Förbud mot vattenlösa tåg!

Publicerat 2013-11-30 av Lars Torstenson

Det är inget annat än skandalöst att tåg tillåts fara runt med tvål i toaletternas tvålhållare men inget vatten i kranen. I värsta fall kan detta leda till att intet ont anande och högst respektabla resenärer luras in i toalettutrymmet för att snart finna sig stå där med tvål i handen men inget vatten att skölja bort den med, ja, tvålen alltså. Detta ofog måste förbjudas med omedelbar verkan! Såväl lokföraren som tågets övriga personal och det aktuella driftbolaget samt, för att få önskad effekt, landets i fråga kommunikationsminister ska hållas personligt ansvariga för att sådant här inte ska kunna hända och om tvålen är särskilt illaluktande så att sensitiva resenärer med känsliga näsor finner sig tvingade att ta sin på stationen före avgång dyrt inhandlade vattenflaska och använda den som sköljmedel, ja, då är det inget hejd på vilka straff som ska kunna utdömas. Vi lyssnar på Stinsen i Bro.

Norwegian i Ryanair-klass

Publicerat 2013-11-20 av Lars Torstenson

Du som ska flyga från Nice till Stockholm och vill gör resan till något av ett äventyr ska flyga med Norwegian. Inte därför att bolagets VD gärna hånar SAS för att det betalar löner och skatter i Skandinavien. Nej, äventyret börjar med att du inte kan checka in via internet. Istället har Norwegian förberett två ”luckor” på flygplatsen framför vilka en folkfest utan like utspelar sig. Här kan du stå och mysa och prata med de övriga resenärerna eller, om du föredrar det, bara stå och glo på de andra. Och ta det lugnt. Du har minst en timme på dig att mysa, prata och glo! Mer tillfälle till umgänge ges i samband med ombordstigningen. Som du kan spara några kronor på att flyga utan incheckat bagage ska du ta på dig kläder i många lager och bära så många kassar som möjligt. Det här är en slags tävling, tror jag. Kom dessvärre oförberedd med mitt enda handbagage och fick storstryk. En positiv effekt av att så gott som alla deltar i tävlingen om vem som får med mest handbagage ombord är att planet garanterat missar slot-tiden så du slipper komma i tid till inbokade möten utan att behöva skämmas. Det är verkligen spännande att stå där längst fram i planet och titta på alla som tar en evighet på sig för att stuva undan sina plastkassar alltmedan en flygvärdinna via högtalarsystemet bönar ”var snäll och lägg endast upp rullväskor i bagagehyllorna, behåll stora jackor och kassar tills alla kommit ombord”, hehe, klart ingen bryr sig, som på den gamla goda tiden när vikarien kom till skolan. Och sedan, när du kommer till din plats och finner dels bagagehyllan full, dels din stolsgranne sittande med knäna vid öronen för alla kassar under fötterna, ja, då vet myset inga gränser. Som tur är fungerar inte den utlovade wifi:n så du får gott om tid att prata med din granne och, bäst av allt: du slipper jobba!

Uppgraderad Perez Cruz, frisk Casa Marin, traditionell Weinert & musikalisk Achilles

Publicerat 2013-11-13 av Lars Torstenson

Er utsände sökare i vinets universum sitter i skrivande, okristligt tidiga, stund på en flight mellan Santiago och Buenos Aires och dövar öronen med Led Zeppelin för att slippa höra på en gallskrikande unge i stolsraden framför. Allt är dock inte bara tidiga morgonar och skrikande ungar på sådana här resor. Således följer här tre trevliga saker att förtälja från denna sydamerikanska utflykt: 1. Har varit hos Perez Cruz, söder om Santiago, och A förhoppningsvis övertygat dem om att för oss i Sverige buteljera lite av vinmakarens German Lyon första, läckra försök med grenache – de är inte så pigga på detta, men det verkar som att vi i alla fall kommer att få några pavor våren 2014 B testat Germans nya cabernet franc, som vi helt säkert får en skvätt av till våren C tillsammans med German uppgraderat nya årgången av Perez Cruz Cabernet Sauvignon Reserva (12), som vi redan säljer i Sverige (11); i samband med den skattehöjning som väntar på andra sidan nyåret och det årgångsbyte som följer i mars passar vi på att höja priset ytterligare något och, framförallt, uppgraderar vi vinet på så vis att vi lägger i en skvätt mer koncentrerat, dyrare, vin samtidigt som vi ändrar ekkompositionen något varmed vi, tro mig, uppnår en snudd på häpnadsväckande effekt och ett både stramare, seriösare och större vin – är mycket nöjda med resultatet.2. Besökte vinmakaren Maria ”Marielu” Luz på hennes Casa Marin. Maria bestämde sig för några decennier sedan för att snabbt göra sig en förmögenhet på bulkvin, gjorde det och satte sedan nästa steg i planen i verket: hon köpte mark, rev upp skog och planterade vin på de tokbranta kullarna i barndomens Lo Abarca (San Antonio Valley). Hon är fortsatt den enda producenten i detta svala läge och med tanke på svårigheterna med att hitta fler sammanhängande jordlotter med tillgång på vatten, lär hon förbli ensam. Oerhört friska och fräscha viner, där hennes Casa Marin-range, med rätta, är lite dyrare och Cartagena-rangen ger vardagskonsumenten en chans att känna på Lo Abarcas friska syra och lite lättare stil (Casa Marin Miramar Vineyard Syrah håller 11,7 % men har ändå nått en bra fenolisk mognad – inte precis vad man hittar varje dag i Chile). Även om vinet är dyrt utfärdas stark köprekommendation på Casa Marin Miramar Vineyard Riesling, särskilt årgången 2009 (förhoppningsvis kommer några av de få flaskorna till Sverige nästa år). 3. Passade på vägen, i Mendoza, på att besöka den traditionella producenten Bodega y Cavas de Weinert i Lujan de Cuyo. Här regerar, sedan många år, schweiziske vinmakaren Hubert Weber och kanske är det hans ursprung som förpliktigar men det finns få, om någon, vinkällare i världen som är så ren som den här. Enbart betongtankar och träliggare. Massor av träliggare, över 200, med en kapacitet på mer än 2 miljoner liter. Med andra ord upplagt för damm och orena träkar och därmed orena viner, men nej, inte alls, tvärtom. Snyggt jobb, som bland annat görs av en person som veckan lång dammar och putsar liggarnas alla håll och kanter. Vinerna går från vardagsviner (”Pedro de Castillo”) med bland annat en rejält rökig, läcker Bonarda – ”Bonarda som den i själva verket är”, enligt Hubert – en rejält dyr ”Estrella Malbec” som lagrats, öh, 15 år på träliggare, en hel del Tondonia-känsla här med andra ord (och ja, rosévinet Hubert föredrar att visa är en 08:a, vilket är gammalt i de här trakterna; en ganska snygg Malbec för att vara Mendoza-rosé). Kort sagt är inte Weinert precis vad man förväntar sig i Mendoza och helt klart en annorlunda stil att snarast inordna i sin erfarenhetsbank; titta då särskilt, utöver nämnda Bonarda, efter Cavas de Weinert Cabernet Sauvignon 2006 och Estrella Cabernet Sauvignon 1994 (i oktober i år av Vinum utsett till Sydamerikas bästa vin), notera då att nyss nämnda 06:a ännu inte släppts till försäljning. I bästa mening traditionellt och långsiktigt så det förslår.

Perrongmôs- & bekymrat gloendeförbud! & potpurri

Publicerat 2013-10-23 av Lars Torstenson

I den bästa av världar har alla reseförbud utom vi som alltid har bråttom, men som det förefaller aningen svårt att få igenom en generell och tvingande lag av slik art får vi nöja oss med att kräva ett par förbud som i alla fall skulle få bort några av de värsta avarterna vad störande resenärer anbelangar: 1. Förbud mot att gå ut ur tåget, över till perrongens andra, ganska tomma sida och där ge sig till att môsa sig fram i makligt tempo. Särskilt

Ja, när du har en sådan här på ryggen så stöter du dig bokstavligen talat med andra.

hårt ska den straffas som göra detta iförd ryggsäck och skjutandes en barnvagn framför sig. 2. Förbud mot att gå in i en flygterminal, ställa sig mitt i strömmen av resenärer på väg till sina gater och med bekymrade ögon börja söka efter en informationstavla medan människoströmmen tvingas ändra riktning och därmed tappar sin behagliga rytm med påföljd att blodtrycket skjuter i höjden och svetten börjar lacka av pur och djupt känd irritation. I de fall då den nyss nämnda avartsresenären dessutom står där och snörvlar och hostar eller bär ryggsäck torde ett omedelbart gripande och bortförande av personen i fråga vara påkallat liksom ett därpå följande reseförbud till dess brottslingen ifråga genomgått sex månaders reseträning på en av statens nyinrättade omskolningsanstalter för störande resenärer samt den smittsamma snuvan och hostan är kurerade och ryggsäcken skänkt till närmaste Skogsmulle-avdelning . Potpurri: Atomic Swing, Bad Cash Quartet & Mando Diao.

Äta nära AlOx(OH)3∓2x – it, fotbollskommentar & rävprat

Publicerat 2013-10-12 av Lars Torstenson

Nästa gång du puttrar fram i den vackra Baux-dalen vars största sevärdhet är den urgamla byn Les-Baux-de-Provence är du inte bara nära bauxitens ursprung, storartade konstutställningar, slående vacker utsikt, diverse kulinariskt potentiella höjdpunkter och Domaine Richeaume utan också den tämligen anspråkslösa krogen Fleur de thym i Maussane les Alpilles. Ja, den ser inte mycket ut för världen där den ligger strax utanför Maussanes kärna och det är inte en trestjärnig Michelin-krog, men, den som vill få sig till livs en gedigen lunch eller middag serverad med ett kompetent leende och utan att det kostar trestjärnigt har hamnat rätt. Nästan allra sist: Sveriges första halvlek igår luktade Frankrike-Domenech-Sydafrika-fiasko lång väg, är laget så oinspirerat och uselt är det bättre att inte komma med till VM. Några spelare ville och försökte, andra var lika passiva som pinsamma. vinifierat vill, förstås, se Sverige i VM, men då måste laget alltid spela som i andra halvleken – när det är som sämst. Och såvida ni inte sett det här, lika listiga som usla, klippet är det dags att göra det nu.

Dubbelt spaghettiförbud & Rock ’n’ Roll Italiano

Publicerat 2013-09-21 av Lars Torstenson

Tycker det räcker med att italienarna har Alfa Romeo, Armani, Alper, Arneis, Maserati, Mascagni, varma hav, Nebbiolo, Puccini, Sangiovese, Venedig, Florens, Rom, Elsa Morante, Gardasjön och en massa, massa annat som inte vi har. Utöver allt detta är det fullständigt onödigt att de har sådan stil. Illa nog att, som senast, komma dit och få sitt bockskägg utpekat (läs här), men nu har det gått så långt med de manérfulla pastaprovokatörernas stilkänsla att den i vissa avseenden måste stoppas via bindande EU-direktiv avseende 1 Förbud mot att äta spaghetti med endast en gaffel, och detta förbud ska kombineras med ett tvingande påbud att äta pasta med gaffel och! kniv 2 Förbud mot att snurra spaghettin på gaffeln. Dessa förbud är föranledda av den direkta hets mot folkgrupp som italienarnas perfekta gaffelföring i spaghettitallriken innebär, när de, alltid, lyckas med konststycket att snurra upp exakt rätt mängd spaghetti på gaffeln för att därefter enkelt sluka den, medan vi andra sitter där och snurrar och snurrar bara för att strax upptäcka att snurrbollen omöjligen får plats i munnen varför den, snurrbollen, å det slafsigaste måste bitas av; kort sagt pekas alla folkgrupper förutom den apenninska avkommornas ut vid matbordet där det, förstås, alltid ska ätas spaghetti som en så kallad Primi, som såvitt er utsände i pastaträsket kunnat utröna enkom finns där för att håna oss som äter som folk. Och bara för det, inte på grund av ovilja eller avundsjuka eller för att håna, spelar vi nu det bästa och coolaste Italien kunnat åstadkomma i musik- och musikvideoväg.

Förbrödraförbistring eller Pinsamt på Autobahn & Canned Heat

Publicerat 2013-08-23 av Lars Torstenson

Inspirerad av Paul Auster – återkommer i framtida inlägg om när, var, hur och varför – kom jag idag att tänka på pinsamma handlingar utförda av er man i livets ekorrhjul. Den handling som först, och starkast, dök upp i minnet var en händelse ett drygt halvår bakåt i tiden. Med undantag för den gungande Audins vingliga nedfärd mot sydligare trakter befann jag mig då för första gången på över 25 år på resa i Europa i en svenskregistrerad bil. Glömsk om hur nära vi svenskar står varandra så snart vi lämnat vårt land, förstod jag inte alls varför en minibusslast glada ynglingar vinkade så vänligt och glatt när vi hamnade intill varandra på den tyska motorvägen. När så en av de fosterländska gossarna tog sig före att andas på rutan och därefter rita en slags slingrig väg i imman, valde jag för säkerhets skull att se förbannad ut och ge honom fingret. Det var först då våra vägar skilts som jag insåg att han försökt skriva ett S så jag skulle förstå att vi var bröder. Canned Heat.

Alarmerande utveckling på Arlanda & Volare

Publicerat 2013-07-13 av Lars Torstenson

Svara

Enligt uppgifter idag, ökar antalet passagerare på Arlanda rejält. Fem procent under andra kvartalet i år jämfört med samma period i fjol. Med tanke på att det är längesedan flygplatsen klarade av att hantera sitt passagerarflöde på ett effektivt sätt, vilket bland annat innebär att du som passagerare inte ska behöva mötas av en 45 minuter lång kö vid säkerhetskontrollen, är detta mycket dåliga nyheter för oss resenärer. Dessvärre är, även om Bromma finns, valmöjligheterna i Stockholm få och det tar sannolikt, låt vara kanske blott marginellt men ändå, längre tid att åka tåg till Göteborg för att flyga från Landvetter istället för att hamna i Arlandas inkompetenta flöde. Skavsta skulle kunna vara ett alternativ, men där härskar Ryanair, som vinifierat sedan länge avråder sina HR från att nyttja. Arlanda kan fortsätta vara inkompetent på grund av avsaknaden av konkurrens, men vi kan alla försöka undvika flygplatsen så gott det går och vi kan alla, när tillfälle ges, påpeka att Arlanda, som borde vara ett under av effektivitet och en nationens stolthet, är ett enda stort irritationsmoment, som, enligt Swedavia, som ytterst är ansvarigt, växer. Vi försöker hålla modet uppe med Volare.

I-landsresenärens ömkansvärda klagan, förbud & BRMC

Publicerat 2013-06-03 av Lars Torstenson

Till att börja med hade Lufthansa fått för sig att vi satt på en Finlandsflight, varför temperaturen så sakteliga steg mot för ett flygplan oanade saunahöjder med påföljd att även den lättklädde svettades litervis och kastades in i en mer än vanligt orolig överatlantenslummer. Väl framme i Nice pågick en filminspelning och en massa nervösa människor sprang runt och ville ha oss resenärer att stå där men inte gå här på ett, även för den som inte flugit bastu över Atlanten, synnerligen irriterande vis. Som om inte allt detta var nog spöregnade det i Nice. Detta tvingade er utsände i pannkakan att ta bussen till långtidsparkeringen. På bussen hade någon hemsk olycka inträffat ganska nyligen och hela farkosten stank av fekalier. Självklart sänkte detta humöret till nya bottennivåer. Inte ens mannen som satte sig på en stol och, plötsligt, for upp fullt medveten om att han satt sig på resterna av bussens doftcentrum och nu delvis bar det med sig, fick den uttröttade resenären att skadeglädjas. Till saken: vinifierat kräver förbud mot överhettade flighter, förbud mot filminspelningar och förbud mot stinkande bussar. Sist men inte minst: det allra värsta på hela resan var ändå mannen i stolen bakom; vid ett, koncentrerat, tillfälle hostade denne rakt ut och fram så häftigt att håret på er oförtröttliges huvud i görligaste mån böjde sig för och dränktes av den ohämmades lika överraskande som illvilliga snuskattack halvvägs mellan Frankfurt och Nice. vinifierat har redan tidigare krävt särskilda hostavdelningar på planen och upprepar nu detta krav! BRMC.

International House of Wine & Scott McKenzie

Publicerat 2013-05-28 av Lars Torstenson

Du befinner dig Downtown San Francisco och är i skriande behov av en Petrus, en bra cigarr, en vertikalprovning av Opus One, youghurt, frukt och lite krimskrams. Klart du känner dig lost. Men misströsta inte ity på 395 Geary Street ligger International House of Wine och ruvar på allt det där du går och drömmer om. Låt dig inte missledas av butikens småskumma yttre och missa inte att be att få se den riktiga vinkällaren och tro inte på den gamla damen som tycker att du ska gå och handla någon annanstans eftersom allt är för dyrt i International House of Wine, bara kliv på och köp din Petrus, cigarr, vertikalprovning av Opus One, youghurt, frukt och krimskrams. Scott McKenzie.