De sociala medierna har sällan känts så insnöade som idag. Skälet är att det snöat i Stockholm. I en värld där många talar om för den tomma etern när de går och lägger sig, vad de äter och hur de mår är det såklart en nyhet som heter duga. Tar tillfället i akt och pushar för ett riktigt vargavintervin, nämligen det här på vinifierat då och då omnämnda Girard Old Vine Zinfandel, nr 22337, 189 sek. Det och något lika imponerande på tallriken så är kvällen räddad.
Family Four!
Våga vargavintervinet
2
killen som sitter på andra sidan om programledaren och är gubbe men pratar som om han fortfarande är femton år och understryker det genom att ha en för stor och snedvinklad basebollkeps på huvudet. Inte bara jag ville att jag skulle få det jobbet. Hustrun var också på. ”Då kanske du kan uppföra någorlunda moget här hemma,” sa hon torrt då jag dryftade min nya karriäridé. Dock föll det hela på att Hustrun vägrade låta mig gå till bords med en för stor snedvinklad basebollkeps och barnen, som jag skickade en test-gestvideo till – alltså, gesterna understryker med emfas att kepsen är på riktigt: genom att rytmiskt vifta med armarna och peka med fingrarna då och då talar jag om att jag är ett barn av hip hopen och, med viss risk för att hip hop är igår, att jag inte vuxit ifrån det – sa att de föredrar när jag spelar luftgitarr iförd 
produktionsbolaget när man fick för sig att andra skulle kunna göra covers på Sveriges genom tiderna känsligaste röst? Klart det inte går. Nu kämpade några tappert i uppförsbacken i alla fall och gjorde usla men nästan uthärdliga versioner av Wadlings fina original och hans originella covers, men någon borde stoppat snubben som gjorde köns- och själslös Idol-trall av en låt som kräver sin sångare å det bestämdaste. Vi påminner om viniferats 
Har precis varit på Domaine de Brescou och gjort ”förstablenden” efter skörden, det vill säga skörden i lite bredare mening, inkluderande såväl den alkoholiska som malolaktiska jäsningen. Båda de nyss nämnda har i år förflutit bra och utan komplikationer. I skrivande stund har vi blott ett litet fåtal tankar/fat som inte avslutat ”malon”.
Hur vinerna är? Tja, vitt och rosé är lite för runda och snälla för att vara ett toppår i min bok, långt ifrån ett vitt toppår som 2014 men för all del inte tokigt alls. De röda är riktigt, riktigt bra, som de var på många håll 2001, särskilt i Sydfrankrike. Bra mognad med kraft och pondus och mumsiga aromer utan att bli banala eller sakna druva och ursprung.
En sista sak: 2016 kommer bli första årgången för det nya vitvinet som tillsammans med röda ”Château” utgör toppen på Brescous vinpyramid. Vi är riktigt nöjda med det. Grenache blanc, roussanne, marsanne och bourbolenc blir helt enkelt till något väldigt personligt och gott när de tvingas ner i samma jäskar. På en marknad nära dig nästa sommar.
Den här finglöggen görs av ingen mindre än Solveig Sommarström, som var med och kvalitetssäkrade den svenska glöggen redan på 80-talet. Klart hennes egen version är hur bra som helst när hon nu bestämt sig för att göra en egen glögg. Hemligheten? Ett bra basvin, väl avvägd kryddning och skickliga smaklökar.
Den som är på och har ett uns av kulturell resning i kroppen kommer så klart till Tällberg i Trettonhelgen. Ni andra nöjer er med att genast
Kronos väv är min fjärde roman och flyter med i en liten litterär bäck bestående av ett par novellsamlingar, de nämnda romanerna, en humoristisk kokbok samt ett gäng vinböcker och antologier. Den som läste förra romanen, Skördeoffer, känner igen sig i trakterna där också Kronos väv utspelar sig, nämligen runt den sydfranska staden Draguignan. Däremot är Kronos väv befriande fri från vintugg. Istället innehåller den många berättelser om personer som kan ha funnits, har funnits eller har funnits men satts i en mindre känd, kanske rent av uppdiktad situation. Den som är road av historia kommer tycka om Kronos väv, och det gör säkert många av er som inte är särskilt historie-roade också.