Årgången 2013 & Eurythmics

Hela Frankrike, och för den delen stora delar av Europa dock ej Skandinavien, har i år haft mycket nederbörd och ovanligt svalt väder. Här i södra Frankrike påminner året så här lång mycket om 2002. Medan områden som Champagne och Bourgogne fick till riktigt bra viner, blev det mesta tämligen mediokert i södern, där vinmakarna var ovana vid att

Minervois 10 juni 2013

Minervois 10 juni 2013

hantera så ”sval” frukt, till vilket också kunde läggas hagelskador på många platser – gällde till exempel Domaine Rabiega, som jag då skötte, där gjorde vi inget toppvin, Clos Dière, det året; på närliggande Château d´Esclans, som vi då arrenderade, gick det bättre, inget hagel, och vinerna var, i likhet många bordeauxer, ganska trevliga i en lätt och enkel stil. Kanske rättar sig vädret till nu och då kan säkert 2013 bli ett hyggligt år, men risken finns att det fortsätter med svalare och blötare väder än normalt och då lär vi, åtminstone här i södra Frankrike, få se ett nytt, tråkigt, 2002. Vissa gårdar har, åtminstone i de sydöstra delarna, redan drabbats svårt av hagel och det står klart att de drabbade producenterna inte kommer göra några höjdarviner i år. Var i Minervois igår och kunde konstatera att man där ligger ett par veckor efter normal utveckling, vilket, måste man säga, är något ovanligt. Helt klart ett år då det är viktigt att gallra och hålla växtligheten stången och den som pangat på med mycket kväve de senaste åren har det inte så kul just nu – fast det är å andra sidan ganska rättvist: som man bäddar får man, som bekant, ligga. Årgångsmusik.

1975: Vin & Sång

I anslutning till ett par inlägg något inlägg bakåt förekommer en viktig djupdykning i vad som bör höra till allmänbildningen, nämligen vilka album som är att betrakta som milstolpar, eller åtminstone epokgörare, i musikhistorien och som har ett konvolut dominerat av vitt eller åtminstone ljust. Detta har lett oss till många fina återseenden och, i förekommande fall, självklarheter och lite så där på egen hand har er utsände iKing Crimson Live USA musikhistoriens vindelgångar kommit fram till att 1975, i likhet med så gott som alla år på 70-talet, var ett fantastsikt skivutgivningsår, inte nödvändigtvis därför att Thorleifs gav ut ”Gråt inga tårar” och gick upp i topp på Norge-toppen eller därför att Kiss gav ut klassiska ”Alive” eller för att Ulf Lundell, tro det eller ej, gjorde en svensk epokgörare i och med ”Vargmåne”, utgiven till och med före romandebuten ”Jack”, utan därför att Queen gav ut ”A night at the opera” (vitdominerat omslag), Bruce Springsteen gav ut sin hittills bästa skiva ”Born to run” (också vitdominerat omslag), King Crimson gav ut sin makalösa ”Live USA”, Pink Floyd ”Wish you were here” (också vitdominerat konvolut), Led Zeppelin ”Physical graffiti” och David Bowie ”Young Americans”. I övrigt kan man, bland mycket annat, notera att album som Kebnekajse III, AC/DC ”TNT” och ”High Voltage” och Frank Zappas ”One size fits all” också såg stereoanläggningarnas ljus detta år. Och i Bordeaux gjorde man viner som, med få undantag, skulle komma att tokhajpas för att sedan, när även den mest lättledde tokfransen började ana ugglor i sin dyrt inhandlade vinflaska, dissas rejält då de fortsatte vara ”lovande” och stenhårda år efter år efter år.

Systembolaget, näthandlarna & profitgalna importörer

För en tid sedan gick en rad ”näthandlare”, i det här fallet företag som säljer vin via cyberrymden, samman och bildade en branschförening. Detta uppskattades inte av Systembolaget (SB) som i ett pressmeddelande bland annat menar att det självt står för ett ansvarsfullt agerande, underförstått att de här nya aktörerna inte alltid gör det, de hotar rent av alkoholpolitiken; vidare framgår, låt vara mellan raderna men ändå ganska tydligt, att SB kommer attackera de nya verksamheternas marknadsföring och konsument- och kunduppsökande åtgärder, alltså ungefär som de amerikanska myndigheterna kom åt Capone skattevägen. Det finns inga skäl att göra annat än berömma SB:s arbete med att aktivt se till så ingen alkohol säljs direkt till minderåriga. Å andra sidan är det SB som, paradoxalt nog, inte bara förser missbruks- och skräpsegmentet med billiga varor utan också fortsätter bygga ut det och till och med har butiker med tydligt boxfokus därför ”att efterfrågan finns”. Tanken är väl annars att, utöver att se till så minderåriga inte kommer över alkohol, se till så dryckeskulturen och dess olika mönster utvecklas i en positiv och hälsosam anda, en anda som främjar inte bara den svenska folkhälsan utan också alla bakåt i leverantörsledet in till minsta missbrukade vattendroppe i produktionsledet. I det här avseendet är det svårt att se att SB gör ett bättre jobb än näthandlarna. Majoriteten näthandlare säljer inte de billigaste, mest skadeverkande skräpvinerna. SB måste sägas vara på efterkälken när det kommer till näthandel, detta trots att man sitter på ett i sammanhanget närmast oslagbart sortiment i sitt omfattande beställningssortiment – ett sortiment där massvis av duktiga, ofta små, svenska importörer gör precis det de mest seriösa, idoga och bästa näthandlarna nu gör, nämligen söker upp intressanta, högkvalitativa viner som uteslutande riktar sig till en medveten, ansvarstagande konsument, en konsument som gärna betalar ett par hundra kronor, eller mer, för en flaska vin, men aldrig skulle köpa en trelitersbox för 150 kronor. vinifierats slutsats och lika ödmjuka som, tror vi, goda råd till SB är: ta upp en ärlig kamp med näthandlarna och använd det oslagbara vapen ni har i BS och, inte minst viktigt, ta ert eget ansvar för en ansvarsfull försäljning och sluta efterfråga ekologisk enliterstetra för 69 sek och andra misstänkt billiga produkter; vill SB gå hela vägen följer det vinifierats tidigare råd om monopoldiktatorisk och negativ behandling av skräpvinssegmentet. Avslutningsvis: det är nu långt ifrån bara SB som fyller på skräpvinssortimentet i Sverige. vinifierat har gjort en genomgång av vem som agerar på den här låga nivån och återkommer inom kort med en allmän översikt – sedan vore det klädsamt för den svenska vinskribentkåren om någon på allvar gjorde ett rejält jobb på vilka aktörer som trycker in produkter i skitledet och vilka som girigt kastar sig över nya offerter inom det samma, kort sagt vem som profiterar i missbruks- och festsegmentet och som därmed inte sällan agerar högst diskutabelt bakåt i ledet, något som torde vara av stort intresse för den engagerade och medvetna konsumenten. Inte bara SB utan också många importörer har en del att skämmas över.

Hedges Family Estate maj 2013: Cabernet franc & annat samt Stomu Yamashta

Årgången 2012 utvecklar sig som förväntat och skänker er utsände i västerled stor glädje. Det är inte sällan det blir så där, att ett varmt, ”normalt, år som följer på ett eller, som i det här fallet, två svala år, får allt, d v s både kraft, frukt, elegans och balans. Kanske är, än en gång, Malbec den druvan som toppar kvalitetstegen, men allt är bra och avseende Syrah kanske det bästa året någonsin – 2006 var enormt för Syrah-druvan men då var planteringarna yngre och vi gjorde inte så mycket ”ren” Syrah. Blendade den här gången tre fat Merlot Limited, tre fat Malbec Limited och fem fat Cabernet sauvignon Limited. Utöver detta fick jag i ett samfällt uppdrag från Hedges och nya importören i Sverige glädjen att sätta ihop en volym motsvarande två ekfat Cabernet franc – ett vin som

Sarah Goedhart hämtar vin åt mig - fin arbetsordning.

Sarah Goedhart hämtar vin åt mig – fin arbetsordning.

kommer att säljas exklusivt i Sverige vad det lider. Oerhört kul. Hittills har jag endast fått göra ren Cabernet franc på stället för Twoson-projektet. Skälet till att Hedges inte vill göra ren Cab franc för USA är att ingen direkt efterfrågar druvan där. Nåja, kan det hjälpa oss att göra en special för Sverige och få den till ett lägre pris än det gängse, höga, för Limitied-vinerna är vi bara att gratulera. Kan för övrigt meddela att vi i Sverige fram i höst kommer att kunna hitta både Hedges Family Estate red (kallad HFE), DLD (Syrah) och en 07 Malbec Limited i BS. Åtminstone de två första dessutom till humana priser, lägre än i USA vad det verkar! Vad Limited kommer kosta och exakt var specialblenden Cabernet franc landar in får vi avvakta besked om. Den som vill prova en annan amerikansk Cabernet franc i väntan på Hedges-vinet kan med fördel testa RSV Cabernet Franc från Robert Sinskey Vineyards eller varför inte få en smak av Hedges via Goedhart, som görs av Sarah (född Hedges) och Brent Goedhart. Stomu Yamashta 1 och 2.Hedges - flaskor

Förbud mot dagens nationaldag, Godello & recept på lins- & korvsoppa

Jancis Robinson svarar på frågan om vilka druvor hon tycker bäst om och vilka hon vill se mer av i framtiden. Godello och Mencia, svarar hon bland annat. Köptips för den som klickar på de nyss understrukna orden Godello och Mencia. Ytterligare ett köptips hittar den som klickar på nyss understrukna ordet Mencia. Men låt oss nu för allt i världen komma vidare! Inte heller i övrigt precis överraskar Jancis. Assyrtiko, Bourbolenc, Aglianico, Cinsault och Nerello Mascalese låter mest som ”vinPK år 2013”. Men det är klart det kunde vara mycket värre: för 30 år sedan hade hon förmodligen skrivit Cabernet sauvignon, Zinfandel, Syrah, Merlot, Chardonnay och Sauvignon blanc och för 20 år sedan Viognier och Primitivo.  Så var det det där med nationaldagen. Den gör mig riktigt grumpy. Inte bara därför att den borde firas på midsommarafton utan framförallt därför attBurkmat Rikdsdagen från en dag till en annan tog fokus från det faktum att det idag är min namnsdag. Inte en människa har kommit ihåg att fira mig sedan det där ödesdigra beslutet på Helgeandsholmen. vinifierat kräver förbud mot nationaldagar den sjätte juni! Avslutningsvis har jag, äntligen!, med framgång lyckats tillreda en måltid annan än påstortellini. Är solokvist några dagar och efter att ha ätit påstortellini till lunch och middag två dagar tog jag tjuren vid hornen, åkte till butiken och köpte en burk med ”Lentilles et saucisson de vardetnuvar”, alltså linser och korv, och ställde mig att laga detta. 1. Häll burkens innehåll i en tom kastrull. 2. Ställ den nu fyllda kastrullen på en varm platta. 3. Låt koka upp. 4. Som innehållet ser torrt ut och luktar, om sanningen ska fram, ganska illa och i trakterna av hur hundmat på burk doftar, häll på någon deciliter Malaga. 5. Snippsnappsnuttittaframienstrut! Burkmaten visar nu sin bästa sida, den som lins- och korvsoppa med malagasmak! (6 säkerhetsföreskrift för nybörjare: Låt inte koka för länge, det räcker med att korven förefaller kokt så alla bakterier dödats). Cooking with the dog.

Finkäk och cigarrbar i San Francisco

Ni ska inte tro att er utsände i västerled inte ansträngt sig för att hitta San Franciscos bästa mat. Tidigare har ni bland annat kunnat läsa om ett flertal krogar som varit bra utan attQuince SF riktigt få till pricken över i:et. Nu kan ni läsa om ett näringsställe som fått det, till pricken över i:et. Quince heter finkrogen. Hamnade där tack vare vinproducenten Rob Sinskey – en man med råkoll på SF:s matställen av olika sorter. Kort sagt är maten en upplevelse. Oerhört rena, okomplicerade smaker där ett plus ett alltid blir minst tre. Och det ner i minsta matdetalj. Vi är imponerade och påstår att Quince, i alla fall till dess något annat bevisats, sopar mattan med alla andra ambitiösa krogar i SF. Lägg till den magnifika maten en lika otvungen som kunnig, diskret och uppmärksam service och en utmärkt vinlista vars väktare, krogens sommelierkår, klokt och kunnigt ger dig rekommendationer ur. Visst, du har uppfattat det rätt: du, som gastronomiintresserad, kan inte åka till SF utan att besöka Quince. Vid sidan om den nyss nämnda, fantastiska upptäckten, sprang vinifieratCigar Bar & Grill den här gången också, äntligen!, på en cigarrbar i SF! Den ligger, passande nog, ett stenkast från Quince och heter Cigarr Bar & Grill. Här kan du puffa på ditt medhavda eller på platsen inköpa rökverk och smutta på en Chartreuse efter middagen på Quince eller, om det är så du känner det, ta plats för både matintag, fika och cigarr. Ett vattenhål för cigarraficionadi. Vi firar dessa upptäckter med en resa i minnenas arkiv och sätter på Big Log och, lämpligt nog, Have a cigar. Och, på förekommen anledning, Little Star.

Chateau Montelena & musik från 73 & ”76”

När jag var en liten palt i vinvärlden, alltså på 1980-talet, var Chateau Montelena hot stuff (coolspråk för heta saker på den tiden), något som täppte till käften på tidigare generationers självutnämnda eller, i förekommande fall, genom kunnande tillblivna vinciceroner och som gav oss nybörjare luft i vår allmänna frustration över att vara de nollor

Foto: Lato

Foto: Lato

vi faktiskt var, ni vet så där som Sydafrika och Australien var nybörjarnas halmstrån på 90- och tidiga 00-talet och naturvin och Beaujolais blivit vår samtids syre för många av dem som vill få en plats på arenan. Grejen var inte alls att Montelenas Chardonnay från 1973 vunnit den där Paris Judgement 1976 och därmed blivit något alla som egentligen inte känner skillnad på bra och dåligt kunde relatera till som något rumsrent eller rent av högkvalitativt och definitivt inget man såg över axeln. Nej, saken var den, att Montelena verkligen stod upp galet bra i alla blindprovningar: snyggt, elegant, välgjort och, ofta, bättre än kusinerna från Europa. Undertecknad tillhörde nu, om sanningen ska fram, aldrig de som hysteriskt sprang efter ”Nya Världen”, har alldeles för låg självkritik och, månne problematiskt nog, alltför liten vilja till sociala belöningar för att kräva syre i samtiden, men imponerades av Chateau Montelena det gjorde han. Inte minst Chardonnay-vinet som stod upprätt även efter ett tiotal år i vinkällaren – något inte helt förväntat, kommen till slutet avChateau Montelena fat er tidsresenärs nybörjardecennium 80-talet. Har sedan till och från haft koll på Montelena genom åren. Undrat, och beklagat, att vi så sällan eller aldrig stöter på de heta sakerna i Sverige. En, för HR:en välbekant, koppling till en svensk importfirma fick mig att uppsöka kultproducenten för några år sedan och påbörja en lång, sliskig och slug kampanj för att lura till det svenska folket åtminstone ett par lådor av godsakerna från Calistoga, norra Napa. Och nu, Kära HR:are, har det blivit verklighet. Vi ska inte gå in på alla de viner er oförtrutlige tvingats prova och alla de lismande leenden han fått ge alla i sin väg där på Chateau Montelena, låt oss istället glädjas, för nu är de här, vinerna från Chateau Montelena: Chardonnay, Cabernet Sauvignon och Estate Cabernet Sauvignon. Som en liten korkad hyllning till Montelena och Paris Judgement lyssnar vi nu på er cicerons musik från 1973 (här) och 1976 då han lyssnade på väldigt mycket musik från 1975 (här och här).

I-landsresenärens ömkansvärda klagan, förbud & BRMC

Till att börja med hade Lufthansa fått för sig att vi satt på en Finlandsflight, varför temperaturen så sakteliga steg mot för ett flygplan oanade saunahöjder med påföljd att även den lättklädde svettades litervis och kastades in i en mer än vanligt orolig överatlantenslummer. Väl framme i Nice pågick en filminspelning och en massa nervösa människor sprang runt och ville ha oss resenärer att stå där men inte gå här på ett, även för den som inte flugit bastu över Atlanten, synnerligen irriterande vis. Som om inte alltA380 vinge detta var nog spöregnade det i Nice. Detta tvingade er utsände i pannkakan att ta bussen till långtidsparkeringen. På bussen hade någon hemsk olycka inträffat ganska nyligen och hela farkosten stank av fekalier. Självklart sänkte detta humöret till nya bottennivåer. Inte ens mannen som satte sig på en stol och, plötsligt, for upp fullt medveten om att han satt sig på resterna av bussens doftcentrum och nu delvis bar det med sig, fick den uttröttade resenären att skadeglädjas. Till saken: vinifierat kräver förbud mot överhettade flighter, förbud mot filminspelningar och förbud mot stinkande bussar. Sist men inte minst: det allra värsta på hela resan var ändå mannen i stolen bakom; vid ett, koncentrerat, tillfälle hostade denne rakt ut och fram så häftigt att håret på er oförtröttliges huvud i görligaste mån böjde sig för och dränktes av den ohämmades lika överraskande som illvilliga snuskattack halvvägs mellan Frankfurt och Nice. vinifierat har redan tidigare krävt särskilda hostavdelningar på planen och upprepar nu detta krav! BRMC.