges vinskribenter, eller i alla fall cirka 40 av dem, lilla Terrific Wines, som, som vinifierats idoga läsarskara vet, jag har en intim och kärleksfull koppling till, till Årets Importör. Motiveringen löd: ”Terrific Wines visar att liten kan vara naggande god med uppstickarviner från världens alla hörn”. En liten aktör täljer inte precis guld med fällkniv, däremot skänker ett kvalitetsdrivet arbete mycket tillfredsställelse, inte minst när sådana här nomineringar dyker upp. Kul var också att förra årets rosévin Tavel Les Lauzeraies i år blev tvåa i den kategorin, slagen endast av ett betydligt dyrare vin som bara fanns inne över en begränsad tidsperiod, vi är så enögda och fantastiska kring det här vinet att vi ser detta som att Les Lauzeraies blev Årets rosé för andra året i rad. Och Clotilde Davennes lilla vinhus kom sexa i kategorin ”Årets vinhus”. På tal om Terrific: missa inte nya Terrific Wines Club eller Terrific Editions nya bok vinfierat. Terrific Wines finns även på Twitter som @theterrificwine. Vem blev då ”Årets importör”? Johan Lidby Vinhandel – en annan seriös aktör på marknaden och en värdig vinnare av utmärkelsen. vinifierat gratulerar så mycket! Blue for Two.
Sommarläsning 2012 & vintips
Vädret verkar inte bli bättre i ”sommar” så det är väl lika bra att alla som inte lämnar landet inriktar sig på rödtjut och litteratur samt OS i TV-soffan. Då är ”Vinifiktioner” ett givet lästips, inte bara därför att det, om ni förstår vad jag menar, handlar om noveller, en uttrycksform som brukar passa hängmattan eller utsiktspunkten som överblickar åskmolnen, utan också därför att jag är medförfattare. Tips på ett smakrikt rosévin, som inte viker ner sig för lite åska och regn. Tips på ett rödtjut, som står rycken även då den nordliga sommaren envisas med att förklä sig till höst.
Roséviner sommaren 2012 & Big Mama Thornton
En icke ringa andel av den svenska nationalrinken kommer att berikas med sol över midsommarhelgen, vilket, naturligtvis, pockar på rosévin. Som av en händelse följer här tips på de enda tre rosévinerna ni behöver bry er om i sommar; roséviner som klarar varje upptänklig dryck- och matsituation: 1. Aperitifrosé, som även fungerar som sippvin i solstolen: Domaine de Brescou ”Fleur d´Été” (måste beställas, Grenache, Pinot noir och Viognier i ett lika utmanande som spännande sammelsurium); 2. Matrosé, som också måste sägas besitta flera av aperitifroséns förtjänster i och med den nya årgångens påtagligt djupa fruktighet: Les Lauzeraies Tavel (finns i alla välsorterade Systembolag, måste beställas till butiker med diskutabel sortimentspolitik); 3. Alltiallo-rosé, som fungerar i alla lägen och som nu finns ute i vad som kanske är sin bästa skepnad någonsin: Muga Rosato (måste beställas). Summertime. Mer Big Mama.
Les Lauzeraies & Beach House
Som tidigare rapporterats får Les Lauzeraies Tavel i sin nya tappning, 2011, hur mycket beröm som helst. I förra veckan var det SvD som i en ”duell” mellan Mikael Mölstad och Åsa W Karlsson gav vinet 2 x 6/6, det vill säga, för er som har svårt att hänga med, båda kombattanterna gav full pott. För övrigt enda rosévinet som alls fick toppoäng av någondera av dem. Åsa W skrev bland annat ” … rejäl smakintensitet av solmogna hallon och blodgrape med frisk avslutning. Till ljust kött och stekt fisk”. Någon dag senare följde DN upp med Fynd och ”… årets skörd… är klart bättre (än 2010), lite djupare sammansatt i en påtagligt saftig, hallon- och cassistonad profil.” Låt oss lyssna till stillsamt somriga toner med Beach House. En gång och en gång till.
Vår igen: mer rosé!
Nu säger de meteorologiska prognosmakarna det igen: det är vår! Och nu tror vi på dem igen och ropar på rosé igen och vad är då bättre än ”Årets rosé”? Således rekommenderar viniferat sina hängruntare att snarast begiva sig åstad och länsa sin systembutik på alla kvarvarande 2010:or av Les Lauzeraies Tavel. Varför? Är inte 2011 minst lika bra med tanke på att 2011 är ett så fantastiskt rosé-år i området? Jovisst är det det, men, det förtjänar att upprepas, att de här kalkstensvinerna från Tavel alltid vinner på lagring och snart är, av lättförklarliga skäl, 2010:an slut. Avslutningsvis följer efter ett kolon, ganska snart, en massa siffror. Strunta i dem. De är därför att var och en av dem länkar till en nätartikel som ni inte behöver bry er om, men som lockar intet ont anande nätartikelläsare att klicka in sig på vinifierat och bli fast för alltid: 1, 2, 3, 4 , 5.
Vår i luften: Rosé!
Enligt ”Vädret” på Rapport igår har våren kommit till Skåne och till och med i Dalarna är
det sol och plusgrader på ett vis som för tankarna till våren. Dock kan det kanske vara lite tidigt att kasta av sig kläderna och dansa fram på vitsippsbeklädda blomsterängder, men, man kan alltid fira vårens ankomst med en vårmeny och en panna gediget matrosé, varför vinifierat.se tar tillfället i akt att påminna om att Les Lauzeraies Tavel (uttala Le Låzerä och imponera på era icke franskbevandrade vänner) inte bara, i november 2011, utsågs av 44 svenska vinskribenter till ”Årets Rosé 2011”, det är också mycket riktigt Sveriges bästa rosévin och det för en, i sammanhanget., löjlig penning. Dessutom fungerar sådana här mat-roséer året runt, om det nu skulle vara så att det blir bakslag i mars eller om vintern biter sig fast norröver i fjällen. Observera att Les Lauzeraies, som kommer från kalkjordarna i Tavel, egentligen är bättre andra året efter skörden, med andra ord ska ni vara glada så länge ni hittar årgången 2010 av Les Lauzeraies i butikerna, snart är den slut. Noterar för övrigt, att fransmännen nu inte bara talar om aperitif- och mat-roséer, utan också om de jämfört med aperitif-roséerna än lättare, och ljusare, ”rosé piscine”, som direktöversatt blir pool-rosé och, lite snyggare översatt kanske?, bassängskants-rosé. Som legitimerad före detta aktiv simlärare tror jag att SLS inte är överförtjust i den här rosébeteckningen och jag skulle redan här och nu vilja slå fast att vi i Sverige ska kalla dem ”terrass-roséer” eller, möjligen, ”flytvästs-roséer”.