Okej då, våren var kanske inte här riktigt än, eller så kom den bara av sig. Å andra sidan lär den snart vara tillbaka igen och då, om inte förr, är det dags att gå man ur huse och köpa på sig rikliga mängder rosévin. Man kan också, som den allsvenska premiären, trotsa vädrets makter och påstå att det är vår trots att snön yr. Eller så kan man begå en statskupp. Eller så kan man ta på sig sin onepiece och se ut som det är vår. För övrigt kan man dels konstatera att Timrå verkar fixa kvalserien, lätt, dels att den hotade och omskrivne ”mannen i onepiece” är Timråprofilen Martin Andersson, 41. Men vad gör man om man ger upp inför vårvintern? Tja, man kan gå loss på de spanska viner som vinifierat.se nyligen tipsat om (Muga, Dominio de Tares) eller så kan man ge sig på den synnerligen ursprungstypiska Girard Old Vine Zinfandel. Visst, den här vintypen håller på att ta över Amarones roll som finvinet för alla som vill men inte riktigt kan och, kan man undra, vad är det för del med det? Det är bra att man vill, mycket bra, och kan man inte, eller kanske inte kan än, ja, vad negativt finns att säga om det? Såg att en tidning skrev väl om vinet och sedan gav det ett rejält minus med hänvisning till att det är ett vin att älska eller hata. Med andra ord satte man betyg på den egna smaken och inte vinet. I en annan tidning blev vinet superfynd. Kanske också det utifrån den egna smaken. Hur som helst: den som tror sig gilla ett vin som har för mycket av allt och som fullständigt kastar sig över en, den ska inte missa Girard Old VIne Zinfandel för så här är en Zinfandel i högform när alla bitarna fallit på plats.