Här ska man göra sig till och värma pizza till Hustrun och vill ha ett handfast och tydligt ”Gör så här” i punktform, alltså 1. Öppna förpackningen 2 Värm ugnen till 200 C… Men icke! Det enda den förbenade pizzan, som dessutom påstods vara italiensk, instruerade via sitt omslag var, att, hör och häpna, den skulle värmas tills osten smalt och degen antog en gyllenbrun färg! Men hur tänkte inte pizzatillverkaren där? 1. Hur ska den ensamme, utsatte kocken veta vilken temperatur som är lämplig? (Jag provade med 100 C och höjde efter 20 min till 250 C) 2. Hur gör man om osten smälter långt innan degen blir gyllenbrun? 3. Hur gör man om osten börjar torka och så småningom småryka alltmedan ena sidan av pizzan svartnar i väntan på att resten av degen ska bli gyllenbrun? Nej, det är klart att det inte går! Det är väl det den där förbaskade lurendrejarpizzatillverkaren vet, att den säljer en pizza som är omöjlig att värma, eller baka som det så fint heter på köksitalienska. vinifierat kräver förbud mot uppvärmningspizzor utan vettiga instruktioner samt förbud mot pizzor som inte värms upp samtidigt med hela sig själv!
Etikettarkiv: pizza
Zafferano, Dolceacqua & Peppino di Capri
Enligt somliga är Dolceacqua både viktigast och vackrast bland alla de medeltida byar som hänger på klippavsatserna norr om den liguriska Rivieran, och för alla er som inte tycker att just det är vare sig viktigt eller vackert, kan det kanske vara intressant att veta, att byn ligger blott tio minuters bilfärd norr om Ventimiglia, där ni kanske befinner er på den väldiga fredagsmarknaden för att snikköpa kopior och beblanda er med sådana som ni, glömska av er egen situation och apparans, betraktar som svettiga och hysteriska turister, och det gör att också ni som lurar varumärkesinnehavarna på grova pengar kan ansluta er till de mer finkulturellt lagda kollegorna i Dolceacqua och sammanstråla med dem på pizzeria Zafferano, belägen på den lilla snedgatan Via Della Liberazione, snett upp från huvudgatan längs floden, och här kan ni, utan större åthävor, få er lite antipasti till livs och så klart alla de där rätterna man sedan ska äta i tur och ordning och vi tipsar alldeles särskilt om risotton och höjer våra ögonbryna inför renheten i det enkla, lokala vitskriket på vermentino och ändå mer över renheten och personligheten i inte annars alltid oerhört imponerande firmans Santi rosévin Infinito som klarat resan från Bardolino utan vare sig punkteringar eller rövaröverfall på Po-slätten. Peppino di Capri. Peppino di Capri. Peppino di Capri.
Bloggkockens köksskola: Knaprig pizza & Enrico Caruso
Efter att ha lärt er hur rätter som ägg och bacon tillreds och hur risotto görs för att bli riktigt delikat är det nu dags för nästa avsnitt i Gräsänklingskockens aka Bloggkocken köksskola och vi ska idag lära oss hur en knaprig pizza tillreds. 1. Inhandla en för ändamålet lämplig råvara, i det här fallet en kartongpizza avsedd att gräddas i ugn. 2. Sätt på ugnen (fläktvarianten på 200 C, andra ugnar på 250 C). 3. Tag ut pizzan ur kartongen och plasthöljet. 4. Lägg den, pizzan, på ett galler, som ska finnas i ugnen (finns inte detta måste en ny ugn inhandlas). 5. Skjut in pizzan på gallret i ugnen. 6. Avvakta utanför ugnen och med ugnsluckan stängd till dess en aningen bränd doft sprider sig (detta kan ta tid, lätt uppemot tio minuter, i förekommande fall ändå längre, tiden kan dock kortas ned genom att mer värme begärs av ugnen, detta är emellertid överkurs och inget som kan rekommenderas så här tidigt i köksskolan). OBS! så snart den där doften uppstår gäller det att agera fort enär gränsen mellan knaprig pizza och bränd dito är hårfin, kort sagt är detta det avgörande ögonblicket för den som är pizzabagare och det gäller att få upp luckan och ta ut pizzan så snabbt som möjligt. Notera att det är enklare att få ut pizzan om den får ligga kvar på gallret varmed menas att du ska ta ut gallret med pizzan på. Ett hett tips i det här skedet: använd så kallade grytlappar – små löjliga, typ, tygservetter, som finns att köpa i bosättningsaffärer – att hålla gallret med då detta kan vara varmt. 7. Klart! Nu undrar säkert någon mindre erfaren HR varför i hela fridens namn pizzan måste värmas på det här viset. Jo, helt enkelt därför att en ougnifierad pizza saknar knaper. Lämplig pizzabagaremusik.