månadsarkiv: juni 2013

Bergs Lars spelar Birger

Publicerat av
2

Vinskribenten med mer, Bergs Lars Hansson, är också en utmärkt gitarrist med ett förflutit i diverse band på den tiden det begav sig. Häromdagen bar det sig inte bättre än att en av hans gamla musikkompisar fyllde jämnt och det inspirerade Bergs Lars till att komponera den lilla trudilutten ”Birger”, vilken den kan höra som 1. Klickar in sig på (alternativt, och mest sannolikt, kopierar och klistrar in) den här länken http://sverigesradio.se/sida/default.aspx?programid=494 2. Söker sig till ”Sök och Finn” från 14:e juni (snett ner till höger) 3. Klickar på Lyssna 4. Spolar fram till 1 tim 16 min (där börjar Bergs Lars prata lite) och framförallt 1.19 (där börjar Bergs Lars lira lite; han har gjort sång/prat och gitarrpåläggen medan han har hjälp med basen och trummorna). Underbart, tycker vinifierat och tackar Bergs Lars för länken!

 

Vinexpo 2.0, Cüneyt Arkin & Sylvie Vartan

Publicerat av
Svara

Försökte förstås också hinna med något av alla de intressanta seminarier som varje år arrangeras i samband med Vinexpo. I år hamnade en del fokus på Turkiet, som tillsammans med Libanon och Georgien tog mer plats än de brukar, inte minst med tämligen väl synliga ”samlingsmontrar”. En master class med Tim Atkin, som kommit att bli en ambassadör för de turkiska vinerna, visade ungefär det förväntade, att det finns mycket ambition och goda förutsättningar för att göra vin i Turkiet – ett av världens äldsta vinänderSylvie Vartan för övrigt. Till det nyss nämnda kan läggas ett gäng inhemska druvsorter av varierande kvalitet och potential. Samtidigt som vinifierat applåderar ambitionerna och arbetet, inte minst med de egna druvorna, är det uppenbart att den turkiska vinnäringen har en bit kvar. Idag är alltför många produkter uttorkade och/eller överekade till följd av ett mer ambitiöst än skickligt vinmakeri, något som, rimligtvis, tiden lär råda bot på om inte den alltmer diktatoriske Erdogan i Ankara skjuter det öppna Turkiet i sank. Tim Atkin avslutade med att konstatera, att den som dricker turkiskt vin stöttar det öppna Turkiet och det har han nog rätt i så låt oss dricka mer turkiskt vin än vi borde. Vi avslutar med en uppfriskande, klassisk actionscen med Cüneyt Arkin och en rivig låt med bulgarisk-franska yé-yé-sångerskan Sylvie Vartan.

Vinexpo 2013

Publicerat av
Svara

Ömsom vi, ömsom vatten, skulle man i år kunna sammanfatta den gigantiska – världens största rent av – vin(ochsprit)mässan Vinexpo i Bordeaux. Mässan arrangeras vartannat år och trots att många förutspått dess snara förtvinande intill rigor mortis fortsätter den bara växa. Det är nu många år sedan ”Vinitech”-delen fick lyftas ut och bli ett eget evenemang inriktat på vinproduktion och tingestar som då kan vara bra att ha, som ektunnor, traktorer och ståltråd. Om den perfekt arrangerade och i alla avseenden välflytande vinmässan Prowein i Düsseldorf alltmer intar förarplatsen i den europeiska vinhandelns Volvo, har Vinexpo kommit att bli den lätt kaosartade – många taxichaufförer vägrar arbeta underVinexpo 2013 mässan därför att ”det är omöjligt”, som flera av dem, ordagrant, förklarat för mig vid andra besök i staden; klart att många då hatar Bordeaux där de rusar fram, utsiktslöst spejandes efter en droska och meningslöst hukandes i någon av de regnstormar som då och då hemsöker staden under pågående mässa – mötesplatsen för nya och gamla bekantskaper i ”businessen”. Påtagligt i år var dock att många fransmän lärt sig av forna misstag – de kunde stå där med ett vin som någon ickefransktalande utlänning absolut ville ha men inte kunde få på grund av att fransosen stod där och snörpte på munnen istället för att rida ut språkförbistringens stormande vindar och ro affären i hamn – och skaffat sig kinesiska tolkar. Ett synnerligen dynamiskt grepp för att komma från den franskaVinexpo 2013 vinvärlden, som, ska i ärlighetens namn skrivas, just nu genomgår en läcker affärsmodernisering, som konkurrenterna har all anledning att frukta – och fokus i år låg för fransmännens del på Asien i allmänhet och Kina i synnerhet. Något annat att rapportera? Ja, hittade, föga förvånansvärt, väldigt mycket bra från Bordeaux, Bourgogne och Chateau9, där dock de sistnämnda allt som oftast tar i så de kräks när de ska göra sina viner på 100-åriga stockar med resultatet att det bara blir för mycket av allt i kombination med en, låt vara liten men likväl, besvärande restsötma – problemet är att, sannolikt, 98 procent av de som får prova 100-åringarna ställer sig att jubla och oja sig som om vinerna vore bland det bästa de dragit genom näsan och slängt på svalget och detta bara för att de är så till sig för att någon sagt att stockarna är 100 år men om nu stockarna faktiskt är så gamla borde de istället ha påpekat hur beklagligt det är att de inte kan anstränga sig att pricka skörden bättre och därmed optimera vinet istället för att tro att ”big” och ”much” fortsatt är moderna ledord 2013. Den nyss avlossade salvan innebär att här inlägget måste markeras ”grumpy”, inser jag, vilket är lite synd för Vinexpo är egentligen bara kul och här avslutar vi med ett exempel på när Frankrike anstränger sig och klarar språkförbistringen som om den inte fanns – låt vara att den stora succén uteblev den gången av för vinfierat inte helt oförklarliga skäl.

Midsommar: vintips

Publicerat av
15

Det strålar mot de ljusaste tider vi människor får uppleva här på jorden. Det tarvar lite vintips. Varför, är inte lätt att veta, men nu får det bli så, alltså vintips (merparten av vinerna måste beställas): vinifierat påminner om spännande Baltos från Bierzo, gjord på Mencia.-druvan (lufta gärna), 89 pix, fjolårets succé Leon Dormido är tillbaka i en upplaga om inalles 3000 pannor (samt ett par hundra magnum av förra årgången), 159 sekiner, nya årgången är alldeles utmärkt och ni som sprang benen av erLannonciade_bottle förra året rekommenderas att göra det i år igen; på vitvinssidan flaggar vi för smakrika och spännande fransk-portugisen Pinto som kan bli din för i sammanhanget löjliga 109 kronor, från Montagny/Bourgogne kommer oerhört snygga ”Les Crêts” från Domaine Feuillat-Juillot, för 129 pengar får du en smak av den fina världen; på rosévinssidan täcker du upp det mesta med aperitif- och salladsvinet ”L’Annonciade” från Provence, moderiktigt ljust och  i en elegant svarvad, traditionell Provence-panna, och det till den blygsamma kostnaden av 75 pistoler, avslutningsvis rosévinernas rosévin Les Lauzeraies Tavel, kort sagt ett smakrikt rosévin som föralldel fungerar som aperitif men kommer till sin rätt med en matbit och då talar vi allt från kyckling via fisksoppa till maträtter som vinifierat inte har en aning om hur de ska beskrivas eller vad de egentligen är men ja, typ påstortellini och sånt, 95 riksdaler.

Svenska bästsäljare – slutkläm

Publicerat av
Svara

”Men vad är egentligen slutklämmen på din evighetsserie om de svenska bästsäljarna?” frågade någon som, med all respekt, fattar en aning trögt. Jo: 1. Systembolaget köper via offertförfarande, som vi redan visste, in många av de enklaste, inte alltid rumsrena vinerna. Dessutom envisas företaget, CSR-program och folkhälsouppdrag till trots, att efterfråga viner av typen ”ekovin på enliterstetra 60 – 69 sek”. 2. Vid sidan om SB ägnar sig flera importörer åt att fylla på skräpsegmentet, dels genom att, fullt förståligt eftersom man uppmuntras till det, svara på SB:s offerter, dels genom att, med eller utan framgång, försöka trycka in produkter via BS. Detta sker ofta med hjälp av kraftigt subventionerade priser till dess vinet etablerats i bassortimentet. 3. I flera fall har importören/producenten sänkt priset på redan billiga produkter, samtidigt som priserna runtom gått upp och oavsett om kronkursen hjälpt eller stjälpt. Frågan är vem som då betalar prissänkningen? 4. Det är, som vinifierat tidigare konstaterat, förståligt att vissa importörer, styrda av ägarnas vinstkrav och förväntningar, kämpar på i det lukrativa skräpsegmentet. Däremot är det obegripligt att SB gör det. Skälet är, enligt SB, att det finns en efterfrågan. Frågan är om det verkligen är SB:s uppgift att tillmötesgå den efterfrågan. Om ingen annan gjorde det så vore det åtminstone förståligt att man skämmer ut sig i marknadens pinsammaste segment, men nu står en hel rad importörer på kö för att fylla på i botten. 5. SB skulle kunna dra sig ur skräpsegmentet utan att på något vis lämna det åt sitt öde, andra fortsätter ändå fylla på det och huruvida det är SB eller en importör som kommit upp med produktidén är på det hela taget ointressant. 6. Genom att sluta efterfråga ”reko-viner” till orimliga priser och boxar under 179 sek visar SB att det tar sina egna CSR- och folkhälsofilosofier på allvar och bör få se sin image förbättras kapitalt. 7. Att det alltid kommer finnas aktörer som fyller på i skräpsegmentet står utom allt tvivel och redan nu suckar SB, slår ut med armarna och menar att det inte kan göra något åt den saken. Det är, rimligtvis, en korrekt slutsats så varför fortsätta harva runt där? Lämna segmentet till den som kan med att agera där och låt den skämmas istället.8. Nu är det, förmodligen och beklagligtvis, så att SB av skäl som ingen kanske egentligen förstår kommer fortsätta som tidigare och då ändras ingenting och företaget får fortsätta skämmas tillsammans med de övriga. 8. Förhoppningsvis är vi framme vid en tidpunkt då alltfler ifrågasätter produkterna som säljs till omoraliskt låga priser eller på annat vis är ”oreko”. Och det kommer, förhoppningsvis, leda till att alla aktörer som smutsar ner sina händer i det omoraliska segmentet av marknaden kommer, helt ”reko”, om inte hängas ut så i vart fall få sina namn fläckade i branschen, hos branschbedömare och i samhällskommenterande medier. Avslutningsvis har den som på ett eller annat vis agerar som vinskribent ett ansvar att se till att den fläckas som fläckas bör.

Hundöverfall på joggare!, kärlek? & Snoop Dogg

Publicerat av
7

Nu har det hänt igen: galna hundar har attackerat er utsände i joggingspåret! Här kommer vi – Fadern, Sonen och Hovawarten – fredligt, joggandes längs vägen, när, plötsligt, fyra hundar – Stora Boxern, Lilla Boxern, Konstiga Vintafghanhunden och Bjäbbande Hunden – rusar mot oss. Hovawarten svarar då med att springa mot den korkade flocken, som tar till flykten. Då ropar Fadern på Hovawarten, som, lydigt, börjar jogga tillbaka mot Fadern.

Ulv i fårakläder

Husses stolthet, vildsvinsbane, uppfostrare av Dumma Schäfern och ändå dummare Stora Boxer.

Då! sker det mest korkade sedan Dumma Schäfern hoppade på Hovawarten: Stora Boxern vänder, springer efter Hovawarten och biter denne i baken! Klart Hovawarten blir urarg, vänder sig om och sätter sin, tämligen kraftfulla, käft i Stora Boxerns, nu ganska ynkliga, nacke. Och där satt den till dess Fadern och Sonen lyckats få loss den. Detta tog sin tid och det var inte så att Fadern gick helt skadelös ur striden, så pass att både wanadoo och hotmail vägrar förmedla bilden av Faderns hand direkt efter överfallet så den slipper ni se. Allt finns kvar på handen men åtminstone ett finger är en ganska, ja, osmaklig, är nog ordet man måste använda, sörja. Med andra ord var det i alla fall lite synd om Fadern. Dock. När kvällsmaten strax därpå – efter dusch och egenutförd rengöring och omplåstring, som även omfattade ett hugg i benet – inmundigas och själva händelseförloppet, sakligt, gåtts igenom, funderar Hustrun lite grann, sedan säger hon: ”Jaa, jag hoppas verkligen Stora Boxern mår bra och inte har ont, hundbett kan vara farliga”. Snoop Dogg.

Svenska bästsäljare – sockerutvärdering

Publicerat av
2

Nu är vi, sannolikt, komna till det sista inlägget om Sveriges mest sålda viner. Tidigare inlägg finns här, här och här. Idag rangordnar vi de populäraste vinerna efter sockermängd, så gott nu vinifierat faktakontrollerat rätt i den tidsbrist som, så klart, råder för den här insatsen för Folkhälsans bästa. vinifierat har i sin utvärdering utgått från de tio bäst säljande röda, vita respektive rosa boxarna och de tio bäst säljande röda, vita respektive rosa flaskorna. Här presenteras bara de allra sötaste godingarna bland de 60 vinerna. Vid sidan om nedanstående ska tilläggas, att flera av vinerna på topplistorna,socker faktiskt, håller en föredömlig sockernivå. Många ligger för all del mellan 5 och 8 g/l och flera av de röda toppvinerna på flaska balanserar runt 8 g/l, men en hel del håller sig snyggt och städat under 3 g/l. Ytterligare en sak att nämna är att producenten med hjälp av olika manipulationer kan öka upplevelsen av sötma, vilket gör att somliga viner känns sötare än de rent analytiskt är. Detta är en aspekt vinifierat inte hinner ta i beaktande här, även om det ibland, rent smakmässigt, är ganska lätt att känna av de här tricksen, liksom det ofta är lätt att avgöra om ett vin acidifierats, tillsats syra, eller inte. Några av vinerna som hamnar högst i sockertoppen är vita och halvtorra, de ska alltså innehålla mycket socker, övriga viner är nog vanligtvis halvtorra eller i vart fall inte helt torra trots att de rent allmänt går som torra och, tämligen säkert, såväl avsändare som, framförallt, konsumenten vill betrakta dem som torra och rumsrena. Här är listan: Ecologica Berlina (42 g/l, vit flaska, Giertz), Tre Apor (34 g/l, vit box, Enjoy), Black Tower (34 g/l, vit flaska, Hermansson), Lord Zinclair (25 g/l, rosé flaska, Enjoy), Chapel Hill Rhine Riesling Sauvignon Blanc (20 g/l, vit box, Henkell), Chill Out Shiraz Rosé (15 g/l, rosé box, Altia), Mateus Rosé (14 g/l, rosé flaska, Erdington), Selvarossa Salice Salentino (13 g/l, röd flaska, Enjoy), ZomeZin Zinfandel (rosé box, 12 g/l, Prime Wine) och på delad tiondeplats Mauro Primitivo (11 g/l, röd flaska, Oenofors) och Perlerose (11 g/l, rosé flaska, Pernod Ricard).

Svenska bästsäljare – flaskutvärdering, Archies & Nature

Publicerat av
4

vinifierat fortsätter utvärdera svenska vin-toppen. Vi är nu komna till flaskorna. Rött: vid första ögonkastet många relativt sett dyrare viner. Kul. Men. 30 procent är någon form av appassimento eller ripasso. Nåja, det är den svenska smaken.  Ett av dessa har kommit in via BS (Castelforte Ripasso, Winepartners, med 8 g/l socker och upp en tia i pris sedan lanseringen i vanliga sortimentet). Övriga röda, 90 procent, är inköpta av SB.  Två avsocker vinerna kostar mindre än 50 sek, Campos de Luz och Down Under Shiraz Cab. Det sistnämnda, importerat av Oenofors, har prissänkts från lanseringens 55 sek år 2004 till 49 sek, med andra ord en cirka tioprocentig sänkning på ett vin som redan återfanns i lågprissegmentet för nästan tio år sedan. Anmärkningsvärda är de höga sockerhalterna, 60 procent ligger på mellan fem och 13 g/l: Gnarly Head 5g (Hermansson), Tommasi Graticcio 8 g (Hermansson), Palazzo Mio 10 g (Oenofors), Mauro Primitivo 11 g (Oenoforos) och, mästaren på området, Selvarossa Salice Salentino 13 g (Enjoy).  Att gemene hen nu som på 1960-talet vill ha ett smakrikt, mjukt och runt vin (med lite sötma) är kanske inte så mycket att säga om, men aningen beklagligt är det och det är, tveklöst, ytterligare ett uttryck för hur stillastående den svenska vinmarknaden i själva verket är. Vitt: Ett vin har kommit in via BS, Viña Maipo Chardonnay 59 sek, importerat av Concha y Toro. Övriga, 90 procent, är inköpta av SB. Inga prissänkningar, däremot flera höjningar, vilket förefaller logisk om man ska hålla kvaliteten när priserna runtom går upp. De här vinerna harNature lanserats mellan 1987 och 2009. 80 procent av vitt tio-i-topp lanserades före 2005. Rosé: Samtliga viner har kommit in via SB:s offertförfarande.  Priser från 55 sek till 89. Enligt uppgift från SB återfinner vi här vad som måste vara topplistornas äldsta viner: Mateus Rosé och Perlerose. Dessa ska enligt informationen till vinfierat ha lanserats 1955, men det låter mer sannolikt att det var någon gång på 1970-talet (?). Alldeles oavsett är det en imponerande livslängd på de här vinerna och att de är kvar på rosévinernas topplista visar än en gång att samtidigt som toppen på den svenska vinpyramiden rör på sig, händer inte mycket i botten av den, vilket också innebär att svensken i gemen inte bryr sig eller är omedveten om de moraliska aspekterna av vinhandeln och att monopolet inte lyckats lyfta den här kategorin – detta sagt utan att peka ut just Mateus och Perlerose i sig, viner om vars tillkomst vinifierat inte har riktig koll. Noterbart är också att medan det går en modevåg av ljus rosé/Provence genom delar av marknaden är den här topplistan fortsatt rik på mer brutala, snarare ljusröda än rosa viner. Vi kan också notera några av sockerhalterna: Mulderbosch 6 g/l, Puycheric 8 g/l, Jacob’s Creek 8 g/l, Perlerose 11 g/l, Mateus 14 g/l och, den överlägsne mästaren som i likhet med rödvinsmästaren ovan kommer från Enjoy, Lord Zinclair 25 g/l.. En topplista som i likhet med röda topplistan innehåller mycket socker. Sugar Sugar. Nature.

Svenska bästsäljare – fortsatt boxutvärdering & Bowie

Publicerat av
4

Se gårdagens inlägg. Nu kan man alltid invända att det är lätt att vara moralpredikant när man har råd. Men saken är den att vare sig individen inser det eller ej har ingen råd att inte vara korrekt mot omvärlden. Den som i den rika världen konsumerar, äter och dricker för billigt drabbar alltid någon annan och kanske också naturen på ett omoraliskt vis. Lika lite som det går att producera kläder eller möbler hur billigt som helst utan att någon sitter i kläm går det att

Bowie The Next Day producera korrekta viner, och matvaror, hur billigt som helst. Jämför man de bästsäljande flaskvinerna i Sverige framträder en annan bild med lite dyrare viner, som åtminstone i teorin ger producenten möjligheten att vara korrekt eftersom, rimligtvis, det ekonomiska utrymmet finns (mer om detta i kommande inlägg). En trelitersbox på 160 sek är i teorin fyra 75 cl-flaskor à 40 sek, en box för 200 sek motsvarar fyra 50 kronors-buteljer. Nu kan kvaliteten ibland ändå vara lite bättre eftersom avsändaren spar in en del på en något billigare förpackning, men alla måste ha klart för sig att boxar i den här prisklassen inte för mycket gott med sig. Med det sagt: vad då med alla som gillar de här vinerna som de är? Det är helt i sin ordning, men fortsätt hålla i bakhuvudet att andra kanske drabbas när du dricker det. Det, och inget annat, är huvudskälet till att du ska vara sparsmakad med den här typen av produkter – eller så kan du betala ett tillägg på varje enhet du köper så du kan hinka med lugnt samvete om det nu är så att vinet är så oemotståndligt gott. Med andra ord handlar det inte om snobbighet utan moral och viner, som alla andra produkter och, frestas man tillägga, människor, kan vara mer eller mindre moraliska. Har man inte råd är ett tips att antingen dricka/berusa sig med något annat än vin och å andra sidan: dricker du/ni två en helpanna vin för 80 sek en gång i veckan blir det 320 sek per månad. Ni kan dricka två skräpboxar – notera för övrigt att med skräp avses innehållet och inte nödvändigtvis förpackningen och vi kunde lika gärna tala om skräpviner, men då fungerar inte det pedagogiska exemplet som den här satsen, med undantag för den här lilla utvikningen, egentligen är –  för samma pris och hur moraliskt och kul är det och varför gör ni det? How Does The Grass Grow?

Svenska bästsäljare – en boxutvärdering & SNL

Publicerat av
2

Som utlovat återkommer här vinifierat med en första utvärdering av Sveriges bästsäljande viner. Rött, box: Samtliga treliters, åtta kostar mindre än 200 sek. Den bäst säljande, Umbala, kostar 159 sek – vid lansering 2008 kostade den, enligt de uppgifter vinifierat fått från SB,… 128 sek. J P Chenet och Gato Negro lanserades på 1990-talet, Il Conte och Foot of Africa 2001, övriga 2006 – 2011. Il Conte, J P Chenet och Gato Negro har, sedan lanseringen, prissänkts med tio procent eller mer, rimligtvis för att hålla sin position, en radanmärkning här är att man knappast kan gå ner så mycket på sådana här lågmarginalprodukter med mindre än att man också sänker kvaliteten eller drar åt tumskruvarna bakåt i ledet en hel del. Av de bästsäljande, röda boxarna har hälften kommit in efter offertförfrågan från SB, hälften har tryckts in av importörerna. Man kan, sannolikt, här konstatera, att det finns olika typer av importörer i Sverige: de som trycker in boxar via BS och de som inte gör det. De som arbetat via BS här är Oenoforos (2),BiB Raps Winepartners, Stellan Kramer och Vinunic. Systembolaget svarar, via sina offerter, för resterande 50 procent av lanseringar på den röda box-toppen. Vitt, box: Samtliga treliters, åtta kostar mindre än 200 sek. Den bäst säljande, Zumbali, kostar 144 sek – vid lanseringen 2010 låg den på… 129 sek. Det här vinet liksom den röda bästsäljaren visar, rimligtvis, att den som bestämmer sig för att ta sig in med lågt pris på den svenska marknaden kan göra det om den är tillräckligt stark finansiellt. Ytterligare en trelitersbox kostar under 150 sek (Tre Apor 149 sek).  Robertson Chardonnay, som nu ligger på 189 sek, prisade sig in på 149 sek. Enda prissänkningen på vitt är Chapel Hill som gått ner från 187 till 175 sek, detta är också det ”äldsta” vinet bland de vita, lanserat 1999. Två viner har hittat in via BS, Zumbali (Oenoforos) och Lindemans (Treasury Wines). 80 procent av de vita boxarna har kommit via SB:s offerter. Rosé, box: Trots att rosé bör vara ett vin som inte nödvändigtvis mår jättebra av att hanteras i box, hittar vi, tämligen pinsamt för oss vinsvenskar, flera välsäljande roséboxar på marknaden. Alla utom Lindemans (Treasury Wines) har kommit in efter offertförfrågningar från SB. Priserna ligger, aningen paradoxalt, något högre än för rött och vitt, mellan 179 och 209 sek. Ingen förfaller ha sänkt priset för att hålla sin position, å andra sidan är de flesta boxarna lanserade 2009 eller senare. Äldst i gården är René Barbier, som släpptes 1998 och alltså var en ”tidig” box på den svenska marknaden. Sammanfattning: SB har via offertförfarande fyllt på med 50 procent av alla röda bästsäljande boxar, 80 procent av de vita och 90 procent av de rosa. Övrigt har tryckts in av Oenoforos, Winepartners, Stellan Kramer, Vinunic och Treasury Wines. Kommentar: vinifierat lägger ingen värdering i det faktum att SB efterfrågar somligt och att importörer trycker in annat. Det är så marknaden ser ut. I övrigt kan man bara hoppas att konsumenten i allmänhet, undan för undan, lär sig skilja vinagnarna från vinvetet. DiB.