Nepotism & reklam

Det äger sin riktighet, att vinifierat.se inte öppet ska marknadsföra viner som bloggens utgivare har intresse i. Det ska ske i lönndom. Låt vara väl utmärkt med ”definitivt reklam”, men ändå, alla kanske inte ser den där varningen? Som ett bekräftande undantag från den rådande regeln presenteras här intill en annons, sannolikt den enda som någonsin kommer att publiceras på bloggen.

Nepotism och reklam

Skälet till detta är ren och skär nepotism – Sonen är inblandad i Pinyinstudio, som gjort annonsen – och, faktiskt, att jag tycker att det är en väldigt vacker annons och denna estetiska sida av reklamen i fråga kan inte bara bortförklaras med blodsband. Ja, och så är det förstås också ett hyggligt vinval för den som är billig i vindrift och kanske ska till att grilla eller äta smakrika korvar eller ge sig åstad med båten till en ö där personen i fråga tänker bära med sig pavan en bit och eventuellt också tappa den på klipphällen eller bete sig med flaskan på något annat vis som skulle ha krossat drömmarna om en komplett måltid, mat och dryck, om det varit en glasbutelj. Och kom nu inte dragandes med att ”man kan tappa en box också”. Visst man kan tappa allt. Inte minst fattning och på allvar gå och köpa en box och skämma ut sig totalt.

Identifiera ek & skamligt påhopp

Samtidigt som en stor del av Annandag Påsk ägnats åt att prova och i grunden analysera 19 anonyma vinrör – jo, vinerna har levererats i provrör – från Thorslundskagge och det forskningsprojekt

Felaktigt utpekad som kufbok

avseende svensk ek som just nu, i regi av nämnda Thorslundskagge, pågår som bäst, har DN en artikel om vad som tidningen anser vara smått konstiga böcker och kort sagt heter en av dessa böcker ”Identifying wood”. Å Thorslundskagges, partnern Örebro Universitet och vinifierat.se:s vägnar framföres härmed kraftiga protester mot att denna titel hamnat på listan över nördböcker. Skulle vi som försöker gå till botten med något så spännande som ekens innersta väsen vara några slags kufar? Skamligt påhopp.

Liten vinfrossa hos Vinvännen Göran i Cannes & Neil Young & Pearl Jam

Den som troget följer vinifierat.se vet, att Vinvännen Göran i Cannes, bortsett från att han inte har alla hemma, den givmilde token, är en riktig filur och upptågsmakare. I år ringde han, inför Långfredagslunchen, och förvarnade: ”Infinn er i förväg och ni får något extra

Cannes

gott!” Vi hängde, förstås, på låset klockan åtta i fredags morse. När Vinvännen Göran i Cannes så äntligen släppte in oss när solen närmade sig zenit, var vi både uttorkade, småförbannade och redo att svepa en treliters Laurent Perrier om det skulle vara så. Det var det nu inte. Där stod istället en Dom Ruinart 1996 och väntade, i solskenet, på terrassen. Ett riktigt läckert vin med en stor, härlig, smått fantastisk doft, bra mousse, mycket god syra, sköna mognadstoner, bra husstil och ja, det var mycket bra. När vi så klarat av det fick vi… en trelitare från Laurent Perrier. Lagrad i Vinvännen Göran i Cannes källare de senaste sju åren och som det så ofta går med LP hade lagringen gjort underverk med vinet: fin mognad, härlig mineral-stil, snudd på lite animaliska toner (!), fin LP-syra, en del lie, god. Sedan ville Vinvännen Göran i Cannes att vi skulle hjälpa honom att kolla av lite gamla flaskor för att ”se om de går att dricka”. Vin-Anders – som sedan flera år flyttat tillbaka till Sverige men som är lika vingniden som jag och inte för sitt liv vill missa en Långfredagslunch i Cannes – och jag, tog oss an den digra och viktiga uppgiften, att skilja druvorna från stjälkarna och, än viktigare, hitta på trovärdiga lögner om varför de bästa vinerna inte längre skulle vara drickbara så att övriga gäster, när de strax dök upp, skulle ge sig i lag med de mindre bra pannorna. Detta lyckades vi med. Folk kastade sig över de nu väl bedagade, men en gång i tiden ytterst stiliga, vinerna från Leroy (Pommard 71, Beaune 1er Cr 72, Chambolle-Musigny 80) och vit Clos des Mouches 97 (Drouhin) samt flaska nummer två av Drouhins Meursault En Luraule 99 och flaska tre av Château Grand Puy Ducasse 95 och Château Gloria 89 (drick nu, mogen, klassisk, stall, blivit påtagligt kort i smaken), medan vi försökte dölja att vi serverade oss Meursault En Luraule 99 ur den magnifika, först öppnade buteljen (Meursault i kvadrat, ren, ny ek, fräsch, snudd på för ung, ett fåtal väl inpassade mognadstoner, härlig frukt, ändå bättre syra, strålande!), Pic Chablis 1er Cru 89 (mogen, exotisk frukt överraskar i mognaden, petroleum, fin syra, kvardröjande frukt i smak och eftersmak, bra) och butelj ett av Château Grand Puy-Ducasse 95 (klassisk, begynnande mognad, stall, integrerad ek, börjar torka lite, bra). På allmän begäran Neil Young.

Jim Marshall & Jim Marshall ur tiden

Snudd på slag i slag har såväl fotografen Jim Marshall som förstärkarbyggaren Jim

Känd Marshall-bild av Marshall-brukaren Hendrix

Marshall gått ur tiden – låt vara att det är ett tag sedan fotografen lämnade vår värld. I vilket fall som helst tackar vinifierat.se uppmärksamma hängruntare som hört av sig och ställt sig frågande till varför detta ännu inte kommenterats på bloggen. Visst borde det gjorts tidigare. Ett påskfirande kom emellan, pinsamt nog. Men bättre sent än aldrig. Här får ni en förevisning i vad Marshall, förstärkaren, är, så att ni alla förstår vad som är så unikt, och här kan ni se en patetisk figur göra precis det jag själv gjort 1000 gånger: hängt på, eller i vart fall försökt hänga på, Bill Nelson i ett solo som såvitt vi vet, och framförallt vill tro, skapats med hjälp av en Marshall på högsta volym, i bästa Eric Clapton-anda; Gibson Les Paul + Marshall + högsta volym. Om detta kan man för övrigt läsa i den fina romanen ”Skördeoffer”. Avslutningsvis, slog det mig, med tanke på nyhetsutsläppet 2:a april: En Les Paul i en Marshall och allt på högsta volym är som en Girard Old Vine Zinfandel. Tveklöst. Sänker man volymen så pass mycket att rundgången slutar tjuta hamnar man däremot i en Bem bi Bre.

 

Marshall stack

 

Bra bok

Vinets spotmarknad, icke-demokratier & Atom Heart Mother

Knappt har vi hunnit notera förre KMI:s, Sven Hirdman, syn på vad som är vad i världspolitiken och mänsklighetens historia förrän svensk nyhetsrapportering börjar tala om ”icke-demokratier”, alltså, får man förmoda, inte demokratier, men inte heller diktaturer, låt vara att allmän rösträtt och pressfrihet inte existerar, men diktaturer är det inte fråga om, i teknisk mening. 1984 någon? Vidare uppmärksammar vi i vitisphere, att när nu USA ska ut och handla på spotmarknaden så kommer priset på de viner de köper från Argentina att gå upp. Hittills har de (nord)amerikanska producenterna kunnat handla vin skattefritt eftersom Argentina klassats som GSP, men nu har Obama ilsknat till sedan sydlänningarna vägrat betala 400 miljoner USD till företagen Azurix och Blueridge, som efter en tvist i Argentina av internationella domstolar fått rätt till pengarna. Noterbart är att USA är regionens San Juan största exportmarknad. Rimligtvis medför Obamas beslut, att argentinska viner blir dyrare i USA samtidigt som de amerikanska köpen av must och vin kommer att minska något, varmed priset sannolikt går ner något på billigt, argentinskt vin. Atom Heart Mother.

Straussi, Fünfschilling & bad i Baden & Basel samt karuseller på Europapark

För den som ska ta biltåget från Lörrach till Hamburg, kan det, i alla fall sommartid och omutifallatt man har stimmiga ungar med sig, vara bra att veta att det finns flera fina utomhusbad i Basel. För den som reser vintertid eller inte vill bada, är Fünfschilling i lilla Fischingen ett kul stopp. Det här var för några år sedan ett litet ”Straussi”, det vill säga ett ställe som var öppet fyra månader om året, hade högst 40 sittplatser och som serverade sitt eget vin och väl utvalda lokala rätter. Idag är det en jätterestaurang och, ja, en saluhall, för de egna produkterna inklusive hemmagjort vin en masse, kompletterat med eget bageri, glasstillverkningen med mera. Mellan 2000 och 3000 besökare per dag (gissningsvis bor blott en tiondel så många i Fischingen). Billig och om inte jättebra så i alla fall ärlig mat och brödet från det egna bageriet får, förstås, klart godkänt i likhet med stället som helhet. I skrivande stund pågår nya utbyggnader för fullt och bästa vinet i veckan var ett nytt mousserande rosévin. När man ändå är i trakten är ett besök på nöjesparken Europapark ett måste – särskilt om man reser utan små barn så man får åka allt.

German Lyon & Lars Torstenson på film

Här kan man se German Lyon berätta om årgången 2010 i Maipo Andes, den nya, Chilenska höghöjdsappellationen, i allmänhet och vinet Perez Cruz Reserva Cabernet Sauvignon i synnerhet (10:an släpps i Sverige i dagarna – tips på kul provning: ställ 09 och 10 mot varandra och upptäck att det kan finnas stora årgångsskillnader även i Chile).

Interiör från Perez Cruz vineri i Maipo Andes

Succéår i Rioja & påskvin

Enligt nyhetsbrevet  Det nya Rioja har skörden i Rioja 2011 klassats som Excelente, det vill säga ”utmärkt” och det tycker vinifierat.se är utmärkt. Som tidigare nämnts är vi mycket nöjda med Mazuelo de la Quinta Cruz från året och om övriga producenter är än mer nöjda kan vi bara glädja oss åt det. Passar på att påminna om att påsklammet kräver en Rioja, till exempel en Muga reserva. Den som vill chansa på att det är vår i påskhelgen kan för övrigt också passa på att hinka lite Muga Rosato (det står på Systembolagets hemsida att det är årgång 2009, mitt tips är att det snarare än de sista pannorna av 2010 alternativt de första av 2011, båda mycket bra).

BB i T3 – nu sant!

vinifierat.se erkänner med skammens rodnad på kinderna att ni hängruntare missletts:

Åntligen i T3

Clotilde Davennes Bourgogne Blanc har inte funnits i Systembolagets T3-kategori. Något som ni förletts att tro och säkert har mer än av er svurit åt Systembolagets personal då den försökt förklara för er att man ska inte tro på allt som står i bloggen. Dock, tro det eller ej; från och med i morgon, måndag 2 april, finns Clotilde Davennes Bourgogne Blanc i Systembolagets T3-segment och ni kommer att se den dyka upp så att säga av sig självt i allt fler butiker. Äntligen!