Rudolf Rens korta Twitter-karriär

Publicerat av
6

Åkte på en ofrivillig övernattning på Fiucimino, Roms flygplats, sedan ett sent plan ställts in. I brist på bättre fick jag då för mig att starta ett nytt Twitter-konto i namnet Rudolf Ren alias @vanligren. Exakt varför det blev just så är inte lätt att förklara men så blev det.

Följde ett 40-tal personer och kunde inte låta bli att göra några små Twitter-kommentarer till vad några av dem skrev. Nedan kan hugade HR:are läsa mer om dessa synnerligen oskyldiga kommentarer. Emellertid föranledde kommentarerna Twitter att blockera Rudolf Rens konto på grund av att ”Ditt konto verkar ha uppvisat automatiserat beteende vilket strider mot reglerna på Twitter”. För att komma igång igen måste den blockerade tweetaren be om en kod via SMS och lägga in denna kod i en avsedd ruta och skicka rubbet till Twitter. Gjorde så. Hände något? Jadå, fem försök med flera olika koder, alla skickade från Twitter, resulterade i en upplysning om att koden var felaktig.

Av allt detta kan vi dra slutsatsen att Twitter är synnerligen automatiserat och när Twitter anklagar sina användare för att vara automatiserade är det för att det känner andra genom sig själv. Nog av. Hur bär man sig då åt för att bli betraktad som automatiserad av Twitter. Tja, så här gick det till när er utsände bland de automatiserade kvittrarna arbetade ihop till sin blockering. Åtta tweet hann det bli, förvisso i snabb följd men iallafall.

1. Retweet av @Tomtemoderns tweet om att Santa Claus inte räknar så bra (påstod det var 100 dagar till Julafton när det i själva verket var 99, vilket måste anses vara riktigt uselt av den som påstås ha hand om Julen).

2. Anders Timell tweetade ”Vilken morgon hos Viktor i Jönköping. Alla var där” och till det en bild på fem personer. Kommenterade detta med ”Härligt! Minst fem-sex stycken var där! Attans att jag missade det!”

3. Retweetade av misstag Expressens Niklas Svensson när han skrev ”Hög tid att önska er alla en god natt, var ni än är”. (Detta ledde dock till att Niklas Svensson skickade ett personlig meddelande via Twitter och menade att det var kul att jag följde honom och så bad han mig höra av mig med tips om något dök upp. För övrigt ett meddelande som verkade gå ut per automatik)

4. Niklas Wikegård skrev ”Så ska en utvecklingskurva se ut!” och till det en bild på en kurva. Jag skrev då ”Önskar han kunde utveckla det!”

5. Aftonbladets Jan Helin skrev ”Medan du sov. Stadsgudens tempel, Shanghai.” och till det en bild på Stadsgudens tempel, Shanghai. Jag kommenterade detta med ”Visste det! Så fort man vänder ryggen till eller sluter ögonen så händer det! Sjuttsingen också!”

6. Anders Timell igen, nu skriver han ”Ensamlunch nu.”. Jag kommenterade ”Satt just här och klurade över vem Anders lunchar med idag. Skönt att veta.”

7. Expressen tweetar ut en bild på delar av regeringen och rubriken ”SOLSATSNING. Regeringen vill investera stort i solenergi nästa år.”. Kommenterade detta med ”Bra! Årets sommar var inte mycket att hurra för #göromgörrätt ”.

8. Jan Helin igen, nu med en bild på Chinaccelerator och texten ”Kinas startup scen är sinnesutvidgande.”. Kommenterade detta med ” Alla dessa droger…”. Och där, där fick Twitter nog av det enligt Twitter automatiserade beteendet från Rudolf Ren som nu går i graven som en levande Twitter-legendar. Dödad av Twitter.

Going underground.

Förbud mot hipsterskägg!

Publicerat av
Svara

Den som är Jultomten, en jultomtevillbliare eller är övertygad om att det gör Gud glad om hen inte rakar sig är så klart undantagen från förbudet men i övrigt måste regeringen ochDarwin FN snarast införa ett förbud mot hipster-skägg! Det värsta med denna tretton-på-dussinet-styggelse är inte att den som bär den tror att den är originell, än mindre att den är ful, nej, det värsta är att den snart sitter i var ung svensk mans feja, ungefär som bockskägget över en sommar intog de svenska hakorna och alla fjunfjantar i Stockholm trippade runt i orange och bockskägg och trodde de var inne, egna och inte alls framstod som lättledda byfånar på väg till mys med sekten. Förbud för bövelen!

Vi lyssnar på vad Gilette har att sjunga.

Hårvattenhål i Rom

Publicerat av
4

Er utsände i de välfriserade varelsernas värld har för ovana att inte kunna motstå en gammaldags frisersalong med rutigt golv, fotpumpade stolar, hårvatten och en barberare så gammal att han K-märktes redan på 1960-talet. Vid ett besök i Rom hamnade häromdagen den i posten först nämnde i en salong av för inte särskilt länge sedan beskriven typ. Brunos Barbershop på Via del Bufalo mitt i Rom ser ut som en frisersalong och den låter som en frisersalong och den luktar som en frisersalong ska och Bruno, ja, han inleder sin behandling med att kleta något mystiskt på en megastor sådan där borste man borstar ut rakkräm med, därefter kletar ut det mystiska i nacken på kunden. Först därefter är han redo att ta fram saxen med vilken han geschwint ordnar till den kalufs som just då befinner sig i hans sikte.IMG_1719Något besviken inser man som kund att det där gick lite väl snabbt, men då, då fäster Bruno ögonen i sin kund, sträcker ut ena armen, drar upp en förtunningssax ur en låda och, fortsatt med ögonen stint stirrandes in i offret i stolen, gör han två snabba klipp framför ögonen på både sig själv och kunden och ger sig till att förtunna så det står härliga till och lockarna flyger och far.IMG_1718Lite mer nöjd efter denna all-in-förtunning är den nyklippte redo att följa Brunos instruktioner ”Båda fötterna i golvet!”, ”Sitt kvar i stolen, men båda fötterna i golvet!” och efter dessa uppmaningar pekar Bruno på ett handfat som finns där strax framför den med fötterna i golvet sittande kunden och det är alldeles uppenbart att man ska inta någon slags överlutande ställning så Bruno kan tvätta håret på en. När så detta är gjort hastar Bruno på krumma ben iväg mot ett värmeskåp, sliter ut ett par heta handdukar och virar in kunden i dessa.IMG_1717

Vid det här laget är man som kund ganska nöjd men då, då, frågar Bruno med en blinkning om det inte skulle sitta fint med lite hårvatten från Portugal. Ja, jo, självklart!IMG_1717

Såja, klart! Man är en ny människa och Bruno trippar bort till prislistan som man så klart inte sett eller efterfrågat och det visar sig att man gjort livets dyraste klipp. Bara det portugisiska hårvattnet går i runda slängar på 20 €/ml. Tillkommer gör så klippningen (40 €), tvätten, handdukarna och så vidare (”vi är i Rom, signor, det kostar så här i Rom, signor, var det inte bra, signor? Ni verkade tycka om både förtunningssaxen och det portugisiska hårvattnet, signor”)…IMG_1720

Så, var det värt det? Tveklöst – Brunos Barbershop på Via del Bufalo i Rom är inget annat än ett fynd!Ragtime Gals

 

Barbershop!

Test: Osvavlat vin öppet ett år!

Publicerat av
8

Nu har ett osvavlat vitt och ett dito rött stått öppet, i halvfulla flaskor, i ett år. Buteljerna har för säkerhets skull stått på en provencalsk terrass, både vintertid och under sommaren. Det innebär ganska brutala temperaturer, framförallt på sommaren då kvicksilvret varit långt över 30+ vid flera tillfällen och dessutom under lång sammanhängande tid. Vid sidan om de där två vinerna, som vinifierats HR:are kunnat följa i flera bloggposter, har också en flaska Björk lämnats halvfull på terrassen. Nog av. Här är domen:bildDet vita, osvavlade chardonnay-vinet från Languedoc (Domaine de Brescou, årgång 2013) uppvisar efter ett år i öppen flaska en orange färg, doftmässigt står det omedelbart klart att det är vid liv och att det lever gott (!), en hel del frukt åt det sötaktiga till, en del gula plommon, en aning av ostbågemjöl slickat från fingrarna, smaken är en aning avslagen och lätt oxiderad, drar åt sherry oloroso till, återigen lite ostbågefingrar som det slickas på. När glaset fått stå upphällt någon halvtimme har det antagit en doft av lätt oxiderad druvmust.bild

Hustrun, som självklart bjöds in att (blind)prova utgöt sig på följande vis (håll då i minnet att detta är en kvinna som inte har mycket till övers för osvavlade viner, vilka hon anser är en styggelse och ett felsteg i Noaks grönskande vinmarker): ”Luktar vin jaune, mycket sötma i bakgrunden, sherryliknande i smaken”. Närmare ett erkännande än så kommer nog inte ett naturvin som stått i en halvfull pava i ett år på en terrass. Därmed inte sagt att hon kunde tänka sig att dricka vinet.bildPå tal om Hustrun provade hon även det röda, osvavlade vinet (också Domaine de Brescou, 2013, cabernet sauvignon). Här gick det till så att Hustrun doftade på vinet, gjorde en förfärlig grimas, tog sig samman, sa med en aningen ansträngd röst ”Det här känner jag igen”, en ny grimas, lätt sipp, ändå värre grimas, ansträngt ”Tycker inte om”, efter detta ställde Hustrun ifrån sig glaset med ett riktigt surkartsuttryck i fejan och en viftande hand som på halvfransosers vis betyder ”det där var inte att leka med” och, sedan hon också visat tungan samtidigt som hon gjorde den där handgesten och drog ihop fejan, ”uurrk, blää”. Efter detta fick inte Hustrun vara med mer på experimentprovningen, varför hon kördes iväg från provningslokalen (nyss nämnda terrass; vi har fortsatt typ svensk högsommar härnere i södra Provence).bild

Facit för det röda vinet: Helt okej med tanke på vad vi talar om, ingen omedelbar katastrof på något vis. Det här är ett litet, enkelt, robust rödvin med litet inslag av mörka körsbär och en del flyktiga syror, smaken är rustik och rå, sträv och lite volatil, men ändå ganska ren och defektfri. Imponerande. Påminner lite om en del brutala rödtjut från 1980-talet (och senare), då V&S styrde och ställde och såg till så pöbeln inte bara drack sötade budgetviner a la Parador och Merlot Oltina utan också sträva surkart som Coteaux de Languedoc, Chatelet (till vilket tanken framförallt for idag) med flera. Provade häromdagen på Domaine de Brescou samma rödvin från en nyöppnad butelj, det vinet var betydligt mer fruktigt och mindre rustikt och bråkigt.Björk 2014 - 2

Sav-vinet Björk slutligen. Det uppvisar på näsan framförallt trä, gillestuga och träslöjdslokalen i A-byggnaden Hjo centralskola. I smaken dyker något så spännande som rå lax upp parat med ren sav och ostbåge (riktig ostbåge, inte mjöl på fingrarna). Fullt drickbar även om den sett bättre dagar.

Mer Libertines.

Goût de terre

Publicerat av
Svara

Fransmännen som borde veta vad som menas med terroir – om inte annat så därför att det är ett franskt ord – har också berikat vinspråket med uttrycket goût de terre och det är inte alls samma sak som terroir. Det sistnämnda omfattar ett områdes igenkänningsbara uttryck format av människan, klimatet, jorden, berggrunden, topografin och en del annat som i vinets fall druvan. Goût de terre däremot kan betyda två saker. Dels just smak av jorden (terre) i bemärkelsen jorden eller ett stycke jord, dels att vinet är jordigt i sitt uttryck. Ordet ”jordigt” förekom för övrigt fordom också i det svenska vinspråket men har så gott som försvunnit. Vad menas då goût de terre?IMG_1659Tja, med ”jordigt” menas just att vinet doftar lite jordigt och att där kanske finns aromer som drar iväg åt potatiskällaren till. Den andra betydelsen som vi veterligt aldrig anammat i Sverige utan snarare bakat in i begreppet terroir avser uttryck och aromer som gör att ett vin kan bindas till en plats eller flera platser där just det uttrycket kan förekomma. Skälet torde vara att jord och annat bokstavligen talat kommit med skörden och satt ett, vanligtvis mycket litet men dock upptäckbart, avtryck på slutprodukten. Det kan vara eukalyptusblad, barr, jord, stendamm och annat. Bilden ovan visar en får vi hoppas glad och fryntlig och strävsam arbetare i vingården som sjungande rattar sin skördemaskin genom vinfältet alltmedan le goût de terre begåvar hens skörd med upptäcksbara avtryck. (vinifierat ber om ursäkt för den dåliga bildkvalitén; mobiltelefonernas förvånansvärt dugliga kameror har som tur är sina begränsningar)

Libertines igen.

Svavel & terroir

Publicerat av
6

Har vid två tillfällen under de senaste veckorna blivit ombedd att tala om svavel, svavelbaserade aromer och terroir. När jag provade osvavlad chardonnay och svavlad chardonnay på Domaine de Brescou med en studieresa med kunnigt folk från Systembolaget kategoriserade de flesta det osvavlade som naturvin, varken mer eller mindre, och det svavlade som chardonnay utan solklart ursprung men med druvuttryck.

Veckan innan, i Sverige, tyckte de ambitiösa medlemmarna i svenska sommelierlandslaget att det var svårt att hitta terroir, druva och ursprung i framförallt den osvavlade chardonnayn men även den svavlade (alltså samma viner från Domaine de Brescou som nämns ovan). Chardonnay från olika delar av Bourgogne utan svavelbaserade aromer (men med tillsatt svavel) hade de lättare att identifiera medan allra enklast verkade de ha med chardonnay från Bourgogne med svavelbaserade aromer.Det osvavlade vinet

Kanske är det lite taskigt av en vinmakare att påpeka vad som kan anses vara ren druva och rent ursprung och vad som snarare är aromer byggda med hjälp av ett fokuserat jästurval och svavel (eller för den delen ek), å andra sidan tycker jag det är trist med alla de där mer svavel- än terroir-stukade vinerna: den som tittar på Sancerre för 30 år sedan och samma område idag känner knappt igen sig; idag är lejonparten viner gjorda med de jäststammar som togs fram för ändamålet under sena 1980- och hela 1990-talet (som till skillnad från den jäst som flitigt används sedan 100 år inte var ”neutrala”).

Noterbart är att de flesta har svårt att direkt förstå det här med de svavelbaserade aromerna (vilka, sorry, måste upplevas för att man ska känna/förstå vad det är), de ser däremot med lätthet att det finns viner som inte luktar svavel och sådana som bjuder på svavelstick och rent av svavelbeska i smaken, men det är en helt annan sak. Sådant förekommer till exempel i en del översvavlade viner från Tyskland och enkla boxar och flaskor där producenten måste panga på med allt vad som är tillåtet (och kanske lite till) för att hålla oxidation och rötangripna och på annat vis skadade druvor stången, samt i en del fall då producenten tillsatt sitt svavel vid fel tidpunkt och på fel sätt varför även ett lågsvavlat vin kan lukta svavel.Glasskugga

Slutsatsen av den här något ofokuserade posten är 1. Osvavlade viner uppvisar inte med självklarhet mer terroir och druvtypiskhet, oftast upplevs det tvärtom. 2. Många uppfattar svavelbaserade aromer som terroirutryck, rent av mer så än viner från samma område utan de svavelbaserade aromerna. 3. Viner gjorda med återhållna mängder svavel och utan aromsökande jäst (men eventuellt med tillsatt neutral jäst) är under förutsättning att de är välgjorda renast och mest stringenta både som vin och i sina druv- och terroirutryck, vilket dock inte med självklarhet innebär att alla ser just det.The Libertines

Nu ska jag prova det osvavlade vinet som stått öppet i ett år. Rapport på en blogg nära dig inom kort (sannolikt på söndag kväll)!

Libertines förgyller vår vardag!

Skörden 2015 närmare sanningen

Publicerat av
Svara

Har tidigare siat om att 2015 blir ett nytt 2003, har också nämnt att 2015 högst sannolikt i likhet med många andra årgångar utropas som exceptionell i alla fall under en tid i syfte att trycka på priser och försäljning. Gissningsvis kommer dessutom 2015 på många håll uppfattas som mycket lovande vid de primörprovningar som kommer anordnas. Skälet är enkelt: många kan leka med övermognad i år och sådant gillar den som inte är helt van att prova råa primörer – efter en tid då allt fallit på plats kommer inte helt osannolikt samma runda primör att uppfattas som lite för mycket och i avsaknad av djup, balans och komplexitet, kanske rent av platt, låt vara att vinet likväl kan vara mycket mumsigt i rätt sammanhang och roligare än ett snipigt vin gjort på druvor som aldrig mötte mognaden innan de plockades in av allt för ivriga händer.IMG_1663Hur är då året, nu när skörden sparkat igång lite varstans? Såvitt er utsände i de dignande klasarnas förlovade värld kan bedöma så stämmer alla gjorda antaganden. Vitt och rosé kommer förvisso begåvas rikligt med aromer, mindre med balans, syra och fräschör – med intill visshet gränsande sannolikhet påstår vi att mer än en vinbonde kommer vara frikostig med vinsyran i år. Områden som lever på just syra och fräschör, som Champagne, kommer inte att få se sitt bästa år i mannaminne. I likhet med 2003, eller på sina håll 2009, kommer en del mumsiga och tillgängliga rödtjut att fermenteras. Inte direkt något för den som förlorar förståndet och får för sig att den vill lägga vinet 30 år i källaren, men trevliga viner för den som vill dricka nu och kanske till en rejäl köttbit.IMG_1651Har precis landat in från en sejour på Domaine de Brescou där skörden hållit på ett par veckor. Vitt och rosé har skördats i omgångar. Först en del tidigt i syfte att få med ovan nämnda syra och fräschör, sedan för att bygga på med aromer i doft och smak. Medan 2014 var ett oerhört lätt år att hantera på Brescou, ett år med för området massvis av fräschör och syra, är det tuffare i år. Även om vi satt skördetillfällena bra finns det en smärtgräns för hur tidigt man kan skörda utan att få med omogna/gröna/kartiga toner i slutprodukten. Ingen risk för det, men en begränsning i hur pass fräscha viner vi kan åstadkomma i år. Bortsett från att de vita och kanske också det rosa i år blir lite mer baktungt än vi vill ser det bra ut. Rena, friska druvor, härliga aromer.IMG_1662

Ett vitvin återstår att ta in, det nya ”Château Brescou” – gjort på roussanne, marsanne, grenache blanc, clairette och bourbolenc. Första året druvorna kan skördas – spännande. Plockas med start natten som gick (vitt körs in nattetid för att behålla den låga temperaturen i druvorna och på så vis spara energi i samband med att musten ska kylas ner för klarningen före jäsningen samt om möjligt bevara druvornas fräschör).IMG_1658Avseende de röda har vi inte börjat plocka ännu. Räknar med hårdkörning från och med nästa vecka. Den här posten är redan väl lång så vi får återkomma till de röda senare i höst när druvorna är bärgade och jäsningen avklarad. Dock som nämnts ovan är 2015 mer av ett rödvinsår än en skörd då vinbönderna dansar hulahula, slår kullerbyttor, visslar ”Bron över floden Kwai” och även skämmer ut sig på andra vis därför att de sitter med en gudasänd syra och fräschör i tankarna.IMG_1647Colonel Bogey March

Violette Ailhaud: Såningsmannen

Publicerat av
2

Vad säger ni om en liten text som om allt stämmer skrevs ned av en 84 år gammal Violette Ailhaud år 1919, lades i ett förslutet kuvert som testamenterades till den äldsta av hennes kvinnliga ättlingar att öppnas sommaren 1952, för att 2007 ges ut som bok och som nu erövrar världen och till och med blivit film? Det som talar för att textens påstådda ursprung är med sanningen överensstämmande är att den är så kort och ofärdig, som ett utkast till en roman. Allt som allt orkar den upp i 50 sidor stor text inklusive för- och efterord.

Så är vi blåsta? Det har faktiskt ingen betydelse. Även om det här är skrivet i nutid bär det med sig mycket av intresse, och med tanke på att det är övervägande sannolikt att textens ursprung är på riktigt har vi framför oss ett litet, unikt stycke frihetligt, demokratiskt och kvinnligt tänkande från mitten av 1800-talet (låt vara att det skrevs ner 1919, men inte ens då, eller när författaren dog, 1925, ansåg hon tiden mogen för texten, väl medveten om hur lätt det skulle vara att slå ihjäl den, skriven av en kvinna som den var).Såningsmannen

Vi befinner oss i Provence ett par år efter det europeiska revolutionsåret 1848. Louis-Napoléon Bonaparte har precis genomfört sin statskupp och upproret i södern har slagits ner. För Violettes by innebär det att samtliga män hämtas av Makten och placeras i Franska Guyana, Nordafrika eller bara försvinner. Några dödas förstås på direkten när de försöker fly eller göra motstånd.Såningsmannen

I denna by utan män sluter kvinnorna en pakt om att dela första bästa man som dyker upp. Om detta skriver så Violette när hon 1919 för andra gången på 70 år fått se sin by berövas alla sina män – den här gången är det Republiken och Makten som kallat männen till fronten i norr, där samtliga stupat eller i vart fall hamnat i omständigheter som tömt byn på maskulint inslag.

Boken ger tillsammans med förordet och inte minst efterordet av historikern vid Université de Provence Jean-Marie Guillon en kort men upplysande bild av situationen i Provence i mitten av 1800-talet – en landsända där franskan ännu inte fått ordentligt fotfäste då. Violettes egen text ger en unik bild av kvinnligt tänkande, åtminstone i byn Le Saul Mort i mitten av 1800-talet. Den korta kortromanen består genomgående av en vackert skriven text som går från en beskrivning av eländet via kvinnornas pakt till ett erotiskt klimax, där Violette skriker sig hes.

Nick Cave and The Bad Seeds.