Grillad chorizo & kokt plastbacksravioli & Stone Roses

Vet inte hur hon tänkte, men Yngsta dottern ville att vi, i Hustruns frånvaro, skulle äta middag hemma. Detta trots att jag lockat med restaurang och påtalat att det enda som fanns i kylen var plastbacksravioli och chorizo, som enligt förpackningen skulle grillas. Nåja, jag tänkte att det är väl på tiden att jag försöker mig på något nytt. Värmde på en panna och slängde i korvarna hela. Kom på att jag kanske skulle steka dem som Tini Houdini Ellingtonkorvskivor. Försökte ta de varma korvarna ur pannan. Två av sex åkte ner på golvet. Åts upp av hundarna. Skivade de kvarvarande bitarna. Stekte dem. Hällde raviolin i kokande vatten. Kom på att jag inte hade en aning om koktiden för färsk ravioli. Kokade dem som påstortellini. Då. Helt plötsligt. Sprack de. Och löstes upp. Och försvann.  Försökte samla ihop slamsorna så gott det gick. La upp dem på en tallrik. Garnerade med korven. Yngsta dottern dök upp. Sa. ”Har du lagt på ost eller kom den ut ur raviolin?” Jag sa. ”Kom ut ur raviolin.” Hon sa. ”Ja, det är lätt hänt att överkoka färsk pasta, men hur har du lyckats bränna korvarna så?” Superintressant youtube-klipp om ravioli. Matlagningsmusik. Pastavin.

Förbud mot dagens nationaldag, Godello & recept på lins- & korvsoppa

Jancis Robinson svarar på frågan om vilka druvor hon tycker bäst om och vilka hon vill se mer av i framtiden. Godello och Mencia, svarar hon bland annat. Köptips för den som klickar på de nyss understrukna orden Godello och Mencia. Ytterligare ett köptips hittar den som klickar på nyss understrukna ordet Mencia. Men låt oss nu för allt i världen komma vidare! Inte heller i övrigt precis överraskar Jancis. Assyrtiko, Bourbolenc, Aglianico, Cinsault och Nerello Mascalese låter mest som ”vinPK år 2013”. Men det är klart det kunde vara mycket värre: för 30 år sedan hade hon förmodligen skrivit Cabernet sauvignon, Zinfandel, Syrah, Merlot, Chardonnay och Sauvignon blanc och för 20 år sedan Viognier och Primitivo.  Så var det det där med nationaldagen. Den gör mig riktigt grumpy. Inte bara därför att den borde firas på midsommarafton utan framförallt därför attBurkmat Rikdsdagen från en dag till en annan tog fokus från det faktum att det idag är min namnsdag. Inte en människa har kommit ihåg att fira mig sedan det där ödesdigra beslutet på Helgeandsholmen. vinifierat kräver förbud mot nationaldagar den sjätte juni! Avslutningsvis har jag, äntligen!, med framgång lyckats tillreda en måltid annan än påstortellini. Är solokvist några dagar och efter att ha ätit påstortellini till lunch och middag två dagar tog jag tjuren vid hornen, åkte till butiken och köpte en burk med ”Lentilles et saucisson de vardetnuvar”, alltså linser och korv, och ställde mig att laga detta. 1. Häll burkens innehåll i en tom kastrull. 2. Ställ den nu fyllda kastrullen på en varm platta. 3. Låt koka upp. 4. Som innehållet ser torrt ut och luktar, om sanningen ska fram, ganska illa och i trakterna av hur hundmat på burk doftar, häll på någon deciliter Malaga. 5. Snippsnappsnuttittaframienstrut! Burkmaten visar nu sin bästa sida, den som lins- och korvsoppa med malagasmak! (6 säkerhetsföreskrift för nybörjare: Låt inte koka för länge, det räcker med att korven förefaller kokt så alla bakterier dödats). Cooking with the dog.

Reklamavbrott: Påskviner & Rioja & Radiohead

Påsk redan? Inte riktigt, men den som är om sig och kring sig och vill ha något frånMuga Reserva, liten beställningssortimentet (BS) har anledning att börja planera sin påsk nu. vinifierat presenterar därför här och med detsamma sitt traditionsenliga vintips inför Påsken och som vanligt gäller då röd Rioja till påsklammet och som vanligt lyfter vi fram Muga Reserva: ett snyggt lammvin för 149 sek. Den som vill snåla eller har gäster som inte är tillräckligt tacksamma för att det ska få kosta 149 sek, slår istället till på Leon Dormido Reserva, som Systembolaget närmast skänker bort för 89 sek, ett synnerligen traditionellt eller, om man så vill, klassiskt vin från Rioja med tydlig ek. Självklart är det också en bra idé att under Påsken hitta åtminstone ett tillfälle att hälla i sig kopiösa mängder av Mazuelo de la Quinta Cruz (MDLVX). För att nu inte tala om Prado Enea Gran Reserva! Om inte annat får du som konsument anstränga dig lite och äta lamm flera gånger under helgen om du nuMuga Rosé prompt måste ha lamm till de här härliga vinerna, vilka fungerar bra även till allt möjligt annat, som, öh, som, ja allt möjligt annat. Påstortellini tillredd med varsam och känslig hand till exempel. Den som nu föredrar vitt till lammet eller överhuvudtaget kan stanna kvar i Rioja och hos Muga ity Muga Blanco är sedan åratal ett fantastiskt vin för ingenting, för vad annat än ingenting är 95 sek för en sådan här skönhet? På tal om skönhet: den som nu vill fira inte bara Påsken utan också Våren eller mest bara i största allmänhet dricka rosé över helgen ska, förstås, inte missa Mugas rosé – kanske Iberiska halvöns bästa och mest eleganta rosévin! Radiohead lär oss räkna.

 

Ny explosionschock!

Efter inlägget om påssåsen som exploderade i mikrovågsugnen och de förklaringar som, av kunniga och initierade vinifierat-följare, getts, och de åtgärder som vi kommit fram till behövs – varningstext på påssåsförpackningar och åldergräns för inköp – kommer nu nästa explosionschock: Uncle Bens risotto med svamp och kyckling! Okej, det var lätt att

En riktig ottoman

förstå att påssåsen blir så varm i ugnen att en gejser uppstår och huxflux exploderar alltihop, men vad ingen berättade var, att samma sak kan hända med en påse risotto. Enligt förpackningen skulle denna värmas i tre minuter. Sagt och gjort, men långt innan de tre minuterna förflutit bubblade och rök det ur påsen och sedan, minsann, började det hoppa risottoingredienser ur densamma – det kan vara så att den anrättningsansvarige hällt i lite för mycket vin och vatten i påsen, men Herregud!, påslivsmedlen måste vara idiotsäkra! Nu kräver vinifierat, med omedelbar verkan, varningstext och åldersgräns även på Uncle Bens, och andras, påsrisotto. Det, om något, måste politikerna ta upp nu under Almedalsveckan! Varför jag gick lös på en påsrisotto? Jo, tidigare i livet har jag avancerat från snabbmakaroner till påstortellini och nu tänkte jag att det var dags att ta nästa steg i utvecklingen och erövra påsrisotton, men icke sa nicke. Det ska aldrig mer ske!

Dagens Pappa-Barn-historia

Har förstått att det, sedan en tid, i Sverige är comme il faut att blogga om sina barn. Självklart vill inte vinifierat vara sämre på utlämnande barn-historier än andra bloggar och därför ska ni veta att det gick åt fanders när jag häromdagen försökte steka kött åt Äldsta dottern. Bakgrund: Hustrun och Yngsta dottern borta på någon hästgrej. Äldsta dottern hälsar på i hemmet. Pappa försöker göra sig till. Köper frysta potatistärningar, pepparsås på påse och affärens dyraste köttbitar. Problemet, jo, det föreligger ett problem i historien, var, att Pappa inte gick till den vanlige slaktaren och fick garanterat finfint kött, som brukar bli hyggligt även i ofärdig eller överfärdig form, istället slog han till på snabbköpets inte särskilt inbjudande utbud. Nåväl, efter att inte ha bränt köttet mer än vanligt, bränt vid tärningarna lite mer än vanligt samt über-marinerat de sistnämnda i olivolja – ingetdera uppskattat av hedersgästen – och tillsatt påssåsen utan att ha värmt den ordentligt, serverade Pappa maten och det var då det verkliga problemet upptäcktes: någon idiot hade lindat plast kring fettet som bundits fast vid köttet! Att plasten nu var halvsmält och inkletad i både snörena och köttbiten gjorde inte saken bättre. Sista gången Pappa köper kött i den där affären och förmodligen sista gången Äldsta dotter låter sig bjudas på annat än påstortellini av sin far. Det var dagens pappa-barn-historia.

Croneman, Wikegård, Myllymäki, TV4, DN, Champagne, Epitaph & Power to Believe

I en krönika i DN ondgör sig Jonas Croneman över Niklas Wikegård och dennes TV-framträdanden som luktar rädd liten pojke försöker vara morsk. Det pinsamma med

Snart på TV?

Wikegård är väl knappast vi som sitter och skrattar åt hans infantiliteter, TV4 eller ens Wikegård själv, det är alla som tycker att han är häftig. På tal om TV4 kan matglada tittare nu komma och laga sin favoriträtt tillsammans med TV-kocken Tommy Myllymäki och frågan är om inte vinifierat ska ta med sig en påse tortellini och förgylla TV-tittarnas vardag. Vi öppnar en champagne för Croneman och sätter på Epitaph och Power to Believe.

Tevemat, Mästerkocken, Helge Skoog & Påstortellini

För oss som gärna äter men är oroade av att tillreda mat är det synnerligen tröttsamt med alla dessa kockar och andra som fördystrar teverutorna vid de mest olämpliga tillfällen med sina grytor och förnumstigheter om än det ena och än det andra totalt ointressanta från matlagandets och hem- och konsumentkunskapens världar. I konsekvensens namn bör väl även bilbyggare, sportskotillverkare, pressmaskinsfabrikörer och andra också får sitta där i morgonteven och förevisa hur de bygger bilar, skor, pressar och annat, för det är helt säkert så att minst lika många är intresserade av bilar och skor som av mat och avseende pressarna ska man aldrig säga aldrig. Dock: tack vare Helge Skoog finns det ett fantastiskt bra matprogram: ”Halv åtta hos mig”. Detta är ett tilltalande och begripligt och endast ibland förnumstigt matprogram där det enda jag saknar är en sådan som jag, alltså en som kastar fisken för den inte har en aning om vad den ska göra med vattendjuret och som bränner köttet och som inte vet hur man gör en sås – annat än, möjligen, om den befinner sig i en påse och ska tillsättas 2 dl vatten och är självblandande – och som fylld av denna insikt om sina tillkortakommanden i köksregionen helt enkelt bjuder på påstortellini, möjligen med en skvätt grädde som ackompanjemang, och till dessert en pinnglass och som är nöjd med det – kort sagt en person som hellre är med i ”Bonde söker fru”, fast han är gift, än Mästerkocken.