Etikettarkiv: skräpvin

Skräpvinets ursprung spelar roll & Rock ’n’ Roll

Publicerat av
2

En sak värd att understryka är att skräpvinets ursprung spelar roll. Handlar du billigt vin från till exempel större delen av EU och Australien vet du att arbetsmarknaden lyder under lagar som fungerar. Sannolikheten för att enskilda personer på ett direkt vis lider på grund av din omoral är om inte noll så i alla fall ganska liten. I andra länder, som Sydafrika, vet du att så inte är fallet. Producenterna i EU och Australien mekaniserar för att hålla nere arbetsstyrkan och därmed kostnaderna. Samtidigt måste de driva upp skördeuttaget så mycket det går, vilket innebär mer kvävegödning och besprutning, något som skadar både miljön och människan i vinodlingens närhet. Det behöver inte odlaren i Sydafrika göra på samma vis. Å andra sidan är kontrollen av hur bekämpningsmedlen hanteras sämre där. Kontentan av detta är att du gör skada oavsett varifrån ditt skräpvin kommer, men skadan ser lite olika ut beroende på varans ursprung. Rock ’n’ Roll. Rock ’n’ Roll.

Dödskallemärkt vin – äntligen! & Tom Waits

Publicerat av
2

Ni stackars HR:are har sedan länge tråkats med än den ena än den andra attacken på de omoraliskt billiga vinerna och deras främsta beskyddare, det vill säga i första hand konsumenten som köper dem, i andra hand alla som handlar med dem eller i klartext den svenska importören och Systembolaget. En del menar att arbetet för en mer medvetenDödskalle vinmarknad borde inrikta sig på att avskaffa Systembolaget och dess monopol, men även om det torde vara uppenbart att Vinsverige skulle må bättre av en fri marknad – Systembolaget har de facto inte gjort någonting för att styra upp skräpvinsmarknaden, tvärtom har det varit med och drivit på – skulle avseende skräpvinerna inte mycket i grunden ändras av det, därtill finns det alltför många konsumenter och importörer som vill ha sin billiga fredagsvinfylla respektive stora marknadsandel, omsättning och vinst i fred. Således måste konsumentens beteende påverkas. För att så ska kunna ske krävs upplysande debatter och medvetna konsumentjournalister.  Medan debatten blivit allt livligare det sista året har i vinets värld de sistnämnda sannerligen lyst med sin frånvaro. Därför är det synnerligen glädjande att stora DN och dess vinskribenter, Sanna Blomquist och Alf Tumble, nu går i spetsen när de, igår närmare bestämt, i sina vintips dödskallemarkerar ett vin och skriver så här ”Det finns produkter som inte förtjänar plats i något sortiment. Ekvationen tre liter vin för 139 kr minus alkoholskatt, transport och diverse påslag går inte ihop.”. Precis så är det och kanske kan vi nu få se fler konsumenter, medier och skribenter ifrågasätta de billigaste vinerna, precis som de funderar över allför billigt kött, billiga sandaler, billig snabbmat och hur de tvättade jeansen fått sin färg. Tom Waits.

Vindebatter på g

Publicerat av
2

På lördag kan hugade lyssna på Systembolagets VD Margareta Gerger i Ekots lördagsintervju. Onsdagen den 18:e september ordnas i Riksdagshuset ett frukostseminarium om ”Vingårdsarbetarnas villkor och Sveriges ansvar för import av vin/alkohol” (0830 – 1000 i Mitt-poolen, Riksgatan 2, Riksdagshuset – anmälan sker till amineh.kakabaveh@riksdagen.se). Man kan väl, utan att slå sig för bröstet, säga att en hel del skett sedan de tre ledamöterna i Vinakademien skrev sitt debattinlägg på SvD Brännpunkt för snart ett år sedan, då när det knappt förekom någon debatt om de ohälsosamt billiga vinerna, i alla fall ingen debatt som hördes.

Åt var och en full frihet… och fullt ansvar

Publicerat av
3

Sedan tre ledamöter i Vinkademien i Sverige, för snart ett år sedan och på SvD:s Brännpunkt, förde fram tankarna om Systembolagets – och i grund och botten vissa importörers – oförsvarligt stora utbud av omoraliska skräpviner, tillkomna i ”marknadsanpassningens” och, paradoxalt nog, ”rättvisans” namn, har en verklig debatt i frågan tagit fart. Senast genom artiklar i DN och en debattartikel i AB. Självklart fanns en pågående diskussion redan tidigare, men den lyckades inte riktigt tränga igenom till gemene hen. I samband med all diskussion i frågan, ända sedan debattartikeln på Brännpunkt, följs varje försök att uppmärksamma orättvisor och omoral av upprörda känslor och ett väldigt ojande över att någon försöker begränsa individens rätt till full frihet. Detta är förståeligt. Vem vill få sin frihet beskuren? Bortsett från fanatiska anhängare av obsoleta, men dessvärre fortsatt gångbara, tolkningar av vissa ideologier och religioner, förmodligen ingen. Samtidigt följer med den fulla friheten också fullt ansvar. Således: köp och ät ommärkt, billig köttfärs, köp och ät kött från djur som matats med kadavermjöl, gå på i ullstrumpor stickade i vedervärdiga sweatshops som i dina ögon är finfina arbetstillfällen, sitt i soffor gjorda av regnskog och tillverkade av utnyttjade barn som du på fullt allvar tror att du hjälper, drick dig full och glad på billigt skräpvin tillkommit med hjälp av i onödan bevattnade och övergödda fält och med underbetalda och av undermåligt hanterade växtskyddsmedel skadade arbetare och gläds åt allt cancerogent ochratoxin du samtidigt får i dig, ja, ät mat smittad av amöbor och gläd dig åt din frihet att inte efterkomma någons råd eller pekpinnar eller uppmaningar om en mer eftertänksam konsumtion. Allt detta är helt i sin ordning. I alla fall så länge du inte förväntar sig att någon annan ska ta ansvar om du behöver magpumpas eller drabbas av någon sjukdom till följd av det du stoppat i dig och så länge du inte förväntar dig att någon annan ska stå upp och hjälpa dig om sociala oroligheter blossar upp på platsen varifrån du köpt omoraliskt vin och där du just då befinner dig på semester: i det läget har du din fulla frihet att ta ditt eget ansvar. Pedagogisk musik.

Sommardebatten om Systembolaget & dess avarter & Pink Floyd

Publicerat av
8

Ur en diskussion om näthandel med vin har, mitt i, och kanske på grund av, den nyhetstorka som drabbar oss varje sommar, en debatt om Systembolagets vara eller inte vara uppstått. Att en del monopolhatare far fram med ett emellanåt fanatiskt röstläge kan inte dölja den defensiva snömoshållning som monopolet och dess försvarare visar. Läste nyss på en blogg en monopolkramare som skriver ”Systembolaget har nästan 100 % uppslutning bland Sveriges befolkning. Världens bästa sortiment, bra priser och ansvar för folkhälsan har gjort att de förtjänar det stödet.” Men vad är detta för nonsens? 1. NästanA Saucerful of Secrets 100 %, kom igen, ingen vinner på dramatiska överdrifter och osanningar och det räcker ju med att 51 procent är för monopolet för att en majoritet ska vara det. 2. Världens bästa sortiment, hm, ja, sortimentet blir riktigt bra om man räknar med beställningssortimentet som Sveriges många fantastiska importörer ständigt fyller på och förändrar, men det är ingenting som SB, som inte lyfter fram det annat än i sådana här sammanhang, ska ha äran av. 3. Ansvar för folkhälsan: som vinifierat, och delar av Vinakademien i Sverige, tidigare skrivit finns det bara gott att säga om ålderskontrollen, men det oförsvarligt breda skräpsegmentet i Sverige, där det vimlar av omoraliska viner som slår både mot människa och natur, har till största delen byggts av Systembolaget självt och i den mån det utvidgats av omoraliska importörer och, i förekommande fall, deras PR- och reklambyråer, har SB inte gjort någonting för att stoppa den utvecklingen, vilket får var och en som på allvar studerar utbudet i Sverige att fråga sig på vilket sätt, annat än ålderskontrollen, SB värnar folkhälsan och står upp som den moraliska mur det utmålas som mot det giriga alkoholkapitalet. Det finns ingen som tjänar på att det slentrianmässiga snömoset dominerar bland argumenten från monopolets försvarare. För att en sund debatt, och jag menar då inte minst en sund debatt sett ur monopolisternas synvinkel, ska kunna föras måste saker och ting tas för vad de är, därför alldeles bortsett från debatten om monopolets vara eller inte vara finns det all anledning att rikta viss kritik mot SB och det finns, sannerligen, skäl för SB att lyssna på den kritiken. Till exempel hade ett sunt monopol för folkhälsan varit mer oroat av alla kändisviner, alla omoraliskt billiga viner, alla tonårskoncept, alla produkter med av monopolet självt dumpressade priser som bara tilltalar lågprisjägaren men knappast har med folkhälsan eller en sund alkoholkultur att göra, än de nya näthandlarna som sett till de nyss nämnda tillkortakommandena överlag har ett betydligt mer seriöst utbud än Systembolaget. Pink Floyd.

 

Hyckleriet med billigt vin i ljusan dager & ny Bowie

Publicerat av
2

Sent om sider har även dagstidningar, som DN, börjat intressera sig för problematiken kring för lågt prissatta viner och de missförhållanden som därav följer – åtminstone de missförhållanden som följer för människan; miljöfrågan verkar fortsatt finnas alltför långt ner i nyhetsprioriteringen för att få någon uppmärksamhet. Det är slående hur lika Systembolaget importören låter när den ska kommentera missförhållandena. I dens ögon är en ”bojkott det sämsta alternativet”. Såklart. Det skulle svida rejält i importörens egna fickor. Att självmant betala lite mer för vinet så utrymme lämnas för en drägligare tillvaro för lantarbetaren är det, förstås, inte heller tal om. Det skulle också svida i den egna fickan. Nej, bättre ”att vara på plats och långsiktigt arbeta för att förbättra villkoren”. Samma svar som SB ger. Det står klart att om det ska bli någon förändring på det här området krävs det av konsumenten att den intresserar sig för problematiken kring de lägsta vinpriserna. Varken SB eller importörerna som agerar i det här segmentet kommer att göra något som på riktigt är verkningsfullt. Ny Bowie.

Svenska bästsäljare – flaskutvärdering, Archies & Nature

Publicerat av
4

vinifierat fortsätter utvärdera svenska vin-toppen. Vi är nu komna till flaskorna. Rött: vid första ögonkastet många relativt sett dyrare viner. Kul. Men. 30 procent är någon form av appassimento eller ripasso. Nåja, det är den svenska smaken.  Ett av dessa har kommit in via BS (Castelforte Ripasso, Winepartners, med 8 g/l socker och upp en tia i pris sedan lanseringen i vanliga sortimentet). Övriga röda, 90 procent, är inköpta av SB.  Två avsocker vinerna kostar mindre än 50 sek, Campos de Luz och Down Under Shiraz Cab. Det sistnämnda, importerat av Oenofors, har prissänkts från lanseringens 55 sek år 2004 till 49 sek, med andra ord en cirka tioprocentig sänkning på ett vin som redan återfanns i lågprissegmentet för nästan tio år sedan. Anmärkningsvärda är de höga sockerhalterna, 60 procent ligger på mellan fem och 13 g/l: Gnarly Head 5g (Hermansson), Tommasi Graticcio 8 g (Hermansson), Palazzo Mio 10 g (Oenofors), Mauro Primitivo 11 g (Oenoforos) och, mästaren på området, Selvarossa Salice Salentino 13 g (Enjoy).  Att gemene hen nu som på 1960-talet vill ha ett smakrikt, mjukt och runt vin (med lite sötma) är kanske inte så mycket att säga om, men aningen beklagligt är det och det är, tveklöst, ytterligare ett uttryck för hur stillastående den svenska vinmarknaden i själva verket är. Vitt: Ett vin har kommit in via BS, Viña Maipo Chardonnay 59 sek, importerat av Concha y Toro. Övriga, 90 procent, är inköpta av SB. Inga prissänkningar, däremot flera höjningar, vilket förefaller logisk om man ska hålla kvaliteten när priserna runtom går upp. De här vinerna harNature lanserats mellan 1987 och 2009. 80 procent av vitt tio-i-topp lanserades före 2005. Rosé: Samtliga viner har kommit in via SB:s offertförfarande.  Priser från 55 sek till 89. Enligt uppgift från SB återfinner vi här vad som måste vara topplistornas äldsta viner: Mateus Rosé och Perlerose. Dessa ska enligt informationen till vinfierat ha lanserats 1955, men det låter mer sannolikt att det var någon gång på 1970-talet (?). Alldeles oavsett är det en imponerande livslängd på de här vinerna och att de är kvar på rosévinernas topplista visar än en gång att samtidigt som toppen på den svenska vinpyramiden rör på sig, händer inte mycket i botten av den, vilket också innebär att svensken i gemen inte bryr sig eller är omedveten om de moraliska aspekterna av vinhandeln och att monopolet inte lyckats lyfta den här kategorin – detta sagt utan att peka ut just Mateus och Perlerose i sig, viner om vars tillkomst vinifierat inte har riktig koll. Noterbart är också att medan det går en modevåg av ljus rosé/Provence genom delar av marknaden är den här topplistan fortsatt rik på mer brutala, snarare ljusröda än rosa viner. Vi kan också notera några av sockerhalterna: Mulderbosch 6 g/l, Puycheric 8 g/l, Jacob’s Creek 8 g/l, Perlerose 11 g/l, Mateus 14 g/l och, den överlägsne mästaren som i likhet med rödvinsmästaren ovan kommer från Enjoy, Lord Zinclair 25 g/l.. En topplista som i likhet med röda topplistan innehåller mycket socker. Sugar Sugar. Nature.

Svenska bästsäljare – fortsatt boxutvärdering & Bowie

Publicerat av
4

Se gårdagens inlägg. Nu kan man alltid invända att det är lätt att vara moralpredikant när man har råd. Men saken är den att vare sig individen inser det eller ej har ingen råd att inte vara korrekt mot omvärlden. Den som i den rika världen konsumerar, äter och dricker för billigt drabbar alltid någon annan och kanske också naturen på ett omoraliskt vis. Lika lite som det går att producera kläder eller möbler hur billigt som helst utan att någon sitter i kläm går det att

Bowie The Next Day producera korrekta viner, och matvaror, hur billigt som helst. Jämför man de bästsäljande flaskvinerna i Sverige framträder en annan bild med lite dyrare viner, som åtminstone i teorin ger producenten möjligheten att vara korrekt eftersom, rimligtvis, det ekonomiska utrymmet finns (mer om detta i kommande inlägg). En trelitersbox på 160 sek är i teorin fyra 75 cl-flaskor à 40 sek, en box för 200 sek motsvarar fyra 50 kronors-buteljer. Nu kan kvaliteten ibland ändå vara lite bättre eftersom avsändaren spar in en del på en något billigare förpackning, men alla måste ha klart för sig att boxar i den här prisklassen inte för mycket gott med sig. Med det sagt: vad då med alla som gillar de här vinerna som de är? Det är helt i sin ordning, men fortsätt hålla i bakhuvudet att andra kanske drabbas när du dricker det. Det, och inget annat, är huvudskälet till att du ska vara sparsmakad med den här typen av produkter – eller så kan du betala ett tillägg på varje enhet du köper så du kan hinka med lugnt samvete om det nu är så att vinet är så oemotståndligt gott. Med andra ord handlar det inte om snobbighet utan moral och viner, som alla andra produkter och, frestas man tillägga, människor, kan vara mer eller mindre moraliska. Har man inte råd är ett tips att antingen dricka/berusa sig med något annat än vin och å andra sidan: dricker du/ni två en helpanna vin för 80 sek en gång i veckan blir det 320 sek per månad. Ni kan dricka två skräpboxar – notera för övrigt att med skräp avses innehållet och inte nödvändigtvis förpackningen och vi kunde lika gärna tala om skräpviner, men då fungerar inte det pedagogiska exemplet som den här satsen, med undantag för den här lilla utvikningen, egentligen är –  för samma pris och hur moraliskt och kul är det och varför gör ni det? How Does The Grass Grow?

Svenska bästsäljare – en boxutvärdering & SNL

Publicerat av
2

Som utlovat återkommer här vinifierat med en första utvärdering av Sveriges bästsäljande viner. Rött, box: Samtliga treliters, åtta kostar mindre än 200 sek. Den bäst säljande, Umbala, kostar 159 sek – vid lansering 2008 kostade den, enligt de uppgifter vinifierat fått från SB,… 128 sek. J P Chenet och Gato Negro lanserades på 1990-talet, Il Conte och Foot of Africa 2001, övriga 2006 – 2011. Il Conte, J P Chenet och Gato Negro har, sedan lanseringen, prissänkts med tio procent eller mer, rimligtvis för att hålla sin position, en radanmärkning här är att man knappast kan gå ner så mycket på sådana här lågmarginalprodukter med mindre än att man också sänker kvaliteten eller drar åt tumskruvarna bakåt i ledet en hel del. Av de bästsäljande, röda boxarna har hälften kommit in efter offertförfrågan från SB, hälften har tryckts in av importörerna. Man kan, sannolikt, här konstatera, att det finns olika typer av importörer i Sverige: de som trycker in boxar via BS och de som inte gör det. De som arbetat via BS här är Oenoforos (2),BiB Raps Winepartners, Stellan Kramer och Vinunic. Systembolaget svarar, via sina offerter, för resterande 50 procent av lanseringar på den röda box-toppen. Vitt, box: Samtliga treliters, åtta kostar mindre än 200 sek. Den bäst säljande, Zumbali, kostar 144 sek – vid lanseringen 2010 låg den på… 129 sek. Det här vinet liksom den röda bästsäljaren visar, rimligtvis, att den som bestämmer sig för att ta sig in med lågt pris på den svenska marknaden kan göra det om den är tillräckligt stark finansiellt. Ytterligare en trelitersbox kostar under 150 sek (Tre Apor 149 sek).  Robertson Chardonnay, som nu ligger på 189 sek, prisade sig in på 149 sek. Enda prissänkningen på vitt är Chapel Hill som gått ner från 187 till 175 sek, detta är också det ”äldsta” vinet bland de vita, lanserat 1999. Två viner har hittat in via BS, Zumbali (Oenoforos) och Lindemans (Treasury Wines). 80 procent av de vita boxarna har kommit via SB:s offerter. Rosé, box: Trots att rosé bör vara ett vin som inte nödvändigtvis mår jättebra av att hanteras i box, hittar vi, tämligen pinsamt för oss vinsvenskar, flera välsäljande roséboxar på marknaden. Alla utom Lindemans (Treasury Wines) har kommit in efter offertförfrågningar från SB. Priserna ligger, aningen paradoxalt, något högre än för rött och vitt, mellan 179 och 209 sek. Ingen förfaller ha sänkt priset för att hålla sin position, å andra sidan är de flesta boxarna lanserade 2009 eller senare. Äldst i gården är René Barbier, som släpptes 1998 och alltså var en ”tidig” box på den svenska marknaden. Sammanfattning: SB har via offertförfarande fyllt på med 50 procent av alla röda bästsäljande boxar, 80 procent av de vita och 90 procent av de rosa. Övrigt har tryckts in av Oenoforos, Winepartners, Stellan Kramer, Vinunic och Treasury Wines. Kommentar: vinifierat lägger ingen värdering i det faktum att SB efterfrågar somligt och att importörer trycker in annat. Det är så marknaden ser ut. I övrigt kan man bara hoppas att konsumenten i allmänhet, undan för undan, lär sig skilja vinagnarna från vinvetet. DiB.

Systembolaget, näthandlarna & profitgalna importörer

Publicerat av
4

För en tid sedan gick en rad ”näthandlare”, i det här fallet företag som säljer vin via cyberrymden, samman och bildade en branschförening. Detta uppskattades inte av Systembolaget (SB) som i ett pressmeddelande bland annat menar att det självt står för ett ansvarsfullt agerande, underförstått att de här nya aktörerna inte alltid gör det, de hotar rent av alkoholpolitiken; vidare framgår, låt vara mellan raderna men ändå ganska tydligt, att SB kommer attackera de nya verksamheternas marknadsföring och konsument- och kunduppsökande åtgärder, alltså ungefär som de amerikanska myndigheterna kom åt Capone skattevägen. Det finns inga skäl att göra annat än berömma SB:s arbete med att aktivt se till så ingen alkohol säljs direkt till minderåriga. Å andra sidan är det SB som, paradoxalt nog, inte bara förser missbruks- och skräpsegmentet med billiga varor utan också fortsätter bygga ut det och till och med har butiker med tydligt boxfokus därför ”att efterfrågan finns”. Tanken är väl annars att, utöver att se till så minderåriga inte kommer över alkohol, se till så dryckeskulturen och dess olika mönster utvecklas i en positiv och hälsosam anda, en anda som främjar inte bara den svenska folkhälsan utan också alla bakåt i leverantörsledet in till minsta missbrukade vattendroppe i produktionsledet. I det här avseendet är det svårt att se att SB gör ett bättre jobb än näthandlarna. Majoriteten näthandlare säljer inte de billigaste, mest skadeverkande skräpvinerna. SB måste sägas vara på efterkälken när det kommer till näthandel, detta trots att man sitter på ett i sammanhanget närmast oslagbart sortiment i sitt omfattande beställningssortiment – ett sortiment där massvis av duktiga, ofta små, svenska importörer gör precis det de mest seriösa, idoga och bästa näthandlarna nu gör, nämligen söker upp intressanta, högkvalitativa viner som uteslutande riktar sig till en medveten, ansvarstagande konsument, en konsument som gärna betalar ett par hundra kronor, eller mer, för en flaska vin, men aldrig skulle köpa en trelitersbox för 150 kronor. vinifierats slutsats och lika ödmjuka som, tror vi, goda råd till SB är: ta upp en ärlig kamp med näthandlarna och använd det oslagbara vapen ni har i BS och, inte minst viktigt, ta ert eget ansvar för en ansvarsfull försäljning och sluta efterfråga ekologisk enliterstetra för 69 sek och andra misstänkt billiga produkter; vill SB gå hela vägen följer det vinifierats tidigare råd om monopoldiktatorisk och negativ behandling av skräpvinssegmentet. Avslutningsvis: det är nu långt ifrån bara SB som fyller på skräpvinssortimentet i Sverige. vinifierat har gjort en genomgång av vem som agerar på den här låga nivån och återkommer inom kort med en allmän översikt – sedan vore det klädsamt för den svenska vinskribentkåren om någon på allvar gjorde ett rejält jobb på vilka aktörer som trycker in produkter i skitledet och vilka som girigt kastar sig över nya offerter inom det samma, kort sagt vem som profiterar i missbruks- och festsegmentet och som därmed inte sällan agerar högst diskutabelt bakåt i ledet, något som torde vara av stort intresse för den engagerade och medvetna konsumenten. Inte bara SB utan också många importörer har en del att skämmas över.