Upprördheten är idag stor över ett, sannolikt, planerat utökat vapensamarbetet mellan svenska vapenintressenter och Saudiarabien. Man talar om en hårdför diktatur, som tillgriper vapen när det så behagar den att göra. Detta är förvisso sant. Sant är också, att få svenskar i maj 2010 sa samma sak eller ens tänkte på Saudiarabien som Mellanösterns mest hårdföra och avskyvärda diktatur, värre än Iran, Irak och Syrien. Minnet är kort och det här är ytterligare ett exempel på när samtidens motbild, allt som oftast politiskt inkorrekt i det korta perspektivet, med tiden visar sig vara det enda rätta utifrån en civiliserad analys. Precis som det idag finns en massa jönsar som påstår sig ha genomskådat det fatala misstaget att svälta ut, angripa och så småningom bädda ner sig i Irak, finns det ändå fler jönsar som talar om diktaturen i Saudiarabien utan att ha en aning om vad wahhabism är eller tidigare ha sagt ett ont ord om den sjuka härskareliten där. Kontentan av ovanstående är, att en del bör ligga lågt med sin kritik av vad andra gjorde i maj 2010, samtidigt som det, naturligtvis, är bra att man kommit till insikt nu. Förhoppningsvis stämmer det också till viss eftertanke – det enda som kan hjälpa civilisationen framåt. Folk som tycker rätt i efterhand är ofta desamma som, aktivt eller genom sin passivitet, lät det onda ske.