När diverse nötter fick luft i media under Kalla Fakta-härvan i veckan hördes mer än en med självsäker min pladdra på om, typ, ”ekologiska och organiska viner” och, rent av, ”biologiska och organiska viner”. Det låter bra och om vi utgår från att ingen har koll blir det bra media. Fast nu är det nog så att personerna ifråga inte har en aning om vad de säger. De vill säga ekologiskt vin, alltså vin som odlas utan systemiska pesticider – framförallt fungicider (svamp), insekticider (gissa) och herbicider (ogräs) som tar sig in i rankan via bladens klyvöppningar (inte marken eller druvorna som också sagts otaliga gånger den senaste veckan) och så att säga verkar inifrån och därför kan lämna små rester i vinet – och handelsgödsel. Vidare måste den ekologiska odlaren i vinkällaren låta sig nöjas med ekologiska produkter innebärande, till exempel, att om du vill klara ett vin med äggvita, måste denna komma från ekologiska ägg. Ett vin bör sedan förvisso vara biologiskt och ha sitt ursprung i vinrankan samt organiskt såtillvida att det mesta levande i någon mening alltid handlar om organisk kemi. Teknisk vin, som också nämnts, görs så här (ja, du ska klicka på det understrukna ordet för att få mer information) . Det som oftast nämnts i negativ mening under veckan är industri- och skräpviner, som ingen tar på allvar och skyr som den pest de är. Undantaget, förstås, alla som tjänar pengar på de produkterna samt den oupplysta alternativt hänsynslösa konsumenten. Så här (klicka igen, tack) gör vi pop och häftiga popvideo i Frankrike.
Kategoriarkiv: Musik
Slutord Kalla Fakta, SLV, Naturvinsakademien & Kent
Trodde vi var klara med Kalla Fakta, men gårdagens inslag i TV4 Nyhetsmorgon (kan tyvärr inte länka från utlandet, sök själv på TV4.se) med bland annat en företrädare för Naturvinsakademien säger annat. Till att börja med måste vi reda ut vad Naturvinsakademien är för något. Finns den överhuvudtaget? En snabbkoll på nätet ger vid handen att företeelsen inte existerar annat än som någon slags integrerad del i Expert Solutions Sweden AB i Växjö, även kallat Swiss-Ecu Sweden AB. Det är ett företag som bland annat ska ” bedriva administration av byteshandel via internet samt därmed förenlig verksamhet”. Okej, finns alltså inte som en fristående och oberoende verksamhet med allmänhetens bästa för ögonen, vilket man annars kan förledas tro. Likväl får en företrädare för denna icke-existerande företeelse komma till tals i TV som om han verkligen företrädde något viktigt, existerande. Lätt tveksam journalistik, även om det nu är bra TV. Vad så med den där listan som ältas hit och dit och får alla att gå i taket? Tja, vissa av produkterna är möjligen allergena men knappast giftiga och fortsatt är alkohol det farligaste i vinet. Dessutom finns det inga jäststammar som ger jordgubbssmak och så vidare. Däremot finns det jäst som kan hjälpa de aromerna på traven, men de jästtyperna fungerar bara på must som saknar rätt
koncentration, det vill säga vin som görs för konsumenten som handlar skräpviner. Och det är just det som är grejen: problemet är, egentligen, inte skräpvinerna i sig eller hur de görs utan att någon köper dem. Ytterst bör alltså ett reportage göras om Svenssons vinval. Ungefär som Svensson tidigare fått hjälp med att fatta att en sko måste ha ett lägstapris för att alla i produktionskedjan ska må bra. Nu ska för all del inte Systembolaget, importörerna och producenterna som handlar med skräpvinerna förskonas från rättmätig kritik, men ändå, utan konsumentens medverkan tjänar de inga pengar på sitt omoraliska värv. Sist men inte minst: en stor del av ämnena på Kalla Faktas lista finns naturligt i vinet, även i naturviner, varför den som är allergisk mot låt säga tannin eller överkänslig mot vinsyra knappast kan dricka vin överhuvudtaget ungefär som vissa allergiker inte kan äta nötter eller dricka mjölk överhuvudtaget. Att sedan konsumenter nu får ont i magen av viner som var med i Kalla Faktas reportage och lämnar tillbaka sina skräpviner (TV4 Nyheterna igår) kan förstås inte annat än applåderas. Och då har konsumenten ändå inte koll på ochratoxin i dåligt odlat vin – och det gäller oavsett vilken filosofi bonden säger sig följa – och ingen har varnat diabetikern för sockertillsatserna i skräpvinerna. Ett ord också om Livsmedelsverket (SLV) som uttalar sig om vad som ska stå på vinetiketten i Kalla Faktas reportage, läs det här, för det är tydligen okänt för många på SLV (att, citat SLV ”Det tillfälliga undantaget från märkning av allergener på vin upphörde den 30 juni 2012”) och nämns därför inte i TV-inslaget. Allra sist men inte minst får vi hoppas att Alko och Systembolaget breddar Kalla Faktas analys av skräpvinerna för det låter osannolikt att det finns besprutningsrester i blott fyra av tio, och det är inget mer med den saken: undvik skräpvinerna så behöver du inte bry dig. Vi rundar av Kalla Fakta-debatten med Kent.
Eftermäle Kalla Fakta om vin, jubileum & bonus
Hade igår ett litet tweetsamtal med Kalla Faktas reporter Per Hermanrud. Han menade bland annat, att ”hur det är (med tillsatser o d) för varje enskilt vin vet ingen eftersom vinindustrin har ett undantag från ingredienlistning”. Sant för slutkunden. Å andra sidan är vinproducenten tvungen att föra loggbok över allt hen gör i vinkällaren. Varje behandling och tillsats måste bokföras. Dessutom måste hen ha sådan ordning på sina tankar, sin skörd och sina fält att innehållet i varje flaska kan spåras hela vägen tillbaka till fältet och det som där skett. Detta kan kontrolleras närsomhelst och är inte allt i ordning utfärdas straff enligt fastställd skala. På de gårdar jag arbetat på i Frankrike har kontroller vanligtvis skett minst en gång per år. Detta hindrar nu inte den som massproducerar att slarva och skarva, lika lite som lagar och förordningar hindrar undermåligt producerat kött. Det som verkligen har effekt är om du och jag väljer bort de omoraliska varorna. Tyvärr svider detta oftast i plånboken, men om inte vi har råd att handla moraliskt, vem ska då ha det? I skenet av detta är Aftonbladets artikel häromdagen, där just de omoraliska skräpvinerna hyllas, ett slag i ansiktet på alla som verkar för miljöns bästa och solidaritet med utsatta
vingårdsarbetare. Kalla Faktas ”konsument i rika landet”- vinklade inslag igår bör ha det goda med sig att det breddar debatten – förhoppningsvis även bortom populistiska och i tiden tillrättalagda uttalanden från en uppsjö politiker som dök upp som gubben/gumman i lådan över en natt samt de vinets dödgrävare som tror att ett okritiskt hyllande av ”naturviner” skulle vara en framkomlig väg. Återigen: Ytterst är det konsumentens ansvar att välja bort omoraliska produkter. Det är bra om media, äntligen, tar upp skräpvinerna – som verkligen odlas illa och ofta dumprepareras för skräpvinsmassan – och det eländiga träsk de klafsar runt i, men det är i bästa fall naivt, i värsta fall korkat och definitivt onödigt och fel att dra alla viner och producenter över en kam. Precis som du kan välja rätt banan, kan du välja rätt vin. 50 år med Fender. Bonus: Unsustainable.
Kalla Fakta om tillsatser i vin, Château l’Arnaude 2010 & White Album 45 år
Imorgon, 19.30, sänds Kalla Faktas inslag om tillsatser i vin. Mycket bra. Fast. Av trailern att döma har Kalla Fakta mest lyssnat på sådana som gärna uttalar sig om tillsatser i vin – här även omfattande behandlingar som inte lämnar spår i vinet, till exempel bentonit – utan att egentligen veta och framförallt utan att säga hela sanningen. Anar dessvärre en god ambition som kommer skjuta både över och vid sidan om målet. Hoppas jag har fel, för varje smutskastning av skräpvinerna är välkommen, men när ”vin” dras över en kam är det illa – det är enbart till glädje för domedagsprofeter och Carl B Hamilton. 2. Drog igår för första gången på länge en Château l’ Arnaude 2010, serverade den sval och jag vet att jag är part i målet men satan i gatan vad den har utvecklats fint senaste halvåret, riktigt, riktigt mumsig nu om än fortsatt ganska ung – bara så ni vet ni som följt köprekommendationen. 3. 45 år sedan White Album kom, tveklöst ett av de album som aspirerar på titeln Tidernas Album. Vi lyssnar på ett litet urval, som egentligen borde omfatta hela albumet: Happiness Is A Warm Gun, While My Guitar Gently Weeps, Back In The USSR.
Seriöst & oseriöst vin, Robert Plant & The Magic Numbers
Fick, efter inlägget ”Uppgraderad Perez cruz…”, en fråga från en HR om vad som är ett seriöst respektive oseriöst vin och vad som gör ett vin ”seriösare”. Klurig fråga, inte minst som svaret styrs av vem som svarar. Mitt svar är, att ett populistiskt, tillrättalagd, kanske rent av pimpat vin inte är särskilt seriöst. Ett sådant vin har en för sitt pris stor, endimensionell doft och en kraftfull smak som utmärks av en upplevd sötma och framförallt avsaknaden av sträva element – däremot kan det mycket väl bjuda på en del beska, som den som sväljer fort inte känner. Ett seriöst vin är allt utom det nyss nämnda. Doften är mer än endimensionell, oavsett prisläget, och smaken kan mycket väl bjuda på lite motstånd i form av en viss strävhet, framförallt i röda viner, och en frisk syra i vita och rosa viner. Den som vill prova ett enligt mina preferenser oseriöst vin kan ställa landets bäst säljande vita respektive röda vin – båda billiga boxar för övrigt – mot till exempel rejält seriösa verk som Clotilde Davennes Bourgogne Blanc 2012 och Francoise Feuillat-Juillots Montagny ”Les Crèts” 2010 på den vita sidan och Dominio de Tares Baltos 2010 och Miguel Merinos och min MDLVX 2010 på den röda sidan. Det som i det tidigare inlägget menades med att vinet blir mer seriöst är, att det genom en liten ändring i mixen av druvfält och ekfat blir mindre omedelbart men däremot mer mångdimensionellt på näsan samtidigt som det får en betydligt stramare och mer spännande smak. Robert Plant. The Magic Numbers.
Sensation: populism populärt!
En av kvällstidningens uppgifter är att skapa braskande rubriker. Sådana är populära och säljer lösnummer. Inget konstigt med det och inget fel så länge rubriken inte behandlar någon ohemult illa. Fast ibland osar det dumhet lång väg om det där populistiska, som igår, när Aftonbladet tyckte sig ha lett i bevis att vad som kallas billigt vin är ”bättre” än lyxvin. Detta bevisades genom en preferensprovning i England och en dito i Sverige. Knappast en nyhet att massan föredrar det populistiska, lättsmälta – i det här fallet det mjuka och sötade. Det enda som skiljer vin, och mat, från till exempel film, litteratur och musik är att priset varierar beroende på kvalitén. Fungerade låt säga musikvärlden på samma vis skulle dansbandets skiva vara billig och en finstämd tolkning av Bach vara dyr. Och då skulle kvällstidningen kunna göra en braskande rubrik på att majoriteten föredrar dansbandsmusik före dyr Bach. Och sedan skulle ännu en person med tunnelseende och i avsaknad av mer än en häst i stallet kunna säga att ”var och en har sin smak, och smaken ljuger aldrig, det du tycker om är rätt och bra: kvalitet är det du tycker om”, som om en b-sida från Nizze Ohlzonz matchar Bachs briljanta och eviga musik. Klart det är fråga om dålig och outvecklad smak på samma sätt som den som föredrar Superettan före Champion’s League eller en gratis tavla av mig före en dyr av Francis Bacon uppvisar okunskap och, åtminstone i sistnämnda fallet, vad som måste kallas dålig smak. Och, vi har alla mer eller mindre dålig respektive utvecklad smak eftersom vi alla blandar högt och lågt i våra liv. Med tanke på prisskillnaden är det förståeligt att det är frestande med en braskande rubrik där snobbarna än en gång kläs av av massan, som än en gång hade rätt, men det är här värt att notera att massan så gott som aldrig har rätt – även de gånger du och jag tillhör den.
Förbud mot hotellkorridorljud! & Eagles
vinifierat kräver, med omedelbar verkan, förbud mot ljud i hotellkorridorer. I mindre allvarliga fall, som svagt mummel och tunga steg, kan man tänka sig att det räcker med omedelbar utvisning från hotellet som straff. I mer allvarliga fall, som ohämmat hostande, högljutt prat och rena fyllevrål och smygrökande utanför andras dörrar, ser vinifierat ingen annan råd än att personen ifråga dels, omedelbart, utvisas från hotellet och, dessutom, beläggs med besöksförbud på världens alla hotell under de 365 dagar som följer direkt på dagen för den lika onödiga som provocerande och straffbart dumma och nonchalanta förseelsen. Eagles.
Uppgraderad Perez Cruz, frisk Casa Marin, traditionell Weinert & musikalisk Achilles
Er utsände sökare i vinets universum sitter i skrivande, okristligt tidiga, stund på en flight mellan Santiago och Buenos Aires och dövar öronen med Led Zeppelin för att slippa höra på en gallskrikande unge i stolsraden framför. Allt är dock inte bara tidiga morgonar och skrikande ungar på sådana här resor. Således följer här tre trevliga saker att förtälja från denna sydamerikanska utflykt: 1. Har varit hos Perez Cruz, söder om Santiago, och A förhoppningsvis övertygat dem om att för oss i Sverige buteljera lite av vinmakarens German Lyon första, läckra försök med grenache – de är inte så pigga på detta, men det verkar som att vi i alla fall kommer att få några pavor våren 2014 B testat Germans nya cabernet franc, som vi helt säkert får en skvätt av till våren C tillsammans med German uppgraderat nya årgången av Perez Cruz Cabernet Sauvignon Reserva (12), som vi redan säljer i Sverige (11); i samband med den skattehöjning som väntar på andra sidan nyåret och det årgångsbyte som följer i mars passar vi på att höja priset ytterligare något och, framförallt, uppgraderar vi vinet på så vis att vi lägger i en skvätt mer koncentrerat, dyrare, vin samtidigt som vi ändrar ekkompositionen något varmed vi, tro mig, uppnår en snudd på häpnadsväckande effekt och ett både stramare, seriösare och större vin – är mycket nöjda med resultatet.2. Besökte vinmakaren Maria ”Marielu” Luz på hennes Casa Marin. Maria bestämde sig för några decennier sedan för att snabbt göra sig en förmögenhet på bulkvin, gjorde det och satte sedan nästa steg i planen i verket: hon köpte mark, rev upp skog och planterade vin på de tokbranta kullarna i barndomens Lo Abarca (San Antonio Valley). Hon är fortsatt den enda producenten i detta svala läge och med tanke på svårigheterna med att hitta fler sammanhängande jordlotter med tillgång på vatten, lär hon förbli ensam. Oerhört friska och fräscha viner, där hennes Casa Marin-range, med rätta, är lite dyrare och Cartagena-rangen ger vardagskonsumenten en chans att känna på Lo Abarcas friska syra och lite lättare stil (Casa Marin Miramar Vineyard Syrah håller 11,7 % men har ändå nått en bra fenolisk mognad – inte precis vad man hittar varje dag i Chile). Även om vinet är dyrt utfärdas stark köprekommendation på Casa Marin Miramar Vineyard Riesling, särskilt årgången 2009 (förhoppningsvis kommer några av de få flaskorna till Sverige nästa år).
3. Passade på vägen, i Mendoza, på att besöka den traditionella producenten Bodega y Cavas de Weinert i Lujan de Cuyo. Här regerar, sedan många år, schweiziske vinmakaren Hubert Weber och kanske är det hans ursprung som förpliktigar men det finns få, om någon, vinkällare i världen som är så ren som den här. Enbart betongtankar och träliggare. Massor av träliggare, över 200, med en kapacitet på mer än 2 miljoner liter. Med andra ord upplagt för damm och orena träkar och därmed orena viner, men nej, inte alls, tvärtom. Snyggt jobb, som bland annat görs av en person som veckan lång dammar och putsar liggarnas alla håll och kanter. Vinerna går från vardagsviner (”Pedro de Castillo”) med bland annat en rejält rökig, läcker Bonarda – ”Bonarda som den i själva verket är”, enligt Hubert – en rejält dyr ”Estrella Malbec” som lagrats, öh, 15 år på träliggare, en hel del Tondonia-känsla här med andra ord (och ja, rosévinet Hubert föredrar att visa är en 08:a, vilket är gammalt i de här trakterna; en ganska snygg Malbec för att vara Mendoza-rosé). Kort sagt är inte Weinert precis vad man förväntar sig i Mendoza och helt klart en annorlunda stil att snarast inordna i sin erfarenhetsbank; titta då särskilt, utöver nämnda Bonarda, efter Cavas de Weinert Cabernet Sauvignon 2006 och Estrella Cabernet Sauvignon 1994 (i oktober i år av Vinum utsett till Sydamerikas bästa vin), notera då att nyss nämnda 06:a ännu inte släppts till försäljning. I bästa mening traditionellt och långsiktigt så det förslår.
Flashmob Sunday & MSP-bonusar
Skräpvinets ursprung spelar roll & Rock ’n’ Roll
En sak värd att understryka är att skräpvinets ursprung spelar roll. Handlar du billigt vin från till exempel större delen av EU och Australien vet du att arbetsmarknaden lyder under lagar som fungerar. Sannolikheten för att enskilda personer på ett direkt vis lider på grund av din omoral är om inte noll så i alla fall ganska liten. I andra länder, som Sydafrika, vet du att så inte är fallet. Producenterna i EU och Australien mekaniserar för att hålla nere arbetsstyrkan och därmed kostnaderna. Samtidigt måste de driva upp skördeuttaget så mycket det går, vilket innebär mer kvävegödning och besprutning, något som skadar både miljön och människan i vinodlingens närhet. Det behöver inte odlaren i Sydafrika göra på samma vis. Å andra sidan är kontrollen av hur bekämpningsmedlen hanteras sämre där. Kontentan av detta är att du gör skada oavsett varifrån ditt skräpvin kommer, men skadan ser lite olika ut beroende på varans ursprung. Rock ’n’ Roll. Rock ’n’ Roll.