Den är näppeligen fel på det som antar att de sociala medierna är en orsak till den i vår nutid uppseglade rancunismen. I och med dessa nymodigheter fick de förgrämda en plattform att skrika ut sin ångest på och från. Ett ställe där de till och med under falsk flagg kunde ställa sig bredbent och skrika ”se mig!”.
En annan orsak till rancunismen, denna vår samtids plåga, är sannolikt att så många i den rika och curlade västvärlden känner sig blåsta och besvikna när de vuxit upp och, i likhet med de flesta, blivit Ingen och att de i egna ögon hamnat väl långt ner på samhällsstegen. Detta sedan de kunnat bete sig mest hursomhelst och ändå haft det ganska bra under uppväxten. Utan en tanke på morgondagen eller ett gemensamt ansvar för gemensamma resurser och projekt.
Kort sagt är de frustrerade över att ingen annan ser deras storhet varmed de själva blir Ingen och det föder en ångest som mår bra av att få skrikas ut. Därför får Little Jinder fan för det, och en Lucia som är pojke, och media, och politiker, och ja fan ta allt och alla och må den som har framgång och makt idag krossas så den blir Ingen precis som jag! Då kanske jag, Rancunisten, äntligen får lite ro i min plågade själ och den plats i samhället som jag så väl förtjänar därför att jag är jag!
PS Påminner om Godwins lag (läs här om du glömt den) med det tillägget att rancunisten går från inget till svordomar, hat och dödshot på nolltid då de uttrycken är själva utgångspunkten för rancunistens argumentation.
Wiklund & Wahlström.
Nu kan någon högljutt protestera mot detta och mena på att så där kan man bara inte säga. Det är möjligt, men icke desto mindre förty är det dagens sanning. Om någon har en annan åsikt kan den i detta nu inleda en kampanj och för de dumma ungarnas räkning kräva saker som 50 % ungar i börsstyrelserna, barn som rektorer och specialistläkare, genomgående barn på Rapport och så vidare. Ja, ni hör själva. Klart vi vuxna är så mycket smartare och bättre på allt. Och det var vi redan när vi var små.
Självklart måste vi också slå ett slag för 
De gånger det sagda sitter som hand i handske med det gjorda blir man desto gladare, och det även då vi inte talar om världens bästa viner eller vinmakare. Ärlighet varar längst. Och det är alltid en fröjd att slippa få sig tilllsagt vad det är man antas känna i vinet eller hur fantastiskt det orent smakande vinet smakar. Är dessutom dryckjomen synnerligen välgjord och snyggt hanterad är det lätt att falla i den föredragande vinmakarens armar.
