Théophraste – se där ett namn gott som något nästa gång du ska namnge en unge, egen eller annans – Renaudot föddes i Loudon 1586 och dog i Paris 67 år senare. Under sin livstid hann han med både det ena och det andra och bland annat kan nämnas att han var läkare, rent av kunglig livmedikus, och som sådan konsulterade han fattiga gratis och blev därför känd som ”le commissaire aux pauvres du royaume”. Utöver detta kan han sägas vara den franska journalistikens fader och under lång tid hade han utgivningsmonopol för sina editioner, framförallt ”La Gazette”. Vissa problem fick Renaudot då hans beskyddare, Louis XIII och Richelieu, gick bort och ”Fronden” (La Fronde; borgare, parlament och högadel i väl vald bandning) satte sig upp mot centralmakten (kungen och kyrkan (nu kardinal Mazarin) och deras påhejare), dock inte värre än att han kunde dö en naturlig död, La Gazette överleva och han själv så småningom bli odödlig genom det litteraturpris som tio journalister och litteraturkritiker 1926 instiftade i hans namn och som ett komplement till Prix Goncourt.
Nu behöver man inte veta allt det där, men den som är det minsta litteraturintresserad ska veta att de litterära priserna är stora nyheter här i Frankrike, inte bara för bokmalar, och ska man bemötas med någon form av respekt i de dagliga samtalen så här års gäller det att ha koll på de olika priserna och pristagarna. Således kommer den mot Frankrike snart siktande HR:en, vi bara utgår från att sådana finns, ha stor glädje av den här lilla recensionen av årets Renaudot-vinnare, Babylone av Yasmina Reza:
Som sig bör är det här en synnerligen välskriven roman och det var lite frestande att skriva recensionen så som boken är uppbyggd, med långa stycken, där händelserna trycks ihop på ett många gånger dråpligt vis. Textens uppbyggnad går hand i hand med innehållet, som är… dråpligt, lätt makabert och aningen burleskt och absurt. Ingen bok för socialrealismens tillskyndare, men väl något för oss som ser en linje bakåt till Vian och rent av Molière och hjärtliga möten med andra kvinnliga författare som varför inte härliga Martina Montelius? Ja, hursom, bra, välskrivet, originellt, franskt och underhållande är det i alla fall och den som läser franska kan med fördel införskaffa romanen nu och ni andra ska hänga på låset när den översatts till ett mer begripligt språk.
Eftersom vin per europeisk (mm) legal definition måste vara gjort på jäst druvmust – i annat fall måste produkten kallas något annat, som ”fruktvin” eller ”dryck gjord på vinbas” – blir det en pleonasm att än en gång förtydliga saken i en innehållsförteckning, och vad svavlet anbelangar ska det enligt lag också framgå av etiketten att produkten innehåller just det, med andra ord en pleonasm även det.
När Andrea nu får det här amerikanska priset är det ett uttryck för att hennes rykte idag vida nått utanför (nya) hemlandets gränser – noterbart är kanske att Andrea föddes, växte upp och utbildade sig i Kalifornien; i Sydafrika hamnade hon sedan hon och Chris träffats i franska Rhônedalen, där båda befann sig för förkovrans skull – och att sydafrikanska vinbibeln Platter’s Guide varit rätt på det då den vid ett flertal tillfällen på senare år utsett Mullineux till Sydafrikas bästa producent och flera av Andreas viner till bäst i sin klass. vinifierat faller in i hyllningskören: Grattis, Andrea!
att Niklas Jörgensen år ut och år in strävsamt fortsätter trycka ur sig initierade texter med stark nördvarning om Madeira, alltså bara Madeira (fattar ni?), måste man utgå från att uppmuntran av det här slaget är välkommen, och i övrigt gäller att ni snarast ska surfa in på Niklas utomordentligt utomordentliga och underhållande sida och ta reda på varför han fick priset och inte vinifierat – kanske hade juryn ändå en poäng i sitt val, surt men sant. Sist men inte minst: Stort grattis till vår högt värderade kollega, Niklas Jörgensen och
Det går naturligtvis inte att räkna upp alla låtar som kommer falla under det förbud som regeringen med intill visshet gränsande sannolikhet kommer lagstifta om så det gäller från årsskiftet – dessutom kommer det ny musik hela tiden varför det är omöjligt för lagstiftaren att hänga med där – men för att ge landets dömande instanser en fingervisning om vad som gäller när slika mål kommer dyka upp efter årsskiftet föreslår inte vinifierat ödmjukast utan kräver med emfas ett förbud mot Creep som bakgrundsmusik. Förbudet ska gälla såväl 
