I somras lanserade Ästad Vingård sitt första vin någonsin: ett halvtorrt, stilla vin, som rankas som gårdens ”tredjevin”. Häromdagen var det så dags för ”andravinet” att möta marknadens ljus. Vi talar nu ett torrt, stilla vin med en lätt anstrykning av ek. Något helt annat än vinet som lanserades i somras alltså. Precis som med övriga Ästad-viner kommer det här bara att säljas på gårdens restaurang och i vinbaren – den som vill prova måste alltså bege sig till Ästad utanför Varberg.Hur är det då med ”förstavinet”, gårdens egentliga vin, det som fås att bubbla med hjälp av en andra jäsning i buteljen? Jodå, som tidigare meddelats på den här bloggen tar det tid att göra mousserande med ambitioner och vi får vänta ytterligare något år på det vinet – så här långt har dock allt gått planenligt. När vi är inne på ämnet Ästad några ord om årets skörd: Som bekant har sommaren inte varit den bästa i år och en rejäl omgång coulure minskade per automatik uttaget för många av landets odlare inklusive Ästad Vingård. Således har skörden blivit betydligt mindre än planerat men inte mindre än att det går göra några viner och därmed fortsätta utvecklingsarbetet. Återkommer med mer om skörden 2015 när det bubblat färdigt i jäskaren.
Månadsarkiv: oktober 2015
Kissförbud för fönstertittare!, Banditos & Kiss
Lyckligtvis finns det sådana som gärna vill sitta på fönster- och mittenplatser på våra flygplan. Dock har de här individerna fått för sig att de både kan ha utsikten och toalettbehörighet. Det går naturligtvis inte för sig. vinifierat kräver ett omedelbart förbud mot toalettbehörighet för resenärer med annat än gångplats! Det är tveklöst individens sak att tänka på ja ni vet vad innan den tar plats i fordonet och har den en gång tråcklat sig in i sitt hörn på flygetyget ska den förbli sittande till dess yttre sittande resenärer vid framkomst lämnar sina platser. Den som trotsar sund förnuft, god etikett och den kommande lagstiftningen och tränger sig ut under pågående resa, och särskilt då detta sker när yttre sittande medpassagerare har fullt upp med datorer, kaffemuggar och tilltugg, ska omedelbart omhändertas av för ändamålet nyansatta kabinvaktmästare som snarast förpassar de störande elementen till i anslutning till bagageutrymmet inredda kloakutrymmen till vilka man kommer via en fallucka och endast kan ta sig ut genom att låta sig falla ner genom en dörr i planets botten som öppnas först då planet är lyckligt anlänt till sin slutdestination och i samband med rengöringen av flygmaskinens sanitära utrymmen.
Mardrömsstarter & misantroper
Ni vet, ni sitter där och planet ska snart lämna gaten och det är lång väg ut till startbanan, då, då hör ni hur ungen bakom börjar klämma, ”mmhmööhuu”, och, plötsligt, blir det tyst och en vedervärdig doft sprider sig och, lika självklart som att gammal mjölk surnar, börjar ungen gallskrika och där sitter ni med minst tio minuter-en kvart innan någon kan göra något åt saken alltmedan doften retar kräksreflexen och skriken får alla tinnitusvarningsklockor att ringa och odörprotestmigränen kommer som ett oönskat krav på posten, det är de ögonblicken som skapar misantroper.
Mysteriet med de försvunna tofflorna
Som HR:en vet försvinner det saker i huset där er utsände i de oförklarliga gåtornas lugubra och otydliga värld bor, men frågan är om något försvinnande varit mer oförklarligt, obegripligt och mystiskt än det som nu hänt, då den tidigare i meningen nämndes tofflor försvunnit. Gått upp i rök. Vaporerat eller vaporerats. Blivit ett med intet. Putsats väck. Kommit bort på livets väg. Gått ur tiden. Hamnat på avvägar i det osynligas svårtydbara värld. Droppat av till intighetens flod och gått förlorad, drunknat, i detsammas hav. Gått åt väst. Förlorat sig i ett osynligt, tyst och doftlöst tomrum av intighet där varken syn-, doft- eller andra intryck göre sig besvär. Ja, tofflorna är helt enkelt borta.Eller vad som nu kan ha hänt. Ingen vet. Inte Hustrun. Inte hundarna. Inte hundvakten. Det som gör det extra mystiskt är att Tofflornas herre var ensam hemma då tofflorna försvann ut ur denna sinnevärlden. Eller, vänta, hundarna! Medan Hustrun kunde misstänkas för att kasta tofflorna på grund av dess med tiden allt tydligare intryck av fötter som tryckts in i dem, är det mer än en förflugen tank att hundarna skulle kunna få för sig att tofflorna var oemotståndliga av samma skäl. Med tanke på dvärgtaxens dragning till svinhuvuden och annat dött i naturen faller misstankens skugga främst på denne. Frågan är emellertid hur man nu går vidare? Kan möjligen någon HR hjälpa till med det: hur får man en tax att inte bara visa var hen grävt ner Husses tofflor utan också lämna tillbaka dem i otuggat skick?
Karin Tidbeck: Amatka
Karin Tidbecks Amatka är sci-fi och dystopi. Två saker som inte direkt tilltalar er utsände i de påhittade världarnas alltifrån uppsluppna till mer lugubra tinnar och torn och prång. Uppförsbacke för den här boken alltså. En bok som kom som en ”läs-den-här” efter ha hamnat i händerna på givaren på en så avlägsen plats som Peking. Kanske är det internationella perspektivet rätt och riktigt då det verkar som att författaren först lyckats på engelska och sedan editerats på svenska. Nåväl, hur är då boken? Med förbehåll för de tidigare nämnda förbehållen så ja, jo, inte så tokig. Hade kanske föredragit en mer otydlig psykologisk vinkling av storyn, men en fantasifull läsare kan hitta på själv och den som nu är inne på sci-fi eller som gärna låter sig fångas av och i dystopier får rimligtvis sitt lystmäte här. I korthet har människor hamnat i parallellvärldar med varandra och frågan är huruvida Amatka faktiskt är den bästa av världar med sina hårda rutiner, äckliga mat och trista levnadsutsikter, en värld där saker blir vad du säger åt dem att vara och där allt sker inom ramen för kollektivets bästa och individens värde endast finns då den har betydelse för kollektivet. Brilars Vanja Essre Två (alltså, sci-fi-namn och sånt…) upptäcker revor i ridån och det blir riktigt spännande på slutet. Kanske inte en bok jag läser en gång till men definitivt något för er som gillar sci-fi och/eller dystopier. Tveklöst bygger Tidbeck upp en intagande parallellvärld för den som är villig att bli del av den.
Karboniserad Carbonara: så här gör du!
Sonen flög in från det stora landet i öster, Hustrun utflugen på sitt håll, slog till på stort och satsade på en hemgjord Spagetti Carbonara. Dels för att jag blivit en sådan fena i köket nu, dels för att minna sonen om svunna tider.
Han sa ”Va? Ska vi inte gå ut och äta?”, jag sa (med ett leende) ”Nej, jag ska laga en Carbonara!”, han sa (med en rynka mellan ögonen) ”McDonalds? Pizza? Inte ska du behöva laga mat…”, jag sa (med ett ändå bredare och, förhoppningsvis, faderligt leende) ”Inga problem, det gör jag så gärna för din skull!”. Sonen suckade och drog sig tillbaka. Jag skred till verket. Och skapade storverk. Nämligen tidernas första karboniserade Carbonara. Det vill säga en Carbonara utan bacon eller andra fläskliknande tillsatser. Om man så vill en tillsatsfri Carbonara. Så här gjorde jag:1.Häll vatten i en stor kastrull, ställ denna på en platta på spisen och sätt på högsta värme. Kasta i lite pasta när vattnet kokar och låt koka den tid det står att det ska koka på påsen som pastan levererades i.
2.Medan vattnet värms och pastan kokar, ställ en stekpanna på en platta, dra på maximal värme. När plattan är ilsket röd och pannan stekhet, kasta i en näve fläskbitar. Låt steka torrt. Starta fläkten när det börjar ryka. Vänta tills fläsket är svart, då är det karboniserat och klart och kan kastas. (Bilden ovan visar fläsket just då karboniseringen ska till att starta, vill alltså understryka att det ännu inte är riktigt genomstekt)
3.När pastan kokat klart i enlighet med påsinstruktionen, häll av vattnet med hjälp av ett så kallat durkslag, som inte har något med en båt att göra, snarare påminner det om en sil och alldeles oavsett det är det viktiga att bli av med vattnet i kastrullen så att pastan inte försvinner med vattnet (den som saknar durkslag, sil eller handlag kan istället göra en spagetti-soppa genom att helt enkelt lämna pastan i vattnet och servera anrättningen i djup tallrik, garnera gärna soppan med en persiljekvist). Den som nu lyckas eliminera vattnet är redo att servera: lägg upp pastaklumparna på en tallrik och servera med en bit röd paprika. Klart!
Dela om du inte är pedofil!
Ni som inte fallit till föga för Facebook – något ni bör göra, i alla fall om ni är typ 30+ och inte längre är så himla hippa – ska veta att där florerar inte bara hat och hjärnsläppshysterisk politisk propaganda av allehanda slag utan också små trevliga minnen och annat uppbyggligt. Och så har vi de där ”Dela om…”-grejerna. Det kan vara saker som ”Dela om du älskar ditt barn”, ”Dela om du är en god människa”, ”Dela om du tycker TV4 har för mycket reklam” och ”Dela om du tycker det ska bli fred på Jorden”.Funderar nu på att, under pseudonym så att inte FRA och NSA missförstår situationen, börja lägga ut dela-grejer av ett annat slag, bara för att se vad som händer. Till exempel vore det intressant att testa ”Dela om du tycker att det är för lite handgemäng i Riksdagen”, ”Dela om du också har stulit från en när och kär”, ”Dela om du också tycker illa om djur, inklusive dina egna” och ”Dela om du hatar Charlotte Kalla och Sanna Kallur”.Ett annat intressant test vore att lägga ut något som ”Dela om du inte är pedofil” i syfte att se hur många, och vilka, som inte delar.
Dvärgtax kass jogginghund
Det är möjligt att det finns någon chow chow-variant eller så som är sämre men tillsvidare får dvärgtaxen dras med titeln världens sämsta jogginghund. Kort sagt är en löprunda med en kopplad dvärgtax både förenad med överhängande snubbel- och stukfara och lika ofrivillig som högintensiv intervallträning.Rent teoretiskt kan man tänka sig att springa med hunden lös vid sin sida, men det gör man bara en gång med en tax, den gången då den fick korn på något och försvann fyra timmar bortåt tjottahejti till. Således är det i praktiken koppel som gäller och man ska då veta att dvärgtaxen oavbrutet varierar sitt tempo mellan stillasittande och full galopp, vanligtvis på så vis att den kommer i en svindlande fart förbi joggaren, tar täten, drar i fem sekunder för att sedan går ner i trav och, slutligen, ungefär då husse är i höjd med hunden, sätta sig ner, eller i vart fall ställa sig att nosa intensivt på en plätt i marken. Och där står den till dess joggaren tvingas göra något mellan en tvärbromsning och ett ryck i kopplet, varpå dvärgtaxen återigen ger sig av i rasande galopp. Och så vidare.Det enda som kan få dvärgtaxen att avbryta det där beteendet är en rejäl uppförsbacke eller om/när den får vittring på någon halvrutten skank ett par hundra meter ut i skogen. Vid det sistnämnda tillfället kan dvärgtaxen låta sig släpas ett hundratal meter innan den ger upp, inser att skanken är förlorad och att det är bättre att sätta av i rasande galopp igen. I händelse av (alltför) kraftigt uppförslut använder sig dvärgtaxen av samma taktik, alltså sätter sig på baken och ser omedgörlig ut, varför joggaren har att välja på att kämpa sig uppför backen med hunden släpandes efter eller så får hen lyfta upp dvärgtaxen i famnen och joggbära den till dess marken planar ut igen. Överflödigt tillägga att det alltid blir som dvärgtaxen vill.The Hounds. Led Zeppelin. Pink Floyd. Bob Hund.
Skämda skämt & brända barn
Okej, när ens barn skickar sådana här länkar om barn som överlevt fruktansvärda pappa-skämt och som talar ut i TV, då vet man att det bara är en tidsfråga innan det kommer en avslöjande bok som gör upp med allt som var. Musik!
Rosa höststämning & fisksopperecept
Rosévinslandet för andra är Frankrike och det är också här dryckeskulturen runt rosévinet är som mest utbredd och genomarbetad. När sommaren övergår i höst och vinter slutar inte fransmannen och fransyskan dricka rosé däremot flyttar hen inte sällan sin preferens mot en lite kraftfullare stil. Om ljus och lätt ”Rosé de piscine” (”poolkants-rosé”) dominerar i juni och lite doft- och smakrikare ”Rosé d’apéritif” (”aperitif-rosé”) har övertaget under sensommaren så är det ”Rosé de repas” (”mat-rosé”) som spelar förstafiolen från det hösten inträtt till dess det är dags att inta poolkanten igen. De här ”mat-roséerna” fungerar, när de är bra, till allt från diverse kyckling-rätter via sallader och rökt lax till fisksoppor och, i någon mån, asiatiskt i bred mening.
Här ett tips på en perfekta matrosé att våga njuta som vitt eller rött under vinterhalvåret och strax därpå ett recept på en fisksoppa som matchar vinet på ett utmärkt vis (jo, er utsände i de smakrika fisksoppornas benfria värld har testat och ja, det var Hustrun som tillredde maten och det är henne och hennes kockkompis Andreas vi citerar nedan):
Vinet: Les Lazueraies Tavel, nr 2726, 109 kronor.
Maten: Fransk fisksoppa (4 port)”Fisksoppa och Tavel är nästan som gjorda för varandra och något av en nationalrätt i det lilla vinområdet. Använd den fisk du själv föredrar och för den som så önskar går det naturligtvis bra att servera med en klick saffransaioli (även om vi då rekommenderar att du är försiktig med saffranet då det lätt tar överhanden och döljer de eleganta smakerna från soppan).
1 st gul lök
2 st morot
½ purjolök
½ fänkål
5 dl fiskbuljong
1 burk krossade tomater
1,5 msk tomatpuré
2 dl torrt vitt vin
500 gram benfri fisk (blanda gärna tex lax, torsk, kolja eller liknande)
250 g oskalade räkor
- Skala räkorna.
- Hacka löken, skiva morötterna och purjolöken samt strimla fänkålen. Fräs grönsakerna i lite olivolja i en stor kastrull utan att de får färg.
- Tillsätt det vita vinet och låt koka ner till hälften.
- Tillsätt fiskbuljong, tomat och timjan. Koka upp och låt koka sakta i ca 15 minuter.
- Lägg i den nedskurna fisken och låt den sjuda försiktigt i ca 5 min så att inte fisken kokar sönder.
- Lägg i räkor precis innan servering.”