Fransk vinrevolution i vardande? (& Slade)

Det faktum att den franska vinvärlden kan stå inför en smärre revolution har föga uppmärksammats utomlands. Det som händer är, att några odlare vägrat betala sina medlemsavgifter till respektive ”Intercomité” – alltså den lokala branschorganisationen. De sistnämnda finns i snart sagt varje fransk appellation, till exempel CIVB (Conseil Interprofessionel du Vin de Bordeaux). Ett datum att hålla i minnet är den 15e november. Då tar Europadomstolen i Luxemburg ställning till en tvist mellan just några producenter i Bordeaux och CIVB. Om vinbönderna får rätt innebär det rimligtvis att de franska domstolarna måste följa den domen och det i sin tur leder till att branschorganisationerna inte längre kan tvinga odlarna att betala medlemsavgifter. Det sistnämnda lär skapa en hel del problem för ”Les Interprofessions” och deras finansiering. Riktigt dramatisk blir situationen om de producenter som väljer att sluta betala också kräver tillbaka de senaste årens avgifter – något som de, som en följd av domen, kan få rätt till. Inträffar det, lär ett stort antal branschorganisationer försvinna över en natt. Fortsättning i nästa inlägg. (Slade?)

Prisvärt inlägg, Blondie & Vai

Den enda som kan avgöra huruvida en upplevelse eller en sak är prisvärd är den som betalar för företeelsen i fråga. Och detta oavsett om vi talar om musik, konst, litteratur, en sällskapskatt, en tävlingshäst, en mjökko, mat, en prydnadsväxt, vin eller något annat. Däremot torde det i de flesta sammanhang gå att rangordna efter kvalitet. Det kan gälla hållbarheten på ståltråd, funktionaliteten hos en skiftnyckel eller kanske upplevelsen av ett

Vai – ett fynd.

vin. Här kan man komma med den lika återkommande som infantila invändningen: ja, men då är frågan vad som är kvalitet?! Ha, har du tänkt på det? Det som är kvalitet för dig kanske inte är kvalitet för mig? Nej, så är det säkert ity den som använder slik argumentation i sin polemik placerar dessvärre sig själv i en sandlåda där endast andra likasinnade leker och gläds över billigt fläskkött som färgats rött och andra varor som de tycker är kvalitet eller i vart fall prisvärd kvalitet. Andra har upptäckt att det föreligger en viss kvalitetsskillnad mellan ett par inte helt vattentäta stövlar och ett par som är täta och dugliga i regnoväder även efter 300 användningar. Hur många har idag koll på Du Mauriers storsäljare Trilby och hur många har koll på Strindbergs verk? Om någon missade det, var det sista en retorisk fråga eftersom ingen har koll på Trilby idag av det enkla skälet att den romanen inte håller samma kvalitet som Strindbergs verk, men den sålde mer på sin tid. Till saken: kan man rangordna vin efter prisvärdhet? Ja, självklart kan man det. För egen del. Men kan rimligtvis inte göra det åt andra – låt vara att ”Fynd” kan se bra ut i en vin – eller köksmixerprovning i en tidning. Det enda rimliga sättet att åt andra bedöma och värdera vin är att göra det så objektivt som möjligt utifrån sin kunskap och den subjektiva upplevelsen och efter en strikt kvalitetsskala. Det är sedan upp till konsumenten att avgöra hur högt på kvalitetsstegen plånboken orkar klättra. Klart är att det inte finns några billiga fyndviner. Sist men inte minst: den som betalar 20 miljoner för en tavla gör det sannolikt mer undantagsvis om den inte anser produkten i fråga vara prisvärd. Blondie. Vai.

Mando Diao & svenska diktare

I diverse underliga band försökte vi oss en gång i tiden på att tonsätta Stagnelius och Ferlin. Kanske har Mando Diao lyckats lite bättre när de ger sig på Fröding i Strövtåg genom hembygden. vinifierat tackar hängruntare för tipset och kompletterar med vad som väl är en Mando Diaos klassiker vid det här laget: Sheepdog.

Ferry Building, SF, kaffe & Scott McKenzie

 

Ferry Building på Embarcadero, vid havet,  med utsikt över Alcatraz, i San Francisco, tjänar numer som en gigantisk saluhall, där sinnesintrycken slåss om uppmärksamheten och där allt till sist landar i att det här är en lisa för själen. Som om det i vore nog med alla närodlade och, i förekommande fall, -bakade produkter och vin och choklad och… så återfinns här vad som rimligtvis är Bay Areas bästa kaffebar: Blue Bottle Coffee. Och här passar väl Scott McKenzie bra in?

Photo: Lato

Man inser självklarhet

Enligt Di häromdagen gör IMF bedömningen, att ” finanspolitiska åtstramningar har större effekt på tillväxten än man tidigare har trott”. Av detta kan man dra två slutsatser: 1. IMF har börjat tala som en fotbollsspelare och talar om sig själv som ”man”. 2. IMF håller även fortsatt, trots ständigt påfyllning av vad som annars förefaller vara kompetenta människor, sin konstant höga inkompetensnivå.

Skörden Ca. & Wa. 2012

Efter ett par ganska knepiga år med liten volym bjuder 2012 i Kalifornien på många och överlag friska och välmatade druvor. Kort sagt är odlarna mycket nöjda. På Chateau Montelena jämför man 2012 med utmärkta 1997. I Washington State ser det ungefär likadant ut och mungiporna pekar uppåt. Vi ser fram emot lite bra amerikanskt vin från 2012.

Förbud mot gappratande amerikaner nu!

Jag gillar verkligen USA, men om det är något som borde förbjudas så är det alla dessa gappratandes amerikaner som landet är fullt av. Oavsett om det blir Obama eller Romney hoppas jag att den nyvalde presidentens första åtgärd blir att förbjuda gapprat såväl inom landets gränser som generellt då medborgarna reser utomlands.

Ett skönt, orättvist & orättfärdigt påhopp på andra

Om en person vars vardagsmode är grumpy och som får migrän bara av att tänka på att vara vaken mellan 05.00 och 08.30, tvingas upp till flighter med för tidig avgång kan det bara sluta i ett gigantiskt moln av omgivande

Pasco airport: bagagebandsvy

surmulenhet och ett allmänt ifrågasättande av sakernas tillstånd. Således: vad gör alla människor på flygplatserna klockan sex på morgonen? Varför ligger de inte hemma och sover? Måste de verkligen flyga då? Varför är det inte startförbud mellan midnatt och 10.00 på världens flygplatser? Varför går alla omkring och ser förvirrade ut och varför kan de inte ha sina pinaler i ordning när de kommer fram till bandet i security check? Varför har inte flygbolagen tillräckligt med personal på plats på morgonen; resenärerna tvingas checka in själva och flygbolagen passar på att dra ner och försämra sin service? Slutligen: måste hälften av säkerhetsfolket överälska sina uniformer och uppträda som om de är småsega i pallet? Kommer Hustrun tycka att det här är en onödigt dum och synnerligen orättvis post?