Vi satt där, i hjärtat av Chablis, och provade i lugn och ro, när det precisa vinmakeriets mästarinna, Clotilde Davenne, undslapp sig, att det mest spännande och bästa Grand Cru-läget är Les Preuses. Tveklöst. ”Äh, lägg av,” sa vi mot, vad som vi borde ha förstått var, bättre vetande, ”alla vet att Les Clos spöar skiten ur Les Preuses vilken dag som helst”. Det goda med detta var, att Clotilde fick spelet och hämtade fram Grand Cru-buteljer på löpande band, som vi lyckligt doftade och smakade på, och
understundom, antingen därför att driften var starkare än förnuftet eller av pur snikenhet, smygsvalde av och efter en rejäl mangling, som var en ”overkill” av Guds nåde, hade vi klart för oss att det mest spännande och bästa Grand Cru-läget i Chablis är Les Preuses. Tveklöst. Varför? Därför att inget annat läge bjuder en så spännande utveckling och till slut en sådan elegans och komplexitet. Kort sagt personifierar Les Preuses det som vinlagring handlar om: förändring. En sann vinvän blir tårögd bara av att skriva detta. PS För att inga missförstånd ska uppstå: Les CLos spöar skiten ur det mesta, dock ej Les Preuses.
Vine Zinfandel åter fanns ute i butikerna. Fel. Vinet blev hängande, eller i alla fall stående på en pall, hos distributören, som, uppenbarligen, fastnat med tummen någonstans. NU ska dock vinet verkligen vara ute i butik igen och skulle det inte vara det, kan man beställa hem Girard Old Vine Zinfandel till just den mindre välsorterade butiken. Led Zep.
