”Erigerad getskinnspik kokad i radioaktivt vatten och till det lite…”
”Hur vet jag att den var erigerad vid hm skördetillfället?”
”Därför att jag säger det.”
”Men hur gick det till?”
”Geten fick syn på ett får och…”
”Getter tänder väl på getter och inte på får?”
”Den här geten tände på ett får.”
”Nej, det där tror jag inte på.”
”Nu spelar det ingen roll vad ni tror. Det här är vad köksmästaren säger och vadå? Skulle ni veta sådant bättre än köksmästaren? Bara för att förtydliga: Köksmästaren ÄR kocken.”
”Jag är bonde och vet en del om djur.”
”Bonde! Vad har det överhuvudtaget med mat att göra?! Gör er inte dummare än ni är.”
– – – * – – –
”Erigerad getskinnspik kokad i radioaktiv vatten och till det lite…”
”Oooh så spännande!”
”… persilja från Jönssons rabatt på Stenviksgatan 4 i Sollentuna, rikligt gödd av strykarkatter och skinnskallens pitbull, han, alltså skinnskallen, som bor hemma hos sin mamma längre ner på gatan, ja, hunden bor där också så klart, och till det ett litet knippe rosor, lite doft av fernissa och lite skoputsmedel. Skinnskallen hade för övrigt i motsats till vad man skulle kunna tro mycket goda betyg i de estetiska ämnena.”
”Men det låter ju inte klokt!”
”Nej, det är alldeles fantastiskt, vänta bara tills ni får se anrättningen!”
”Jag kan knappt vänta! Skoputsmedel! Så genialiskt! Vem hade trott det? Att en kan äta skoputsmedel?”
– – – * – – –
”Erigerad getskinnspik…”
”Har ni andra ätit erigerad getskinnspik förut? Inte det? Det är alldeles fantastiskt! Smakar ostron! Vadå, varför vi inte lika gärna kan äta ostron då? Men, vi får ju erigerad getskinnspik! Var inte dum!”
”Som sagt, erigerad getskinnspik kokad i radioaktivt vatten…”
”Åh! Det gör getskinnspiken extra krispig och liksom seg i skinnet. Mycket, mycket gott!”
”Det låter som min herre kan den här rätten bättre än jag, kanske kan ni den bättre än köksmästaren också?”
”Njaee, hehe, det är bara det att jag är lite fantastisk. Får man lokalt odlad persilja till också?”
”Självklart!”
”Och ni serverar den tillsammans med en grov förolämpning?”
”Absolut!”
”Perfekt! Mina komplimanger till köket!”
Fotnot: Lite till kvinns och mans undrar vi säkert alla hur den här robotiserade tortellinin smakar. Det ska vi be att få återkomma till så snart vi listat ut hur maskinen startas och, om det skulle tarvas manuellt handhavande för detta, stängs av.
Hustrun, som skulle kunna välja att stötta sin make i nöd och lust, som skulle kunna sitta och tindra med ögonen när hennes man kastar sig utan skyddsnät rakt ut i det okända, som… men nej, istället sätter hon sig att, med en äcklad min, läsa på lådans etikett: ”Gick ut i december 2017, står det här.” Till råga på allt är Yngsta Dottern där och apar efter sin mamma: ”Men Pappa, det där känns inte sunt, två år gammalt skumgodis, kom igen, det är inte gott, erkänn!” Jag: ”Det är faktiskt jättegott, två gånger så goda som de färska, men skyll er själva om ni inte äter några.”
Men sanningen att säga är de här lagrade Julenissarna aka Juleskumen en besvikelse. En avgrundsdjup besvikelse. Luften har liksom gått ur dem och med den smaken. Ingen seghet kvar. Är mest bara damm. För familjedisciplinens skull åt jag med vad som måste ha verkat som god aptit ytterligare ett halvt tjog dammtomtar, medan Hustrun och Yngsta Dottern först tittade med avsmak på mig och därefter började prata om annat och då det är väldigt trist att sitta och trycka i sig uttorkade Julenissar aka Juleskum när ingen bryr sig så avslutade jag strax testet. Vad händer nu, undrar ni? Tja, det är ju julafton snart och om jag lägger lite papper i botten av lådan ser den full ut igen. Perfekt till julklappsleken.
Öppna påsen! Häll innehållet i en kastrull med vatten! Koka en stund! När tortellinin faller isär är de överkokta! Häll upp tortelliniröran i en terrin! Tillsätt julröd ketchup! Plocka en skinkbit från skinkpaketet och lägg det på ett fat! Smeta på senap! Den som vill få ändå mer jul tillsätter kanel och socker och äter jultortellinin med grötsleven! God jul! (Text: ”Receptet finns på tevekocken.se”)
(Ny text i rutans nederkant: Dryckestips: Billig och obalanserad prosecco och dyrt naturvin som är rejält funky och orent – använd vid behov julmust som groggvirke.)
Passar också på att tipsa om ”
Innan Hustrun dyker upp och anklagar er utsände bland de ack så nödvändiga och av pöbeln så älskade förbudsivrarnas ordningsamma och tillrättalagda värld för att ha skrivit ett sexistiskt inlägg, vill den nyss nämnde utsände med emfas slå fast, att nej! så är det inte ity emedan möjligen en störd kock kan se något sexigt i en spis är en spis för den breda allmänheten inget annat än en maskin från helvetet och ett konkret hot i vardagen!
viniferat vill därför gå ut med en allmän varning för Carbonara på Chantilly-vis, även känt som Carbonara a la Chantilly; låt er inte tubbas till att tillsätta chantilly till er carbonara! Ja, det är kul med sprutflaskor och ja, det låter som en bra idé, grädde som grädde, men vi som varit med ett tag vet att det inte fungerar.
Chiara är förvisso född med silversked i mun. Hennes pappa, som gjort sig en rejäl hacka i finansvärlden, köpte för många år sedan upp en mängd små vingårdar belägna i ett närmast paradisiskt landskap utanför staden Forli i Emilia-Romagna och omfattad av den coola appellationen Predappio. Här regerar sangiovese-druvan. Den gamla ”Predappio-klonen”, Sangiovese di Predappio, men också nymodigheter som hämtats in det senaste halvseklet eller så. På familjeegendomen, Condé, hittar vi alla de här klonerna och dessutom lite infall från det glada 80-talet då allt skulle vara merlot och annat franskt. Sedan Chiara för några år sedan tog över ansvaret för egendomen råder ingen tvekan om att Condé = sangiovese. Och helst då Sangiovese di Predappio.
Vinerna Chiara gör marknadsförs under två olika namn. Dels det lilla ”Chiara Condello” (5 ha) med toppvinet ”Le Lucciole”, dels övriga egendomen Condé (70 ha) med toppvinet Raggio Brusa. Vid sidan om det sistnämnda finns pappsens stolthet merlot-vinet Massera, ett typiskt powervin i Parkers anda, långt från dotterns subtila vinmakeri. Man behöver inte vara en liten Einstein eller ens Nostradamus för att förutspå att vi inom kort kommer få se fler viner från Chiara Condello och Condé i Sverige.
Men nu är Condé inte bara en vingård anförd av en av Italiens mest spännande vinmakare. Stället är också ett
Fotnot: Torsdagen den 25 oktober kommer Chiara och hennes likaledes synnerligen begåvade kompis, 