Idag ska vi i Köksskolan lära oss att återskapa den omisskännliga känslan av vägkrog hemma i vårt eget kök! Många blir säkert inte bara uppspelta av detta utan också en aning ängsliga: Hur i hela fridens namn kan man återskapa äkta vägkrogskänsla i det egna köket? Svaret är att det inte är snutet ur näven, men den som in i minsta detalj följer anvisningarna nedan kommer att lyckas, och om du känner dig orolig mitt under pågående procedur: Kom ihåg att du har en mästerkock vid din sida!
Så här gör du för att skapa din egen vägkrog:
1.Ställ en stor stekpanna på spisen.
2.Dra på maximal värme.
3.Häll rikligt med matolja i pannan.
4.Skiva snabbt som ögat lite redan kokt potatis som du hittar i kylskåpet och släng potatisbitarna i pannan.
5.Plocka fram ett bacon-paket som du också hittar i kylen, öppna det och lägg baconbitarna i pannan, tillsammans med potatisen. Låt sjuda.
6.Knäck två ägg, ett i taget, och placera innehållet, helst utan skalrester, i pannan, sjud tillsammans med potatisen och baconet.
7.När det börjar lukta vägkrog ställer du fram tallrikar, bestick och glas på köksbordet. Dekorera med en flaska pilsner.
8.När Hustrun (Maken i förekommande fall) kommer hem, gör som hen säger och sätt på köksfläkten och öppna ett fönster.
9.Klart att servera!
Dolby? Som 
Vi inleder med lite bubbel till snittarna med lax, paté respektive kruskagotter och tar då sikte på Clotilde Davennes strålande och i stram Nyårs-givakt stående 
När det så är dags för maten har vi inrättat en vegetarisk buffé för gänget som lagt ner djurriket och till buffén serverar vi mer bubbel, nu 
Och till Nyårsaftonen oxfilé med lagom smakrik sås serverar vi 
En annan orsak till rancunismen, denna vår samtids plåga, är sannolikt att så många i den rika och curlade västvärlden känner sig blåsta och besvikna när de vuxit upp och, i likhet med de flesta, blivit Ingen och att de i egna ögon hamnat väl långt ner på samhällsstegen. Detta sedan de kunnat bete sig mest hursomhelst och ändå haft det ganska bra under uppväxten. Utan en tanke på morgondagen eller ett gemensamt ansvar för gemensamma resurser och projekt.
Nu kan någon högljutt protestera mot detta och mena på att så där kan man bara inte säga. Det är möjligt, men icke desto mindre förty är det dagens sanning. Om någon har en annan åsikt kan den i detta nu inleda en kampanj och för de dumma ungarnas räkning kräva saker som 50 % ungar i börsstyrelserna, barn som rektorer och specialistläkare, genomgående barn på Rapport och så vidare. Ja, ni hör själva. Klart vi vuxna är så mycket smartare och bättre på allt. Och det var vi redan när vi var små.
Självklart måste vi också slå ett slag för 